Vilket ansvar tar rektorerna?

Respondenterna visar ett intresse för vägledning som viktigt och betydelsefullt i skolan som verksamhet. De ser alla ett behov av att stötta eleverna när det kommer till val av gymnasieutbildning, vilket stämmer överens med vad Skolverket (2013) skriver om rektorns ansvar i förhållande till elevers valkompetens inför gymnasievalet.

Tom beskriver arbetets uppföljning:

I själva vägledningen blir det ju arbetet mellan rektor och studie- och yrkesvägledaren där vi följer upp, funkar vår syvplan? Den görs ju årligen, sen i augusti så har vi gjort en, då ska den vara reviderad. Och då sätter vi en ny plan, okej hur, när gör vi vad i det här? Och där har studie- och yrkesvägledaren en stor

detta och detta, eller vi hör detta i klassrummen och då behöver vi göra mer av det här. (Tom 2019-04-16)

Tom säger att vägledaren på skolan har en frihet i att utforma arbetet utifrån årets resultat. Vägledaren är även med i elevhälsan och sitter med på arbetslagsmöten vilket leder till att hon är väldigt delaktig i skolans vägledningsarbete och har koll på hur det fungerar. Detta tar hon sedan med sig till rektor som utvärderar tillsammans med vägledaren. Linnea nämner kort hur hon följer upp arbetet: “Vi följer upp det som ett led i vårt elevhälsoarbete, vi tänker att det är hälsofrämjande att ha en målsättning i livet, så det är utifrån det arbetet vi följer upp det.“ (Linnea 2019-04-10). Hon uppger även att hon följer upp vägledningsarbetet en gång om året när planeringen för nästa år görs. Då kollar hon av hur långt det har gått och ser vad som mer behöver göras. Linnea berättar även att hon “äger” vägledningsarbetet i de individuella samtalen med pedagogerna och att hon tar upp det hon ser inte fungerar så att det kan få bli ett utvecklingsområde.

Lotta svarar utförligt på frågan om arbetets uppföljning:

Ja alltså precis som vi utvärderar och tar åtgärder i undervisningen så gör vi ju det med skola och arbetsliv och då följer man ju upp det med eleverna, det gäller ju att vara kreativ där så att man inte fastnar i enkätträngseln [...] Så vi försöker freda våra elever från allt möjligt för att vi behöver ju ställa frågor till dem. [...] man måste kunna stå för sin åsikt och stå stark i den. Och det betyder också då att vi kan ställa följdfrågor, vad menar du när du sa så? Då är det också viktigt att vi har rätt värdegrund, givetvis. Så det jobbar vi med. Både alltså följer upp sånt, quite obvious, på yrkesmässan, men också under tiden så gör man, och sen så tittar vi ju på hur många nådde behörighet till nationella program? För det är ju en del av det. En ganska så viktig del av, det är ju betygen och undervisningen givetvis vårt kärnuppdrag. (Lotta 2019-04-26)

Lotta gör som flera av våra andra respondenter och har en årlig uppföljning varvat med en ständig kontakt med vägledaren där fokus ligger på elevernas resultat och prestationer. Tina säger att de har kvalitetsundersökningar som följs upp två gånger om året och där vägledningsarbetet är inkluderat. Där går de igenom vad som fungerar och

vad som måste bli bättre. Tina uttrycker att just uppföljningen runt vägledningsarbetet

hade kunnat vara bättre. Hon säger att det alltid går att utvärdera mer och att det borde

utvärderas mer. Katrin har en utvärdering en gång per år och nämner att om något inte

skulle fungera innan dess hade hennes pedagoger talat om det. Hon säger att hon har en

tillit till sin personal angående den frågan. Elin däremot säger att hon får information när något administrativt gällande vägledningsarbetet inte fungerar, som ansökan till gymnasiet. Hon uttrycker att hon borde prata mer och lägga mer tid på vägledaren på

skolan, om hur hen känner och upplever saker till exempel. Elin pratar vidare om att

fokus på uppföljning kretsar kring lärarkåren: Och det har ju att göra med, om vi tänker rent skollag, dom andra grupperna finns

ju inte med i skollagen, inte specialpedagog heller. Att styra skolan, om man ska

försöka göra det regelrätt, så och i lagtexten så är det ju lärarna, eleverna och jag

egentligen, som beskrivs. Det är liksom kärnverksamheten på något sätt. Det är

jätteviktigt med alla de andra delarna, men anledningen till att vi är här är ju

kunskapen. Och den ska ju lärarna stå för. På en skola blir det lätt fokus på det.

