Intervjuare – Först några generella frågor, vad är den svåraste aspekten att undervisa någon som har dyslexi?
Lärare – (Tystnad) Det är nog bedömning… tror jag. Intervjuare – Hur man kan rättvist bedöma.
Lärare – Ja
Intervjuare – Typ attityd är det något som du ser… Lärare – Nej
Intervjuare - Du tycker inte det är ett problem för dyslektiska elever? Lärare – Nej, asså du menar om det skulle vara något i klassrummet eller? Intervjuare – Ja, exakt.
Lärare – Nej, inte nu förtiden.
Intervjuare – Inte från elevernas sida heller?
Lärare – Nej, inte generellt, kan ju hända att någon kan tycka på att varför ska han/hon få längre tid och som kan ta upp den frågan.
Intervjuare – Men inte att eleven själv med dyslexi att den har en negativ inställning till läsning till exempel läsning.
Lärare – Jo, det kan absolut vara så att det kan finnas motstånd.
Intervjuare – Hur skulle du säga att du jobbar annorlunda med en elev som har dyslexi i jämförelse med en normal student? I allmänhet i undervisningen, om vi tänker läsa och skriva som är deras största bekymmer.
Lärare – (Läser från papper)Mm att de kan använda datorn, nu har väl snart alla dator så det är inte så stor skillnad asså Fler och fler får ju, alla har ju snart datorer så då blir det ingen skillnad men annars har det varit så att de får använda stavningsprogram. Att dem
får Cd skivor i större utsträckning kanske, inspelade skönlitterära böcker kanske. Och du frågade nu om själva klassrummet vid undervisningstillfället och inte prov eller så? Intervjuare – Ja det kan du också ta upp, jag har några fler frågor på det lite senare men det…
Lärare – (Läser från papper) Längre tid, prov tid. Att de får sitta… hjälp att läsa uppgifterna och de kan få komplettera muntligt, det händer ganska ofta att elever får komplettera muntligt.
Intervjuare – Är det ett problem att det inte finns tid att ge till dem eleverna, det är inget du har tänkt på?
Lärare – Jo, ibland är det ju så, att det kan vara problem med att förlänga provtiden eller kan vara problem att ge muntliga instruktioner eller om man måste efter arbeta muntligt så absolut är det tidsbrist, jo.
Intervjuare – Hur mycket av undervisningen tycker du specialläraren ska ha hand om? Lärare – I procent menar du?
Intervjuare – Ja i allmänhet, du får välja själv hur du vill uttrycka det. Lärare – Asså…
Intervjuare – Om vi säger examination istället, hur mycket av examination ska va, tycker du ska va...
Lärare – Nä, det är ju inget speciellt, nä. En speciallärare tycker jag ska ge stöd i, och specifikt läs och skrivstöd och kanske också kan ge den extra tiden som jag precis sa att jag känner att jag inte hinner ge och att… öh… sen är det så olika hur stora bekymmer man har så det finns inget generellt man kan säga om det utan det måste prövas fram från fall till fall.
Intervjuare – Hur mycket har specialläraren med bedömningen av dyslektiska elever att göra?
Lärare – Asså jag bedömer ju helt och håller mitt egna ämne. Ingenting skulle jag säga. Intervjuare – Så specialläraren har ingenting att säga till om i bedömningen av eleverna?
Lärare – specialläraren kan ge min information om specifika problem och bekymmer som jag kan tänka på när jag bedömer och man kan kanske diskutera med specialläraren om ett prov eller så. Men annars är det ju jag som bedömer,
Intervjuare – Man får ett stöd från.. Lärare – Ja, stöd ja.
Intervjuare – Varför tror du att det är så? Att en speciallärare inte är med i bedömningen om de nu har extra kunskap om dyslektiker?
Lärare – Ingen aning, asså, jag vet inte och jag vet inte heller om det skulle va, tillföra någonting för det är så ämnes specifikt man är ute efter och sen tror jag att vi kan, är komptenta att med stöd av speciallärare att se förbi de bekymren som är dyslektiska. Intervjuare – Om du nu misstänker att en elev har dyslexi hur skulle du gå vidare med det?
