Sammanfattande analys

Vi kan se att det är de organisatoriska förutsättningarna som påverkar vilket ansvar som betonas hos respondenterna. Vi ser att de skapar legitimitet för det som finns och att de översätter vägledningen ner i den egna verksamheten. Vi ser att några respondenter tar mer ansvar än andra i relation till vägledningsarbetet. Exempelvis ser vi att några respondenter skjuter ifrån sig ansvaret på grund av otydliga riktlinjer och brist på behöriga vägledare. Det insamlade materialet visar att respondenterna i denna studie översatt vägledning ner i den egna verksamheten till att det handlar om självkännedom, kunskap om arbetsmarknad samt behovet hos eleven av att få syn på samhället. Respondenterna säger att det är viktigt att det finns vägledning i grundskolan. Vissa respondenter pekar på gymnasievalet som vägledarens främsta uppgift och andra pratar om att bygga en relation och skicka med eleverna en framtidstro. Några av dem säger att de implementerar vägledning som hela skolans ansvar, samtidigt som de flesta respondenter säger att det kan göras mer vad gäller insatserna med vägledning och att vägledningsarbetet borde utvärderas mer. Samtliga respondenters översättningar av vägledning poängterar att vägledning är viktigt för elever i alla åldrar men trots detta saknar hälften av skolorna behöriga vägledare. Detta leder oss till rektorns ansvar, där vi ser att ansvar skjuts bort eftersom rektorerna kan översätta skollagen till att passa för den egna verksamheten. Vi ser en tydlig diskrepans mellan Johanssons (1998) definition av ansvar och hur några av våra respondenter pratar om sitt ansvar i förhållande till vägledningsarbetet. Respondenterna översätter ansvar på olika sätt och det leder till att de tar olika mycket ansvar för vägledningsarbetet i skolorna.

Sammanfattningsvis kan vi se starka samband. När vi analyserar materialet kan vi se att det finns rektorer som översätter vägledning till att ha en vägledare på skolan men inte arbetar med generell vägledning på skolan. De som har behöriga vägledare skjuter ansvaret till vägledaren. De rektorer med obehöriga vägledare översätter vägledning och lägger ansvaret på pedagogerna vilket leder till att vägledning är mer utbrett i undervisningen. De pekar på den begränsningen som legitim eftersom de arbetar med vägledning i undervisningen.

7 Diskussion

Syftet med studien har varit att undersöka och analysera hur rektorer översätter vägledning utifrån riktlinjer, handling och ansvar, hur de arbetar med generell vägledning på respektive skola samt hur de förhåller sig till ansvar i relation till vägledning. Vi anser att vi har fått svar på våra frågor och en djupare förståelse för den generella vägledningen, samt hur rektorer resonerar kring sin roll i relation till vägledningsarbetet. I detta avsnitt kommer vi att ta upp och diskutera vårt resultat och vår metod. Sist i kapitlet finns förslag på vidare forskning.

7.1 Resultatdiskussion

alltså det här är så… aaa… sånt evigt dåligt samvete, inte bara med syv utan det gäller alla dom här grupperna där vi har en och där jag faktiskt inte har någon kunskap i deras yrkesroll överhuvudtaget, för jag är lärare i botten, så det kan jag, men jag kan inte dom här andra. (Elin 2019-04-04)

Citatet ovan finns även i inledningskapitlet i uppsatsen. Respondenten berättar om en problematik som vi själva uppmärksammat när det gäller vägledning, och som vi kan läsa om i utvärderingar, utredningar och studier i ämnet. I SOU 2019:4 skriver de att vägledningen inte har tillräckligt tydliga riktlinjer, mål och planering, vilket leder till att huvudmän och skolledare får svårt att se vägledningens potential samt styra den (SOU 2019:4). Detta är dessutom en problematik vi sett när vi varit ute på våra VFU-platser, och den insamlade empirin pekar på samma problematik. Enligt Skollagen (SFS 2010:800) är det rektorn på skolan som har ett ansvar för planering, uppföljning och utveckling när det kommer till utbildning. Det är rektorns uppgift att se behoven, sätta upp tydliga mål och planera för vägledningen för att säkerställa att elevernas behov

läroplan, kommunala skolplaner och måldokument följs (Wennås 1994), men för att

rektorn ska kunna göra detta behöver rektorn förstå vad som faktiskt står i läroplan och

måldokument. Respondenterna har valt att översätta vägledning ner i den egna

verksamheten till sin egen fördel. Christensen et al (2005) förklarar hur bland annat

styrdokument, riktlinjer och lagar översätts av den anledningen att den ska kunna fungera praktiskt i verksamheten (Christensen et al 2005). Hälften av våra respondenter har obehöriga vägledare och vi ställer oss frågande till

