• No results found

Slam från kommunala reningsverk

In document J ordbruksu tskottets betänkande (Page 62-65)

Propositionen

Enligt propositionen skall ett åtgärdsprogram inledas med inriktning på att senast år 1995

ra

slam som kan garanteras vara riskfritt att använda även i ett långsiktigt perspektiv. Programmet bör ingå som en del i den kommunala avfallsplaneringen. Programmet bör omfatta identifiering av ämnen som med tanke på deras farlighet inte skall förekomma i slammet, begränsning av användningen av sådana ämnen, skärpning av riktvärden för metaller och framtagning av riktvärden för organiska farliga ämnen samt utvidgad kontroll av slammets innehåll.

Deponering av slam bör på sikt upphöra. Enligt miljö- och energimi-nistern kommer naturvårdsverket att påbörja en systemanalys över hur samhället bör lösa sina avloppsproblem vilket har stor betydelse för att uppnå en slamkvalitet med påtagligt mindre metaller och statiska organiska ämnen. Vidare skall naturvårdsverket ges i uppdrag att utarbeta förslag till sänkta riktvärden för de farligaste metallerna och riktvärden för organiska miljöfarliga ämnen vid spridning av slam från kommunala reningsverk.

l 989/90:Jo

u

16

63

Motionerna

I motion Jo737 (s) framhålls att samhällsansvaret för omhändertagan-det av omhändertagan-det miljöfarliga avfallet innebär ett ansvarstagande för en långtgående kontrollerad process som för sin trovärdighet kräver ett statligt ägande på minst 51 %. Enligt motion Jo806 yrkande 13 skall staten behålla kontrollen över ägandet i SAKAB (minst 50 %) men att kommunerna och industrins ägarandel och ansvar skall öka.

Skärpta krav på hanteringen av miljöfarligt avfall förs fram i motion l 988/89:Jo 772 ( fp) yrkande 11. U tsläppsbegränsningarna vid SAKAB måste skärpas och bolagets verksamhet bör omfatta både destruktion och återvinning. Vidare begärs förslag om ekonomiska styrmedel och förbättrad tillsyn för ökad återvinning av olja samt kontrollerad export av miljöfarligt avfall. I motion Jo806 (vpk) yrkas att PCB-förbränning-en omedelbart stoppas vid SAKAB (yrkande 9). Vidare krävs att regeringen åtgärdar bristerna vid bolaget (yrkande 10) och att natur-vårdsverket ges i uppdrag att utreda alternativa metoder för omhänder-tagandet av miljöfarligt avfall (yrkande 11). Enligt yrkande 12 skall riksdagen besluta om både en miljökonsekvensutredning inför lokalise-ringen av ett nytt SAKAB och om dess slutliga lokalisering. I motion 1988/89:Jo962 (vpk) yrkande 9 begärs en utredning och analys av SAKAB:s verksamhet.

Utskottets Ö'\-·enäganden

Ett utökat kommunalt ansvar för avfallshanteringen förutsätter ett väl fungerande samarbete mellan kommunerna och industrin. Kommu-nens avfallskunnande tillsammans med industrins kännedom om avfal-lets sammansättning och egenskaper bör ge goda förutsättningar för en förbättrad hantering av det miljöfarliga avfallet. Utskottet gör samma bedömning som miljö- och energiministern beträffande behovet av att kvalificerade industriella anläggningar av den typ SAKAB represente-rar skall drivas rationellt under så normala företagsekonomiska förut-sättningar som möjligt. Statens hittillsvarande engagemang i SAKAB:s drift och övriga skötsel bör därför kunna begränsas. Utskottet anser dock att samhällets ansvarstagande beträffande omhändertagandet av miljöfarligt avfall förutsätter en fortsatt samhällelig kontroll av verk-samheten. Samhällets kontroll bör bibehållas genom att stat och kom-muner gemensamt kontrollerar minst 51 % av aktierna i SAKAB. Det anförda innebär att utskottet tillstyrker regeringens förslag om en försäljning av aktier i SAKAB - med den begränsning som följer av det nyss anförda - samt att riksdagen som sin mening bör ge regering-en till känna vad utskottet anfört med anledning av motionerna Jo737 och Jo806 yrkande 13 om formerna för ett bibehållet samhälleligt ansvar.

Enligt vad utskottet erfarit skärpte regeringen i december 1989 konces-sionsnämndens beslut beträffande SAKAB:s utsläpp av dioxin. Målet är att utsläppen skall motsvara de s.k. ENA-kraven. Senast 1992 skall koncessionsnämnden pröva villkoren för dioxinutsläpp. Det bör även

l 989/90:JoU 16

62

Motionerna

I motionerna Jo803 (m) yrkande 1 och 1988/89:Jo846 (m) yrkande 1 hemställs att riksdagen begär att regeringen utarbetar ett förslag till lag om slamhantering. Som alternativ kan lagen om kemiska produkter utvidgas och en slamförordning utffirdas med stöd därav. Stopp alter-nativt förbud mot fortsatt spridning av rötslam på åkermark yrkas i motionerna Jo270 (vpk) yrkande 9, Jo827 (vpk) yrkande 20 och Jo843 (c) yrkande 13. Spridningen skall upphöra i avvaktan på att alla skadliga ämnen är borta alternativt att erforderliga gränsvärden fast-ställts. I motion I 988/89:Jo 738 (fp) yrkas att en utredning tillsätts med uppgift att föreslå en strängare lagstiftning för industrins utsläpp av giftiga och svårnedbrytbara ämnen till de kommunala reningsverken.

