Pappersbrukens samarbete vid inköp av returpapper prövades år 1984 av näringsfrihetsombudsmannen (NO). Anledningen var att flera kom-muner hade klagat över att brukens samarbete pressade priset på returpapper från kommunerna. Dessa hävdade att returpapperets värde
låg betydligt över de priser som pappersbrukens inköpsbolag erbjöd. 115
Till grund för NO:s prövning låg en utredning från statens pris- och konkurrensverk (SPK). I utredningen (SPK:s utredningsserie 1982:20) redovisades uppgifter om priser. kostnader och konkurrensförhållan-den inom returpappershandeln i början av 198(}-talet.
I sitt beslut i ärendet lämnar NO inledningsvis en konkurrensrättslig bakgrund till sin bedömning. NO påpekar att inköpssamarbete, oavsett i vilken form det bedrivs, karaktäristiskt ger inköpsfördelar. Dessa består främst i att inköpen kan göras rationellare. Samordningen begränsar i regel kostnaderna för både köpar- och säljarsidan. Det är vanligen mer effektivt med ett gemensamt inköpsbolag än med flera inköpsavdelningar fördelade på vart och ett av köparföretagen. Antalet köpslut minimeras. Även materialhanteringen kan bli rationellare.
bl.a. genom att transporterna samordnas. På säljarsidan består bespa-ringen i, framhåller NO. att försäljningen underlättas av att en kund köper stora kvantiteter. Normalt ger säljaren köparen del av denna besparing genom att sänka priset.
Samtidigt betonar NO att en stark köpare genom sin maktposition kan uppnå fördelar som inte har sin grund i ökad effektivitet. Köparen kan tilltvinga sig lägre priser än vad som är motiverat utifrån köparens prestationer i förhållande till säljaren och övriga kostnadsfaktorer.
Detta gäller särskilt om säljarens position är svag. Denna form av prispress kan tänkas bli bedömd som skadlig vid en bedömning enligt konkurrenslagen ( 1982:729). Enligt NO är dock starka köpares pris-pressande funktion i regel nyttig, eftersom den tvingar fram en ökad rationalitet hos leverantören. Först i mera uppenbara fall kan man därför. menar NO, anse att köparen missbrukar sin position.
Enligt NO fanns det inget i SPK:s utredning som motsade att pappersbrukens inköpssamarhete har betydande fördelar från allmän synpunkt genom att det leder till en effektivare hantering än om bruken skulle köpa returpapper vart för sig. NO konstaterade vidare att utredningen inte gav belägg för att bruken genom samarbetet pressade ned priset på returpapper utöver vad som är ett resultat av effektivare returpappershantering. Mot denna bakgrund såg NO inget skäl för ingripande och avskrev ärendet.
Näringsutskottet
....Pappersindustrins samarbete vid inköp av returpapper leder till att pappersinsamlingen blir olönsam för kommunerna. anförs det i mo-tion J 988/89:N 313 ( vpk). Där hävdas att pappersbrukens inköpsbolag har ett alltför dominerande inflytande över prissättningen på returpap-per. För att skapa en motvikt till industrins starka ställning på retur-pappersmarknaden borde staten. kommunerna och landstingen bilda en gemensam inköps- och försäljningsorganisation för pappersprodukt-er; organisationen skulle träffa avtal med pappersindustrin om inköp av papper och försäljning av returpapper.
Av den tidigare redovisningen framgår att näringsfrihetsombudsman-nen (NO) vid sin prövning år I 984 av pappersbrukens
inköpssamarbe-! 989i90:JolJ 16 I3ilaga I
116
te fann att samarbetet har betydande fördelar från allmän synpunkt genom att det leder till en effektivare hantering än om bruken skulle köpa returpapper vart för sig. Något belägg för att pappersindustrin genom samarbetet pressade ned priset på returpapper utöver vad som var ett resultat av effektivare returpappershantering kunde NO inte notera.
I det föregående har också lämnats vissa uppgifter om insamlingen och förbruk..ningen av returpapper. Från år 1975 - då riksdagen beslutade att en obligatorisk insamling av pappersavfall skulle påbörjas - till år 1989 har den totala mängden insamlat returpapper (bestående av bl.a. tidningar, tidskrifter och wellpapp) fördubblats. Mängden tidningar från hushållen har procentuellt sett ökat ännu kraftigare;
under de två senaste åren har den årliga ökningstakten uppgått till ca 15 %. Pappersindustrins förbrukning av returpapper har från år 1975 till år 1989 tredubblats. En fortsatt ökad efterfrågan på returpapper från industrins sida förutses under de närmaste åren. Till följd härav beräknas ett ökat importbehov komma att uppstå i början av 1990-ta-let.
Enligt en rapport från statens industriverk om massa- och pappers-industrins försörjning med returpapper, vilken har refererats i ett tidigare avsnitt. var prisnivån på returpapper i Sverige år l 988 relativt sett hög vid en internationell jämförelse. Detta förhållande synes fortfarande gälla. Enligt uppgift har man dock under senare tid från återvinningsföretagens sida med åberopande av en ökad tillgång på returpapper i Europa - bl.a. till följd av export av returpapper från USA och Canada - krävt en sänkning av priset på insamlade tidning-ar från hushållen. Detta föranledde Svenska kommunförbundet att i en skrivelse till industridepartementet i november 1989 kräva stimu-lansåtgärder för att insamlingen och avsättningen av returpapper i Sverige skulle tryggas. Industridepartementet har nyligen besvarat skri-velsen. Av svaret framgår att industriminister Rune Molin för närva-rande inte avser att föreslå några särskilda åtgärder som ingriper i returpappersmarknaden. Från departementets sida görs bedömningen att industrins ökande efterfrågan på returpapper sannolikt kommer att leda till en stigande prisnivå för returpapper och en fortsatt ökad insamlingsvolym. Departementet avser emellertid att noga följa utveck-lingen på området.
Den industriella användningen av returpapper är värdefull i många avseenden, inte minst från energi- och naturresurssynpunkt. Det är därför. menar näringsutskottet. angeläget med en fortsatt ökad insam-ling av returpapper. Näringsutskottet noterar att regeringen kommer att hålla utvecklingen under noggrann uppsikt. Mot bakgrund av industrins ökande efterfrågan på returpapper torde pappersbruken vilja tillämpa en prispolitik som inte motverkar kommunernas intresse för pappersinsamlingen och som gagnar industrins långsiktiga försörj-ning med returpapper.
Med hänsyn till det anförda anser näringsutskottet att motion I 988/89:N313 (vpk) inte bör föranleda något initiativ av riksdagen.
Motionen avstyrks allts:i av näringsutskottet.
9 Riksdagc11 /9159/90. /fi sam/. Nr /fi
l 989/90:JoC 16 Bilaga I
l 17
Stockholm den 13 februari 1990 På näringsutskottets vägnar