Lärare-Varför?, Teacher-Why?

Malmö högskola Lärarutbildningen

Examensarbete

Lärare? – Varför?

Teacher? - Why

Marina Walker

Svenska, svenska som andraspråk och engelska 2007-01-16

Examinator: Jonas Aspelin Handledare: Christer Elfversson

Sammandrag

Det här examensarbetet handlar om personer som av olika anledningar har valt samma yrke, läraryrket och varför. I mitt arbete framträder sex lärare som jag har intervjuat. En gemensam nämnare för dem är att alla arbetar på samma skola. Det som skiljer dem åt är att de alla har olika bakgrund, erfarenhet, ålder, kön och anledning till att de valde läraryrket. I mitt arbete framkommer också svar från en enkät ställd till alla grundskollärare som arbetar på samma skola. Av 25 tillfrågade lärare har 19 svarat.

I resultatdelen berättar de tillfrågade lärarna detaljerat genom intervjusvar och mer kortfattat genom enkätsvar på min huvudfråga om varför de valde att bli lärare. De svar som framkommer är av varierande karaktär men flertalet lärare berättar om att de valde yrket för att de tycker så mycket om att arbeta med barn. Insats för samhället, roligt att lära ut, en ren slump, kreativt och stimulerande arbete, föräldrar som själva är lärare, karriärsbyte, yrke med många människomöten, fritt yrke, möjlighet att påverka och forma är andra faktorer som framkommer genom deras svar. Genom följdfrågor som uppkom under intervjuernas gång diskuterar de tillfrågade andra aspekter kring sitt val av yrke och sin roll som lärare. I enkätdelen har lärarna svarat på liknande punktade frågor.

Bland annat svarar de på frågan om det finns en gemensam nämnare för människor som arbetar som lärare. Här nämner flertalet av de tillfrågade barnen. Likaså återkommer påverkansmöjligheter och lusten att lära ut. Några pratar om makt och kontrollbehov medan andra nämner frihetskänsla och människomöten.

I min diskussionsdel konstaterar jag att alla lärarna har valt yrke utifrån olika anledningar men att gemensamma nämnare går att finna. Glädjen över att få vara med att påverka, möten med barn och frihetskänsla är några av de olika tankarna som genomsyrar deras berättelser. Att vara lärare handlar på många sätt om att hantera olika roller, både elevernas och sin egen. Ibland får man nästan lov att vara skådespelare där klassrummet är scenen och eleverna lärarens publik.

Sammandrag

Innehållsförteckning 3

1 Förord 4

1.1 Inledning 4

1.2 Syfte och frågeställning 5

2 Metod 6

3 Litteraturgenomgång 8

4 Presentation av skolan och informanter 14

5 Resultat 16

5.1 Enkätsvar 16

5.2. Sex lärares berättelser 19

5.2.1. Varför ville du bli lärare? 19

5.2.2. Är det du som lärare som lär barnen? 25

5.2.3. Finns det en gemensam nämnare för lärare? 27

5.2.4. Har lärare makt? 28

5.2.5. Tror du att alla lärare tycker det är roligt att arbeta som lärare? 30 5.2.6. Vad är det som gör det roligt att arbeta som lärare? 32

5.3.8. Arbetar du som lärare när du är 65? 34

6 Diskussion 36

7. Slutsats 40

1 Förord

Att bli lärare har aldrig varit något självklart för mig. Jag hade flertalet andra drömmar om vad jag skulle göra med mitt liv och lärare var inte med på den listan. Jag kan fortfarande minnas många av mina lärare under min egen skoltid med en rysning och de minnena har verkligen inte gett någon inspiration till en lärarutbildning. Däremot trodde jag att något slags arbete med barn skulle ge glädje och utbildade mig därför till fritidspedagog. Ung och ambitiös gav jag mig in i skolvärlden och brände nästan ut mig på kuppen. Jag var tvungen att ta en paus. Av olika anledningar befann jag mig några år senare tillbaka i skolans värld. Jag hade hämtat kraft och inspiration på annat håll men visste inte riktigt vart det skulle leda mig. Jag tänkte att jag ger fritidspedagogen i mig själv en ny chans.

Det är jag glad för idag. Det var genom den chansen som jag insåg vad det var jag ville göra, jag ville undervisa, jag ville förmedla saker och jag ville bli lärare. Nu när jag nästan har nått målet och jag tittar tillbaka på det som jag har upplevt och på de människor som jag har mött i mitt arbete kan jag se och förstå vad det är som gör att människor faktiskt vill bli lärare.

