Enligt teorin om Uses and gratifications är följande grupperingar vanligt förekommande vid undersökningar av olika medier; informationssökning, avslappning, gemenskap samt
eskapism. Teorin ger även förslag på tre alternativa gratifications; personlig vägledning, anpassning och identitetsskapande. Jämför vi dessa med de motiv och tillfredsställelser som vi själva fann i vår undersökning återfinns gemenskap (i vår uppsats benämnd som
personliga relationer) och identitetsskapande. Motiv och tillfredsställelse till avslappning, eskapism och anpassning identifierade vi dock inte i våra fokusgrupper. Personlig
vägledning är ingen egen kategori i vår uppsats men vi anser att den till viss del kan ingå i bekräftelse och identitetsskapande. I jämförelse med tidigare forskning är ingen av våra identifierade gratifications identisk med någon av de tidigare undersökta medierna, även om många gratifications har samma betydelse. Detta beror på att de är olika medier med olika egenskaper. Snapchat är ett socialt medium och är alltså ett aktivt medium som bygger på interaktion. Detta gör att applikationen, och därmed motiven och tillfredsställelserna bakom den, skiljer sig från passiva medier som till exempel radio och TV. Dessa medier ställer inte
samma krav på användaren att vara aktiv i sin konsumtion. Även mediernas egenskaper och funktioner påverkar dessa motiv och tillfredsställelser. Ett motiv som Lazarsfeld och Herzog fann till att lyssna på radio var till exempel education, alltså att lyssnarna lärde sig
någonting. Då Snapchat inte har ett flöde eller funktionen att kunna dela eller länka till andra sidor blir det svårt att uppnå tillfredsställelsen av att lära sig någonting. Deltagarna i
fokusgrupperna talade aldrig om Snapchat som undervisande. Teorin om Uses and
gratifications måste alltså anpassas efter det medium som undersöks. Just de senaste årens nya medier har ökat valmöjligheten för publiken att söka tillfredsställa sina behov och önskningar samt betonat individens roll i processen. Användare hittar med hjälp av ny teknologi fler sätt att använda och fylla behov i linje med att teknologin utvecklas. Framtidens medier kan rymma helt andra motiv och tillfredsställelser än vad de hittills undersökta medierna gör. Det är även, som sagt, svårt att dra paralleller mellan forskning om olika medier då alla medier är olika, även om det är möjligt att finna vissa likheter och slutsatser. Detta gäller särskilt medier med liknande funktioner och egenskaper. Vi tror till exempel att det hade varit av intresse att jämföra Snapchat med Instagram i ljuset av Uses and gratifications.
Mobilitet är en av de gratifications för Uses and gratifications som identifierades i Grellhesi och Punyanunt-Carters undersökning av textmeddelanden, en relativt ny undersökning då den är från 2012. Mobilitet ligger nära vår kategori lättillgänglighet. Grellhesi och Punyanunt-Carter argumenterade för ett samband mellan mobilitet och
studenters hektiska vardag, vilket vi även anser stämma för vår undersökning och Snapchat. Vi fann att våra deltagare verkar ha ett behov av att använda sig av medier som är
lättillgängliga och vi tror att detta kan bero på just deras livsstil som studenter. Just detta motiv till att använda Snapchat gör applikationen sårbar. Om någon till exempel inte svarar tillräckligt snabbt på en snap så kanske användarna väljer en annan applikation eller ett annat socialt medium, då Snapchat inte längre uppfyller kravet på snabbhet. Samma mönster kan iakttas angående funktionerna My Story och chatten. Dessa funktioner anser deltagarna liknar andra sociala medier alltför mycket (Instagram respektive andra Instant Messaging-applikationer som till exempel Facebook Messenger) vilket hotar Snapchats exklusivitet. Detta begränsar Snapchat och gör att applikationen i vissa fall ersätts av mer etablerade medier som till exempel Facebook. Snapchat har alltså begränsade
användningsområden hos deltagarna. Detta kan kopplas till en tanke inom teorin om Uses and gratifications som vi har nämnt tidigare, att medierna hela tiden konkurrerar med andra kanaler när det kommer till människors användning och val.
