ATT ARBETA KONKRET MED BARN I KRIS

5.4.1 Vem är det vi möter?

När man som vuxen möter barn i livets mörka sidor är det viktigt att se ”hela” barnet och inte bara kroppen. Barn har precis som vi vuxna känslor, upplevelser och tankar som kan vara svåra att se ”utanpå” barnet. De kan lätt bli hemligheter för oss om inte barnet berättar om dem eller om vi vuxna som befinner oss runt om barnen inte ger dem möjlighet att berätta. För små barn handlar det om svårigheter med att sätta ord på vad de känner. För de äldre barnen kan en rädsla av att göra bort sig ligga till grund att de inte vill berätta. (Björklund och Eriksson, 2000) Vidare menar Björklund och Eriksson (2000) att vi aldrig ”bara” möter barnet. Som pedagog har du daglig kontakt med barnens föräldrar som symboliserar barnens trygghet. När man arbetar med barn blir deras relationer till närstående människor en del av barnet. Barn räknar med att dessa närstående människor som föräldrar, syskon, kamrater och släktingar engagerar sig i dem och deras situationer.

5.4.2 Ritualer som kan hjälpa barnen

Om ett dödsfall drabbar förskolan kan man enligt Bøge och Dige (2006) samla alla barn och personal dagen efter dödsbudet för att gemensamt prata om vad som har hänt, hur det har gått till samt att det sägs några minnesord kring den döda. Vidare ger Bøge och Dige (2006) följande förslag:

∗ Flaggan hissas på halvstång

∗ Det avlidna barnets kamrater kan få möjlighet att säga något, sjunga en sång, eller göra något annat.

∗ Man kan ha en tyst minut.

∗ Föreståndaren eller någon ur personalen kan hålla ett tal (använd ordval som barnen förstår. Om barnen är unga behövs ett enkelt språk som kan kopplas till det man gör tillsammans med barnen)

∗ På större förskolor där inte alla barnen känner varandra kan man sätta fram ett bord med ett foto och blommor så att barnen får en bild av vem det är som har dött.

∗ Man kan lägga fram en kondoleansbok. ∗ Man kan plantera ett träd till minne av barnet.

Nedan följer förslag på vad som kan finnas i en ceremonilåda:

∗ Ljus och ljusstakar ∗ Tändstickor

∗ Böcker ∗ Dikt ∗ Vas ∗ Duk

∗ CD-skiva med lämplig musik ∗ Pappersnäsdukar

∗ Kondoleansbok

∗ Papper och pennor/kritor

Inne på avdelningen där det avlidna barnet har gått ger Bøge och Dige (2006) förlag på att följande kan göras:

∗ Man kan smycka med blommor och levande ljus på barnets plats i entrén. ∗ Barngruppen kan tillsammans med pedagogerna skriva en dödsannons,

om föräldrarna tillåter det.

∗ Man kan tillsammans skriva eller rita ett brev till familjen och eventuellt göra ett minnesalbum.

∗ Diskutera med barnen i detalj hur en begravning eller jordfästning går till. Det är viktigt att berätta även om inte barnen skall vara delaktiga. Ta eventuellt kontakt med en präst.

Vikten av att göra ritualer med barnen är b.l.a för att göra det overkliga verkligt, hindra fantasier, stärka gemenskapen, markera övergången mellan liv och död samt att skapa struktur i kaos (Bøge & Dige, 2006). När vi sammanställt vår empiri insåg vi vikten utav att göra ritualer med barnen, då det hjälper dem i sorgearbetet.

5.4.3 Lekens betydelse för barns bearbetning av sin sorg

Dyregrov och Hordvik (1995) beskriver hur många barn utgår från begravningsritualer när de leker lekar om döden. De begraver djur och insekter, vilket hjälper barnen när de försöker förstå det som hänt med den döde. Barn har också ett behov att rita gravar med kors eller att teckna andra saker som barnen förknippar med döden. Detta är barnens naturliga sätt att uttrycka sig på och samtidigt får de en bättre förståelse av vad som hänt. Det är viktigt som pedagog att låta barnen leka begravning och rita teckningar så att de kan bearbeta sin sorg. Björklund och Eriksson (2000) menar att man ofta kan dela in barnen lek i tre delar. Först är det en direkt koppling till en aktuell händelse, och därefter leker barnen i ett lekens ”nu” som är intensivt och fullt av infall. Till sist väver barnet medvetet eller omedvetet in framtiden i leken. Lekens rum är fantastiskt genom att barnen kan gå in och ut genom rummet utan större svårigheter. Vidare menar Björklund och Eriksson (2000) att även om små barn kan ha svårigheter med att skilja på fantasi och verklighet så är de medvetna om att de leker.

5.4.4 Böcker som kan hjälpa barnen

Björklund och Eriksson (2000) menar att sagor och berättelser kan ge barnen handlingsmönster och språk för framtida händelser samt att bli en plats där barnen erfarenheter och tankar får liv. Vi har funnit bra böcker att läsa för barnen vid krishantering som vi vill delge er läsare.

∗ Lufsen av Elisabeth Dale ∗ Farfars Lajkan av Mats Wahl ∗ Änglakatten av Iben Sandemose

∗ Grodan och Fågelsången av Max Velthuijs

∗ Adjö herr Muffin av Ulf Nilsson och Anna Clara Tidholm ∗ Farmor var är du? av Sue Limb

∗ Mormor Gris av Margaret Wild och Ron Brooks ∗ Hösthemlisen av Jeanette Milde

∗ Min farfar och lammen: en berättelse till barn och föräldrar inför en

begravning av Ulf Nilsson

5.4.5. Tips till pedagogerna

Att vara med om en kris, eller att vara ett stöd för andra som genomgår en kris, är både psykisk och fysisk krävande. Dyregrov (2007) menar att man som vuxen reagerar starkare om barn drabbas, då man som personal på förskolan, skapar en mycket nära relation till barnen i och med den nära kroppskontakt som man har med dem. När man arbetar med människor i sorg och kris kan det sätta i gång många tankar kring existentiella frågor. Det kan röra sig om livets mening, rättvisan i livet eller ens egen rädsla för att dö. Vidare menar Dyregrov (2007) att man som hjälpare bör ha gått igenom sina egna förluster för att inte belasta barnen med dem och sina obearbetade känslor. Som hjälpare skall man inte stänga av eller gömma sina egna känslor – det gör inget om barnen ser när vi gråter, men det är inte bra om vi bryter samman i barnens närvaro. Även du som hjälper behöver hjälp. Bøge och Dige (2006) ger följande tips:

∗ Gå inte hem utan att ha pratat med någon om det som har hänt under dagen.

∗ Undersök möjligheterna till att få handledning. ∗ Kontakta eventuellt facket för krishjälp.

∗ Fundera alltid på ”vem som hjälper hjälparen”

5.4.6 Böcker som kan hjälpa pedagoger

Kunskap ger trygghet. Nedan följer boktips till pedagoger och övrig personal i förskolan:

∗ Barn i sorg av Atle Dyregrov ∗ Små barns sorg av Atle Dyregrov

∗ Barn som sörjer: att hjälpa barn att klara av separationer och förluster av Claudia Jewett Jarratt.

∗ Barnet i mötet med livets mörka sidor av Lars Björklund och Bernt Eriksson

∗ Att ta avsked: ritualer som hjälper barnet genom sorgen av Atle Dyregrov.

∗ Att möta små barns sorg: en bok för förskolan av Nils Andersson ∗ Ska barnen få veta? av Marguerita Rudolph