Anpassning av fysisk och social - Sammanfattande analys

5. Sammanfattande analys

5.3 Anpassning av fysisk och social

Efter en filmsekvens som visar på en elevstyrd aktivitet i klassrummet kommenterar en respondent den omgivande miljön i klassrummet. Respondenten menar att det kanske känns konstigt för den elev som ligger och vilar på golvet och ställer sig frågan om vad eleven kan uppfatta av omgivningen från den positionen och menar att det kanske vore en god tanke att själv prova hur det känns. Enligt Vygotskij(1999) bör en god lärmiljö innebära att klassrum och övriga rum där eleverna vistas i inbjuder till interaktion. Vygotskij, menar vidare, att det måste ges möjligheter till samspel mellan elev-elev och elev- lärare (i Sandberg, 2006). Respondenten menar också att frågan om miljön i klassrummet inbjuder till interaktion mellan elev – elev och elev – lärare bör diskuteras i

arbetslaget och med skolledaren. I en av filmsekvenserna, elevstyrd aktivitet, tar en elev spontan kontakt med en kamrat genom ljud och genom att lägga sin arm över kamraten. Respondenterna menade att filmsekvensen var lite för kort för att dra några slutsatser av vad som utspelades, men menade att detta sätt att söka kontakt var något de inte tidigare hade sett. Detta var en intressant iakttagelse och visar på hur snabbt omgivningen ibland måste kunna reagera för att förstå och kunna tolka de signaler som en person med grav funktionsnedsättning skickar (Winlund, 2004).

Respondenterna menade att filmsekvensen från rastaktiviteten gav dem en ny bild av att eleverna i klassen agerar olika. En av eleverna tar kontakt med sin kamrat på ett nytt sätt och detta av en slump då hennes madrass låg närmare kamratens än vanligt. Resultatet av detta blir naturligtvis, menar respondenterna, att eleverna framöver placeras annorlunda på golvet. Vila måste eleverna göra, men en anpassning borde kunna göras menar samtliga respondenter så att eleverna får möjlighet att komma närmare varandra och

uppmärksamma att det finns andra i omgivningen. Elevernas raster, som i filmsekvensen, blir ofta styrda av att de måste vila för att orka arbeta vidare. Men vilan kan ju få se olika ut också, menade respondenterna. De elever som vill borde få en större möjlighet att visa vad de vill göra på sin rast, påpekar en av respondenterna. Kanske genom att välja mellan två saker t ex vila med musik eller vila med att titta på film. Vygotskijs fem aspekter (i Strandberg, 2006) kring en god lärmiljö för eleverna stämmer väl överens med de tankar respondenterna har kring miljö, anpassning, aktivitet och om det finns plats för initiativ och kreativitet från elevernas sida. De vuxna har av gammal vana placerat eleverna på samma ställe som alltid, säkert med god avsikt, men inte tänkt på att eleverna genom detta inte får optimal möjlighet till att skapa kontakter. Genom filmsekvensen får de en inblick i att de enkelt kan öka möjligheterna för eleverna. Respondenterna hade konkreta förslag på åtgärder och kunde se att en omsorgssituation går att användas i ett pedagogiskt syfte. Eleven ges här möjlighet att skapa kontakt och samspel, får ta del av ett hjälpmedel för att nå resultat och får en möjlighet att göra ett eget val som påverkar den egna situationen i förhållande till omgivningen (Östlund, 2012; Läroplan för grundsärskolan 2011). Respondenterna påpekade även att det ofta behövs lång tid för eleverna att vänja sig vid andra personer och andra lokaler. Ibland kan det tyckas förvånansvärt med tanke på att skolans lokaler är små och att personerna i omgivningen ofta är de samma. Tanken kring detta blir att för elever på tidig utvecklingsnivå så sker händelse här och nu. Vi vet lite om vilken förmåga eleverna har till generalisering. Kanske är det så att varje lektion, och även