Vilket är tråkigt och ingenting jag är stolt över... (Elin 2019-04-04). Elin nämner att hon inte är stolt över att pedagogerna har det största fokuset på hennes

skola, och att det kan vara för att de övriga professionerna inte finns med i skollagen i

samma utsträckning.

6.3.1 Analys av hur rektorerna förhåller sig till ansvar

följer de mål och riktlinjer som är bestämda (ibid.) vilket i vårt fall är rektorerna vi

intervjuat och deras skolor. Skolinspektionens (2013) rapport visar ett resultat där det saknas ett system för att planera, följa upp och utveckla vägledningen (Skolinspektionen

2013). Samtliga respondenter i vår studie säger att arbetet med vägledningen är något

som borde följas upp och utvecklas. Några av respondenterna svarar att de har kvalitetsundersökningar som följs upp en eller två gånger per år där vägledningsarbetet

skolans styrsystem, utvärderingsunderlag och för konkreta korrigeringsåtgärder (Wennås 1994). En strategi hos några respondenter innebär att pedagogerna på deras skolor informerar rektor när något inte fungerar kring vägledningsarbetet, men att det inte finns någon kontinuerlig kontakt gällande vägledningsarbetet. Johansson (1998) skriver om_{​totalansvar som innebär att en ledare för en verksamhet inte kan lägga ifrån} sig någon uppgift utan bär ansvaret för att allting utförs som det ska (Johansson 1998), och Lieberman (2004) hävdar att det är viktigt för skolans effektivitet att ha tydliga riktlinjer och att det är skolchefen som bär ansvaret för detta (Lieberman 2004).

Den insamlade empirin visar ett sätt att ta ansvar, vilket är att följa upp vägledningsarbetet med enkäter och kvalitetsundersökningar. Detta sätt finns även hos Johansson (1998), som skriver att ansvar kan vara att “förebygga negativa konsekvenser och att hitta på förbättringar av olika slag” (Johansson 1998, 179). Czarniawska (2005) skriver att när en idé väl har omvandlats till handling och denna handling upprepas skapas en normativ förklaring vilket blir till ett arbetssätt (Czarniawska 2005). Ett sätt att inte ta ansvar innebär att det är rektor, pedagoger och elever som är kärnverksamheten på skolan, vilket blir skolans arbetssätt. Arbetssättet innebär att uppföljningsarbetet huvudsakligen kretsar kring lärarkåren, eftersom den anställda vägledaren inte är behörig samt att riktlinjerna i styrdokumenten är otydliga, vilket kan kopplas till vad Scherp och Scherp (2007) skriver om vikten av styrning och ledning i relation till kvalitén på verksamheten och betydelsen av att rektorn förstår sitt uppdrag (Scherp & Scherp 2007). Ett annat sätt att frånskjuta sig ansvar kring vägledningsarbetets utveckling innebär att ansvaret istället läggs på den anställda vägledaren eller elevhälsoteamet på skolan. Johansson (1998) skriver att kopplingen mellan ansvar och förtroende kan tolkas som ledningens förtroende att arbetet utförs och att den som utför arbetet kan svara för sina handlingar (Johansson 1998), vilket kan kopplas till några respondenters tolkning av ansvar där vägledaren och elevhälsoteamet väntas ta ansvaret för vägledningsarbetet. Vi kan se att de som översätter vägledning till svaga elever också är de som skjuter ifrån sig ansvaret.