De kommunala skolorna i Kommunen är kostnadsenheter, genom att de får en summa att följa och hålla sig till under året. Gymnasieskolorna i kommunen kan dock ha andra intäkter än skolpengen, vilka de kan få genom att exempelvis hyra ut sina lokaler. Således har de koll på åtminstone en del av sina intäkter, men då de inte kan kontrollera alla intäkter är det rimligt att de är en kostnadsenhet. Detta stämmer också väl med litteraturen (Anthony m.fl., 2014; Greve, 2009), som menar att en organisatorisk enhet eller en person inom en organisation inte ska ha ansvar för saker den inte kan kontrollera. Det skulle därför inte vara vettigt att en skola till exempel hade lönsamhetsansvar, då det inte är skolans ledning som bestämmer över eventuella investeringar som ska göras. Det ansvaret ligger på skolans huvudman.
Koncernens skolor har personal- och resultatansvar, och koncernrespondenten säger att skolorna inte bara har ansvar för intäkter och kostnader. Att ha ansvar för personalen och resultaten ingår i rektorns uppdrag, men frågan vi ställer oss här är om respondenten verkligen menar ekonomiskt resultat eller snarare pratar om utbildningsresultat. Att en skola skulle ha resultatansvar låter oerhört märkligt, med tanke på att det är politikerna i elevernas hemkommuner som bestämmer skolpengen och därmed hur mycket intäkter en skola ska få. Om det är ekonomiskt resultat och inte utbildningsmässiga resultat som koncernrespondenten syftar på i sin intervju följer således inte koncernen litteraturens (Anthony m.fl., 2014; Greve, 2009) rekommendationer om att inte ge ansvar för saker som inte kan kontrolleras. Vi borde kanske ha varit mer specifika i intervjun med
koncernrespondenten för att få ett tydligare svar på frågan, men å andra sidan finns risken att vi då skulle lagt ord i munnen på respondenten.
Ansvarsfördelningen ser därmed olika ut beroende på vilken huvudman skolan har. Då ekonomistyrningen i övrigt, som styrsätt och budget, är såpass lika är det märkligt att det skiljer så mycket mellan huvudmännen i denna fråga. En skola är en verksamhet som borde vara rena definitionen på en kostnadsenhet, eftersom det är politiker som bestämmer över skolpengen som är skolornas intäkter. Således kan inte skolan påverka intäkterna direkt (även om indirekt påverkan genom ett ökat antal utbildningsplatser borde vara möjlig) och borde därför inte heller ha ansvar för intäkterna. De andra typerna av ansvar passar inte in i skolans värld, då de kräver att enheten ska ha ansvar för intäkter och, för
lönsamhetsansvar, investeringar som görs för att orsaka intäkter och kostnader i
verksamheten (Ax m.fl., 2015). Både intäkter och investeringar styrs politiskt i kommunala skolor, och i fristående skolor, som också är delvis politiskt styrda genom skolpengen, bör ägarna ansvara för investeringar.
Innan vi går in på de enskilda skolornas uppfattning om huruvida de har frihet i
ekonomistyrningen eller inte är det värt att nämna att det är reglerat i lag att rektorerna ska sköta sin skolas organisation och hur resurserna fördelas (SFS 2010:800). Således är det en faktor som inte ska skilja sig åt mellan de olika huvudmännen, och det gör det heller inte. Både Kommunen och Koncernen ger lika behandling till sina skolor. Rektorernas
upplevelse skiljer sig däremot åt också i denna fråga. Det är framför allt intressant att Rektor 1 och Rektor 2 har så skilda åsikter, där Rektor 1 tycker att hon inte har någon frihet alls då skollagen styr hur hon ska göra med budgeten, och Rektor 2 tycker att hon har stor frihet. Rektor 3 och Rektor 4 instämmer med Rektor 2 i att de också har stor frihet när det kommer till ekonomistyrning. Här ser vi återigen ett exempel på hur ekonomistyrning likställs med budget, och vår tolkning av detta är att budgeten är den delen av
ekonomistyrning som är mest konkret och tydlig. Rektorer och respondenter från kommun och koncern ser budgeten på ett tydligt sätt, till skillnad från exempelvis
kontrollfunktionerna, som finns där men som är mer abstrakta. Rektor 4 säger hon har stor frihet i ekonomistyrningen, men att huvudmannen sätter upp ramar som hon ska följa. Detta stämmer överens med att huvudmännen sköter det övergripande med
ekonomistyrningen, men att rektorerna ska ha frihet i styrningen av sin skola. Rektor 4 nämner också att huvudmannens controller är inblandad i ekonomistyrningen, vilket vi tolkar som att huvudmannen är mer involverad i Skola 4 än vad huvudmännen till de andra skolorna är.
Totalt 24 lärare, vilket motsvarar ungefär 36 % av våra respondenter, anser att de ser mycket eller ganska mycket av ekonomistyrningen på skolan (se diagram fråga 1). Frågan vi ställer oss kring det är huruvida lärarna syftar på all ekonomistyrning som finns i skolan eller endast på budgeten. Som tidigare nämnt har många av våra respondenter likställt ekonomistyrning med budget, vilket gör att det är en befogad fråga. Eftersom lärarna har svarat på enkäter kan vi ju inte heller ställa uppföljningsfrågor för att få ett tydligare svar. En annan fråga är hur mycket av ekonomistyrningen som faktiskt är synlig för lärarna. Alla lärare bör ju definitivt uppfatta och påverkas av budgeten som finns på skolan. En lärare nämner till och med att det skulle öka hans/hennes trivsel om elevunderlaget, och därmed budgeten, var större på skolan. Resten av ekonomistyrningen kanske helt enkelt inte syns, och då är det svårt att få en uppfattning om det. Det är också möjligt att det ligger oerhört mycket i det Rektor 2 sa rörande lärare, ekonomistyrning och kreativitet (se empiri, s. 45). Lärare vill hellre vara kreativa i sin undervisning, och bryr sig inte om ekonomistyrningen annat än att de vill ha resurser för att kunna vara kreativa. Om en lärare inte bryr sig om ekonomistyrningen kanske läraren inte heller bryr sig om att skaffa sig en uppfattning om det.