hur tydlig skollagen är när det handlar om vägledning. Vi kan se en okunskap hos

rektorer när det gäller vägledarprofessionen och dess utförande, och att rektorns egna intressen och engagemang påverkar vägledningsverksamheten både i skolan och i

samhället utanför skolan. Vi undrar om våra respondenter upplever att det inte är deras

ansvar att se till så att vägledningen fungerar på grundskolan. Vi kan se att vägledning

inte är prioriterad men att anledningen är oklar. Det skulle kunna bero på resursbrist

eller kunskapsbrist, eller att professionen är för otydligt beskriven i skollagen. Vi ser att

utvecklingen för att bedriva en generell vägledning går oroande långsamt framåt och är

starkare där det inte finns en behörig vägledare. Vi funderar på om det är problematiskt

att rektorer med behöriga vägledare skjuter ansvaret ditåt, medan rektorer med obehöriga vägledare lägger mer arbete på generell vägledning i undervisningen. Det vi

ser är att rektorerna med behöriga vägledare verkar nöja sig med att ha en behörig

vägledare istället för att arbeta med generell vägledning i undervisningen. Genom våra

intervjuer har vi fått olika översättningar av vägledning och vilket ansvar rektorerna i

studien tar för vägledningsarbetet. Vi ställer oss tveksamma till kvaliteten kring uppföljningen när det kommer till att tillgodose elever med tillräcklig vägledning. Våra

respondenter säger att det är viktigt med vägledning, och flera av dem säger att det är

viktigt att initiativet kommer från dem som skolledare för att få med hela personalen,

vilket vi kopplar till Scherp och Scherp (2007) som skriver att rektorns roll är avgörande

för att skolan ska kunna förbättras och utvecklas (Scherp & Scherp 2007). Vi kopplar

även detta till Lieberman (2004) som skriver att rektorsrollen är viktig för skolans effektivitet (Lieberman 2004).

7.2 Metoddiskussion

Vi valde en kvalitativ metod på grund de kunskaper vi fått under vår utbildning. Vi behärskar samtal och konsten att lyssna, samt kompetensen att ställa de rätta frågorna. Vi valde att intervjua sju personer som arbetar som rektorer på grundskolor i Skåne och Blekinge. En av respondenterna uppfyllde inte kravet att ha kunskaper om vägledning, vilket ledde till att vi strök den intervjun och genomförde en ny istället. Vår bedömning är att detta ger ett tillräckligt material för att kunna få svar på våra frågeställningar. Problematiken som vi kan se i detta är att vi gjort tre intervjuer vardera och med det finns en risk att intervjuerna har glidit åt olika håll, samt att resultaten från våra sex intervjuer inte är representativa för dessa län eller Sverige som helhet. Vi är medvetna om intervjueffekten, vilken innebär att respondenterna kanske har gett oss de svar som de tror att vi vill ha. Vi grundar detta på att respondenterna i intervjuerna nämner hur viktigt vägledning är, men kan inte följa upp det med konkreta förklaringar på hur de främjar arbetet med vägledning. Vi kan inte heller vara säkra på att respondenternas svar är helt genomtänkta, eftersom vi intervjuat dem i egenskap av vägledarstudenter och det kan ha lett dem till att tänka på ett sätt om vägledning som de kanske inte gör i vanliga fall. Vi har valt att inte hålla respondenternas kön hemliga, vilket leder oss till frågan om vi riskerar deras anonymitet. Vi tänker dock att eftersom vi inte nämner specifik arbetsort skyddar vi dem från igenkänning.

Vi kan i efterhand se att det kan vara svårt att säkerställa reliabiliteten. Eftersom vi valt en kvalitativ metod med intervjuer kan flera faktorer påverka utgången. Några faktorer kan till exempel vara hur frågorna ställs, vilken tidpunkt på dygnet intervjuerna genomförs samt om någon är stressad. Detta kan ge upphov till svar som inte är utförliga och att respondenterna kanske inte är fullt närvarande i samtalet. Validiteten har varit av varierande kvalitet. Där vi anser att vi uppnått en god kvalitet har det varit på grund av att vi vid intervjutillfällena ställde följdfrågor för att reda ut eventuella missförstånd och utveckla svar. Där vi anser att validiteten har lämnat plats för utveckling har det varit på grund av att vi inte tillsammans närvarat vid någon av våra intervjuer. Vi kan se att vårt resultat går i linje med Skolinspektionens granskning

(2013) där det finns brister i grundskolan gällande vägledningsarbetet och dess uppföljning.