1.1 Inledning

Med utgångspunkt från det som jag har skrivit ovan har jag valt ämne för mitt examensarbete. Skolan och inte minst lärare är i fokus för kontinuerlig granskning. Är det inte i media så är det genom politikers olika direktiv. Inte alltför sällan ställs skolan och lärarna inför kritik och man belyser gärna det som inte fungerar istället för att plocka fram de guldkorn som många skolor har samt personerna bakom att det fungerar, det vill säga lärarna. Enligt Lpo94, Läroplanen för det obligatoriska skolväsendet, förskoleklassen och

fritidshemmet, står ”lärare” för ett flertal yrkeskategorier men för att begränsa mig och för att

kunna relatera till min egen utbildning har jag valt att endast behandla mina frågeställningar utifrån ett grundskollärarperspektiv. Bilden av skolan är ofta negativ och allt det positiva som sker, all arbetsglädje i skolans vardag får inte alltid den positiva uppmärksamhet som den förtjänar. Efter att ha läst boken ”Betydelsefulla lärare, En samling berättelser om lust och

växtkraft” av Catherina Ronsten (2001) kändes mitt val av ämne som en självklarhet. I

Ronstens bok växer en annan bild fram, en bild som skiljer sig totalt från massmedias olyckskraxande rapporteringar och varningssignaler som säger att allt för många går ut skolan utan att kunna läsa och skriva. Här förmedlas en bild av människorna bakom lärarrollen som beskriver glädje över att få undervisa och möta barn, här plockas minnen fram som lyfter fram läraren.

1.2 Syfte och frågeställning

Vem vill bli lärare och hur kan man vilja arbeta som lärare? frågade en person mig kritiskt när jag berättade att jag hade bestämt mig för att utbilda mig till lärare. Hur kan du vilja det i dessa dagar när skolans resurser ständigt krymper och tidningarna är fulla av skräckbilder av stökiga, ohyfsade och ointresserade elever? Frågan gav mig idén till mitt arbete men jag bestämde mig för att det var mer relevant att ställa frågan; ”Varför vill man bli lärare”?

Johansson & Svedner som har skrivit ”Examensarbetet i lärarutbildningen” (2004) menar att det är viktigt att tänka på att ett examensarbete ingår i lärarutbildningen och ska ge ökad kunskap om läraryrket. Därför är det viktigt säger författarna att man ska sträva efter yrkesrelevans när man skriver. Vad kan vara mer relevant som snart nyutexaminerad lärare än att prata med andra lärare om deras val av yrke?

Syftet med mitt examensarbete är dels att få svar på frågan men också att berätta historier om olika människor som valt läraryrket och varför. Är det så enkelt som att man vill förmedla faktakunskaper och fostra eleverna till sociala varelser eller finns det mer att hämta? Jag kände att jag ville krypa in i människorna bakom lärarna. Jag ville se om det fanns en gemensam eller några gemensamma nämnare som avgjorde deras val eller är det helt enkelt slumpen som avgör.

Min huvudfråga i det här examensarbetet är varför man vill bli lärare. Den frågan har jag utgått från genom hela arbetet. Följdfrågorna har spontant uppkommit genom att följa de intervjuades svar. Det är inte så att jag har ställt exakt samma följdfrågor till alla intervjupersoner. Jag har låtit samtalet styra och beroende på vad som har kommit upp har lett till vidare frågor.

Huvudfråga:

Varför vill man bli lärare? I intervjuerna blev frågan direkt riktad till intervjupersonen med formuleringen;

5.2.1. Varför ville du bli lärare? Följdfrågor:

5.2.2. Är det du som lärare som lär eleverna?

5.2.3. Finns det en gemensam nämnare för människor som arbetar som lärare? 5.2.4. Har lärare makt?

5.2.5. Tror du att alla lärare tycker att det är roligt att arbeta som lärare? 5.2.6. Vad är det som gör det roligt att arbeta som lärare?

