B – Oh, jag hoppas att jag är pensionerad då men ja, jag tror att jag kommer att arbeta som lärare i många år till.
Vad skulle kunna få dig att sluta?
– Det är väl om man vaknar upp en dag och känner att ja, det här är inte kul längre.
C – Det vet jag faktiskt inte, det enda jag känner är att jag förstår de lärare som är äldre och som borde ha slutat för länge sedan. Det är det här med orken som jag nämnde i början. Vissa dagar kan jag känna, är det detta vad jag vill göra resten av mitt liv, ”är detta rätt”? Det finns dock inget annat som jag känner att jag vill göra istället, det är kanske därför som man är kvar?
D– Ja, det gör jag. Jag älskar mitt yrke. Skulle jag däremot ha tvingats att börja om med något helt nytt hade det nog blivit inom sjukvården eller något annat serviceyrke. Jag är en handlingskraftig människa. Jag tycker om att se resultat.
F - Jag tror det, men man vet aldrig. Jag har svårt att tänka mig vad jag skulle göra annars. Däremot vet jag inte, med tanke på alla förändringar inom skolans värld, om det finns slöjdlärare när jag går i pension.
6 Diskussion
I massmedia och även bland lärarkåren hör man ofta den negativa sidan av läraryrket. Många klagar på för stor arbetsbörda och ändrade arbetsvillkor som de inte rår över och flertalet lärare upplever det som om glädjen försvinner genom ständiga nya direktiv. Trots det väljer många lärare att fortsätta arbeta som lärare större delen av sitt yrkesverksamma liv och varje termin examineras nya lärare. Det inger hopp inför mitt nya yrkesliv. Likaså känner jag när jag läser genom mitt arbete och tittar på det som intervjupersonerna har gett svar på. De inger hopp.
Som det framgår av resultatet har inte alla intervjupersonerna svarat på alla frågor som tagits upp i intervjuerna. Likaså gäller för enkätsvaren där alla har gett flera olika orsaker till sitt val. Frågornas omfång och substans varierar väldigt. När det gäller intervjuerna uppstod några frågor naturligt i vissa samtal men nämndes överhuvudtaget inte i andra intervjuer. Huvudfrågan är den fråga som har fått mest uttömmande svar. Här berättar alla lärarna med inlevelse och detaljerat om hur det kom sig att de valde läraryrket. Även frågan om gemensamma nämnare har gett intressanta svar som leder till eftertanke. Är lärare människor som tycker om att bestämma och är makt och kontrollbehovet utbrett bland lärarkåren? Enligt flera av mina intervjupersoners svar är det lätt att tolka det så. På det stora hela anser jag att jag har fått många och långa uttömmande svar på flera olika frågor och jag tycker att många av svaren skulle kunna användas för vidare diskussioner. Kanske i en undervisningssituation för blivande lärare?
Det som är intressant att titta är att enkätsvaren skiljer sig från intervjupersoners svar när det kommer till gemensamma nämnare. Här har flertalet svarar att det inte finns några gemensamma nämnare. Visserligen nämner en gemensam nämnare kan vara intresset för att arbeta med barn men kontrollbehov är det endast en lärare som nämner i enkäten. Ordet bestämma eller makt blir inte ens nämnt. Det kan man fundera över men kan det vara så att i en personlig intervju med möjligheter att vända och vrida på svaren kanske en större ärlighet kommer fram. Jag tror faktiskt att det kan finnas en viss sanning i att man som lärare tycker om att ha kontroll och att få lov att bestämma. Det är som intervjuperson D säger, även om man låter barnen vara med och bestämma är det ofta vi som bestämmer vad de ska bestämma över. Det är svårt att dra en slutsats här, jag tror att det finns gemensamma drag hos många människor som väljer att bli och arbeta som lärare, precis som man kan hitta gemensamma drag hos människor inom andra yrken. Jag tror inte det att det är något specifikt för lärare. Sociologen Tomas Berglund menar visserligen att en lärare ofta är en altruist eller en
individualist och det i sig kan vara en gemensam nämnare men i skepnad av benämningen altruist eller individualist är man ändå den man är.