Motivet till att använda Snapchat på grund av dess säkerhet är liknande den slutsats som Roesner, Gill och Kohno kom fram till i sin undersökning. I Roesners, Gills och Kohnos undersökning om Snapchat var deltagarna positivt inställda till det faktum att innehållet inte sparades men angav samtidigt att det inte var en avgörande faktor till att använda Snapchat. Detta liknar de åsikter som deltagarna i våra fokusgrupper uttryckte. De ansåg att det är en fördel att foton och videoklipp försvinner och uttalade sig negativt till möjligheten att ta screenshots. I likhet med denna undersökning uttryckte även våra deltagare att det är mer acceptabelt att skicka många foton och videoklipp på Snapchat utan att det ses som spam, vilket det kan göra på andra sociala medier. Undersökningarna har även gemensamt att säkerhetsaspekten inte varit helt avgörande men fortfarande har viss betydelse. I likhet med Roesner, Gill och Kohno har vi kommit fram till fler motiv och tillfredsställelser utöver säkerheten. En av dessa som vi hade gemensamt var underhållning. Vi tror att det beror på att sociala medier används för att underhålla eller bli underhållen. Detta styrks även av Grellhesi och Punyanunt-Carters undersökning av textmeddelanden, där underhållning var det minst viktiga behovet hos deras deltagare. Detta förklarar de med att det finns andra mobila applikationer med syfte att underhålla. Snapchat kan antas höra till dessa, då vår undersökning talar för detta till viss del.
Utifrån det faktum att deltagarna uppskattar att de foton och videoklipp de skickar via Snapchat försvinner, samt deras rädsla för att Snapchat ändå skulle spara dessa, kan man utläsa ett motstånd till att innehåll som publicerats på sociala medier sparas. Enligt Goggins undersökning anser användarna det olustigt att publicera foton och videoklipp på Facebook, som uttalat att de äger allt deras användare publicerar på mediet94. Även det faktum, att användare gärna skickar foton och videoklipp via Snapchat men uttrycker ovilja att
publicera foton och videoklipp på Facebook, kan tala för en protest mot att innehåll sparas och ägs av sociala medier.
Även tillfredsställelse i form av bekräftelse kan styrkas av tidigare forskning, då Murthy menar att inläggen på sociala medier bär på mening och blir uttryck för bekräftelse. Dessa kan ses som verktyg att påkalla uppmärksamhet, vilket även var vad vi fann att våra
deltagare ville med sina snaps, både utifrån vad de själva uttryckte, och vad vi tolkade då de skickade snaps när de upplevde någonting speciellt, till exempel ett event. Deltagarna diskuterar även själva vad som annars är meningen med Snapchat, och andra sociala medier, om inte att söka och få bekräftelse. Dessa diskussioner går även i linje med Murthys tankar
om att inlägg på sociala medier blir verktyg för att söka bekräftelse och uppmärksamhet. Samma slutsats kan dras av att vissa av deltagarna talar om att de använder Snapchat som mest när de umgås med andra människor. Vi tolkar det som ett visst bekräftelsebehov. Om behovet av bekräftelse inte existerade tror vi att deltagarna skulle lägga fokus på dem de umgås med och den givna situationen, istället för att använda sina smartphones och
Snapchat. I detta sammanhang bör ju rimligtvis motivet till användandet vara interaktion, då användaren redan befinner sig bland andra människor, så varför känner hen ett behov av att använda Snapchat?
Slutligen kan paralleller dras från vårt funna motiv till identitetsskapande till den tidigare forskningen, både till Murthy och Goffman. Enligt vår benämning att deltagarna
reproducerar en bild som ligger relativt nära deras verklighet snarare än en iscensättning av denna, så kan samband dras till Goffmans diskussion om främre och bakre regioner.
Gällande Snapchat verkar deltagarna känna en slags förtrolighet med varandra, kanske på grund av det faktum att många av deras kontakter på Snapchat utgörs av nära relationer. Detta gör att de kommer ut bakre regionen och via sina snaps vågar visa sin verklighet snarare än en rollgestaltning. Murthy menar i sin tur att alla sociala medier handlar om att styrka sin identitet och att innehållet ger oss en bild av och lär oss om våra medmänniskors vardag. Murthy håller till viss del med om att sociala medier kan ge en mer
verklighetstrogen bild av människors vardag men menar samtidigt att användarna själva har möjligheten att styra denna bild till sin egen fördel. Detta styrks även av våra fokusgrupper, då det ändå förekommer deltagare som erkänner att de ibland iscensätter sina snaps. Några av deltagarna talar även om att iscensättningen av foton beror på vem mottagaren är. Detta tolkar vi som att dessa deltagare inte känner ett behov av att söka bekräftelse hos vissa människor, att de i enlighet med Goffmans teori känner förtrolighet med varandra och därför inte har ett behov av att spela en viss roll. De kontakter som de däremot känner ett behov av att iscensätta foton inför tolkar vi som att de känner sig tvungna att spela en roll och alltså kommer ut främre regionen.