2 Metod

Det har inte varit lätt att hitta material för mitt arbete, det vill säga litteratur som berör just frågan varför man vill bli lärare. Det är inte svårt att få tag på material som belyser en lärares situation eller som diskuterar pedagogiska metoder eller som rör skolan i största allmänhet men att hitta något som går in på djupet, något som faktiskt svarar på min frågeställning var svårare. Jag har läst litteratur som delvis går att härleda till det som jag skriver om. Jag insåg tidigt att material och svar måste jag hämta hos människorna bakom lärarrollen och därför har jag valt att intervjua lärare. Johannson & Svedner (2004), skriver om två olika sorters intervjuer, en som bygger på fasta frågor som ställs till deltagare i en undersökning, strukturerad intervju, samt en annan som använder sig av avsevärt friare frågor som varieras på olika sätt, det vill säga en kvalitativ intervju. Jag har intervjuat sex personer som alla arbetar på samma skola. Valet av personer är medvetet. Jag har valt att prata med personer som jag vet av egen erfarenhet har lätt för att kommunicera och uttrycka tankar och åsikter. Alla intervjuerna är gjorda enskilt och muntligt med varje intervjuperson vid sex olika tillfällen. Alla intervjuerna är inspelade på band vilket Johansson & Svedner (2004), menar är att man bör göra vid kvalitativa intervjuer. Johansson & Svedner (2004), säger också att det är viktigt att försäkra den intervjuade om ingen annan kommer att få lyssna på banden och att de kommer att förstöras efter att intervjun är bearbetad. Likaså tycker de att det är av stor vikt att avtala tid för intervjun, tala om ungefär hur länge den beräknas att pågå och fråga den intervjuade om den kan avvara den tiden.

En intervju fick skjutas upp tre gånger innan både jag och personen som skulle bli intervjuad hade tid och möjlighet att sitta ner och prata. Lokalmässigt har det tillstött en del komplikationer. Det har inte varit det lättaste att hitta utrymmen för intervjuer utan att riskera att bli störda. Vid två tillfällen var vi tvungna att byta lokal helt och hållet och vid ett av intervjutillfällena blev vi avbrutna av elever som av någon anledning behövde besöka rummet eller prata med någon av oss. Alla intervjuerna är gjorda på plats i skolan, vilket ur planeringssynpunkt var det enda gångbara. Enligt Johannson & Svedner (2004) innebär en kvalitativ intervju att den intervjuade skall ge sin personliga syn och presentera sitt personliga ställningstagande. Med det här i åtanke har jag valt att redovisa mitt resultat genom att berätta de olika lärarnas historier utifrån vad de säger och så mycket som möjligt med deras egna ord. De intervjuades svar är ordnade under de olika frågorna som olika teman.

I ”Examensarbetet i lärarutbildningen” (2004), menar författarna att det är viktigt under en intervju att verkligen lyssna till vad den intervjuade säger och inte hålla för hårt på att ställa

nästa fråga för att inte missa vad som blir sagt. Jag har av den anledningen valt att låta huvudfrågan styra utgången av vilka följdfrågor som har kommit upp.

Johannson & Svedner (2004), säger också att det är bra att dela ut en enkät som första steg innan en intervju som en ”screaning”- metod för att välja ut rätt personer för intervjuerna. För att få extra på fötterna för val har jag därför också använt mig av enkät som jag har delat ut bland lärarna på samma skola. Valet av enkät var också för att få ett bredare material att vända och vrida på. Jag delade ut 25 enkäter med följande frågor.

• Varför ville du bli lärare?

• Fanns det yttre påverkningar som avgjorde ditt yrkesval? Om ja, vilka i så fall? • Vilka förväntningar hade du på yrket som nyutexaminerad lärare?

• Har de förväntningar infriats? • Om svaret är nej, varför inte?

• Tror du att det finns en gemensam nämnare för människor som arbetar som lärare? • Om ditt svar är ja, vilka är då den gemensamma nämnaren?

Skolan jag har valt för mina intervjuer är min egen arbetsplats, ett beslut som växte fram i samråd med min handledare men även efter eget ställningstagande. Jag ansåg och anser fortfarande att en intervju flyter bättre om personen ifråga känner sig avslappnad och vet syftet med intervjun. Därav har jag valt att använda mina kollegor då de är väl insatta i min studiesituation. Det som kunde sätta käppar i hjulet var att vi plötsligt inte längre hade rollen som kollegor. Jag skulle plötsligt vara objektiv intervjuare och de riskerade att få sina svar kritiskt granskade. Jag har också valt att endast använda mig av en skola för intervjuerna. Det är troligt att de intervjuade lärarna går att finna på många skolor, visserligen som andra personer men med liknande egenskaper och liknade bakgrund. På en skola finns det ofta någon som närmar sig pensionen. Det går säkert också att finna någon som har arbetat hela sitt yrkesverksamma liv på en och samma skola eller en ung och oerfaren lärare, samt en ung lärare med några år på nacken.