Lärare – Ja, det är ju att man tar upp eleven, lyfter eleven till klassföreståndaren om det inte är ens egna elev och sen som klassföreståndare tar man det med en speciallärare som då gör speciella tester. Och man konfererar ju med alla undervisande lärare också innan dess. Men ofta finns ju de här läs och skrivsvårigheterna med från yngre år. Även om det inte finns en diagnos så läs och skriv svårigheter finns med. Sen är det ju inte säkert att man har testat eleven som dyslektisk men vi behandlar ju alla elever lika även om de inte har en diagnos.
Intervjuare – Om vi nu går över till examination istället, kan du berätta lite om hur du skulle göra för att examinera en dyslektisk student. Vi pratade lite om det innan.
Lärare – Det beror lite på vad det är för uppgift. Men så det är de grejorna jag sa innan, man får förlängd provtid, man kan läsa instruktioner och frågor högt, man kan komplettera muntligt. Ja det är det.
Intervjuare – Är det så att ni ibland låter de göra test själva, asså ensamma i ett rum för att de inte ska ha massa…
Lärare – Oj ja det händer, lugn och ro kan ju vissa behöva.
Lärare – (tystnad) Ja, jag… vad är det för uppgift du tänker på? Intervjuare – En skriftlig.
Lärare – En skriftlig uppgift? Jag läser hög och lyssnar på hur det låter och tänker mig … förbi de bekymmer med att sätta punkt och stavning naturligtvis att de skriver ljudenligt ofta, jag läser högt och lyssnar hur det låter. Man bortser från stavningen och även till viss del också hur man disponerar texten och menings, ja punkt och stor bokstav och så lite allt som har med skrivandet att göra. Så försöker se förbi det och lyssna på orden och lyssna på innehållet.
Intervjuare – Jag tänkte tillbaks igen på examination om det var läsning så får de mer tid, är det något annat just med läsning som man skulle kunna hjälpa dem med.
Lärare – När det gäller läsförståelse så får man ju inte om det är examination är det de vi pratar om?
Intervjuare – Ja.
Lärare – Då får man ju inte, då ska de ju inte lyssna på det jag vet att vi har gjort det någon gång, texten i nationella proven men jag tror det har ändrats och det har varit så oklart. Så det är lite svårt att veta om man får eller inte får, men jag har gjort det någon gång läst högt men då prövar man ju inte riktigt det man ska pröva läsförståelse.
Intervjuare – Nä då ändrar man nästan fokus från läs till hörförståelse istället och så kan man ju nästan inte bedöma den eleven på att läsa. Är det ett problem tycker du, att läsförståelsen är ett problem på nationella proven att de inte riktigt kan få fram det de… Lärare – Mm, men de har problem med läsningen ju och det är där deras problematik ligger ju, så jag vet inte riktigt hur man skulle göra annars ju.
Intervjuare – Men om du se bedömer dessa elever på läsförståelse hur är det problematiskt?
Lärare – Ja? Asså, jag vet ju inte… det kan ju vara så att frågorna är utformade på ett sätt som inte gynnar eleven kanske, så med andra frågor hade eleven kanske kunnat redogöra bättre men samtidigt är det ju, det är ju svårt, asså jag vet inte med läsförståelse det har vi pratat jättemycket om hit och dit och fram och tillbaks men det blir inte rättvist.
Intervjuare – Nu är vi ju ändå inne på det, kan man som lärare, asså hur kan man som lärare se till att betygen är rättvisa för den dyslektiskt eleven och den normala, vanliga? Lärare – (Tystnad) Man får väl kanske se vid sidan om just sånna specifika tester, jag vet inte man får…. Asså, det beror på… ställ frågan igen.
Intervjuare – Hur kan du som lärare se till att betygen blir rättvisa för både dyslektiska elever och de vanliga eleverna?
