Emil är ett av de barnen vars teckning inte har med hoppe att göra, han ritade sitt hus. Han berättar om en maskin som tar bort taket på huset och då blir hans mamma glad, vidare säger Emil: ” Tycker inte om att leka i hoppe, ingenting vill jag leka, jag vill inte berätta!”.
35
Rut ger oss till att börja med en beskrivning av sitt ”lila rum” men säger sedan att det är en cykel. Hon får då frågan om det finns cyklar i hoppe varpå Rut svarar: ”Nej inte i hoppe, på teckningen finns det en cykel!”. Det framkommer dock inte om det är en fantasimiljö om hoppe hon ritat eller en cykel i hennes rum där hemma.
4:2:4 Relationer
My har ritat både sig själv och sin kamrat Maja på teckningen. När vi frågade My varför hon ritat Maja svarade hon ”Vi är bästisar och Maja bestämmer när vi leker i hoppe, eller förresten… båda kan bestämma”.
36
Sara har ritat en pedagog. Hon förklarar att pedagogen på teckningen har mycket hår och blod. Hon berättar vidare att hon tycker om att leka mamma, pappa, barn med den specifika pedagogen. Hon forsätter med att säga: ” Vi leker mamma, pappa, barn, då är xxx barn och jag bestämmer för jag är mamma”.
4:3 Observationer
Observationerna beskrivs i en löpande text utefter olika händelser från våra deltagande observationer. De händelser vi valt att presentera är dem vi anser vara relevanta för vår studie när det gäller samspel, samvaro, lek och kulturskapande, samt makt.
När vi börjar observera leker oftast barnen fysiskt med det som finns i hoppe för att sedan övergå till fantasilekar. I fantasilekarna ser vi inslag av populärkultur såsom Star Wars, Melodifestival, Cirkus Imago, superhjältar och prinsessor. Vid de tillfällena då det är mer än tre barn i hoppe pågår det oftast olika lekar parallellt och vid några tillfällen finns det barn som pendlar mellan lekarna. Det ser vi tydligt vid ett av tillfällena, när tre barn leker en lek och två barn leker en annan. Laura, Ella och Rut leker att de är raketer och hoppar i soffan. De skrattar och gör efter varandra. Plötsligt säger Laura: ”Jag måste vara i mitten för jag är ju störst”. De hoppar ner på madrasserna och sedan snabbt upp i soffan igen. Det här upprepas många gånger och Laura är noga
37
med att alltid komma i mitten. Samtidigt säger de en påhittad ramsa och skrattar och har kul. I Lauras, Ellas och Ruts lek är det Laura som är den drivande, det syns genom att hon använder sig av högre röstläge än de andra flickorna samtidigt som hon ger dem direktiv om vad som ska ske vidare i leken. Rut gör glatt som de andra två flickorna. Under tiden leken pågår är My och Maja också i hoppe, de turas om att vara på repstegen och de romerska ringarna samtidigt som de samtalar med varandra. Maja sitter mestadels längst ner på repstegen och My vill gärna byta med henne men Maja säger: ”Nej, jag får ha stegen så länge jag vill”. Vid varje tillfälle flickorna är i hoppe leker de med repstegen och då är det alltid Maja som vill sitta längst ner och My får stå tillbaka. Mys försök i att enas med Maja när det gäller repstegen är i det närmaste chanslöst, vilket vi ser vid upprepade tillfälle i observationerna eftersom My ständigt frågar när det är hennes tur att ha repstegen. Efter en stund vill Maja lämna hoppe: ”Nu vill jag inte va här mer, jag går ut” My föreslår: ”Ska vi leka mamma, pappa, barn?” ”Ja det kan vi göra…” säger Maja, ”men bara om jag få ha den röda vagnen”.
