Särskilt om viss hantering av teknisk spritsprit

Teknisk sprit som avfall

När teknisk sprit använts i en tillverkningsprocess, t.ex. i samband med tillverkning av läkemedel, finns det ofta kvar alkohol som en restprodukt. Denna sprit – ibland benämnd avfallssprit – är stundtals så pass lätt förorenad att den direkt, alltså utan föregående rening, kan återanvändas, då som råvara i en annan tillverkningsprocess. Det kan vara fråga om t.ex. framställning av spolarvätska. Sådan åter-användning förekommer endast inom sfären för de bolag där avfallsspriten uppkommit (någon laglig försäljning av sådan teknisk sprit för användning till t.ex. spolarvätska förekommer inte).

Ibland tas avfallsspriten om hand för återvinning, dvs. genom destillation återvinns ur den förorenade spriten ren sprit. De företag inom landet som återvinner alkohol gör det inom ramen för sin verksamhet i övrigt. Några inhemska företag som sysslar endast med återvinningsverksamhet, dvs. som köper in förorenad sprit för vidareförsäljning efter rening, finns det alltså inte i dag. Det förekommer emellertid att avfallssprit säljs till företag i andra länder, för t.ex. återvinning.

Ibland förstörs (destrueras) spriten. Detta kan ske genom att spriten bränns upp. Ibland släpps i stället spriten ut direkt i företagets avlopp.

Det förekommer även att sprit säljs till reningsverk, för att doseras i avloppet under kontrollerade former. Spriten fungerar i reningsverken som en extern kolkälla för de mikroorganismer som reducerar mängden kväveföreningar i avloppsvattnet. Ett antal reningsverk har av Läke-medelsverket medgetts inköpstillstånd för detta slag av användning av avfallssprit. För försäljningen har meddelats försäljningstillstånd. För-säljning har tillåtits endast om säljbolaget innehar upplags-havargodkännande.

Vinetanol

Teknisk sprit framställs ibland ur EU:s vinöverskott. Sådan sprit benämns ofta vinetanol (ibland vinalkohol). För denna inom EU subventionerade etanol finns på gemenskapsnivå långtgående restriktioner. I artiklarna 35, 36 och 39 i rådets förordning (EEG) nr 822/87 av den 16 mars 1987 om den gemensamma organisationen av marknaden för vin⁸ finns bestämmelser om destillationsåtgärder och om leverans av sådan etanol till särskilda interventionsorgan. I kommissionens förordning (EEG) nr 377/93 av den 12 februari 1993 om närmare bestämmelser om avsättning av alkohol som framställts vid destillationsåtgärder enligt artiklarna 35, 36 och 39 i förordning (EEG) nr 822/87 och som innehas av interventionsorganen⁹, fastställs allmänna regler för avsättning av vinetanol genom anbudsinfordran.

Lager av sådan alkohol får avsättas enligt tre olika anbudsförfaranden, beroende på vilka mängder av 100-procentig alkohol som förfarandena skall omfatta samt användningsområdet för och ändamålet med alkoholen. Alkoholen skall denatureras vid vissa försäljningar för att förhindra att den används för andra ändamål. Förordning 377/93 innehåller vidare bestämmelser vars syfte är att säkerställa att anbudsinfordran genomförs på ett korrekt sätt och att alkoholen verkligen används för de ändamål som anges i anbudsinfordran.

I artikel 37 i förordning 377/93 finns bestämmelser om att medlemsstaterna skall vidta nödvändiga åtgärder för att underlätta genomförandet av förordningen och sörja för att gemenskaps-bestämmelserna följs. De skall utse ett eller flera organ som skall ha till uppgift att kontrollera att bestämmelserna följs. Kontrollen skall

8EGT L 84, 27.3.1987, s. 1 (Celex 31987R0822). Förordningen kommer den 1 augusti 2000 att ersättas av rådets förordning (EG) nr 1493/1999 av den 17 maj 1999 om den gemensamma organisationen av marknaden för vin; EGT L 179, 14.7.1999, s. 1 (Celex 31999R1493).

9EGT L 43, 20.2.1993, s. 6 (Celex 31993R0377).