3 Litteraturgenomgång

Tomas Berglund, sociolog från Göteborg har sökt svaret på varför vi arbetar. Han fann altruisten (osjälvisk person med omtanke om andra i första hand), individualisten (ensamvarg, en person som går sin egen väg), materialisten (person som är ensidigt inriktad på materiell välgång) och instrumentalisten (person som (yrkesmässigt) spelar ett visst instrument). Enligt honom är det ovanligt att en lärare tillhör de två senare kategorierna. Mer vanligt är att läraren är en altruist eller individualist och han menar att den typiska läraren är en altruist som löper risk att bränna ut sig men kan också mycket väl vara en individualist som sätter självförverkligandet i första rummet. (Lärarnas Tidning, Horgby, 2003)

I boken ”Att finna balanser” En bok om undervisningsyrket (2002) av Lars-Åke Kernell tar författaren upp andra aspekter på detsamma. Bland annat skriver han om Erik Lund som menar att en lärare kan vara skulptör (vill forma eleven), entertainer (försöka smitta eleverna med entusiasm), tränare (stöd, feedback och kamratskapsmetod) eller företagsledare (kommunikation, samarbete, målmedvetenhet och effektivitet är honnörsord),

Kernell (2002) tar också upp Evelyn Säll som skiljer på tre huvudtyper av lärare. Det är estradören som ser sig som huvudpersonen i klassrummet, regissören som övervakar, leder arbetet och skapar stämning i klassen samt illuminatören som sätter varje enskilt barns behov i fokus, inlärningsmässigt, socialt och emotionellt.

I en artikel ”Bäst med jobbet? Att få bestämma själv”, (Edlund 2003), som Lärarnas tidning publicerade för några år sedan, säger sig en av lärarna i artikeln att ”hon har världens roligaste jobb och att hon inte kan hitta något som är roligare”. Hon menar att man som lärare är betydelsefull, man kan prova vad man vill och testa elevernas egna idéer, vilket gör arbetet varierande och stimulerande

Författaren Catherina Ronsten har skrivit boken som tar upp de betydelsefulla lärarna,

Betydelsefulla lärare, En samling berättelser om lust och växtkraft. Hon har valt att plocka

fram guldkornen som beskriver med före detta elevers ord samt med lärares egna ord vad det är som gör att en lärare ger avtryck eller varför de valde yrket. Boken ger inga direkta svar utan är mer ett minnesmärke över olika människoöden som på olika sätt har kommit i kontakt med läraryrket.

Det var inte helt lätt att skriva boken, menar författaren. Hennes egna ord går att hitta i bokens förord; ”Jag har blivit varnad för att skriva den här boken. En man talade klartext och sa att jag klev rakt in i ett minfält om boken om ”Betydelsefulla lärare” en dag blev verklighet. ”Du förstår”, sa han med en aning sänkt röst; ”så här får man inte lov att göra".

Ingen lärare får vara bättre än någon annan och ingen får lov att sticka ut. Vi lärare är kollegor och kollegor håller ihop. Så är det bara.”

”Att vara lärare är det bästa jobb man kan ha”, säger en lärare i en av intervjuerna i boken. Han menar att han inte tror att det finns så många andra jobb där man kan ha genuint roligt på jobbet varje dag. För honom gäller det som lärare att hjälpa eleverna att finna sitt sätt. Att få dem att förstå att de kan. Han menar att som lärare vet man aldrig var ens påverkan tar slut. En lärare påverkar helt enkelt evigheten. (Ronsten 2001)