andra aktiviteter som av de vuxna uppfattas som välkända, i själva verket uppfattas som något nytt och att det endast är i vissa sekvenser av aktiviteten det finns ett igenkännande hos eleven (Brodin, 2008; Winlund, 2004; Granlund & Olsson, 1989). Filmsekvensen från musiklektionen visade på flera sätt hur olika eleverna reagerar i skiftande aktiviteter. En elev är helt nöjd i sin situation. Hon förstår aktivitetens innehåll, känner sig trygg med musikläraren och uppskattar musiken och allt ljud runt omkring. De två övriga eleverna visar på olika sätt att de inte är tillfreds med situationen Trots att eleverna har tagit del av aktiviteten vid samma antal tillfällen och blivit presenterade för den på samma sätt fanns det uppenbarligen inte samma insikt och förförståelse hos samtliga elever. Uppenbart var dock att eleverna uppfattade något i situationen som otillfredsställande och uttryckte detta klart och tydligt. Denna reaktion visade enligt respondenterna återigen på vikten av att förbereda och att anpassa utifrån varje elevs förutsättningar (Malmberg & Nicolaou, 2005). Vi vill alla känna att vi klarar av olika saker. Att ständigt misslyckas kan gnaga hål på självkänslan och leda ibland till att man slutar försöka (Winlund, 2004). Om aktiviteterna innehåller moment som inte är möjliga att lära sig p.g.a. funktionsnedsättningen blir resultatet ett ständigt beroende av andra. Om vi känner till de svårigheter

funktionsnedsättningen medför och vilka problem och behov eleven har, kan olika anpassningar göras, framför allt i närmiljön (Brodin, 2008). Det gäller att försöka bygga bort hindren och att göra det abstrakta mer konkret och synligt genom att ordna och strukturera och att ge mer och tydligare information och ge påminnelser. Att ge eleverna stöd genom t ex bilder kan öka förståelsen men kräver att eleven har en förståelse och kan tolka bilder vilket inte är en självklarhet för många av eleverna på tidig utvecklingsnivå (Malmberg & Nicolaou, 2005; Winlund, 2004; Brodin, 2008).

6 Diskussion

Här följer diskussion kring metod och resultat för studien. Diskussionen inleds med kapitlet Metoddiskussion och belyser såväl fördelar som nackdelar med metodvalet. Därefter följer diskussioner kring studiens resultat.

6.1 Metoddiskussion

Filminspelning och intervju, Stimulated Recall, visade sig vara en användbar metod för att få svar på studiens frågeställningar. Det gavs möjligheter för respondenterna att upptäcka små nyanser i samspelet mellan elev och vuxen. Främst upplevde respondenterna det som positivt att kunna titta på filmerna och ge kommentarer i direkt anslutning till

filminspelningarna. De tankar som respondenterna hade under filminspelningen får ny näring och blir lättare att komma ihåg och att kommentera (Alexandersson, 1994). Ofta är de små, men väldigt viktiga, nyanserna i samspelet mellan elev och vuxen som är lätta att förbise i en aktivitet. För respondenterna var det också en god möjlighet att kunna visa på det som ofta kallas tyst kunskap, d.v.s. det arbete som ofta utförs som ren rutin och som kanske inte alltid får den uppmärksamhet den borde få. En tyst kunskap är ofta svår att finna ord för, det är inte alltid den som utför en arbetsuppgift vet varför saker sker på ett visst sätt. Det är ofta bara något som sker (Berthén, 2007). Vid valet av vilka aktiviteter som skulle filmas uppstod en svårighet. Det var svårt att finna situationer att filma då många aktiviteter för elever på tidig utvecklingsnivå sker här och nu. Det går inte att be någon upprepa och därför blir filmerna ögonblicksskildringar. Inför Stimulated Recall samtalen uppmanades respondenterna att tänka utifrån följande frågeställningar

1. Hur samspelar och kommunicerar eleverna med varandra och med vuxna i en vuxenstyrd aktivitet?

2. Hur samspelar och kommunicerar eleverna med varandra och med vuxna i en elevstyrd aktivitet?

3. Hur påverkar miljö och anpassning av miljön elevernas förmåga till en god kommunikation med sin omgivning?

Då samtliga respondenter hade en förkunskap och förförståelse för elevernas svårigheter och för elevgruppen sedan tidigare, kunde detta vara en faktor som skulle kunna påverka svaren på frågorna. Det blev också så, men på ett överraskande positivt vis.

filmerna kunde respondenterna se sin egen roll på ett nytt sätt och kunde också se vilka yttre faktorer som kan påverka eleverna och deras möjlighet till kommunikation. Efter en inspelad filmsekvens som visar på en elevstyrd aktivitet i klassrummet kommenterar en respondent den omgivande miljön i klassrummet. Hon menar att det kanske känns konstigt för den elev som ligger och vilar att ligga på golvet. Hon ställer sig frågan om vad eleven kan uppfatta av omgivningen från den positionen och menar att det kanske vore en god tanke att själv prova för att få veta hur det känns. Dessa tankar kan kopplas till Vygotskijs fem aspekter på vad en god arbetsmiljö bör innehålla (Vygotskij, 1999). Framför allt bör frågan om miljön i klassrummet inbjuder till interaktion mellan elev – elev och mellan elev – lärare.

