5 Alkoholhaltiga preparat
5.6 Meddelande av tillstånd och godkännandegodkännande
LFT innehåller, som nämnts i kapitel 4, inte några bestämmelser om vilka förutsättningar som skall vara uppfyllda för att de olika slagen av tillstånd eller godkännande skall beviljas. Det har i första hand varit
tillståndsmyndighetens uppgift att i överensstämmelse med lagens syfte utforma kriterierna för tillstånd.
Inte heller innehåller LFT några regler beträffande själva ansökan.
Läkemedelsverkets tidigare nämnda verkställighets- och denaturerings-föreskrifter (LVFS 1995:2) innehåller dock bestämmelser beträffande bl.a. utformningen av olika slag av ansökningar.
Att några ansökningsavgifter inte förekommer för ansökningar enligt LFT har också nämnts. För att täcka statens kostnader för kontrollen enligt LFT har den som har fått tillstånd till exempelvis införsel av alkoholhaltiga preparat emellertid att betala särskild avgift – kontrollavgift – i den omfattning som bestäms av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Läkemedelsverket (se 8 a § LFT). Bestäm-melser om kontrollavgifter finns i verkets föreskrifter och allmänna råd (LVFS 1999:9) om avgifter för kontrollen av teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat samt vinetanol.
5.7 Återkallelse, varning m.m.
De olika formerna av administrativa ingripanden enligt LFT framgår av 8 §. Om bestämmelserna i LFT eller med stöd därav meddelade föreskrifter inte efterlevs får Läkemedelsverket, enligt paragrafens första stycke, meddela vederbörande varning. Om detta inte leder till rättelse eller om varning inte anses vara tillräckligt, får verket förbjuda försäljning eller, där tillstånd till försäljning, införsel eller inköp meddelats, återkalla sådant tillstånd.
Någon närmare vägledning beträffande förutsättningarna för de nämnda slagen av ingripanden ger varken lagtexten eller förarbetena.
Nyss nämnda paragraf ger ingen möjlighet att återkalla ett godkännande av ett alkoholhaltigt preparat, om det t.ex. visar sig att preparatet blir föremål för missbruk. Inte heller finns några lagliga möjligheter att förena ett tillstånd eller godkännande enligt LFT med villkor.
5.8 Tillsyn m.m.
I 2 § LFT anges att Läkemedelsverket utövar kontroll över försäljning av teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat. Närmare bestämmelser om Läkemedelsverkets tillsynsuppgifter m.m. på de tekniska alkohol-produkternas område finns i förordningen med instruktion för Läkemedelsverket. Se vidare avsnitt 4.8, med redogörelse för bl.a.
tillståndshavares skyldighet att lämna tillträde till lokaler, m.m.
5.9 Ansvarsbestämmelser m.m.
5.9.1 Straffansvar
Den som bryter mot bestämmelserna i 7 § (förbudet mot försäljning m.m. då det finns särskild anledning att anta att varan är avsedd att användas i berusningssyfte) döms för ”olovlig försäljning av teknisk sprit”. Påföljden är böter eller fängelse i högst två år eller, om brottet är grovt, fängelse i högst fyra år (9 § LFT jämfört med 10 kap. 2 och 3 §§
alkohollagen).
I 10 § första stycket LFT stadgas att den som olovligen tar bort eller försvagar denatureringsmedel i alkoholhaltigt preparat, eller teknisk sprit, döms för ”olovligt förfarande med teknisk sprit” till påföljd som anges i 10 kap. 1 eller 3 § alkohollagen, alltså böter eller fängelse i högst två år eller – om brottet är grovt – fängelse i högst fyra år. Den som säljer eller ”tillhandagår med anskaffande av teknisk sprit eller alkoholhaltigt preparat varmed vidtagits åtgärd enligt första stycket”
kan, enligt 10 § andra stycket första meningen LFT, dömas till samma påföljd. Detta gäller, enligt styckets andra mening, också den som forslar, döljer, förvarar samt – fr.o.m. den 1 januari 2000 – förvärvar eller innehar sådan vara. I ett nytt, tredje, stycke har föreskrivits att gärningar som avses i andra stycket andra meningen som är att anse som ringa inte skall föranleda straffansvar.
Den som i annat fall än vad som anges i 9–11 §§ bryter mot vad som är föreskrivet i LFT eller mot föreskrift som meddelats med stöd av LFT kan dömas till penningböter (12 §).
Den som gör sig skyldig till försök till brott som avses i 9 och 10 §§
kan, enligt 14 § första stycket, dömas till ansvar enligt 23 kap.
brottsbalken. Detta gäller dock inte gärningar som avses i 10 § andra stycket andra meningen och endast gäller förvärv eller innehav för personligt bruk.
Om flera medverkat till gärning som avses i 9 och 10 §§ eller vid försök som avses i 14 § första stycket, äger 23 kap. 4 och 5 §§
brottsbalken motsvarande tillämpning (dvs. brottsbalkens bestämmelser om medverkan); se 14 § andra stycket. Den till vilken teknisk sprit eller alkoholhaltigt preparat avyttrats eller anskaffats för personligt bruk skall dock vara fri från ansvar utom i de fall som anges i 10 §.
Beträffande förarbetena till ändringarna fr.o.m. den 1 januari 2000 och i övrigt beträffande straffbestämmelserna, se avsnitt 4.10.1.
5.9.2 Förverkande m.m.
Begår någon brott som avses i 9–11 §§ skall, om det inte är uppenbart oskäligt, hos honom befintliga förråd av teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat liksom kärl och emballage samt renings- och filtreringsmedel förklaras förverkade. Detsamma gäller redskap som använts i fall som avses i 10 §. Förverkande av teknisk sprit och alkoholhaltigt preparat kan även ske hos den som enligt 14 § andra stycket andra meningen är fri från ansvar (se ovan); 13 § första stycket LFT.
Som redogjorts för i kapitel 4 finns det i LFT fortfarande regler om straffskatt. Den som har begått ett brott som avses i 13 § första stycket skall, om det inte är uppenbart oskäligt, dömas att betala skatt med 75 kronor per liter för teknisk sprit eller alkoholhaltigt preparat som varit föremål för brottet (13 § tredje stycket).
Om en försäljare, importör eller köpare som avses i 2 § andra stycket LFT (dvs. bland annat köpare som gör inköp av alkoholhaltiga preparat för yrkesmässig förbrukning) vägrar att lämna tillträde för kontroll, tillhandahålla handelsböcker, m.m., får Läkemedelsverket förelägga vite (17 §).
Beträffande bl.a. reglerna om överklagande, se avsnitt 4.10.3.