Motivet till identitetsskapande kan även ses som en konfirmation av grundarna av Snapchats intention med applikationen: “[Snapchat] is about communicating with the full range of human emotion — not just what appears to be pretty or perfect. (...)”95
Deltagarna diskuterar till stor del kring Snapchat som ett forum för alla typer av foton, där de vågar skicka även de fula fotona och där de inte alltid känner kravet att iscensätta
foton och videoklipp. Deltagarna talar även om detta som en kontrast till andra sociala medier som till exempel Instagram. På Instagram känner deltagarna krav på att iscensätta, redigera och tillsätta filter på sina foton och videoklipp. De ska passa in i ett ideal och vara perfekta vilket deltagarna diskuterar i negativa ordalag och verkar känna en viss ångest inför. Snapchat däremot benämner de som ett medium där de kan vara sig själva och skicka både fina och fula foton. Detta kan leda till att användarna lär känna nya sidor hos varandra och får chansen att skapa en annan identitet och bygga nya relationer, i relation till andra sociala medier. Som Murthy nämner leder detta eventuellt till att vi lär oss om våra
medmänniskors vardag, vanor, vad de gör och var de befinner sig, alltså kan de lära känna varandra på en mer multidimensionell nivå.
Vi vill även diskutera det faktum att deltagarna kände en viss tveksamhet till att börja använda Snapchat när de först blev introducerade för applikationen. Detta slutade dock i samtliga fall med att deltagarna ändå började använda Snapchat, vilket dels tyder på en osäkerhet kring nya fenomen men också på någon form av grupptryck. Detta kan härledas till den kritik som finns mot Uses and gratifications och dess syn på människor som fria att själva välja vilka medier de tar del av. I det här fallet verkar ändå problematiken med media och dess hegemoni spela in, att mediernas budskap tenderar att reproducera den
dominerande världsbilden som råder och gör det svårt för publiken att undvika att påverkas av denna. Detta då det kan tolkas som att vissa deltagare började använda Snapchat på grund av att applikationen var populär.
Deltagarna motsäger ibland sig själva i fokusgrupperna. Detta gjorde det svårt att dra slutsatser. Det kan självklart bero på hur vi moderatorer formulerat våra frågor vilket kan ha lett till missförstånd. Att även ha i åtanke är att deltagarna är individer som uppfattar
omvärlden på olika sätt, vilket kan påverka deras svar. Det deltagarna säger i
fokusgrupperna kan även bero på inre såväl som yttre faktorer, till exempel humör eller grupptryck. Detta då medierna enligt teorin om Uses and gratifications verkar i en kontext där andra källor hela tiden utgör potentiellt inflytande, vilket gör det svårt att dra kausala samband. För att öka validiteten i vår undersökning hade det därför varit önskvärt med vissa kompletteringar, vilket vi återkommer till i nästa avsnitt. Vi har dock lyckats dra en hel del intressanta slutsatser utifrån vårt material och skapat en grund för förståelse för Snapchat samt framtida forskning.
Generellt verkar de funktioner som alltför mycket liknar andra sociala medier, som till exempel chatten, My Story och möjligheten att lägga på filter på snapsen, mindre populära i fokusgrupperna. Kanske beror detta på att det redan finns flertalet Instant Messaging-
applikationer där deltagarna kan chatta, att My Story liknar flödet på Instagram och även filterfunktionen på Instagram. Därmed känner inte deltagarna ett behov av att använda dessa funktioner på Snapchat. Det kan också bero på att samtliga av dessa funktioner inte fanns på Snapchat när applikationen lanserades utan har lagts till i efterhand som uppdateringar. Deltagarna berättar som sagt att de från början var tveksamma och väntade med att börja använda Snapchat, trots att de kände till applikationen. Kanske råder samma tveksamhet kring Snapchats uppdateringar och att de eventuellt senare kommer att börja använda till exempel chatten och My Story. Något som talar för detta faktum är vissa deltagares brist på argument till att inte använda My Story, att det för dem verkar vara en principsak.