åtminstone motsvara den kontroll som utförs på inhemsk alkohol och skall omfatta ”minst” fysisk kontroll av den transporterade alkoholmängden, täta stickprovskontroller av alkoholens användning, minst en gång i månaden, samt kontroll av bokföring, journaler, användningsprocesser och lager. Om alkoholen har denaturerats skall kontroller göras minst varannan månad. Medlemsstaterna skall även fastställa vilka dokument, förteckningar och andra verifikationer eller upplysningar som anbudsgivare som har tilldelats kontrakt skall tillhandahålla.

Enligt artikel 38 kan i ett meddelande om anbudsinfordran fastställas att internationella övervakningsföretag skall anlitas för att kontrollera att anbudsinfordran genomförs korrekt och särskilt att kontrollera alkoholens destination eller slutanvändning. Kostnaderna för dessa tjänster samt kostnaderna för analys och kontroll enligt artikel 37 skall bäras av den anbudsgivare som har tilldelats kontraktet.

För den hittills till Sverige införda vinetanolen (någon tillverkning förekommer alltså inte i Sverige) har gällt och gäller att etanolen får användas endast som drivmedel eller för drivmedelsframställning (tidigare fanns dessutom en begränsning till drivmedel för kollektivtrafik).

Införsel av vinetanol ägde rum senast för drygt två år sedan. Det företag som förde in etanolen var Sekab.

Läkemedelsverket har meddelat föreskrifter på området; se verkets föreskrifter (LVFS 1997:6) om ändring i Läkemedelsverkets före-skrifter och allmänna råd (LVFS 1995:20) om kontroll av vinetanol avsedd för motorbränsle. LVFS 1997:6 och 1995:20 har utfärdats med hänvisning till bl.a. 27 § andra stycket förordningen (1994:1715) om EG:s förordningar om jordbruksprodukter, vari föreskrivs att Läkemedelsverket får meddela föreskrifter om att den som hanterar vinetanol som används för de ändamål som anges i LFT skall utöva kontroll av verksamheten. Verket får också enligt förordningen meddela föreskrifter om hur kontrollen skall utövas¹⁰.

Enligt Läkemedelsverkets föreskrifter gäller att mottagaren av vinetanolen (varmed avses den som erhållit visst slag av kontrakt för inköp av vinetanol) före leverans till Sverige skall meddela Läke-medelsverket vilket internationellt kontrollbolag som anlitats samt var lagring av vinetanolen kommer att äga rum. Mottagaren skall bl.a. ange vilka cisterner som kommer att användas (1 och 3 §§). På mottagaren ligger också bl.a. att tillse att det internationella kontrollbolaget

10 Förordningen har den 1 januari 2000 upphävts och ersatts av förordningen (1999:1148) om EG:s förordningar om jordbruksprodukter. Även i denna senare förordning ges Läkemedelsverket den rätt som nämnts.

närvarar vid mottagandet av båtleverans av vinetanol samt vid överföring av vinetanol till lagercistern. Härvid skall ett antal olika kontroller genomföras, bl.a. vad avser analyser av etanolen. Vidare skall det internationella kontrollbolaget vid mottagande av leverans rapportera till Läkemedelsverket när båten avgick från ursprungslandet, vid vilken tidpunkt den nådde svensk hamn och hur länge båten legat i hamn innan lossning påbörjats (4 §). Mottagaren skall se till det internationella kontrollbolaget närvarar vid denaturering för att kontrollera bl.a. att denaturering utförs i enlighet med Läke-medelsverkets norm. Prov skall tas vid varje denatureringstillfälle.

Denaturering skall utföras omedelbart eller snarast möjligt (4 a §).

Mottagaren skall innan försäljning av vinetanol påbörjas underrätta Läkemedelsverket om till vilka kunder etanolen kommer att säljas och på vilket sätt det säkerställts att inga andra kunder kan beställa vinetanol (5 §). På mottagaren ligger också bl.a. att se till att det internationella kontrollbolaget minst en gång per månad kontrollerar att mottagarens utlastning utförs på föreskrivet sätt och rapporterar till Läkemedelsverket (7 §). Mottagaren skall också varje månad rapportera till verket vilken mängd som sålts uppdelat per kund (8 §).

Slutanvändarna skall bekräfta att de mottagit utlastad mängd vinetanol samt att etanolen förbrukats för avsett ändamål genom att inge ett intyg härom till Läkemedelsverket; ett s.k. slutanvändarintyg (11 §). I allmänna råd anges att mottagaren skall stå för kostnaderna för anlitat internationellt kontrollbolag i enlighet med artikel 38 i förordning 377/93.

4.12 Närmare om Läkemedelsverket och dess