Däremot vill jag verkligen hålla med om vad en av lärarna som uttalar sig i Ronstens bok säger. Han menar att vara lärare är det bästa jobb man kan ha och menar att det inte finns så många andra jobb där man kan ha genuint roligt varje dag. Att vara lärare är som flertalet i enkäten också svarar ett varierande arbete. Man vet aldrig riktigt vad som ska hända och man måste vara flexibel för att kunna hänga med i en dags olika svängar. Här är det viktigt att ha med sig de olika kompetenserna som Kernell (2002) pratar om sin bok, ”Att finna balanser,
En bok om undervisningsyrket” för att på bästa sätt hantera olika situationer. Likaså nämner
intervjuperson A det här med kompetenser. Hon tycker att det är angeläget med allmänbildning för att kunna undervisa i olika ämnen, det som kan sorteras under ämneskompetens. Det är svårt att säga vilka kompetenser som är viktigast. Alla bör vara med på resan och i olika situationer bör man kanske ha mer av någon. Personligen tycker jag dock att social kompetens och kommunikativ kompetens är ovärderliga. Kan man inte kommunicera med människor blir det svårt att arbeta som lärare. Likaså tror jag att det är av stor betydelse att vara tydlig i sin läraridentitet. Vetenskaplig kompetens och allmänprofessionell kompetens är också värdefulla att ha med sig på resan. Att vara lyhörd och kunna känna empati behövs i ett läraryrke. På samma sätt att det relevant att utveckla en bra urskiljningsförmåga och kunna se teorin i praktiken och tvärtom för att kunna nå goda resultat
Men har jag då fått svar på min huvudfråga, varför vill man bli lärare? Svaret är delvis ja. När jag började skriva insåg jag att det inte finns några raka och klara svar på en så pass bred fråga som varför man vill bli och arbeta som lärare. Dessutom är alla olika och olika människor förmedlar naturligtvis varierande bilder av en och samma sak. Jag inser också att det finns lika många lärare som det finns människor. E uttrycker det genom att säga att var och en har sin väg in i yrket och orsak att man hamnar där.
Svar har jag fått genom att återge deras tankar och synpunkter kring läraryrket och bland svaren kan jag hitta flera olika intressanta tendenser Det har verkligen varit roligt och utvecklande att lyssna på deras berättelser samt läsa deras svar. Det har fått mig att fundera och vända på saker som kanske var självklart tidigare men som jag aldrig direkt har reflekterat över. Det som är intressant är att de flesta som har uttalat sig, både i litteratur och i mina undersökningar har en tro på det de gör. Det finns en slags stark självkänsla som genomsyrar det som de gör. Även om många även uttrycker att det inte alltid är lätt. ”En lärare i
som jag kan känna igen mig. Vissa dagar fungerar så men det gör inte mindre roligt och intressant.
C pratar om självförverkligande, (individualisten enligt Tomas Berglund), hon menar att lärare kan söka bekräftelse, de har ett behov av att bli sedda och omtyckta, eleverna ger dem det gensvaret. Intervjuperson F ger en viss bild av det när han pratar om eleverna i årskurs två som blir besvikna om lektionen blir inställd. Då känner han att han har bidragit till något. Jag är övertygad om att många lärare kan känna igen sig i det, jag kan helt klart, en dålig morgon kan bli en bra dag genom elevernas positiva respons.
Alla intervjuade uttrycker att det är eleverna som är viktiga i yrket, alla har dock inte valt yrket för att de avgudar barn. Flertalet av dem som har svarat på enkäten anger också barnen som en avgörande faktor. Jag kan känna att det blir lite onyanserat. Visserligen är det en viktig del i yrket men jag tror att en del säger så för att det är på något sätt en oskriven lag att tycka så. C bland annat framhäver helt andra orsaker och det sticker lite ut att säga att man vill arbeta som lärare på andra grunder än att uttrycka glädjen över att få arbeta med barn. Både C och D pratar om friheten i yrket, de menar att de kan reglera både arbetsbörda och tid. De pratar också om eget ansvar och om glädjen i att få förmedla och lära ut saker. I enkäten är det flera lärare som instämmer när de nämner eleverna och lusten att lära ut och förmedla saker som avgörande komponenter. E är den som bestämde sig tidigast i livet att det var lärare hon skulle bli. Hon anade orättvisorna i sin tids skola och ville skapa en lärandeatmosfär som var tillåtande och där hon skulle kunna hjälpa alla elever. Det finns en slags utopi över hennes bild, en upplyftande sådan. Vår värld vore vacker med fler eldsjälar som E. Hon är som illuminatören som sätter varje enskilt barns behov i fokus, inlärningsmässigt, socialt och emotionellt (Kernell 2002). Det här ger hon en ännu klarare bild av när hon pratar om pojken som fick ringa hem till henne varje morgon.
