I detta avsnitt sammanfattar jag vad jag har kommit fram till i min undersökning. Jag kommer även att diskutera mitt resultat i ljuset av mina frågeställningar. Slutligen kommer jag att ge förslag på vidare forskning.
5.1 Sammanfattning
5.1.1 Valkampanjer
Den största och mest allmänna slutsatsen som jag kan dra efter att ha genomfört denna undersökning är att det är en stor skillnad på första- och andragångsväljare. Det är svårt att se ungdomar som en och samma målgrupp då de skiljer sig oerhört från varandra beroende på ålder, intressen och livssituation, för att nämna några exempel. Detta medför även att de ofta har olika åsikter i frågorna som jag har undersökt. När det gäller valkampanjer ser gärna förstagångsväljarna att de genomförs på ett kreativt sätt och att de anpassas efter utvecklingen av samhället. De menar att de traditionella tillvägagångssätten med valstugor och annonsering i tidningar inte intresserar dem alls. Andragångsväljarna däremot tycker nästan tvärt om. Om de fick bestämma skulle valkampanjerna läggas ned då de enligt dem endast går ut på att partierna smutskastar varandra. Däremot inser de att valkampanjerna kommer att bestå och vill då helst se de traditionella tillvägagångssätten. De kommunikationsansvariga beskriver sina kampanjer som något som delvis måste anpassas efter samhällsutvecklingen, åtminstone frågorna. Pär Henriksson på Moderaterna ser det som en självklarhet då samhällsproblemen ständigt förändras. Han menar dessutom att man måste kommunicera så att folk förstår vilket han kopplar samman med utvecklingen av samhället. Karin Pettersson på Socialdemokraterna menar också att det är viktigt att anpassa sig efter samhället. Hon ser dock
Socialdemokraternas politik som något som är bundet till kongressbeslut. När det gäller anpassning talar hon snarare om att anpassa kommunikationen av dessa beslut till olika målgrupper. Båda kommunikationsansvariga förklarar mycket om relevansen i att möta väljarna där de verkligen är. Socialdemokraterna ska i valet 2010 ha den störta
samtalskampanjen någonsin och Moderaterna har startat en organisation som går ut på att möta exempelvis ungdomar i skolorna. Detta tillvägagångssätt var även något som starkt efterfrågades hos både första- och andragångsväljarna.
5.1.2 Sociala medier
Åsikterna skiljde sig även åt i diskussionen om sociala medier. De flesta förstagångsväljarna skulle uppskatta om partierna använde sig av dessa i sina kampanjer. De menar att det skulle bidra till en mer intressant kampanj som skulle bli rolig att ta del av. Dessutom påpekar de att de sociala medierna skulle få politikerna att verka mer mänskliga vilket får ungdomarna att våga engagera sig mer. Några ansåg dock att de traditionella medierna ses som mer
auktoritära men att de sociala medierna fortfarande är det bästa sättet att nå dem på. Andragångsväljarna medger att de främst kommer att använda sig av Internet vid sin informationssökning, åtminstone till en början. Dock påpekar de att de sociala medierna i form av communities med mera inte ses som pålitliga. De anser snarare att det känns fel då partierna försöker att lägga sig på ungdomarnas nivå. Andragångsväljarna tycker inte att informationen blir rättvis då partierna låtsas identifiera sig med ungdomarna, de tycker mest att det känns som ett dåligt knep. Något som framkom under diskussionen var att den negativa inställningen till de sociala medierna hos andragångsväljarna kunde bero på att de alla är studenter. De menar att de som studenter är mer vana att ta del av information via de mer pålitliga traditionella medierna. De kommunikationsansvariga är båda medvetna om att ungdomar spenderar mycket tid på Internet. Pär Henriksson menar att Moderaterna kommer
att påverkas av detta vid köp av annonser och vid framförande av budskap med mera. Han menar att Moderaterna kommer att finnas tillgängliga via ett fåtal sociala medier och att de där kommer att finnas på ett seriöst sätt. De kommer alltid att producera innehåll, ta hand om frågor och synpunkter samt föra en dialog. Karin Pettersson ser de sociala medierna som en kanal där man kan få igång konversationer. Socialdemokraterna kommer förmodligen att ha kampanjorganisationer via exempelvis Facebook för att locka till politisk handling. Dessutom menar Pettersson att man vid användning av de sociala medierna måste vara medveten om att det finns skillnader i hur folk använder sig av medierna samt att man måste lära sig att
kommunicera på rätt sätt. Via de sociala medierna planerar Socialdemokraterna då att skapa mobilisering och organisation.