6.2 Resultatdiskussion

Eleverna presterar ofta mer än förväntat och respondenterna i studien kan utifrån de filmsekvenser som gjorts konstatera att eleverna visar på agerande och reaktioner som var okända eller inte uppmärksammade sedan tidigare (Vygotskij, 1999). Som svar på

frågeställningen om och hur eleverna kommunicerar med varandra i elev och vuxenstyrda aktiviteter kan det genom studiens resultat konstateras att det sker en kommunikation mellan eleverna dels genom ljud och dels genom mimik och kroppskontakt. Trots att studien är liten visar den även på det faktum att eleverna i stor utsträckning är beroende av vuxna som stöd i sin närhet och av att miljön är anpassad efter de behov eleverna har samt att de hjälpmedel som kan anses som passande används av eleverna med hjälp av vuxna för att etablera samspel och kommunikation med sin omgivning (Winlund, 2004). Ofta krävs det att den vuxne agerar som tolk för eleverna och att de sätter ord på de ljud och andra signaler eleverna använder för kontakt med sin omgivning. Den kommunikation som sker mellan elev och vuxen är ofta styrd och har ett bestämt syfte. Frågor som ställs till eleverna är oftast slutna och den vuxne vet oftast svaret i förväg. Frågorna som ställs styrs av

sammanhanget och handlar om här och nu (Östlund, 2012).

På grund av studiens storlek går det inte att dra några generella slutsatser men resultatet visar på en diskrepans mellan studiens resultat och tidigare forskning vad gäller

upprepning och repetition av aktiviteter för att eleven ska känna sig säker och lyckas. Östlund (2012) och Berthén (2007) menar i sin forskning att de ser ett dilemma i att aktiviteterna i träningsskolan ofta upprepas och att det finns en inställning i träningsskolan till att detta är en nödvändighet för att eleverna ska lyckas. Resultatet i denna studie visar

på det motsatta och att det trots allt i vissa situationer verkar behövas lång upprepning och repetition för att eleven ska etablera kunskaper och våga prova och så småningom känna sig säker på att klara en uppgift (Vygotskij, 1999). I en filmsekvens av en elevstyrd aktivitet beskrivs en elev i samspel med en vuxen. Aktiviteten med samma rutiner har enligt respondenten upprepats varje dag i tre år. Först efter denna till synes långa tid är det nu eleven som tar initiativ till aktiviteten och aktivt initierar till kontakt och även kan upprätthålla den kommunikation och samspel som uppstår mellan elev och vuxen. Som respondenten uttrycker det: Nu kan han!

Resultatet av studien visar också på hur beroende många av eleverna är av uppmuntran och uppmaning från den vuxne för att komma vidare i sitt lärande. För många elever på tidig utvecklingsnivå blir den vuxne extra armar och ben men även den som för elevens talan. Att samspela genom lek och aktiviteter som manar till gemensam glädje gynnar elevernas kunskapsinhämtning. I en av filmsekvenserna påpekar en av respondenterna att hon kände en utmaning i att gå vidare och utmana eleven när hon fick en god respons från eleven. De skämtade och skojade och kände genom sin glädje en samhörighet och en glädje i att göra en aktivitet tillsammans. Här var det uppenbart att eleven genom övning och repetition uppnått det eleven och den vuxne strävat efter och de kunde tillsammans se resultatet (Vygotskij, 1999). Kommunikation och samspel mellan vuxna och elever sker ofta på den vuxnes initiativ men att finna en gemenskap genom glädje och skratt höjer allas vilja till att gå framåt och göra nya försök.

Som personal i träningsskolan finns det, menar jag, en utmaning i att inte på förhand bedöma elevernas förmåga till inlärning utan att istället försöka och prova olika vägar att nå eleverna på. Fokus bör läggas på vad som är möjligt för eleverna att utföra och inte alltid på det som de inte kan utföra.

Alla elever är olika och bör därför också få möjlighet att utvecklas i sin egen takt och utifrån sin egen förmåga. I Läroplanen för grundsärskolan 2011( s.7) står att

Skolans uppgift är att låta varje enskild elev finna sin unika egenart och därigenom kunna delta i samhällslivet genom att ge sitt bästa i ansvarig frihet.