Flertalet av dem som svarat i enkäten uttrycker liknande tankar. En lärare ville bli en bättre lärare än de som hon själv hade när hon gick i skolan. Hon menar också att hon ville göra en skillnad i barnens liv och entusiasmera dem till att tänka positivt om skolan. Det skapar tankar kring entertainer som försöker smitta eleverna med entusiasm (Kernell 2002).
A menar att hon kan få eleverna med sig och hon låter dem få utrymme att diskutera saker i klassrummet när det passar hennes planering. Det här pratar Kernell (2002) om i sin bok när han menar att man som lärare både blir en förebild och auktoritet genom det innehåll som presenterar samt genom vilket sätt som läraren presenterar det. A har hittat sin väg och hon får eleverna med sig. Det som Claesson beskriver som den sociokulturella inriktningen (eleven lära sig när hon eller han är i en lärande miljö). B pratar om kontroll medan både A, C och D
tror att det finns ett visst drag av bestämmandebehov hos människor som blir lärare, (får mig att tänka på det som Kernell nämner som skulptören eller estradören). F håller inte med, inte heller E som tycker att det mer handlar om påverkansmöjligheter. F skiljer sig från de andra i den mening att han undervisar endast i ett ämne och han träffar alla elever från alla klasser under endast ett visst antal minuter i veckan. För honom kan det innebära att det blir svårare att etablera kontakter på samma sätt som de övriga. Alla intervjuades svar samt de svar som framkommit i enkäten tolkar jag som att lärarna ser sig själv som viktiga i lärandeprocessen och att de är redskap i elevernas väg mot kunskap och insikt. B är dock den enda som uttrycker sig klart om att det är hon som lär barnen. B får mig också att tänka på skulptören. Genom hennes svar kan jag ana att hon vill forma eleverna.
Vad jag undrar är om A, precis som hon själv säger hade varit lärare dag om hennes föräldrar hade uppmuntrat henne att göra något annat. Det här är naturligtvis min egen tolkning men genom hennes ord kan jag ana, trots att hon säger sig tycka om att undervisa, hur hon underförstått säger hon, ”jag kunde mer, jag kunde ha blivit något bättre”. Likaså undrar jag om läraren som pratar om löneutveckling i enkäten och som klart och tydligt uttrycker att hans förväntningar inte har infriats om han blir kvar i läraryrket.
Någon som också får mig att fundera är intervjuperson C, som visserligen säger att hon trivs som lärare men ändå genom sina ord ändå visar på en viss trötthet över det hon gör. Kommer hon att arbeta resten av sitt yrkesverksamma liv som lärare? Jag tror inte det. Jag tror däremot att D kommer att göra det. Hos henne finner jag den glädjen och enkelheten som jag själv upplever som färdig lärare, och lusten, ”det här är kul”.
Intervjuperson E har på många sätt och vis vigt sitt liv åt läraryrket. Hon har använt egen fri tid för att hjälpa sina elever. Jag vet inte om jag är så nobel. Jag kommer att göra mitt bästa för att hjälpa varje elev i skolan men min fria tid, den är jag väldigt mån om att använda till mitt eget liv.
Något som verkligen slår mig när jag läser genom arbetet, dock inte enkätsvaren men mina intervjuer är en viss kritik mot lärarutbildningen. Det känns lite som om svaren på mina frågor kommer i skymundan av nya frågor som berör det som ska utgöra grunden för lärare, nämligen deras utbildning. Av de sex personer som jag har intervjuat uttrycker tre av dem att deras utbildning inte var av tillfredställelse och att det är andra faktorer som har gjort att de utvecklats som lärare och hittat sin roll. Om man läser A´s berättelse är det lätt att tänka att man inte behöver närvara på Lärarhögskolan överhuvudtaget. Hon uttrycker sig klart och tydligt att studierna där inte gav henne något som var värt att ta med sig ut i en yrkesverksam tillvaro. För henne var det arbetet med eleverna som fick henne att upptäcka glädjen med
läraryrket. A kritiserar även dagens lärarutbildning genom synpunkter som rör dagens studenters ämneskunskaper (det som Kernell (2002) pratar om som ämneskompetens) och hon upplever många studerandes allmänbildning som bristfällig.
