Hur anser förskollärare att dessa två områden tillsammans möjliggör barns språkutveck- språkutveck-ling?

Pramling et al. (1993) redogör för att flertalet forskare under senaste seklet har sett stora skillnader mellan barn som blivit lästa för och inte lästa för i hemmet. Där har det visat sig att barn som ofta har blivit lästa för har kommit längre i sin språkliga utveckling. Detta är även något som framkom-mer i intervjuerna där förskollärarna beskriver vikten av att låta barn möta berättelsens språk då det är mer varierat samt att ord och begrepp som inte används i det vardagliga talet finns med i böcker och berättande. Eriksson (2017) belyser att de vuxna kan ge barnen tillgång till fakta och kunskaper genom högläsning, sådant de inte kan inhämta själva förrän de lärt sig läsa på egen hand. Detta kan exempelvis göras genom boksamtal vilket förskollärarna lyft fram, att barn som inte förstått inne-börden av något utifrån en förklaring kan med en variation av förklaringar så småningom ta till sig förståelse för detta. Därav vikten på variation i sin undervisning och möjligtvis är det därför samtli-ga förskollärare anser att kombinationen mellan högläsning och estetiska uttrycksformer är viktisamtli-ga och i hög grad möjliggör barns språkutveckling. Vygotskijs (2001) teori innebär att barn behöver bearbeta, tolka och omvandla information de fått till sig vilket blir ytterligare en aspekt varför det är en fördel att använda olika estetiska uttrycksformer i undervisningen. Vidare menar Svensson (1998) att en central faktor i det sociokulturella perspektivet är att det krävs rika tillfällen av sociala samspel för att språket ska utvecklas. Detta visar på vikten av högläsning, boksamtal och kombina-tionen med andra uttrycksformer för att ge barnen förståelse för något nytt.

Eriksson (2017) beskriver vikten av närvarande och medvetna pedagoger som arbetar med barnlitte-ratur och ser till att barn har tillgång till böcker. Författaren menar att det är pedagogernas förhåll-ningssätt och miljön runtomkring som skapar möjligheterna för barns utveckling. Vidare beskriver Liberg (2010) att det är viktigt att ge barn stöd från en vuxen för att möjliggöra deras utveckling.

Lindö (2009) menar i sin tur att tryggheten är en förutsättning för barns möjligheter till språkut-veckling. Medan Larsson (2016) beskriver vikten av att ge högläsning tid, att läsa med inlevelse och engagemang för att väcka barnens läslust. Om pedagogerna är förberedda och har med eventuell rekvisita eller förvränger rösten beroende av bokens handling menar Larsson att barnens lust till läsning kan väckas. Att använda någon form av rekvisita som exempelvis sagopåsar, figurer, klädsel kopplat till böckerna de läser gör samtliga förskollärare. De förskollärare som arbetar med barn i ålder 1 - 3 år beskriver vikten av att fånga barnen och göra dem intresserade av högläsningen. Där-för ser Där-förskollärarna till att använda sig av rekvisita då de upplever att barnen fångas lättare då.

Detta bekräftar Eriksson (2017) genom att hon har uppmärksammat att det är av betydelse hur och vad vuxna läser för barn.

Förskollärarna på Förskola 1, 2 och 4 menar att det är viktigt att bearbeta och fördjupa sig i det som lästs för att tillägna sig nya kunskaper, ord och begrepp. Det möjliggörs då genom att ge högläs-ningen tid såsom Larsson (2016) beskriver. Förskolläraren på Förskola 5 belyste även vikten av upprepning och att hålla fast vid ett ämne under en längre tid. Även förskolläraren på Förskola 1 beskrev att “det är viktigt med upprepning när man arbetar med små barn, att hålla på med samma sak under flera veckor eftersom det kan ta tid innan barn snappar upp”. Förskolläraren menar att det kan ta tid för barn att snappa upp nya begrepp och få förståelse för begreppen innan det är möjligt att använda dem i egna sammanhang. Det kan ju inte vara utan anledning som även barnböcker skrivs med upprepningar vilket Nikolajeva (2017) redogör för. Att hålla fast vid ett ämne kan därför anses som framgångsrikt då det under intervjuerna visade sig att fyra av förskollärarna arbetat med eller för närvarande arbetar med en specifik bok under ett helt läsår eller en hel termin. Upplevelsen under intervjuerna var att detta varit uppskattat både av barn och pedagoger och möjligtvis kan det bero på att ett temaarbete skapar ett sammanhang för barnen, de känner igen sig i det dem arbetar med och ökar sin förståelse genom att kontinuerligt få bearbeta nya begrepp och annat lärorikt ur bokens handling. Eriksson (2017) lyfter fram att ett arbete med barnlitteratur öppnar upp för möj-ligheten att utforska, bearbeta och uttrycka sig genom olika uttrycksformer som exempelvis bild, drama, musik och återberättande. Samtidigt som Lindö (2009) menar att barn kan inspireras att vilja uttrycka sig genom olika uttrycksformer genom att vara i kontakt med barnlitteratur. Medan Dahl-beck och Persson (2010) beskriver att estetiska uttrycksformer kan hjälpa barn att tillägna sig kun-skap och få förståelse samt att det möjliggör för reflektion, eftertanke och dialog. Vidare beskriver Bjar och Liberg (2010) att barns meningsskapande är en ständigt pågående process och att pedago-ger behöver vara närvarande och utmana barnen i deras utveckling. Att Bjar och Liberg ser me-ningsskapandet som en ständigt pågående process kan även styrkas genom studiens sociokulturella utgångspunkt, då lärandet lyfts fram som en ständigt pågående process vilket bland annat Jakobsson

