Anna

Anna (A) startade en barnkör för barn i 10–13 årsåldern. Något som blev påtagligt under observationstiden var Annas förhållningssätt och vad hon överförde till barnen; var och en lär genom att sjunga, inte genom att prata utan genom att sjunga på, sjunga vidare. I det låg en ambition av mer sång än prat under lektionerna. Hon varierade det stilla- sittande sjungandet med sin ambition att göra sånger som passade för rörelser och att barnen inte skulle sitta still för mycket. Anna ville även att barnen på sikt lärde sig att läsa av en notbild och tränade dem successivt i det liksom träningen i den egna sångrösten. Barnen i denna kör kom från olika länder med olika kulturella bakgrunder. De sjöng en-, två- och trestämmiga arrangemang i olika genrer.

Körledare Anna berättar om hur hon ser repetitionen som en måltid och beskriver det i termer av att starta med en soppa, något barnen känner igen, för att i varmrätten gå över till jobbigare, svårare och tyngre moment. Därefter blir det dags för ostbrickan, där något plockas upp som inte hanns med vid förra repetitionen och nu får komma med i ett tidi- gare moment. De sista fem minuterna ska man inte lära sig något nytt, menar Anna. I stället ska hjärnan ges en andra chans att sortera intryck genom att lyssna på eller göra något barnen redan lärt sig. Anna vill att barnen ska lämna rummet med en känsla av att vara glada, uppiggade, tillfreds med sin sång och tycka det var härligt att få sjunga igen.

Vid start av lektion/repetition har Anna gått från att ha haft en startsång före upp- sjungning till att gå direkt på uppsjungningen, då hon tyckte sig märka att de äldre bar- nen såg uttråkade ut. Hon tänker att rutin i starten och att hitta lugn och koncentration med gruppen är viktigt. Anna vill att barnen snabbt kommer i gång med att sjunga genom uppsjungning och igenkänningsmoment som hon utvecklar över tid.

Anna tycker om att fundera över vad som egentligen ligger i begreppet bra och berät- tar att bra för henne dels är när hon ser hur barnen fungerar och hur olika saker fungerar för dem. Det är när barnen visar att de förstår, lär sig och lägger in ett engagemang själva. Hon vill gärna försöka ta tillvara barns förslag, att de känner att de är med och påverkar något kreativt. Bra är också när något går precis som Anna planerat och tänkt sig. Det

kan vara svårt att komma på vad felet är, säger hon, när det inte gått som hon tänkt sig. Barn behöver röra på sig ofta, säger Anna, som försöker hitta rörelser till olika kör- sånger där kroppen hjälper sången. Vid ett tillfälle hade hon repeterat in rörelser med barnen till en sång och det var något i gruppens engagemang som inte kändes riktigt bra, ända till dess Anna mötte kompgruppen. Då förstod hon vad som saknades och att det skulle bli bra när de båda grupperna mötte varandra.

Annas metodik är att inte ta om utan att lägga till något vid repetitionen med en sång eller fras. Hon menar att sånger kan tragglas för mycket och tror inte på att sjunga en sång rakt igenom utan att lägga till något, öva på något. Det ska bli roligare och bättre. Vidare berättar Anna att barn är snabba, vuxna är långsamma och tröga och det vill hon utnyttja genom att stimulera och arbeta på med barnen. De kan och lär sig nytt lätt. Anna har en ambition att barnen ska lära sig läsa noter och hon pratar om olika lärstilar i termer av att barnen lär sig genom: läsa – titta – lyssna – röra sig.

Under körens första termin tror Anna att barnen lärt sig följa en linje, hur texten häng- er ihop med varje rad i notbilden. Nästa steg kanske är att ta bort text och bara sjunga efter noter, säger Anna. Lära sig vad som är stegvis, vad tonerna heter, här är noterna, nu sätter vi igång, säger hon. Anna menar att det kan finnas barn som sjungit i kör tre gånger i veckan under sju år och ändå inte läser noter. Det finns de som lägger 99 % på att lyssna och härma, menar hon.

