Annika Åhnberg (vpk) anför:

Vpk har i motioner rörande avfallshanteringen framfört en lång rad förslag, som vi menar på ett bättre sätt än regeringens proposition leder till minskat avfall och minskade problem. Det har vid utskottsbe-handlingen visat sig att det inte finns majoritet för dessa förslag. Jag har avstått från att reservera mig till förmån för alla vpk:s yrkanden.

Det beror på att jordbruksutskottet med detta betänkande prövar ett nytt arbetssätt. Syftet är att uppnå ett mer överskådligt betänkande samt en förenklad hantering i kammaren. Jag har därför reserverat mig till förmån för mer principiella yrkanden, samt en del övriga förslag, som jag funnit särskilt angeläget att markera. I övrigt har jag i detta särskilda yttrande sammanställt förslag som vi från vpk:s sida fört fram men tyvärr inte fått utskottets gehör för.

Avfallsavgift

Regeringen föreslår alt en avfallsavgift skall tas ut på det avfall som deponeras. Vi anser att en avfallsavgift skall tas ut även på det avfall som förbränns. Tanken med en sådan avgift är att den skall bidra till att minska avfallsmängderna. Det har funnits och finns en risk att avfall betraktas som en resurs, en önskvärd energikälla, och att därige-nom benägenheten att minska avfallsmängderna avtar.

Miljömärkning

Vpk har i motion. som behandlas i annat sammanhang, tagit upp frågan om miljömärkning. I dag saluförs många extremt miljö- och hälsofarliga produkter. Exempelvis ingår paradiklorbensen i s.k. doft-block för toaletter och urinoarer. En fullkomligt överflödig produkt, som lämpligen ersätts med såpa och vatten. Den typen av produkter borde inte tillåtas i vanliga dagligvaruaffärer. Det faktum att de finns till försäljning utan restriktioner eller tydlig giftmärkning förleder konsumenterna att tro att produkterna är av samhället godkända. I nordisk regi pågår ett arbete för att ta fram ett gemensamt system för miljömärkning. Projektet bedöms vara klart inom den närmaste tiden.

Vi anser det viktigt ur konsumentsynpunkt att ett sådant system införs.

Det bör givetvis baseras på de strängaste miljö- och hälsokrav som finns bland de deltagande länderna.

l 989/90:JoU 16

104

Skyldighet att lämna uppgifter

Enligt propositionen skall "avfallsproducenter" vara skyldiga att lämna uppgifter till kommunen så att avfallsplanering kan göras. Det bör klart sägas ut att skyldigheten att lämna uppgift åligger producenter och verksamheter generellt. Formerna för detta uppgiftslämnande mås-te sysmås-tematiseras. Stamås-tens naturvårdsverk bör ges i ·uppgift att utarbeta normer.

Miljöfarligt avfall hos mindre företag m.m.

Hittills har man inriktat sig på de stora företagens avfall. Uppmärk-samheten borde också vändas mot små företag och miljöfarligt avfall som inte utsorteras från vanligt industriavfall. Också sådant som inte klassas som miljöfarligt avfall, t.ex. spillolja och hushållsavfall, borde uppmärksammas. Detta kommer att underlättas med ett totalt kommu-nalt ansvar.

Källsortering

Källsortering gör det möjligt att återvinna stora delar av hushållsavfal-let, och att redan i hushållen sortera ut speciellt miljöfarligt avfall såsom batterier. brandvarnare, Iösningsmedel etc. Det pågår lovvärda källsorteringsprojekt i allt fler kommuner. Regeringen föreslår att allt avfall skall källsorteras fr.o.m. år 1994. Detta är ett positivt initiativ.

Men för att det skall fungera i verkligheten krävs att byggnader, affärer m.m. anpassas. Det går inte att bygga källsorteringen på de system som finns i dag. Vi kräver en genomtänkt plan för källsortering. Riksdagen har tidigare bifallit motion från vpk om att anpassa byggnormer m.m.

till källsortering, men detta har ännu inte gjorts. Vi anser också att ett statsbidrag bör införas i syfte att utveckla metoder och stimulera till en snabbare övergång till källsortering. Vi anser också att det i lag tydligare behöver markeras alt källsortering skall vara grundprincipen vid all avfallshantering.

Deponigas

Regeringen föreslår att deponigas före 1993 års utgång skall utvinnas eller facklas av. Vi anser att det inte skall tillåtas att gasen facklas av.

Gasen skall tas till vara. Tekniken är mycket enkel, och därför kan ett eventuellt riksdagsbeslut genomföras inom ett år.

Aska från sopförbränningsanläggningar

I askan från sopförbränningsanläggningar koncentreras en lång rad mycket giftiga ämnen. Vi anser att askan därför skall behandlas som miljöfarligt avfall.

l 989/90:Jo

u

105

Returpappersinsamling

Kommunerna har dålig ekonomi i returpappershanteringen. Detta har ett direkt samband med returpapperskartellens dominerande inflytande över prisbildningen. Det behövs därför en stark motpart. En organisa-tion för kommunernas returpappershantering.