Vid ett observationstillfälle är det sex barn i hoppe. Emil vill lyssna på musik och Laura hjälper honom att sätta på Mamma Mia men kommer på att hon vill höra en annan låt. Luca säger: ”Nej! Jag vill höra Mamma Mia!” ”Okej” säger Laura och ändrar tillbaka. Emils intresse svalnar och han går ganska omgående ut. Snart kommer han in igen för att vilja vara med, men vänder på en gång och går ut från rummet. Bland dem som är kvar börjar leken ta form genom att Maja, Laura och Rut pratar om hur prinsessor ser ut och Luca är delvis med i det samtalet. Han leder in samtalet på ”Star Wars”, men det upphör snabbt. Efter en stund börjar alla leka på repstegen och Luca blir sur för att han inte får trampa på det steget han vill och hotar med ”Om inte jag får stå där är inte jag med”. Vi kan se att de andra inte noterar det genom att de inte tittar på honom när han pratar utan istället leker vidare, varpå Luca säger: ”Jag tänker inte vara med och det är synd om er, för jag kunde puttat så ni kunde gungat högt” och lämnar hoppe utan att någon bryr sig om det han säger. Flickorna gungar vidare på repstegen och hänger och dinglar tillsammans, Laura uttrycker: ”Jag kan ta fart, för jag är 5 år och du, Maja, är bara 4”. När de tröttnat på att gunga, övergår de till att trumma på kuddar. Laura avvisar Rut gång på gång genom att säga: ”Du får inte trumma på mina kuddar. Sluta!”. Däremot får Maja och My trumma på Lauras kuddar och Rut löser det hela genom att trumma på andra kuddar bredvid flickorna som nu har många idéer om hur leken ska vidareutvecklas, exempelvis genom dans och ommöblering av kuddarna,
38
troligtvis för att de ska bli lättillgängliga att trumma på. Rut avvisas fortfarande verbalt av Laura. Hon gör upprepade försök genom att härma flickorna och sätta sig nära för att bli inbjuden i leken.
Vid några tillfällen ser vi att leksignalerna inte riktigt når fram till Sara, på så vis att hon ”stannar” i ett visst beteende när hon inte tolkar de signalerna på rätt vis. Det gör det komplicerat för Sara att följa med när leken utvecklas. Det ena tillfället är när Ella, Rut och Sara leker att de springer runt och faller ner döda. När Ella bestämmer att de ska vakna, vaknar Rut medan Sara fortsätter att spela död. Ella och Rut springer vidare och ramlar på nytt ner döda. Sara reser sig och faller ner som död där flickorna är, det upprepas några gånger. Ella och Rut för hela tiden en dialog om leken men Sara ignorerar den. Rut flackar med blicken mellan Ella och Sara och visar genom det en osäkerhet om varför Sara inte vaknar fast Ella och hon säger: ”det är dags att vakna”. Det hela slutar med att Sara står utanför leken och iakttar Ella och Rut.
Vid ett annat tillfälle är det Ella, Laura och Rut som letar efter en skatt, Sara står lite utanför och iakttar och frågar sedan observatören: ”Du kan väl inte leka?” varpå observatören svarar: ”Vill du det?”. Men Sara är redan på väg fram till Laura som ber henne: ”Håll mig i handen, dra upp mig ur graven”. Laura, Ella och Rut har slängt alla kuddarna i en hög som de låtsas är en stor grav. Sara tar tag i Lauras arm och försöker dra upp henne, men det blir fel. Armen trycks mot halsen och Laura skriker: ”Aj! Sluta och stryp mig!” Sara tar ingen notis om det utan fortsätter, vilket resulterar i att Laura sliter sig lös och säger med arg röst: ”Du kan inte leka!”.
Vid ytterligare ett observationstillfälle är Sara med och leker tillsammans med Ella, Rut och Emil. De leker en form av familjelek där de använder förställda röster. Ella delar ut rollerna: ”Jag är den stora, stora, stora storasystern och heter Anna-Belle. Nej, Belle! Jag heter Bell Bella och Rut och Emil är dom små”, ”Emil, du kan heta Lilleman. Ja”, säger Sara: ”och jag är mamma och jag kan heta Lisa”. Alla bestämmer att det är natt och går och lägger sig, efter en liten stund gör Emil ett försök att driva leken framåt: ”Nu är det morgon!”. Ella: ”Nej! Jag har inte hunnit lägga mig ens”. Alla ligger och sover, Emil vill inte vara med längre och går ut.