Det finns ett förhållningssätt Anna vill att barnen ska komma på. Hon visar det genom sina uttryck till gruppen, såsom: prata inte – sjung. Genom att sjunga prövar man, menar Anna. Hon konstaterar att det är en hel värld av begrepp inom notläsningen de ska lära sig och pendlar mellan att dels vilja att barnen ska få lära sig notläsning över tid, sam- tidigt som de sjunger och gör, där rörelsen, sången och att höra sig själv är viktigt. Att träna sig att lyssna på varandra och samtidigt höra sig själv kräver träning i mindre grup- per, något Anna vill pröva med kören framöver och att barnen även ska kunna få hjälp med sin röst. Hon vill också att barnen inte ska sitta still så mycket utan tänker lägga in mer av rörelsemoment vid övningarna.

Ett utgångsläge för Anna är att hela tiden lägga till moment till något som repeteras. När gruppen börjar kunna exempelvis en fras, en stämma, en text eller vad det kan vara, så ska den kunskapen kunna förbättras och arbetas vidare på och då lägger Anna till ett moment, i stället för att bara sjunga om utan någon instruktion. Alla barn ska få pröva det de helst vill pröva, till exempel att sjunga hög eller låg stämma. Hon vill att barnen ska få prova ett tag att testa på olika stämmor innan det bestäms vilken stämma var och en ska sjunga i ett utvalt arrangemang.

Anna pekar inte ut ett barn i den stora gruppen för att tillrättavisa, ett förhållningssätt hon medvetet valt och berättar om. I stället går hon fram till barnet och viskar i örat under tiden något moment pågår för gruppen. Anna sparar sin röst och koncentration

genom att aldrig skrika, och det ska mycket till innan hon tillrättarvisar någon enskild för hela gruppen. Det kan vara i så fall när hon upplever att måttet är rågat: nu är du tyst, du stör.

När ett konserttillfälle börjar närma sig vill Anna hinna repetera igenom alla stycken under en koncentrerad tid. Vill hon ha med rörelser till en del av sångerna vet hon att det kräver ytterligare tid, mer energi och lika mycket repetitionstid förutom tid för musiken. Detta behöver körledaren vara medveten om och tänka in i planeringen, menar Anna.

Efter sex lektioner med denna nystartade kör nämner Anna framstegsfaktorer som hon har lagt märke till. Körsångarna har fått stabilare ton, klang och koristerna uppfattar tonartsbyte. Barnen lär sig fortare och fortare och hela gruppen hittar fram till en och samma ton. Anna har märkt att några av barnen har ett nästan absolut gehör eller ett muskelminne och några av barnen utvecklar detta efter hand. Genom att träna hela gruppen i moment så tränas de som har förmågor. Socialt har gruppen gjort framsteg. De kommer inte in och sätter sig, ser rädda och blyga ut. De rör sig i rummet, har blivit vana vid situationen och det är en framstegsfaktor säger Anna.

Anna berättar att hon tycker om ordet disciplin men att hon aldrig använder det ordet utan i stället ord som ordning och reda, lugn och ro. Varje barn har sin plats, sin pärm, lyssnar på den som leder och vet vad hon/han ska göra. Hon tränar gruppen i att hitta sina egna platser och att följa den ordning hon organiserar verksamheten i. Anna berättar att hon vill kunna se barnen i ögonen, även om barn lär sig när de flackar med blicken.

Barnen ska inte vara i en helt egen värld utan betyda något för samhället, säger Anna. Ett viktigt utgångsläge för Anna är att »vi ska lyckas med vår konsert«. Vuxna bryr sig precis lika mycket som barnen att vi ska lyckas på scen, berättar hon. Anna utgår från att alla är i samma värld och strävar mot samma mål.