5.1.3 Målgruppsanpassning
När det gäller målgruppstänkandet är första- och andragångsväljarna ganska överens. Inga av dem känner sig ännu särskilt prioriterade som målgrupper men de menar dock att kampanjen inte har börjat ordentligt än. Många av ungdomarna, både första- och andragångsväljare, påstår att partierna möjligen ser dem som betydelsefulla på ett statistiskt plan.
Förstagångsväljarna är ovanligt många i valet 2010 vilket gör att de tror att partierna möjligen vill engagera dem på grund av det. På grund av detta menar ungdomarna att de kan känna sig prioriterade på ett statistiskt plan, men inte som enskilda individer. För att de ska känna sig prioriterade ska frågor som engagerar dem tas upp, och dessutom bör partierna vara aktiva i skolorna. Andragångsväljarna menar att politikerna engagerar dem genom att vara ärliga och rättfram, inte genom att försöka anpassa sig efter dem då det uppfattas som tillgjort. De önskar objektiv information om deras hjärtefrågor. De kommunikationsansvariga har lite olika åsikter kring målgruppstänkandet. Pär Henriksson var, som jag tidigare nämnt, noga med att dela upp ungdomarna i fler grupper. Han ser snarare att Moderaterna riktar sina budskap till olika intressegrupper än till ungdomar som en grupp. Han ser det inte heller som ett stort problem att yngre väljare inte röstar i sina första val eftersom han menar att de kanske inte har den information som de anser sig behöva för att ta ett beslut. Henriksson ser det som en naturligt att man inte röstar förrän man blir lite äldre. För att engagera ungdomar
ytterligare tror Henriksson dock på mobila valstationer för att förenkla röstprocessen och även i framtiden på möjligheten att rösta via nätet. Karin Pettersson menar att
Socialdemokraterna kan engagera väljare, unga som gamla, genom att sänka tröskeln för politiskt engagemang. Inför valet 2010 kommer de även att tänka lite extra mycket på ungdomarna då de tenderar att vilja rösta till vänster på den politiska skalan. Detta kommer Socialdemokraterna att göra bland annat genom att använda sig av nya kanaler via nätet. De kommer dessutom att använda sig av de mer traditionella metoderna som innefattar
personliga möten i skolor. Det som Pettersson tror mest på är att de ska driva en schysst kampanj utan smutskastning och att de därigenom kan valdeltagandet.
