Kommunikation och samspel i vuxenstyrd aktivitet

I kursplanen för träningsskolan ingår ämnesområdet vardagsaktiviteter där det bland annat anges att eleverna ska ges möjlighet till att prova på enklare hushållssysslor och att

använda olika vardagliga redskap i köket (Läroplan för grundsärskolan, 2011). I en filmsekvens ska eleverna tillsammans med personalen baka en kaka med pumpa i. En av eleverna sitter i sin stol med bord på. På bordet ligger hennes touchkontakt som hon kan starta matberedaren med. Genom recept och arbetsbeskrivning bestående av bilder, är samtliga som deltar i aktiviteten informerade om vad som ska hända. På detta sätt får eleverna en förstärkning till de verbalt uttryckta instruktionerna vilket ger en större

förståelse (Heister-Trygg, 2005, Malmberg & Nicolaou, 2005). Assistenten och eleven ska tillsammans riva pumpa i matberedaren. Elever presterar ofta mer än förväntat och i ovanstående filmsekvens från lektionen i ämnesområdet vardagsaktiviteter visar en av eleverna detta på ett tydligt sätt. Genom att trycka på en touch kontakt styr hon

matberedaren. Hon skrattar och busar när en av assistenterna ber henne stanna maskinen. Det är här uppenbart att eleven njuter av det faktum att det är hon som bestämmer och styr. Eleven har vid tidigare tillfällen använt samma arbetsmetod så situationen är inte ny. Respondenterna menade vid Stimulated Recall

… att reaktionen och responsen från eleven var annorlunda än vid tidigare tillfällen i samma aktivitet. Uppenbarligen har eleven nu lärt sig och förstår vad som händer när hon trycker på kontakten, orsak förenat med verkan. Hon känner sig trygg med sin uppgift efter tillfällen till att träna och kunde därför gå ett steg vidare. Med hjälp av skoj och skratt från

omgivningen provade eleven sig framåt för att till slut bli helt övertygad om att hon lyckats med sitt uppdrag. I denna situation visade respondenten på en stor portion kreativitet och vågade utmana och sända signaler till eleven som innebar att eleven kände av det

spännande i situationen och vågade utmana sig själv till att fortsätta (Vygotskij, 1999). Efter den inspelade filmsekvensen vid hemkunskapslektionen berättade respondenten vid Stimulated Recall att

hon hela tiden kände att det fanns en god respons hos eleven och att hon kände sig utmanad av detta.

Utmanad och uppmuntrad till att utveckla och göra aktiviteten mer stimulerande för eleven

Ytterligare en respondent menade att

46

inte finner samma vägar som sin kollega för att samspela och för att få kontakt med eleven.

De två respondenterna ansåg dock att vi alla bidrar på olika sätt vilket är viktigt i sammanhanget speciellt för de elever som har få kontakter i sin omgivning och som behöver nyanser på sin tillvaro. Detta bör betraktas som positivt, menar respondenterna, för i träningsskolans uppdrag ingår det att kunna betrakta eleverna utifrån deras olika egenskaper och förmågor (Läroplan för grundsärskolan, 2011). Då måste det även finnas utrymme för olikheter i omgivningen och i omgivningens sätt att agera.

I en filmad sekvens deltar eleverna tillsammans med vuxna i samling, en vuxenstyrd aktivitet. Samlingen är en aktivitet som är återkommande och välkänd för eleverna. I Läroplanen för grundskolan 2011 ingår ämnesområdena verklighetsuppfattning och kommunikation. Pedagogen beskriver i intervjun att, vilket även filmsekvensen visar på, hon kände respons speciellt från en av eleverna. Hon lockade med sånger, ljud och tecken för att hålla igång hans uppmärksamhet och för att han ska få en ökad förståelse och känna delaktighet i situationen (Granlund & Olsson, 1989;Brodin, 2008).

När eleven blir otålig uppmanar pedagogen genom tecken och ljud, eleven att vara tyst och lyssna på sin kamrat när denne ska presentera sig genom att trycka på en touchkontakt. Efter upprepade försök från pedagogen för att få eleven att lyssna uppmanar eleven i sin tur kamraten till att trycka sitt namn. Med upprepade ljud och i olika tonlägen påkallar han kamratens uppmärksamhet och uppmanar henne om och om igen. Pedagogen bekräftar elevens försök till samspel med kamraten genom att tolka de olika uttrycken som sker genom ljud. Hon försöker också sätta ord på elevens ljud. Pedagogen får på detta sätt även en bekräftelse på att eleverna förstår vad som förväntas och att de deltar på det sätt de förmår (Hautaniemi, 2004). Detta är en situation, som enligt respondenten, inträffat tidigare vid samlingen, men denna gång väldigt tydligt. Genom trygghet och genom förförståelse för situationen vet eleven att det händer något vid en uppmaning.