(2012) beskriver. Ett sätt att göra detta kan vara genom olika uttrycksformer vilket författarna fort-sätter redogöra för, att mening skapas genom kommunikation, samspel och att använda olika ut-trycksformer. Även Pramling Samuelsson och Sheridan (2016) beskriver vikten av en mångfald av uttryckssätt för barns möjlighet till språkutveckling. Detta synliggör vikten av högläsning inom för-skolan samtidigt som det synliggör vikten av att arbeta med olika estetiska uttrycksformer för att ge barn de bästa förutsättningar för deras lust till utveckling och lärande.

Dahlbeck och Persson (2010) argumenterar för vikten av att se barnen, utmana dem och ha förståel-se för att de estetiska uttrycksformerna innebär att barn befinner sig i ett subjektskapande. Även Pramling Samuelsson och Sheridan (2016) beskriver att den vuxne behöver tillvarata barns intres-sen och utmana deras förmåga att uttrycka sig för att ta språkutvecklingen till nästa nivå. Detta är något som framkommer under intervjuerna också, där flertalet förskollärare beskriver vikten av att utgå från barnens intresse, samtala med dem och finnas där som ett stöd för att utmana dem vidare.

Pedagogerna brukar vara närvarande och utmana barnen vilket fördjupar syftet med leken och bar-nens fortsatta utveckling. Detta kan alltså kopplas till Vygotskij (2001) och hans teori som beskriver begreppet proximal utvecklingszon som innebär att människan lär tillsammans med andra och av någon som har mer kunskap. Vidare beskriver Dahlbeck och Persson (2010) och Bjar och Liberg (2010) att pedagogerna behöver vara lyhörda, närvarande och intresserade för att utmana barnen vidare och genom detta förhållningssätt skapas meningsfulla sammanhang för barnen.

De förskollärare som intervjuades pratade om upplevelser, barns upplevelser av något och att peda-goger behöver ge barn upplevelser för att få dem intresserade och vilja prova själva. Som exempel-vis förskolläraren på Förskola 1 som beskriver att dramatiseringen kan förstärka olika begrepp och ge barn en upplevelse av vad något är. Förskolläraren redogör för att det stod i boken de läste att karaktären “springer hit och dit” varpå barnen fick prova att springa hit och dit och fick då en upp-levelse av vad det konkret innebär. Vidare har denna förskollärare byggt upp de tre små grisarnas hus, alltså ett hus av halm, ett av sten och ett av trä vilket gav barnen en känsla för olika material.

Detta är ytterligare en aspekt av varför det är av vikt att kombinera estetiska lärprocesser med hög-läsning och arbete kring böcker. Arbetssättet skapar förutsättningar för att ge barn så mycket mer genom att använda olika uttrycksformer, att ge barnen en upplevelse, känsla och en förmåga att tillägna sig nya ord och begrepp vilket ökar deras ordförråd. Öfverström (2006) beskriver just detta, att drama är en pedagogik som syftar till att ge en upplevelse till individen. Dessutom beskriver Sternudd (2000) att de som får möjlighet att dramatisera även ges förutsättningar att utveckla för-ståelse för sina egna och andras känslor vilket även förskolläraren på Förskola 4 beskriver. Dess-utom förklarar Öfverström (2006) att individerna utvecklas både på ett yttre och ett inre plan. Som nämnt tidigare i denna studie så möjliggör kombinationen mellan högläsning och estetiska uttrycks-former den bästa förutsättningen för deras lärande och utveckling, då de får höra ord, uppleva olika saker på olika sätt, med alla olika sinnen och hela sin kropp vilket även Lund (2020) förklarar. Att

ge barnen förutsättningar att uppleva saker med alla sina sinnen menar Dahlbeck och Persson (2010) varit en given utgångspunkt under lång tid inom förskolan.