5.2 Diskussion
Något som det enligt mig är viktigt att uppmärksamma i denna undersökning är att de tre teman som jag har formulerat och lagt upp min undersökning kring på många sätt hör ihop. Detta är något som jag tycker har visat sig allt efter som mitt resultat har formulerats. Därför kommer diskussionen att föras över gränserna för mina tre teman. Ungdomarna som i valet 2010 ska rösta för första gången ser gärna att politikerna anpassar sina valkampanjer efter utvecklingen av de sociala medierna. Som de själva har nämnt så förmodar jag att det beror på att politiken i många fall ses som ganska ointressant hos de yngre väljarna. Förmodligen hör detta även ihop med det faktum att de inte känner sig prioriterade som målgrupp samt att de har svårt att inse att de kan göra skillnad. Andragångsväljarna däremot har hamnat i ett annat stadium i livet och de har därmed hunnit mogna lite. Några av andragångsväljarna
nämnde att deras negativa inställning till att sprida politisk information via de sociala
medierna kunde bero på att de var studenter. Jag ser detta som en relevant anledning till deras åsikter. När man väljer för andragången har man dessutom blivit fyra år äldre och därmed hunnit förändra sin livsstil betydligt. Förstagångsväljarna bor ofta hemma och får sina åsikter från föräldrar medan andragångsväljarna kan ha hunnit flytta hemifrån och skaffat sig ett självständigt liv. Som följd av detta tror jag att ungdomar som ska rösta för andra gången i valet förstår att deras röster gör skillnad och de börjar därför intressera sig för politiken. De kommunikationsansvariga för Moderaterna och Socialdemokraterna menar att det finns olika sätt att nå första- och andragångsväljarna. Precis som mina diskussioner med
ungdomarna visar så kan man inte se dem som en homogen grupp vilket Pär Henriksson också argumenterade för. Jag tror att partiernas planer på att använda sig av olika medier och olika kanaler i valkampanjen kommer att fungera bra. Både Henriksson och Pettersson påpekar att det är mixen av alla tillvägagångssätt som skapar framgång. Eftersom att det uppenbarligen inte är så att de sociala medierna endast når ungdomar och inte heller att valstugorna endast når de äldre så tror jag på partiernas blandning av tillvägagångssätt. Detta påstående kan även kopplas till Henry Jenkins åsikter om att nätets politiska inflytande växer utan att påverka de traditionella mediernas makt. Något som jag däremot inte tror kommer att fungera är om partierna slutar att anpassa sig helt efter samhällsutvecklingen. Även om många andragångsväljare inte såg det som trovärdigt då partierna använde sig av de sociala medierna för att få ut sina budskap så tror jag att deras förtroende för dem skulle sjunka mer om det aldrig blev någon förändring. Kanske är det så att man vill se partierna utveckla sina valkampanjer för att man själv ska kunna välja ut det mer traditionella materialet och klassificera det som mest trovärdigt?
Vidare var de personliga mötena något som ungdomarna efterfrågade och som de
kommunikationsansvariga förklarade som aktuella och viktiga. Vissa förstagångsväljare såg personliga möten i skolor som det enda sättet att engagera dem på. Jag tror att det kan ha och göra med att när politikerna kommer till skolan så tar de automatiskt upp frågor som
intresserar dem som förstagångsväljare. De uppstår även en möjlighet till dialog och politikerna framstår som mer individuella personer än som just politiker. Personliga möten uppfyller alltså alla de kriterier som de yngre väljarna efterfrågar. Även andragångsväljarna såg detta som viktigt, men de hade också en tendens att förklara hur bra dessa möten skulle vara för de yngre väljarna. Jag tror att detta har att göra med att andragångsväljarna känner sig mer säkra i sina val och i sina tillvägagångssätt inför valet. De klassificerar sig inte längre som ungdomar på samma sätt som förstagångsväljarna. Det är ännu ett argument för att man inte kan se ungdomarna som en och samma målgrupp.
Något som tydligt framkommer i diskussionerna med andragångsväljarna är hur de efterfrågar en ärlig politik som är fri från säljknep och smutskastning. Jag har svårt att se hur detta ska bli verklighet, åtminstone hur man ska bli av med säljknepen. Å ena sidan kan man då ha en helt objektiv politik där partierna endast har sina grundideologier vilka de står för och som inte utvecklas. Å andra sidan har vi partier som utvecklas efter samhället och där olika sakfrågor kommer att förändras därefter. Ett parti som aldrig förändras är enligt mig ett ointressant parti, vilket jag faktiskt tror att många andra ungdomar också tycker. Men ett parti som anpassar sig alldeles för mycket och som endast driver frågor som ska intressera kan
uppfattas som ett oärligt parti. Hur ska då partierna göra för att lyckas tillfredsställa ungdomar och deras behov av utveckling samt fortfarande behålla sin trovärdighet? Både Pär
Henriksson och Karin Pettersson har enligt mig någonstans svaret på detta. Man kan inte tillfredsställa alla. Genom att, som Henriksson säger, lyssna till sina väljare och anpassa sig
efter deras åsikter samt att, som Pettersson nämner, hålla fast vid sin grundberättelse och sina ideologier så anser jag att uppdraget är slutfört. Samma sak gäller där vid utformandet av valkampanjerna. De kan utvecklas efter samhället och efter nya medier, men de gamla metoderna ska fortfarande finnas kvar.