C är inte lika hård i sin dom, hon anser att utbildningen var sådär och menar att klassammansättningen utgjorde för stora skillnader i och med olika åldersgrupper. Jag tycker dessutom att hennes ord väcker tankar om hur viktigt ens första intryck är och vikten av en bra praktikplats med kompetenta handledare. B pratar om det som jag skriver om i litteraturgenomgången, det som Linnér & Westerberg tar upp i sin bok, nämligen avsaknad av konkreta saker som är bra att ha med sig i bagaget när man ska ut i verkligheten. Linnér & Westerberg skriver att många studenter som de har pratat med vill ha konkreta tips gällande ämnen för att använda i undervisningen. B kommenterar en sådan enkel sak som att skriva ett f på tavlan så att en etta förstår att det är ett f och att det ska skrivas så. Hon menar också att kurserna hon tog del av under utbildningen var mycket flummiga.
E uttrycker sig något mer ödmjukt, hon upplevde sin utbildning som trevlig men det var inte var utbildningen i sig som gjorde henne till lärare. Hon trycker visserligen på vikten av teorier men menar att det är rutiner som gör produkten. Erfarenhet styr mer än någon utbildning. E´s ord påminner mig om Pierre Bourdieus tankar kring ”praktisk teori”.
D säger inte mycket om sin utbildning. Hennes utgångspunkt var dock en annan, hon ville lämna förskolan och upplevde i stort allt som hade med lärarrollen att göra som positivt, inklusive utbildningen. Hon kände sig nöjd som färdigutbildad lärare och tänkte att det var något hon kunde arbeta med tills pensionen. En känsla som jag delvis delar med henne och som jag kan ta till mig. Med en bakgrund som fritidspedagog upplever jag läraryrket precis som hon som en lyx och jag förstår inte alltid lärare som tycker att de inte hinner med planeringen och alla nya direktiv som läggs på dem.
Att vara lärare innebär på många sätt att hantera olika roller, både elevernas och sin egen. Jag vill avsluta min diskussion genom att hålla med Jonas Aspelin (2003) som beskriver lärare som en skådespelerska med klassrummet som scen och eleverna som sin publik
7 Slutsats
Att prata med människor ger otroligt mycket. Genom människors berättelser, får man så mycket värdefull information och input som inte går att få genom att läsa en bok. Läst litteratur om lärare och läraryrket och enkätsvar i all ära, men det är genom intervjuerna som jag har blivit stärkt i min övertygelse om varför jag vill vara lärare.
Att arbeta som lärare är ett människoyrke och kräver engagemang och människointresse. Det här uttrycker alla de sex lärare som jag har intervjuat på ett eller annat sätt och jag är benägen att hålla med. Som lärare pratar du varje dag med människor, för de intervjuade lärarna och för de som svarat på enkäten, likaså för alla de som uttalar sig i litteraturen gäller det barn. Mötena med barnen och möjligheterna till utveckling som skapas i de mötena driver flera av lärarna framåt samt att fortsätta. Oavsett anledningar till att de från början hamnade i läraryrket och eller om de kommer att arbeta tills pensionen eller inte så är de tydliga i sina roller. Enligt flera av dem så finns det vissa gemensamma nämnare som är karakteristiska för lärare. Det gäller inte för alla men de kan se att tycka om att bestämma eller ha kontroll, kan vara några drag.
Jag upplever de här lärarna som starka individer som ger mycket av sig själv i sin lärarroll och i sitt möte med barnen. De uttrycker alla möjligheter till utveckling och vill sina elever allt det bästa. Det som är intressant är att jag kan hitta bitar av mig själv i varje lärare och jag tycker mig kunna dra lärdom att deras olika svar som kan var av nytta för mig i mitt eget arbete. De intervjuade ger uttryck för glädje och engagemang och genom deras svar tycker jag att det blir tydligt varför man vill bli lärare.
Läraryrket är på flera sätt ett fritt yrke där läraren har möjlighet att forma lektionerna utifrån vad som passar klassen och läraren själv. Som lärare får man dagligen en stor dos av möten med olika människor i skepnad av elever, kollegor och föräldrar. Det är spännande och utmanande och man vet aldrig riktigt hur dagen kommer att bli. Det är som en lärare i Alsterdals (2006) bok säger, en berg -och- dalbanefärd där man vissa dagar når hisnande höjder. Som lärare har man möjlighet att påverka, forma och bestämma. Man får vara med på olika resor mot utveckling och får uppleva glädjen över att se resultat. Man agerar och ventilerar känslor och tankar och man får lov att ge. Likaså har man möjlighet att få tillbaka genom det som eleverna ger.
Och precis som Aspelin (2003) säger, ibland får man lov att vara skådespelerska där skolans arena är scenen och eleverna är publik.