Anpassningar och konsekvenser för barnet

Av de 18 barn som ingått i studien, har sju fått pedagogisk anpassning i form av acceleration. Fyra av dem genom fullständig acceleration, tre av dem i vissa ämnen. Av de sju beskrivs

95

accelerationen fungera tillfredställande för tre, för övriga fyra har konsekvenserna blivit att tre av dem inte möts av några fortsatta utmaningar medan det fjärde brottas med sociala

anpassningar. De fyra barnen har genomgått psykologutredning som visar att de

begåvningsmässigt ligger långt över normalkurvan. För högt eller extremt begåvade barn räcker det inte med acceleration (Gross 2002, Colangelo & Davis, 2003, Porter, 2005). Då barnens inlärningstempo generellt är snabbt behöver anpassningar även göras utifrån barnets individuella förmåga. Här tycks det finnas problem för lärarna att hitta lämpliga anpassningar. Tempoanpassningen för ett av de ovan nämnda barnen innebar att han fick beta av de

diagnoser som hör till skolans läromedel i matematik, och efter att ha avverkat årskurs nios diagnoser, hade skolan inget mer att erbjuda honom när det gäller matematik. För övriga barn beskrivs inga insatser av den här typen. En annan aspekt som framkommer är att även om en psykologutredning fungerar som stöd vid planering av acceleration så menar jag att resultatet visar det som även Gross (2002) och Porter (2005) påtalar, att en vidare kartläggning behövs där även barnets emotionella och sociala mognad utreds som en grund för stödbehov.

För de tre barn där accelerationen i huvudsak är gynnsam, gäller att två har flyttat upp en eller flera årskurser i samtliga ämnen. Grunden för dessa beslut var en kunskapsmässig

kartläggning av barnets nivå, men ingen av dem genomgick en psykologutredning.

Välmåendet beskrivs vara gott även om de sociala relationerna fortfarande haltar i viss mån. Det tredje barnet har accelererat i ett ämne, i övriga ämnen läser hon med sin ordinarie klass. Även där är accelerationen baserad på ämnesmässig kartläggning, om också en tidigare psykologutredning gjorts. Två av dessa barn läser spetsmatteinriktning, anpassningen är därmed både acceleration och spetsinriktad undervisning. De två elever som både fått

acceleration och spetsinriktad undervisning har funnit sig bättre till rätta i sina klasser än den elev som läser med elever som är 2-3 år äldre än henne. Möjligheten att få lära tillsammans med andra intresserade och eventuellt även särskilt begåvade elever skulle kunna vara en gynnsam faktor även ur socialt hänseende, vilket även Gross (2002) påvisat i sina studier. Flera studier behövs dock i den svenska kontexten för att kunna belysa dessa frågor. Gross menar också att det är viktigare för det särskilt begåvade barnet att behovet av stimulans tillgodoses än att barnet är kvar i en ålderhomogengrupp där stimulans inte ges, något som bekräftas av flickan i studiens mamma, som menar att dottern sticker ut ifrån sin omgivning oavsett grupp, men att måendet förbättrats betydligt efter det att hon fick accelerera.

96

Bortsett från de fyra elever som har fått accelerera hela årskurser, visar studien att skolans inriktning på anpassning och acceleration främst gäller i ämnet matematik, och i någon mån i språk. Flera av barnen i studien har beskrivits som mycket goda ledare, både i tidig ålder men även i samband med fritidsaktiviteter i något senare ålder. De har hittat på kreativa lekar som inte alltid uppskattats av pedagogerna, men som uppskattats av det begåvade barnets

jämnåriga kamrater. De flesta kunde läsa flytande före skolstart och även skriva fullständiga meningar. Några barn har beskrivits som mycket historiskt intresserade och kunniga för sin ålder. Frågan är hur den här begåvningen kan tas till vara och utvecklas i skolan. Att döma av studiens resultat ger skolan idag mycket begränsade möjligheter för att utveckla annan

akademisk begåvning än den matematiska och i någon mån engelska. Mönks & Ypenburg (2009) menar att anpassningar som görs ofta begränsas av vuxnas normer och förväntningar och att avsaknad av en flexibel organisation påverkar barnens möjlighet till att få utvecklas och utmanas utifrån sin begåvning. Bristande lärarkompetens är ur studiens vidkommande en annan faktor som i hög grad påverkar.

Ett återkommande önskemål från föräldrarna i studien är att barnet ska få möta motstånd och få anstränga sig, både som förberedelser inför högre studien men också i syfte att stärka självkänslan. Det stämmer väl med vad flera forskare (Hollingworth, 1926, Reis & McCoach, 2000, 2002, Gross 2002, Vialle, Heaven, & Ciarrochi, 2007, Peterson, Duncan, Canady, 2009), beskriver som viktiga incitament för skolan att ta hänsyn till för att motverka såväl en negativ självbild som motivationsbrist. Studien visar på stora brister, när det gäller skolans förmåga att tillgodose behovet av motstånd för de särskilt begåvade barnen. De barn där spetsundervisningen fungerat beskrivs som att de fått känna av motstånd. I ett fall där eleven går på en skola där han får utveckla sitt musikintresse beskrivs också att eleven får känna motstånd i sitt lärande. I något fall även genom att elevens kunskap lyfts i andra sammanhang, som att få berätta om ett specialintresse vilket då kan ge motivation till att fördjupa sitt

kunnande ännu mer. Studien visar att skolan övervägande brister i att möta det särskilt

begåvade barnet på en lämplig nivå, vilket ger konsekvenser i form av bristande studieteknik, motivation och i något fall passivitet. Här finns därmed i hög grad ett utvecklingsområde för skolan.

Pedagogiska åtgärder som beskrivs som gynnsamma är stöd genom kontinuerlig feedback för att motverka destruktiv perfektionism, samt det lyhörda bemötande som visas ett av barnen i studien utifrån svårighet med bland annat grupparbete. Här finns en naturlig koppling till

97

relevant specialpedagogiska stöd genom rådgivning, (counseling på engelska, se Moon, 2002, Colangelo & Davis, 2003, Persson, 2005). Även det hinder som flera föräldrar beskriver att deras barn har när det gäller att skriva bör innefattas av specialpedagogiska åtgärder,

grundade på flexibilitet och individuella anpassningar utifrån hur barnet beskriver sitt hinder. Generellt gynnsamma aktiviteter och åtgärder som framkommit i studien är acceleration grundad i kunskapskartläggning och där barnet får utveckla sitt lärande tillsammans med andra elever som delar samma intresse. Gynnsamma pedagogiska åtgärder i övrigt är de som lärare skapat utifrån barnets behov och eventuella svårigheter samt när åtgärderna är

grundande på barnets intresse. Grundläggande kartläggning och även psykologutredning är även det viktiga redskap för pedagogiska åtgärder. Med väl genomtänkta anpassningar och åtgärder visar studien att det särskilt begåvade barnets stödbehov är begränsat och att det i hög grad själv klarar av att driva sin egen utveckling.

Åtgärder och aktiviteter som skolan bör göra som grund för en gynnsam pedagogisk

anpassning är framförallt kartläggning som innefattar barnets kunskapsnivå, sociala situation och emotionella mognad, och inte minst barnets egen uppfattning och upplevelse av sin skolsituation. Specialpedagogiskt stöd utifrån de hinder som ofta upplevs av särskilt begåvade elever, som prestationskrav, perfektionism, grupparbete och motstånd mot att skriva, är därtill något skolan bör tillgodose.