Lärare – Genom att ge så mycket hjälp som jag får lov att ge.
Intervjuare – Man ger eleven chansen att… att förbättras eller vad man säger. Lärare – Ja, asså, pratar vi om examination?
Intervjuare – Ja eller bedömning generellt.
Lärare – Generellt, ja att man får… ja… men jagkan ju aldrig veta om jag är rättvis. Eftersom vissa specifika moment kan en elev aldrig kanske visa mig fullt ut och har inte den förmågan helt enkelt och det är ju inte rättvist men så är det ju att man är olika bra på olika saker ju, men där jag kan se förbi det göra jag det. Det är på det sättet man kan vara rättvis ju.
Intervjuare – Ändrar du i läroplanen eller i målen för eleverna om de är dyslektiska? Skulle du till exempel ta bort viss läsning och viss skrift för att underlätta för dem eller om det vad för svårt för dem?
Lärare – Mmm, det kan man göra att man… Nää det gör man inte höll jag på att säg. Ta bort? Nä, asså, alla får samma, jag ger ju inte en dyslektiker en lättare text … för då har ju eleven inte chans att få samma bedömning, så nä det göra jag inte.
Intervjuare – Nä, Okej… tycker du att det har getts tillräckligt mycket information om dyslexi bland annat då i bedömning och examination … från skolan? … Eller från skolverket och i allmänhet.
Lärare – Vi kan ju säga att vi har pratat rätt mycket här. Specialläraren har ju haft lite föreläsningar och vi har haft lite andra som kommit hit från SKED (Skånes Kunskapscentrum för Elever med Dyslexi) och pratat jag tror inte att jag direkt har hänt
någon information från skolverket någon gång men det kanske finns massor där att hämta som jag inte har sett, jag vet inte.
Intervjuare – Vems ansvarar tycker du att det är att det ska, vad heter det, informeras om…
Lärare – Det är rektorn ansvar.
Intervjuare – Tycker du att det kommer från rektorn?
Lärare - (Ler) Nej, det kommer från specialläraren om det kommer någon, men hon är ju inte mer än människa höll jag på att säg.
Intervjuare – Hur skulle du säga att ni på den här skolan är informerade om dyslexi? Lärare – Menar du i vilken grad eller?
Intervjuare – Ja, tycker du att ni är väl informerade, ni vet vad ni ska göra i de olika situationerna eller tycker du att det kunde varit mer?
Lärare – Ganska väl, det kan alltid, man kan alltid lära sig mer, sen kommer det ju nytt, nya rön och ny forskning. Nya direktiv som nu till exempel och det kan ju släpa efter. Så mer kunde det säkert varit, tror jag.
Intervjuare – Men den kunskap som du har om dyslexi nu, den har du samlat på dig under din, det är inte så att ni fick mycket på läroverket om man säger, om dyslexi? Lärare – Nej.
Intervjuare – Nu är det ju många år sen så det var ju en annan diskussion Lärare – Ja, absolut.
Intervjuare – Men det är en kunskap som du har samlat på dig under… Lärare – Absolut.
Intervjuare – Är det någon aspekt som du tycker att jag inte har berört i mina frågor? Lärare - (tystnad) Nä, inte på dem frågorna.
Lärare – Det var en grej som jag kommer på när jag ser pappret från specialläraren som jag vet att vi… det handlar om studieteknik, det är ju någonting som jag glömde säga att vi försöker ge extra. Jag vet inte vilken fråga det var men, hjälp, lite extra studieteknik och det är ju mycket speciallärarens uppgift också att ge studieteknik och det är ju applicerbart på alla ämnen. En speciallärare skulle ju inte kunna ge en bedömning i alla ämnen utan det måste vara mer generellt och övergripande.
Intervjuare – Det var när vi pratade lite om specialläraren då, speciallärarens jobba är asså mer att undervisa eleven i hur du ska kunna komma över den barriär som dyslexi kan va. Det var de frågorna som jag hade.