Många lärare som uttalar sig i Ronstens bok (även något som några av mina intervjupersoner påpekar) säger att läraryrket är ett erfarenhetsyrke. En lärare pratar om läraryrket som att det är ett hantverk som en del har fallenhet för och andra får slita för att bli duktiga på, samt att lärarens uppdrag är att ge eleverna verktygen så att de själva kan bygga det hus de vill bo i. I ”Rapporter från ett skolgolv” (Alsterdal 2006) berättar olika lärare som arbetar med olika åldersgrupper om sin syn på vad det innebär för dem att vara lärare. De funderar över sitt vardagliga arbete och vilka komponenter som utgör läraryrkets glädjeämnen. Här uttalar många lärare sig om vikten av att kunna vara flexibel och att en lärares yrkeskunnighet ofta hänger ihop med hur man som lärare handskas med olika val som man ställs inför. En lärare uttrycker att det är så intensivt att vara lärare eftersom eleverna behöver hjälp, behöver bli sedda, uppmuntrande och bekräftade. Samtidigt ska man som lärare hålla regler och värdegrunder aktuella. En lärare uttrycker sin arbetsdag som en berg och dalbanefärd de dagar då det inte riktigt går som planerat. Först startar det med förväntan och glädje (vad kul det ska bli) därefter fortsätter det mot förundran (vad lite de kan), för att övergå till förtröstan (det ordnar sig), förtröstan passerar uppgivenhet (inte en chans att jag fixar det här), hoppar vidare till förtvivlan (jag ger upp), flyttar över till lugn och sansad (jag överlever) för att till slut stanna på tillförsikt (det här blir bra). En annan lärare uttrycker sin glädje när hon märker att en elev utvecklas eller när en elev kommer och berättar att det gått bra för honom eller henne. En tredje upplever att rädslan och ansvaret för att inte räcka till har ökat med de antal år som hon har arbetat och att det ibland kan kännas helt orimligt att vara ensam ansvarig för all kunskap och sociala färdigheter som eleverna ska lära sig under de år som hon är deras lärare. Just känslan av att läraryrket är ett ensamjobb är det många lärare som uttrycker. Även om en lärare har kollegor runt omkring sig är det ändå läraren som är ansvarig för elevens både välbefinnande och kunskapsmått. Den känslan delar några av de intervjuade med sig av i Ronstens bok (2001). ”Att vara lärare är ett ensamjobb uttrycker sig en lärare i boken. Hon menar att det kan vara svårt att veta om man gör rätt eller fel och att det ibland finns dagar då hon känner att hon inte räcker till och då hon inte tycker att hon gör ett bra jobb eller inte

lyckas att entusiasmera alla elever. Trots många svårigheter i yrket tycker hon dock att det är ganska kul att vara lärare och menar att det i varje lärares vardag både finns ”grus och guld” (Ronsten 2001).

Det som är slående för många av de intervjuade i likhet med mina intervjupersoner är att rollen som lärare är oerhört viktig, men det gäller också att inte ge för mycket av sig själv utan hålla det på en rimlig nivå. ”Annars är risken stor att man bränner sig i båda ändarna”, menar en lärare. (Ronsten 2001).

Kernell (2002) anser att lärararbetet förutsätter ett intresse för elevens liv och uppfattningar av världen men att det ibland kan vara svårt att hitta sin läraridentitet i allt som ska göras och det krävs många möten med andra, att jämföra och samtala med. Det är därför av stor vikt att man som lärare är ödmjuk, tålmodig, lyhörd och nyfiken inför elevens tankar och utgångspunkter.

I ”Spår av teorier i praktiken” av Silwa Claesson (2002), säger en lärare att hon alltid bär med sig i bakhuvudet hur hennes elever tänker vilket innebär att hon vid planering av en lektion ser sin klass framför sig. Genom det här menar hon att hon blir varse om att vad som är gångbart att genomföra och inte i hennes klass. Hon tänker ut i förväg hur hon ska förklara så att alla förstår. Ett arbete som tar tid och som kräver engagemang, lust och kompetens. Många lärare betonar vikten av professionell kompetens och vikten av faktakunskaper för att kunna ge eleverna vad de behöver. Några av de lärare som jag har pratat med ser sig sakna det hos nyutexaminerade, unga lärare eller bland de studenter som kommer ut på VFT (verksamhetsförlagd tid). Linnér & Westerberg (2001), skriver i sin bok ”Kan man lära sig att

bli lärare” om just professionell kompetens och menar att det är en kollektiv angelägenhet

där det är lärare som kollektiv yrkesgrupp som tillsammans ska utvecklas och bli professionella. I Claessons bok (2002) möter man en lärare som betonar att det är genom egna erfarenheter i den egna praktiken som hon har utvecklats.

Hos de studerande som jag har mött både som studerande själv och på min arbetsplats kan jag ana en viss frustration över att de inte får med sig tillräckligt i bagaget för att klara verklighetens lärarroll. Linnér & Westerberg (2001) tar bland annat upp det i sin bok. Liksom de studenter som jag har mött är det studerande i deras bok som ”uttrycker sin besvikelse över att de inte får pröva nya tankar och grepp i undervisningen och att de måste gå in i färdiga planeringar när de träffar på såväl arbetsformer som stoffval”. Linnér & Westerberg (2001) säger också om de studerande som de har pratat med att de vill de ha konkreta tips gällande specifika ämnen för att använda i undervisningen. Författarna menar att eftersom de studerande vet att skolan idag har problem, bland annat diskuterade och vinklade i massmedia

känner de krav på sig som blivande lärare att kunna lösa problemen i skolan och vill vara rustade för det. ”Konkreta tips och idéer är efterfrågade dels för att de tros kunna ge handfast hjälp, dels därför att de ger trygghet och säkerhet för en blivande lärare.”