Många forskare är idag eniga om att det är i samspelet med andra, som språket utvecklas (Vygotskij, 1999; Olsson, 2006). Det lilla barnet utvecklar sin förmåga till att

kommunicera genom att vara tillsammans, uppleva och göra saker tillsammans med andra. I resultatet av studien visar det sig att eleverna i större utsträckning än förväntat agerar och samspelar på olika sätt med olika personer i sin omgivning vilket stödjer tidigare forskning på detta område .(Winlund, 2004; von Tetzchner & Grove, 2003). Respondenterna i

studien menade att det var märkbart att även de vuxna agerar olika till olika elever och att detta framkom i filminspelningarna. Vid en intervju återkom respondenterna med

kommentarer kring hur person – och situationsberoende en del elever är.

Respondenterna menar att det finns ett dilemma kring olika personers tolkningsförmåga och att även detta kan påverka elevens resultat eller förmåga till att samspela och

kommunicera (von Tetzchner & Grove, 2003).

Alla människor strävar efter sammanhang och försöker därför knyta ihop olika upplevelser med varandra. Känslan av sammanhang spelar stor roll för välbefinnande, trygghet och för att kunna utvecklas. De personer som har svåra funktionsnedsättningar har ofta speciella behov som måste tillfredsställas och normaliseringsprincipen (Nirje, 2003) har varit av stor betydelse för många personers livskvalitet. Men begreppet normalisering innebär inte att alla måste vara lika eller rätta sig efter en vedertagen norm. Alla personer som har en grav funktionsnedsättning är unika individer med unika förutsättningar och det enda som ofta är en gemensam nämnare är det faktum att personerna har mycket omfattande intellektuella funktionsnedsättningar (Winlund, 2004). För att kompensera för dessa svårigheter söker skola och omgivning speciella metoder som kan göra det lättare för eleven att ta emot information, att strukturera eller lära nya saker. Metoder kommer och går och många av dem är användbara utifrån förutsättningen att de anpassas efter elevens förmåga och förutsättningar. Orsaken till att finna nya undervisningsformer och metoder orsakas antagligen av känslan av otillräcklighet hos alla som möter personer med svåra funktionsnedsättningar (Winlund, 2004). 1994 fick särskolan och grundskolan en gemensam läroplan och genom denna betonades även en gemensam värdegrund för alla elever med eller utan intellektuellt funktionshinder. När den nya läroplanen infördes 2011 fick särskolan återigen en egen läroplan där grundskolan framstår som förebild för

särskolan (Lp11). Frithiof (2012) menar att energi borde läggas på att utveckla undervisningsmetoderna så att varje barns kunskapsutveckling och sociala utveckling optimeras. Den pedagogik som används i särskolan döms inte ut i och med detta men när elever med eller utan funktionsnedsättning vistas i samma lärmiljö utvecklas kunskap i gemenskap vilket gynnar en gemensam värdegrund och en inkludering (Östlund, 2012).

6.3 Studiens implikationer för undervisning i träningsskolan

Under Stimulated Recall har det tydligt framkommit att detta är en metod som ger

möjlighet till reflektion och eftertanke. Det ger pedagoger och assistenter i träningsskolan en möjlighet att se eleverna och deras arbete och utveckling i ett närmare perspektiv och ger samtidigt personalen en möjlighet att betrakta sitt eget och kollegors arbetssätt och agerande. I träningsskolan görs i varje årskurs en bedömning i grundläggande eller

fördjupade kunskaper och tveksamhet råder vid vissa tillfällen kring elevernas förmåga att delta eller genomföra olika aktiviteter (Läroplanen för grundsärskolan, 2011).

Filminspelning ger eleven som saknar förmåga att uttrycka sig verbalt en möjlighet att visa på sin kunskap. För dokumentation kring eleven kan filminspelning vara ett bra verktyg för och kan i detta avseende vara en god hjälp för att upptäcka de små nyanserna som är lätta att förbise. Det kan också vara en god hjälp vid utvecklingssamtalen för att kunna beskriva en elevs kunskap på annat sätt än genom skrift och tal.

