Anledningar till att man inte når målen

De centrala anledningarna till att man inte når målen är språkproblem, studiemiljön i skolan, elevens socioekonomiska bakgrund, inlärningssvårigheter, socioemotionella problem.

Här kan man se att språket är en avgörande faktor. Detta nämns både i intervjuer och litteraturen vi läst och det handlar om att kunskapsspråket inte är tillräckligt utvecklat hos många elever. Av de elever som går IV-programmet önskar många att de skulle vilja ha mer språk på schemat för att lära sig bättre svenska. De tycker själva att det är så viktigt att de skulle vilja ersätta en del ämnen med just svenskundervisning.

Anledningen är att man inte vill ha extraundervisning sent på dagen eftersom man då ofta är trött efter en hel skoldag, samt att man vill ha en bättre chans att klara skolan. En flexiblare hantering av timplaner och scheman skulle kunna lösa detta problem där man ser mer till elevens bästa än till lärarens bekvämlighet. Här kan man se detta som ett strukturproblem och organisationsproblem att lösa för skolan eftersom det kräver fler av vissa lärare och kanske färre av andra. I litteraturen har vi fått fram att man inte alltid märker att kunskapsspråket är för svagt hos eleven förrän det är för sent. Det är ett större problem än bara för ämnet svenska, eftersom problemet spiller över på övriga ämnen. Av de elever vi undersöker i enkäten önskar 35 procent att de skulle vilja ha mer svenskundervisning och att det skulle höja deras betyg. Om man inte förstår vad som är skrivet och vad som blir sagt kommer man att ha stora svårigheter att klara skolan, eftersom det är mycket svårt att följa med på lektioner och läsa i läroböcker och förstå sammanhanget. Att inte förstå, kan förutom rent språkligt, också vara att man inte alltid riktigt vet vad man skall lära sig i skolan. Vi har fått fram att 30 procent av de vi

intervjuar inte känner till vad kursmålen är i skolan. Vi tror att ett skäl till att några elever inte når målen kan vara just detta och då skulle en bättre kommunikation mellan lärare och elev vara en lösning för att minska behovet hos dessa elever. Antal elever med annat modersmål än svenska har fördubblats under en tioårsperiod och Skolverket har konstaterat att man ger på väldigt många skolor för lite stöd i språkundervisning. Vi

35

har i intervjuerna fått bekräftat att behovet kan vara olika och att man på en del skolor gör mycket för att hjälpa elever medan man inte gör lika mycket på andra skolor. Enligt litteraturen skiljer sig behovet av särskilt stöd väldigt mycket och vi har kommit fram till att dagens fördelning av skolpengen gör att resursfördelningen inte följer behovet utan eleven.

Studiemiljön är ett annat problem som tas upp och som är relaterat till att nå skolans mål. I vår enkätundersökning önskar nästan 80 procent att de skulle vilja ha en lugnare miljö och även litteraturen stödjer att en lugn lärandemiljö krävs för att nå bra

studieresultat. På den här punkten är det ganska uppenbart att skolan har ett stort ansvar att se till att eleverna får en bra arbetsplats, särskilt med tanke på att eleverna har skolplikt. Som studiemiljö kan man inkludera både hemmiljö och skolmiljö. Med tanke på att familjer kan vara trångbodda och kan ha svårt att ordna en lugn plats i hemmet för att studera samt att alla inte har den tekniska utrustning som skolan kräver för att på ett bra sätt lösa skoluppgifter, borde det vara alla skolors skyldighet att erbjuda eleverna en lugn plats för att göra läxor i skolan. Vi är övertygade om att denna enkla metod skulle bidra till att fler elever skulle få bättre resultat i skolan. En lösning på detta kan vara att man på schemat har läxläsning istället för håltimme, alltså en lokal som står till

elevernas förfogande att göra läxor i, och att där finns en vuxen som kan hjälpa till. De elever som har studievana föräldrar som är engagerade i sina barns skolgång har lättare att få särskilt stöd om det skulle behövas, vilket beror på att föräldrarna reagerar snabbare och känner till vilka krav man kan ställa på skolan. Vi ser också motsatsen att många elever glöms bort, speciellt tysta elever, ofta flickor som skulle behöva särskilt stöd men inte får det. Här är det viktigt för skolan att uppmärksamma alla barns behov så att ingen glöms bort. Inga elever skall få gå igenom hela skolan för att i slutet av sin skolgång upptäcka att man inte klarat skolan. Tidiga stödinsatser ökar chansen att klara målen i skolan.

I dagens skola är det vanligt med individuellt arbete och det anses vara en av

orsakerna till att svaga elever inte klarar skolan. Att undersöka själv när man är för ung är inte lätt och om man inte är studiemotiverad eller har inlärningssvårigheter blir det lätt att man kommer efter hela vägen i grundskolan. Det blir otydligt att veta vad man skall lära sig och varför. Det finns en risk att ribban läggs för lågt med denna

studieteknik vilket missgynnar högre studier i nästa steg i skolutbildningen, men också redan i grundskolan. Man skjuter också över ansvaret från läraren till eleven, och det kan vara svårt för eleven att veta vilka metoder man skall använda för att lära sig, och

36

det kan resultera i att behovet av särskilt stöd ökar hos eleven. Här krävs det att läraren hela tiden kontrollerar elevens kunskaper, risken är annars överhängande att svaga elever inte klarar sig.

I intervjuerna framkommer det ofta att eleverna behöver mer tid för att lära sig olika saker. I enkäterna är det var femte elev som efterfrågar mer tid för att hinna med skolan och specialpedagogerna säger att grupperna är för stora. Man önskar mindre grupper där varje elev skulle få mer tid och hjälp. Här kan specialpedagogens uppgift vara att lära ut studieteknik och ämneskunskap så att var och en kan arbeta mer självständigt. En lösning som vi har märkt på flera skola är att man nivågrupperar. Detta gör man av flera anledningar vilket det finns både fördelar och nackdelar med. Nackdelen kan vara att man stigmatiseras i den nivågrupp man hamnar i och ens självbild blir att man inte kan, vilket gör att man riskerar att gå hos specialpedagog under mycket lång tid av sin skolgång. Fördelarna är att det blir mer homogena grupper där varje elev kan få den hjälp den behöver, dels för att det är mindre grupper men också för att det finns

gemensamma behov. Dessutom finns det möjligheter att individanpassa undervisningen på ett lättare sätt och samtliga elever kan bli stimulerade att öka sin kunskap. Vi menar att kunskapsmässigt jämbördiga elever har lättare att driva varandra framåt till skillnad från elever som ligger för långt ifrån varandra kunskapsmässigt. Det är ju trots allt kunskapen som skall bedömas i ett målrelaterat betygsystem. En annan fördel är att svagbegåvade elever med kontinuerlig hjälp i exempelvis svenska kan klara målen i en vanlig klass, utan att riskera att hamna i en negativ spiral.