Utskottets överväganden

Det är viktigt att minska halterna av miljöfarliga ämnen i slammet genom åtgärder redan vid källan. I detta sammanhang bör särskilt betonas att tillverkare och importörer av kemiska produkter är skyldi-ga att beakta hälso- och miljöriskerna i alla hanteringsled såväl vad gäller existerande produkter som innan nya produkter förs ut på marknaden. Alla användare av sådana produkter måste göras medvetna om miljöriskerna. Detta gäller både vid yrkesmässig hantering och vid användning i hushållen. De centrala myndigheterna har en mycket viktig uppgift i att identifiera sådana ämnen som är särskilt miljöstö-rande och se till att dessa byts ut mot mindre farliga ämnen. Detta har stor betydelse för att komma till rätta med det miljöskadliga innehållet i såväl avloppsvatten som avfall. Utskottet anser i likhet med miljö-och energiministern att naturvårdsverket i arbetet med ovan omnämn-da analys särskilt har att beakta den betydelse en såomnämn-dan systemanalys har för att uppnå en slamkvalitet med påtagligt mindre metaller och statiska organiska ämnen. l detta sammanhang bör även beaktas det uppdrag till kemikalieinspektionen och naturvårdsverket att utarbeta konkreta förslag till hur användningen av de mest hälso- och miljö-skadliga ämnena radikalt skall minskas eller upphöra. I likhet med det åtgärdsprogram som skall ingå i den kommunala avfallsplaneringen syftar detta arbete till att år 1995 ha slam som inte innehåller särskilt miljöfarliga ämnen. I propositionen aviseras ett uppdrag till natur-vårdsverket att upprätta förslag dels till sänkta riktvärden för de farligaste metallerna, dels till riktvärden för organiska miljöfarliga ämnen vad gäller spridning av slam från kommunala reningsverk på jordbruksmark. Detta uppdrag bör enligt utskottets mening skapa ett gott underlag för den fortsatta bedömningen av hur och på vilken mark. slam skall kunna användas. Som utskottet tidigare framhållit bör kommunerna genom ökade informationsinsatser kunna påverka kon-sumenter och yrkesmässiga användare att göra från miljösynpunkt bättre produktval och att slutligt omhänderta dessa produkter på ett riktigt sätt. Även de olika formerna för kommande miljömärkning har en stor betydelse i detta sammanhang. Enligt utskottets mening får

l 989/90:Jol.J 16

64

syftet med motionerna Jo803 yrkande I och I 988/89:Jo846 yrkande 1 anses vara tillgodosett mol bakgrund av vad utskottet anfört. Motioner-na avstyrks i berörda delar.

Med samma motivering avstyrks även motionerna Jo270 yrkande 9, Jo827 yrkande 20 och Jo843 yrkande 13.

Utskottet har tidigare (I 989/90:JoU6) framhåll il att prövningsmyndig-helerna i samband med lillståndsprövning enligt miljöskyddslagen av industriell verksamhet bör göra en bedömning av om avloppsvattnel är av sådan beskaffenhet all det är lämpligt att behandla vattnet i ett kommunalt reningsverk eller om vattnet bör behandlas på annat sätt.

Vidare bör uppmärksammas att kommunerna i egenskap av huvud-män har möjlighet att ställa krav på anslutna industrier och därigenom begränsa tillförseln av sådant avloppsvatlen som påverkar reningsver-kets drift i negativ riktning. Miljö- och hälsoskyddsnämnderna har dessutom genom sin tillsyn enligt lagen om kemiska produkter alt kontrollera all företagen inte förorenar avloppsvattnet med kemika-lieavfall. Utskottet vill med det anförda betona betydelsen av att berörda myndigheter i de konkreta fallen utövar sin tillsynsuppgift så att de kommunala reningsverkens effektivitet kan upprätthållas. Med ett på sikt utvidgat kommunalt ansvar för avfallshanteringen torde förutsättningarna för att så blir fallet avsevärt förbättras. Utskottet utgår dessutom ifrån alt berörda statliga och kommunala myndigheter följer den fortsatta utvecklingen med uppmärksamhet och vidtar de åtgärder som kan anses erforderliga för en fortlöpande förbättring av situationen. Motion I 988/89:Jo738 avstyrks.

In document J ordbruksu tskottets betänkande (Page 62-65)