Pantsystem för batterier

Batterier innehållande tungmetaller som t.ex. kadmium eller kvicksil-ver är ett allvarligt miljöproblem och bör med det snaraste ersättas

med mindre farliga batterier. I avvaktan på detta bör batterier pantbe-läggas. Det gäller även bilbatterier, som innehåller stora mängder bly.

Även andra produkter än batterier som innehåller höga halter miljö-farliga ämnen bör pantbeläggas så länge de finns till användning. Det gäller t.ex. kvicksilverhaltiga lysrör.

Förpackningar

En fjärdedel av hushållsavfallet är förpackningar. Ett sätt att minska sopvolymen är att inte producera så mycket förpackningar.

Utöver vad som framförts i reservation nr 16 vill jag framhålla följande: Det förekommer många olika sorters plaster. Det finns så gott som inga fungerande retursystem. De negativa miljöeffekterna är stora.

I syfte att komma bort från denna omfattande och miljöskadliga hantering behövs en utredning. Plastförpackningar som ej kan återvin-nas och plastförpackningar som är skadliga för miljön bör förbjudas.

I princip kan alla drycker tillhandahållas i returglas, i Skåne t. ex.

pågår ett lovvärt försök med mjölk i returförpackningar, den s.k.

stålkossan. Vi anser att alla PET-flaskor skall förbjudas, både engångs-och returvarianten. Vi anser också att aluminiumburken skall förbju-das. Ett returburkssystem med standardiserade glasburkar bör införas.

Burkarna pantbeläggs.

Vi anser att förpackningar skall beskattas i förhållande till energiåt-gång, miljöpåverkan och nytta.

Vi noterar att regeringen och förpackningsindustrin äntligen anslutit sig till vårt gamla krav att PVC ej skall användas till förpackningar,

men vi menar också att det skall gälla importerade produkter.

Kommunalt ansvar

Det är bra att regeringen nu begär att kommunerna gör en inventering av allt avfall och att de skall upprätta avfallsplaner. Vi föreslår dess-utom att kommunerna fullt ut ges ansvaret för allt avfall fr.o.m. den I januari 1993. Detta förutsätter dock att staten bär en del av de samhälleliga kostnaderna för denna nya uppgift som läggs på de redan hårt belastade kommunerna. I ett yrkande som behandlas i annat sammanhang har vi föreslagit att lagstiftningen beträffande avfall skall ses över. Särskilt måste avgränsningen och innebörden i begreppet miljöfarligt avfall förnyas och relateras till avfallets miljöpåverkan, och inte till om det är hushållsavfall eller industriavfall.

I 989/90:JoC l6

106

Lakrntten

Vid nya tippar behövs stora insatser för att minska tillrinning av ytvatten. Lakvattnet bör tas om hand i anslutning till avfallstippen och inte tas orenat till det kommunala avloppsnätet. Naturanpassade re-ningsmetoder som infiltration, markbäddar och mark/växtsystem har gett goda resultat och bör utvecklas.

Transporter av avfall

Vpk anser att transportsystemen för avfall, som ibland också utgör sorteringssystem, behöver ses över och effektiviseras.

SAKAB

SAK.AB i Norrtorp tog under år 1988 emot 40 913 ton miljöfarligt avfall. SAKAB är en tekniskt sett gammal (12 år) anläggning_ Trots förbättringar har den fortfarande många brister. Störningar i drift och inmatning, dålig kontroll på vad som bränns och för höga utsläpps-mängder som är många gånger högre än vid konventionell avfallsför-bränning. Man mäter inte utsläppen kontinuerligt utan beräknar dem.

Avfallsdeponierna är bristfälliga. Asfalt med presenningar över. De håller högst tio år. Därefter uppstår problem med läckage. Omhänder-tagandet vid SAKAB är på flera sätt bristfälligt. Det gäller t.ex. förbrän-ningen av PCB-haltigt avfall. Förbränförbrän-ningen av PCB bör därför stop-pas tills en tillfredsställande hantering kan ske. Bristerna vid SAKAB-anläggningen, konstaterade i utredningar, måste åtgärdas. Anläggande!

av ett nytt SAK.AB måste föregås av genomträngande miljökonsekvens-analyser. Det räcker inte med garantier att bästa kända teknik skall användas. Plats för anläggningen måste bestämmas med utgångspunkt i miljökvalitetsnormer. Vi anser att riksdagen skall fatta beslut om lokalisering och villkor för ett nytt SAKAB.

PCB

PCB måste med det snaraste totalavvecklas. Det behövs för detta ändamål ett internationellt samarbete. Åtgärder måste också vidtas mot ersättningarna för PCB, ofta klorparaffiner, som visat sig ha i stort sett samma katastrofala miljöpåverkan.