Vid några av observationerna har spegeln en central plats i lekarna. Vid ett tillfälle fastnar Ella framför den och gör grimaser till sig själv och när Laura gungar på repstegen tittar hon ofta i spegeln. Luca fastnar även framför spegeln vid ett tillfälle, då har han en ”dans- och steppuppvisning” och sjunger en ramsa om: ”mannen i blå,
39 mannen i blå…”
Vid ett tillfälle leker Laura och Ella själva i hoppe. De har byggt en stor vägg av kuddarna vid de romerska ringarna. Kuddarna ska föreställa en stor våg som de simmar in i när de leker ”Ariel”. ”Hjälp mig, hjälp mig! Vi måste fly in i fängelset, hjälp, hjälp!” skriker Laura och leken har nu övergått till någon slags lek med det onda mot det goda. Ella: ”Jag fick en bomb på mig.”, Laura: ”Jag fick en taggig bomb på mig.” Leken tar slut när Laura hittar ett sidenband som hon låtsas är en mask. Ella skrattar åt henne medan hon springer runt med bandet. Ella drar i sidenbandet så att det trådar upp sig och blir längre och längre, hon backar in i kuddväggen så den välter: ”Åh nej, det var inte mitt fel” säger hon upprepade gånger och Laura svarar: ”Det gör ingenting, vi har ändå så inte med det”.
My och Ella är i hoppe och gungar med de romerska ringarna, samtidigt som de diskuterar vilken prinsesslek de ska leka, flickorna är inte riktigt överrens. Luca kommer in, iakttar och lyssnar på deras konversation. ”Jag är snöprinsessa” säger Ella, ”Nej, det är du inte, det är jag som är snöprinsessa!” säger My. Luca flikar in: ”Ni kan vara samma men inte samma snö”. Ella säger: ”Ja, jag är issnöprinsessa…” ”och jag är vattensnöprinsessa” fortsätter My. Leken blir inte särskilt långvarig då My blir tillfrågad av Maja om de ska gå ut på gården istället, vilket de gör. Kvar i hoppe är nu endast Ella och Luca som fortsätter lite på snö- och isprinsessleken. Luca säger: ”Jag var superhjälte, eller hur? Jag kunde alla element och kunde allting, eller hur?” Ella svarar: ”Ja, ja men nu gör vi en lek som bara jag kan”, Luca undrar: ”Att läsa bok eller?”. Ella svarar: ”Ja, nu somnade jag mitt i boken”, och Luca säger ”Ja, det gjorde du, men nu är den slut och du kunde somna på riktigt”, Luca fortsätter: ”Jag kan precis vad som helst och du komde till mitt hem och sen såg du inte mig och det blev morgon. Kuckeliku!!!”. Ella säger: ”Nu vill jag gå ut”. Luca blir fundersam och undrar: ”På riktigt?” och Ella svarar ”Ja” varpå Luca konstaterar ”Då gör vi det”.
När det gäller konflikter mellan barnen har det endast skett vid ett fåtal tillfällen där ett av barnen har bett om hjälp av observatören. Emil och Sara bråkar verbalt en stund, Sara puttar även Emil upprepade gånger samtidigt som hon säger: ”Dumskalle”. Observatören märker att konflikten inte kommer att lösas och går in och medlar. En annan konflikt är när Laura och Sara leker tillsammans. Sara stoppar om Laura i soffan: ”Aj” säger Sara. ”Men så gör vi” menar Laura. ”Nej, inte så” säger Sara. Laura svarar ”Jo, du blir fångad” varpå konflikten upphör genom att Sara svarar surt: ”Men då kan
40
du gå ut om du vill” och Laura vänder sig till de andra i rummet och börjar leka med dem istället.
41
5 Analys
I det här kapitlet kommer vi att besvara de frågeställningar vi formulerat för att uppnå vårt syfte. Frågeställningarna blev till tre kategorier, ”Ska vi leka?”, Barnens möte med varandra, samt ”Vi leker snö- och isprinsessleken!”. De presenteras och kopplas samman med empirin, teoretiska utgångspunkter samt tidigare forskning.