Att filma och att i nära anslutning diskutera vad som utspelar sig på filmen kan vara ett sätt att starta diskussioner kring elevernas lärande och lärmiljö. Det är lätt att bli van vid att saker är på ett visst sätt och det blir då svårt att se nya möjligheter. Filminspelning och Stimulated Recall bör därför kunna vara ett bra verktyg som kan ge möjlighet till att studera elevernas miljö och tillgängligheten i den omgivande miljön för att, utifrån

resultatet, kunna göra den bästa möjliga anpassning som behövs för att eleverna ska kunna erbjudas den bästa möjliga lärmiljö. En av respondenterna i studien fick snabbt en bild av hur hon på ett enkelt sätt kunde förändra i miljön för att eleven skulle få bättre

förutsättningar för att kunna samspela med sin kamrat. Studiens resultat visar på ett flertal liknande situationer och dessa ger inspiration och öppnar för nya möjligheter att finna goda vägar för kommunikation och samspel i träningsskolan.

Hos personalen i träningsskolan finns ofta en stor kunskap om hur olika aktiviteter och rutinsituationer ska utföras. Ofta bygger denna kunskap på erfarenhet, rutin och på en tyst kunskap (Östlund, 2012; Berthén, 2007). Arbetsuppgifter utförs men kanske ibland utan att någon reflekterar över varför och i vilken utsträckning det gagnar eleven. Att filma och sedan samtala kring filmerna kan vara en väg att nå gemensamma tankar kring

arbetsrutiner, utförande, bemötande av eleverna och kollegor. Viktigt är docka att

respektera inblandades önskemål om deltagande i filminspelning eftersom alla inte känner lika inför sådana situationer.

6.4 Fortsatt forskning

Som pedagog och assistent i träningsskolan ställs man ofta inför svårigheter med att tolka elevernas signaler. Att finna goda vägar för en gemensam kommunikation är ofta svårt. Forskning kring elever som befinner sig på en tidig utvecklingsnivå är inte så omfattande dock har inställningen till dessa elevers möjligheter och rättigheter förändrats över tid (Östlund, 2012). Hautaniemi (2004) beskriver elever med grava funktionshinder som saknar verbalt språk men som genom en rik repertoar av miner, ljud och mimik kan beskriva sina känslor. Resultatet av denna studie visar också hur viktigt det är att eleven ges möjlighet till att uttrycka sig på sitt eget sätt och att det ligger i skolans uppdrag att anpassa såväl den fysiska som sociala miljön kring eleverna för att nå bästa möjliga lärmiljö. I studien beskrivs en elevgrupp som i många avseenden är, om inte bortglömd så, mindre uppmärksammad än andra elevgrupper. Av den anledningen skulle det vara

intressant att forska vidare kring denna studies frågeställningar. För att få en större bredd och mer uttömmande resultat borde studien då utökas och bedrivas på ett antal liknade skolenheter. Detta för att göra så många som möjligt av elevernas röster hörda.

Referenser

AAMR (2002) Definition of Mental Retardation. Hämtad 2014-05-10 från

www.unm.edu/~devalenz/handouts/mental.html

Alexandersson, Mikael (1994). Metod och medvetande. Göteborg Studies in Educational Sciences 96 Göteborg: Acta Universitatis Gothoburgensis.

Assarsson, Inger (2007) Talet om en skola för alla. Malmö: Holmbergs

Aspelin, Jonas (2010). Sociala relationer och pedagogiskt ansvar. Malmö: Gleerups Förlag.

Berthén, Diana (2007). Förberedelse för särskildhet. Särskolans pedagogiska arbete i ett verksamhetsteoretiskt perspektiv. Karlstad: Universitetstryckeriet.

Björklid, Pia & Fischbein, Siv (2011). Det pedagogiska samspelet. Lund: Studentlitteratur. Blackstone, Sarah & Hunt Berg,Mary (2007). Socialt nätverk; kartläggning av

kommunikationen mellan individer med komplexa kommunikativa behov och deras kommunikationspartners. Hämtad från http://www.sit.se/net/

Specialpedagogik/Om+oss/Publikationer 2014-05-10

Bloom, Lois & Lahey, Margret (1978). Language development and language disorders. New York: Wiley.

Brodin, Jane & Lindstrand, Pia (2004). Perspektiv på en skola för alla Lund: Studentlitteratur.

Brodin, Jane (2008). Att tolka barns signaler. Malmö: Gleerups Utbildning AB.

In document Kommunikation i grundsärskolan - en självklarhet eller en svårighet - Communication and interaktion in special school- a matter of course or a difficulty (Page 48-63)