7.2 Jämförelse av könen
En av de frågor vår undersökning skulle besvara var de skillnader som eventuellt existerade mellan männens och kvinnornas användande av Snapchat. Dessa lyckades vi inte identifiera, då vi fann ytterst få skillnader på en relativt detaljerad nivå. Anledningen till varför vi inte lyckades identifiera fler skillnader kan bero på en mängd faktorer. Dels kan det faktiskt vara så att det finns få skillnader i hur män och kvinnor använder Snapchat. Dels kan det också bero på undersökningens konstruktion. Vi moderatorer hade eventuellt behövt ställa andra frågor och styra samtalen annorlunda i fokusgrupperna för att lyckas fördjupa samtalen. Kritiker till fokusgrupper som metod menar även att deltagarna inte alltid själva kan uttala sig kring sitt beteende. Antingen för att de helt enkelt inte har förmågan att själva reflektera kring sitt beteende, eller för att de är partiska i sin bedömning. Svaren kan även bero på den sociala kontexten. Då vårt urval är så pass litet innehållandes endast 14 personer kan
resultaten även bero på individerna, att just våra deltagare inte är representativa för urvalsgruppen. Hade våra fokusgrupper bestått av 14 andra individer hade vi kanske identifierat fler skillnader. Dock pekar vår undersökning ändå i liknande riktning som
tidigare forskning. Grellhesi och Punyanunt-Carters fann i sin undersökning inte heller några större skillnader mellan könen gällande behoven vid användande av textmeddelanden. Därav är en eventuell slutsats att män och kvinnor använder vissa medier på samma sätt.
En intressant aspekt att diskutera kring skillnaderna är ändå att kvinnor skickar fler selfies samt att innehållet i männens snaps är mer skämtsamt. I föregående avsnitt
än män, vilka i sin tur kan ha ett större behov av att underhålla än kvinnor. En alternativ förklaring är att män och kvinnor söker olika typer av bekräftelse, då även underhållning i form av sketcher och skämt kan tolkas som ett verktyg för uppmärksamhet. Om kvinnor skickar selfies för att få uppmärksamhet och bekräftelse för sitt utseende från mottagarna så kanske män gör detsamma fast genom att istället skicka sketcher. Dessa sketcher kanske är ett sätt för dem att söka bekräftelse för sin humor och alltså sin personlighet snarare än sitt utseende.
8. Slutsatser
Innan en presentation av de slutsatser som dragits av vår genomförda undersökning ges, vill vi upprepa att våra resultat endast är representativa för de studenter vid Örebro universitet som vi har intervjuat och inte för användare av Snapchat generellt. Enligt teorin om Uses and gratifications, har människor individuella intressen, förväntningar och behov. Bakgrund och involvering har även en viss påverkan. Trots detta faktum har vi i denna uppsats kommit fram till en hel del intressanta slutsatser.
Genom vår undersökning kom vi fram till hur användare av Snapchat använder applikationen. Denna användning kretsar kring omfattning, omständigheter, funktioner, innehåll och relationer.
Vi fann även sex motiv bakom och tillfredsställelser av att använda Snapchat. Dessa var: 1. Lättillgänglighet, i betydelsen att Snapchat är enkelt, smidigt och snabbt att använda 2. Underhållning, i betydelsen att Snapchat används för att underhålla, både
avsändarens syfte med sina snaps och mottagarens reaktion
3. Personliga relationer, i syfte att återuppta, upprätthålla och underhålla olika typer av relationer
4. Säkerhet, i betydelsen att det som skickas via Snapchat inte sparas och att avsändaren själv väljer mottagare
5. Bekräftelse, i betydelsen att Snapchat används för att få uppmärksamhet och visa vad en gör
6. Identitetsskapande, i betydelsen vilken verklighet användarna väljer att visa i sina snaps och vilken verklighet mottagarna får ta del av via mottagna snaps
Dessa gratifications kan liknas vid de vanligaste grupperingarna inom teorin om Uses and gratufications samt den tidigare forskningen vi tagit del av. Viss customisering förekommer dock i linje med tidigare teorier om att nya medier leder till nya former av användning och därmed nya behov som både skapas och uppfylls. Över lag kan en hel del paraleller dras mellan resultaten vår undersökning och den tidigare forskning vi studerat, samtidigt som vi anser att vår undersökning bidrog till ny information och ger en grund för framtida och fortsatt forskning.
Vi fann även vissa skillnader i hur män och kvinnor använder sig av Snapchat. Dessa var dock innehållsliga och samtliga gratifications identifierades för såväl manliga som kvinnliga deltagare, varvid vi drar slutsatsen att mäns och kvinnors motiv och tillfredsställelser i stort sätt är samma.