Desirée

Desirée (D) startade en barnkör för barn i 8-årsåldern. Barnen kom från omkringlig- gande skolor till den skola körlektionerna bedrevs. Desirée gjorde väldigt tydliga stretch- och uppsjungningsövningar som stimulerade barnens röst, samt använde sig av register- träning och igångsättningssånger. Hon lät barnen få sjunga solo och i smågrupper för varandra. Det stimulerade barnen till att alla barnen, vid olika tillfällen, ville sjunga solo för varandra på körlektioner och när tillfälle gavs. Solosjungandet verkade inte vara eller bli till något konstigt, utan roligt och en kick. En del barn vände sig mot körledaren när de sjöng och andra barn ville vara vända mot hela gruppen. På det sättet verkade barnets lust att sjunga ut och sjunga för varandra väckas. Hela gruppen sjöng en-, två-stämmigt och i olika gruppsammansättningar, där alla lärde och sjöng båda stämmorna. När Desirée ledde sången från pianot och själv sjöng med så sjöng hon aldrig starkt, utan lät medvetet barnens röster vara det som hördes mest. Hon var däremot stödjande i melodi- spel och textning. Desirée märkte att barnen tyckte det var väldigt roligt att leka musik- lekar och gjorde till vana, efter barnens önskemål, att avsluta körlektionerna på golvet, utan stolar och lekande olika musiklekar.

Körledare Desirée utnyttjar rytmikämnet och rörelsen för att nå barnen på olika sätt i denna barnkörgrupp, som hon tycker har så fina röster. I grund och botten är Desirée dock störd över att det försvann så många elever från hennes nystartade kör, för att skolan hon har lektionerna på samtidigt startade en konkurrerande, liknande barnkörverksam- het under samma läsår. Barnen i kören är i lågstadieålder. Hon är även störd över att hon inte tycker att hon spelar tillräckligt bra på pianot och att lokalen varit krånglig att låsa upp för barnen. Det gör att Desirée känt sig hämmad i sitt agerande på lektionerna. Hon säger att hon vet precis vad det beror på när något inte fungerar. När barnen rusar till dörren för att låsa upp när lektionen startat har hon inte haft koll på sig själv och hon menar att hon skulle varit mer bestämd från början om hur och vem som låser upp ytter- dörren för dem som eventuellt kommer sent. Det har blivit ett irritationsmoment att inte dörren kunnat stå upplåst och det har i sin tur stört lektionsstarterna. Desirée berättar att hon varit rädd för att om hon agerar på ett mer bestämt sätt gentemot gruppen så oroar hon sig för att hon då förlorar sångare från barnkören. Samtidigt är Desirée rädd för att om hon inte agerar tydligt gentemot gruppen så kommer några att sluta av den anled- ningen. Desirée upplever att hon inte fått ordning på gruppen och inte vetat hur hon ska agera när barnen blivit stökiga gentemot varandra. Hon upplever att något har blivit fel och säger att hon är snabb att alltid anklaga sig själv. Hon har inte riktigt kunna ta på vem/vilka det varit som blivit stökiga och därför inte kunnat tala med någon speciell säger hon. En jämförelse Desirée gör är att det inte är någon skillnad på om det är barn som är 12 år eller vuxna som är 25 år. Desirées erfarenhet är att det finns samma störande element i olika körer och menar samtidigt att dessa barn har fina röster och sjunger bra.

Desirée menar att hon gjort kortare uppsjungning med denna barngrupp än hon brukar, har känt sig oinspirerad och har velat komma igång och sjunga sånger med barnen istället. Slutet av lektionerna har Desirée ofta ägnat åt sång- och musiklekar för det har hon märkt att denna barngrupp tyckt om och det har hon velat stimulera. Desirée säger att hon tror att barnen inte tycker att inlärning är kul. Det har hon kommit att tänka på när de sjunger igenom sånger efter varandra, för då har det blivit en helt annan stäm- ning och tempo. Hon menar att körledaren bryter flödet när nytt lärs in, och funderar över om hon skulle utnyttjat rytmikämnet mer vid inlärning av nytt och arbetat mer med texten först. När Desirée är mer aktiv under en lektion så reflekterar hon över att hon får mer tillbaka av barnen. Desirée pratar om hur hon skulle kunna arbeta. Hon berättar att hon är lite otålig av sig och vill att barnen ska kunna många sånger. Desirée berättar att hon känt sig besviken på den här gruppen som hon samtidigt berömmer för att de sjung- er så bra och klankar ofta på sig själv, hur hon agerat och att hon inte tycker att hon spelar så bra på pianot.

När Desirée tar sig förbi de många självförebråelserna hon uttrycker, framkommer att hon har klara tankar omkring barn och körsång som hon vill arbeta efter. Hon menar att sättet att ackompanjera hjälper barnen väldigt mycket och det tänker hon på och arbetar efter. Desirée pratar om att hon har en klar bild av vad som behövs av melodistöd från pianot i en övning och för att påverka röstutvecklingen. Detta ser hon som en del av körledarskapet. Hon vill inte att barnen ska sjunga rakt ut i luften utan efter hand få lära sig att kunna höra skillnader och anpassa sin röst efter texten och tänka på hur de sjunger. Desirée vill att de ska få lära sig att sjunga på olika sätt, till exempel bundet, andas på utvalda ställen, kunna sjunga musikaliskt och anpassat efter texten. När hon sjunger Astrid Lindgren-sånger med barnen säger Desirée att de sjunger bara »rakt på« och påpe- kar hur viktigt det då kan vara med pianokompet och att leda utifrån ackompanjemanget. På grund av att hon bär på en rädsla för att barn ska sluta i denna kör hindrar hon sig själv från att agera och arbeta mer koncentrerat med det hon egentligen skulle vilja. Hela tiden återkommer Desirée till hur illa hon kommit att tycka om lokalen, att hon inte kan spela och vara som hon skulle vilja. Hon har känt sig ofokuserad, oinspirerad och nämner som en bidragande faktor att skolan startade konkurrerande verksamhet. Desirée nämner också att hon tycker det varit olyckligt att ha blivit observerad under just dessa förutsätt- ningar och berättar att hon har dåligt självförtroende.

Körsång är upplevelse och en massa kickar, berättar hon. De upplevelser och kickar Desirée fått när hon var liten och sjöng i kör, önskar hon att hon nu kan ge till barnen och hon berättar att hon tror att hon ger det vid konserter med barnkören. Desirée berättar att slutresultatet med gruppen beror på körledaren och just nu har hon känt sig ofokuserad, oinspirerad och gått på någon slags rutin där hon inte är nöjd med sig själv som lärare. Desirée vill förändra vissa saker hos sig själv, till exempel vill hon våga visa irritation och

vara mer bestämd, istället för att uppleva energitjuvar och inte våga bli arg. Detta har hon fått syn på och reflekterat över under observationstiden. Till hösten planerar hon att börja arbeta med en körledarkollega och har idéer om hur hon vill fortsätta sitt barnkörsarbete och hur hon vill organisera det pedagogiska rummet.