Respondenten, i detta fall pedagogen, menar vid intervjun att hon inte tidigare tänkt på att det sker en avancerad kommunikation mellan tre parter, de två eleverna och henne själv. Detta är ingen vanlig situation då eleverna oftast väljer en till envägs kommunikation och ofta att kommunicera med en vuxen (Östlund, 2012). Pedagogen påpekar vid

intervjutillfället att hon ofta just till denna elev använder sig av olika sätt för att få kontakt. Hon pratar ofta med låg röst och lutar sig nära eleven. Detta framgår tydligt i

filmsekvensen av samlingsaktiviteten och även övriga respondenter menar sig ha

47

av signal för eleven som på så sätt förstår och kan svara. Uppenbart är dock att den beskrivna kommunikationen inte uppstår spontant mellan eleverna utan kräver de vuxnas engagemang, tolkning, övertolkning för att komma till stånd. Att övertolka eleverna och därmed sätta ord på ljud och mimik kan hjälpa eleverna att komma vidare i samspelet med omgivningen. Det är dock viktigt att verkligen försöka tolka det eleven vill ha uttryckt vilket kan vara svårt. Vid Stimulated Recall kring samlingen menar en av respondenterna, pedagogen, att det är vid samlingen och liknande aktiviteter som mycket av den

gemensamma kommunikationen i grupp sker och att kommunikation och samspel är den viktigaste delen i elevernas inlärning.

Genom åren har många forskare bl.a. Piaget (1972) och Vygotskij (1999) brottats med frågan om miljöns betydelse för utvecklingen av det genetiskt betingade beteendet för den kognitiva utvecklingen hos barn. Ett grundläggande antagande har varit att det inte går att skilja från det omgivande sammanhanget. Mognad och tillväxt sker alltid i samspel med miljön, men hur de olika omgivande faktorerna påverkar varandra är svårt att kontrollera (Havneskiöld & Motander, 2002). Ett sociokulturellt perspektiv på lärande och kunskap är just den form av inlärning som sker i en kontext dvs. lärande som sker i ett sammanhang (Claesson, 2007). Det resultat eleven uppnår i hemkunskapsaktiviteten kan kopplas till Vygotskijs teorier kring den proximala zonen (Vygotskij, 1999). Eleven har genom övning, uppmuntran och lek tagit ett kliv vidare och klarar en ny utmaning och är på god väg att förstå vad som förväntas och är också på väg mot uppsatta individuella mål och de grundläggande kunskapskraven i ämnesområdet vardagsaktiviteter. Genom kreativitet, verktyg, samspel och interaktion mellan elev och vuxen har målbilden förtydligats vilket visat sig ge ett gott resultat (i Sandberg, 2006). Intressant är även det faktum att elevens två kamrater inte visade samma respons på aktiviteten. En av kamraterna verkade nöjd och belåten så länge matberedaren var igång. Detta moment var välkänt och tryggt för eleven och även förväntningarna var bekanta. Eleven visste också vad som händer när maskinen låter. När maskinen stannade påvisade eleven detta genom höga irriterade ljud. Eleven visste förmodligen inte vilka förväntningarna var efter detta moment. Detta visade, menar respondenterna, på vikten av att förbereda och att anpassa efter varje elevs behov och förutsättningar (Winlund, 2004). Det blir i olika situationer uppenbart att betydelsen av igenkännande och att finna trygghet i omgivningen är av stor betydelse för eleverna. Vygotskij (1999) återkommer i sin forskning till vikten av kommunikation och samspel. Det är, menar han, viktigt i all inlärning att finna sammanhang och struktur och att kunna

48

relatera till den på ett meningsfullt sätt. Om den tidigare inlärningen ska underlätta för att ta till sig ny kunskap, så måste helhetsbilden av det man stött på tidigare och det nya materialet göras så tydligt som möjligt.

I ämnesområdet estetisk verksamhet ingår musik (Läroplanen för grundsärskolan 2011). I en filmsekvens deltar klassens elever i musiklektion tillsammans med ytterligare fem jämnåriga kamrater. Lektionen leds av en musiklärare som är bekant med eleverna sedan ett flertal år. Assistenter finns med som stöd för eleverna och aktiviteten sker i ett

angränsande klassrum. Redan vid lektionens början uttrycker två av eleverna att de inte känner sig bekväma i situationen. De uttrycker genom gråt och höga skrik att de inte vill delta. Assistenterna väljer att gå tillbaka till klassrummet tillsammans med eleverna där deras gråt och ilska snabbt avtar. Respondenterna, i detta fall assistenterna, menar … att detta visar ju på ett tydligt sätt hur olika situationer kan uppfattas av olika elever

trots att de är vana vid musiklektionen.

Pedagogen uttrycker

… samma presentation och förberedelse som alltid, men vissa av våra elever har ju stora problem med höga ljud.

Vissa elever blir påverkade av att vistas i nya lokaler, av förflyttningar, ljud och andra upplevelser. För en del elever är det enbart positivt med förändringar medan det framstår som negativt för vissa. Det kanske i vissa fall kan förklars med att en del av eleverna har syn och hörselsvårighet och därför upplever ljud och omgivning som påfrestande.