Ansvarsbestämmelser m.m

Straffansvar

Enligt 10 kap. 1 § alkohollagen gäller att den som 1. olovligen tillverkar sprit eller spritdrycker,

2. bereder mäsk i uppenbart syfte att olovligen tillverka sprit eller spritdrycker eller

3. förvärvar, innehar, forslar, döljer eller förvarar sprit eller sprit-drycker, som är olovligt tillverkade, eller mäsk, som är avsedd för olovlig tillverkning av sprit eller spritdrycker,

döms till böter eller fängelse i högst två år.

Som tidigare nämnts är kriminaliseringen i 1 § 3 av förvärv och innehav av sprit eller spritdrycker som är olovligt tillverkade, eller mäsk som är avsedd för olovlig tillverkning av sprit eller spritdryck, en nyhet (med ikraftträdande den 1 januari 2000). Regeringen anförde i propositionen 1998/99:134 (s. 114 ff.) bl.a. följande.

Befattningen med smuggelsprit och hembränt är ingen isolerad företeelse utan en verksamhet som i hög grad har kopplingar till organiserad brottslighet. Statistiken visar att majoriteten av smugglare och hembrännare har varit inblandade i annan brottslighet. Såväl utredningen Svartsprit och ungdomar (Ds 1997:8) som det Oberoende Alkoholsamarbetet (OAS) har visat på detta samband. Det har också visat sig att en stor del av försäljningen av svartspriten riktar sig till ungdomar. Undersökningar har visat att ungdomar dricker hembränt och smuggelsprit därför att den är lätt att få tag på; några åldersgränser tillämpas inte vid försäljningen, den är tillgänglig dygnet runt och den illegala spriten är förhållandevis billig.

Det görs stora insatser för att bekämpa den illegala alkoholhanteringen, framför allt från polisens sida. Upprepade tillslag görs mot misstänkta spritfabriker o.dyl. Någon nedgång i handeln med smuggelsprit och hembränt har emellertid inte kunnat noteras. Tvärtom tenderar denna handel att öka. En åtgärd som regeringen därför föreslår för att kunna vända denna negativa trend är att genom lagstiftning ge polis- och tullmyndigheter större befogenheter att ingripa mot förvärv av illegal sprit.

---Vad det nu gäller är alltså frågan om det dessutom bör införas ett ansvar för den köpare som i full medvetenhet om att drycken är olovligt tillverkad ändå köper eller innehar den. Enligt regeringens mening finns knappast skäl att vidhålla att ett sådant förfarande bör vara straffritt.

Köpet och innehavet är del i en transaktion, handling eller företeelse

som redan är kriminaliserad. För gemene man torde det också framstå som mer logiskt att såväl försäljningen som köpet ärolagligt.

Enligt regeringen borde samtidigt i LFT införas nya straffbestämmelser, varigenom öppnades möjlighet att ingripa även mot den som förvärvar eller innehar teknisk sprit eller alkoholhaltigt preparat som renats från denatureringsmedel. Även i detta avseende har, som tidigare nämnts, ändringar skett fr.o.m. den 1 januari 2000.

Vad beträffar övriga straffbestämmelser i 10 kap. gäller enligt 1 a § att den som tillverkar, överlåter eller innehar destillationsapparat eller apparatdel i strid med 2 kap. 1 § andra stycket döms till böter eller fängelse i högst ett år.

Om brott som anges i bl.a. 1 § är grovt, döms till fängelse i högst fyra år. Vid bedömande av om brottet är grovt skall särskilt beaktas om gärningen har utgjort led i en verksamhet som bedrivits yrkesmässigt eller i större omfattning (3 §). Är gärningen ringa skall inte dömas till straff (8 §).

För den som olovligen tillverkar vin, starköl eller öl finns straffbestämmelser i 4 §.

Enligt 9 § första stycket döms den som gör sig skyldig till försök eller förberedelse till brott som avses i bl.a. 1 § till ansvar enligt 23 kap.

brottsbalken. Detta gäller dock inte gärningar som avses i 1 § 3 och endast gäller förvärv eller innehav för personligt bruk.

Det kan i sammanhanget nämnas att det beträffande olovlig tillverkning av sprit och alkoholdrycker tidigare fanns bestämmelser om straffskatt (i lagen om tillverkning av drycker). Några motsvarande möjligheter att utdöma straffskatt har inte ansetts böra finnas i alkohollagen. I förarbetena framhålls dels att Utredningen om en tek-nisk anpassning av mervärdeskatten och punktskatterna till EG i sitt betänkande Punktskatterna och EG (SOU 1994:74) föreslog att möjligheten skulle slopas eller ersättas med någon annan sanktions-form, dels att det också kunde bedömas tillräckligt med det sanktionssystem som redan fanns (straff och förverkande av vinningen).

Dessutom konstaterades att vid ett medlemskap i EU skulle den ordningen komma att gälla att all tillverkning av sprit och spritdrycker skulle komma att bli punktskattepliktig¹³. Även i förarbeten till den nya skattelagstiftning som trädde i kraft den 1 januari 1995, dvs. lagen om alkoholskatt, anmärktes att möjligheten att utdöma straffskatt i samband med olovlig tillverkning föreslogs slopad av regeringen och också att

13Prop. 1994/95:89 s. 114.

det enligt EG-reglerna alltid skall betalas full alkoholskatt för all tillverkad etylalkohol¹⁴.

I LFT finns dock regler om straffskatt kvar (se avsnitt 4.10.2), bl.a.

vid brott som består i olovlig borttagning av denatureringsmedel vilket i straffhänseende som nämnts i avsnitt 3.2.2 likställs med olovlig tillverkning.

Det kan nämnas att om en allmän domstol funnit någon skyldig till brott mot 10 kap. 1, 3 eller 4 § alkohollagen skall, när domen har vunnit laga kraft, en kopia av domen snarast sändas till beskattnings-myndigheten (23 § alkoholförordningen).

Förverkande

I alkohollagens 11 kapitel (om förverkande) föreskrivs bl.a. att sprit, alkoholdrycker och mäsk som har varit föremål för brott enligt alkohollagen eller värdet därav samt utbyte av sådant brott skall förklaras förverkade.

Har sprit eller alkoholdrycker olovligen tillverkats skall även destillationsapparater, apparatdelar och redskap som har använts vid tillverkningen, råämnen som uppenbarligen varit avsedda för till-verkningen och beredningen samt kärl och emballage som varorna har förvarats i, förklaras förverkade. Likaså skall förråd av renings- och filtreringsmedel vilka uppenbarligen avsetts för rening eller filtrering av olovligen tillverkad sprit förklaras förverkat (2 § första stycket).

Destillationsapparater och apparatdelar som har varit föremål för brott enligt 10 kap. 1 a § eller värdet därav samt utbyte av sådant brott skall förklaras förverkade (2 § andra stycket).

Förordnande om förverkande skall inte meddelas, om det skulle vara uppenbart oskäligt (3 §).

I huvudsak samma regler gäller vid brott mot LFT.

I fråga om sprit, alkoholdrycker eller mäsk som kan antas bli förverkade gäller lagen (1958:205) om förverkande av alkoholhaltiga drycker m. m. i tillämpliga delar. Detta innebär bl.a. att alkoholdrycker som tagits i beslag i stället för att förstöras kan säljas till den som är berättigad att tillverka eller bedriva partihandel med varorna.

14Prop. 1994/95:56 s. 117 f.

3.2.9 Närmare om Alkoholinspektionen och dess