För att svara på mina frågeställningar så anser jag att Sveriges två största partier, Moderaterna och Socialdemokraterna verkar agera på rätt sätt för att nå sina väljare. Ungdomarna är, precis som vilka andra väljare som helst, mycket olika varandra, vilket gör att alla föredrar olika tillvägagångssätt. Genom att erbjuda lite av varje, traditionella kanaler och mer moderna kanaler så kommer förmodligen de flesta unga väljare att få den information de behöver inför valet 2010.
5.3 Vidare forskning
Håkan Selg jobbar som IT-forskare och har genomfört en studie som beskriver hur
Internetanvändarna kan delas upp i två generationer. Selg påpekar att dessa generationer lever i två olika kulturer där den ena går ut på envägskommunikation och den andra på
tvåvägskommunikation. Den generationen som använder sig av envägskommunikationen är ofta över 35 år och använder Internet för mailkontakt, uppdatering av nyheter, betalning av räkningar med mera. Generationen som använder sig av tvåvägskommunikationen är under 35 år och använder Internet till att bygga nätverk, producera och konsumera innehåll samt att skapa en gemenskap. Det Selg påpekar med dessa generationer är att det finns en risk att den ena kulturen tappar kunskapen om den andra. Han menar att personer som har ledande befattningar inom den offentliga sektorn är över 35 år gamla och förmodligen medvetna om att den nya kulturen finns, men de vet inte vilken betydelse den verkligen kan ha för deras verksamhet. 108
Något som har fascinerat mig vid utvecklingen av denna underökning är hur stor skillnaden verkligen är mellan första- och andragångsväljare. Jag hade uppfattningen om att de skulle ha olika åsikter angående vissa delar, men inte att de skulle vara så pass skilda som de verkligen var. Detta kan man knyta an till Håkan Selgs studie med de två Internetgenerationerna. Både första- och andragångsväljarna platsar i den generation som präglas av
tvåvägskommunikation, vilket bevisas i min undersökning. Men jag ser dock en stor skillnad i användandet av Internet mellan första- och andragångsväljarna. Det gav mig tanken på att undersöka just detta, hur kommer det sig? Kan det ha att göra med att vi som ska rösta för andra gången har varit med om utvecklingen av de sociala medierna medan dem som ska rösta för första gången i valet 2010 har växt upp med dem? Kan våra medievanor påverka våra åsikter i sådan pass stor utsträckning? Eller handlar det ens om medievanor, eller bara om mognad? Detta är frågor som jag har ställt mig ju längre i min undersökning jag har kommit och även något som har skapar diskussioner i min omgivning när jag har presenterat mitt resultat. Därför ser jag skillnaden mellan första- och andragångsväljare som något intressant och väsentligt att studera vidare kring. Håkan Selgs argument kan också jämföras med de kommunikationsansvariga och deras arbete. De platsar snarare in i den generation som präglas av envägskommunikation men verkar ändå ha anammat delar av den nya kulturen. Detta kan vara ytterligare ett intressant fenomen att undersöka vidare, hur skiljer man de båda generationerna åt och vad krävs för att de som tillhör den äldre kulturen ska kunna klassificeras in i den nya?