Att bli lärare är lite som att kastas ut på djupt vatten och det är viktigt att hitta sambandet mellan teori och praktik men samtidigt förstå skillnaden (det som Kernell beskriver som vetenskaplig kompetens) säger Linnér & Westerberg (2001). Den franske kultursociologen Pierre Bourdieu arbetade redan på sjuttiotalet med ett begrepp som han kallade för ”praktisk teori”. Han menar att vi måste vara försiktiga med att uppfatta praktiken som styrd och vägledd av en teori och han skiljer på praktiska och teoretiska förnuftet genom vad som står i fokus för medvetandet och tänkandet. (Linnér & Westerberg 2001)

All undervisning bygger på kommunikation (i olika former) och all kvalitativ kommunikation kräver en fungerande relation Mellan elever och lärare skapas relationer och möten som behöver fungera för att båda parter ska lyckas (Kernell 2002). Enligt Kernell är det därför viktigt att fundera över sin undervisning och varför man gör vissa saker som man gör. Han menar att undervisning ofta vilar på personliga och subjektiva möten och en lärare blir både förebild och auktoritet både genom det innehåll som hon eller han behärskar och presenterar men även genom på vilket sätt som hon eller han gör det. Det här beskriver Claesson (2002) som den sociokulturella inriktningen, (eleven lär sig när hon eller han är i en lärande miljö) där eleverna tar stort intryck av sin fröken och hur hon lär sina elever att lära samt hur det tar över hennes sätt att uttrycka sig.

Kernell pratar i sin bok om den ”gode läraren”. Han menar att det finns vissa kompetenser som är viktiga att ha med sig på sin väg mot läraryrket och även under sitt yrkesverksamma liv. Dels anser han att det är bra med goda ämneskunskaper, det vill säga ämneskompetens, vidare är det viktigt med ämnesdidaktisk kompetens som bland annat innebär att förstå vitsen med ämnet – ämnets legitimitet. Han pratar också om vetenskaplig kompetens, där han bland annat tar upp vikten av att kunna se teorin i praktiken, ha god urskiljningsförmåga samt ha distans till sig själv och sitt arbete. Han anser också att en lärare bör ha ett pedagogiskt yrkesspråk och en didaktisk kompetens. Den senare innebär bland annat att man som lärare är klar över vad man vill att eleverna, på olika nivåer, ska lära sig, att man kan uttrycka varför man har valt ett visst innehåll samt kunna väcka intresse, motivera och uppmuntra eleverna att lita till sin egen förmåga. Kommunikativ kompetens som innebär att vara tydlig i sin läraridentitet, metodisk kompetens (olika sätt att undervisa), social kompetens (som innefattar bland annat lyhördhet, nyfikenhet och empati) samt allmänprofessionell kompetens (vilja och våga pröva nya vägar och innehåll, tydliga ställningstagande) är också enligt Kernell viktiga

att ha. De här olika kompetenserna går att sammanfatta i Èsme Raji Codells självbiografi där han har skrivit följande om sin första tid som lärare.

“So much of teaching is sharing. Learning results is sharing Sharing results in change. Change is learning.

The only other job with so much sharing is parenting. That’s probably why the two are so often confused.

You can’t test what sort of teacher someone will be, because testing what someone knows isn’t the same as what someone is able to share. This will be different for every teacher”. (Kernell 2002).

Lärarens roll gentemot eleverna har förändrats de senaste årtionden. I den gamla läraridentiteten fanns ofta en distanserad hållning. Läraren skulle inte komma för nära, menade man. Om för lätt lockades till skratt eller om öppnade sig och blev allt för personlig skulle eleverna förlora respekten (Kernell 2002). Den här inställningen menar Kernell kan ligga kvar hos många och vara i vägen för många lärares goda utveckling. Han betonar att det är viktigt att markera när gränser passeras men att en nära medmänniskorelation till eleverna leder till ökad respekt.

Som lärare har man en roll och det är viktigt att hitta sin egen. Jonas Aspelin skriver i sin bok ”Zlatan, Caligula och ordningen i skolan, En interaktionistisk analys” (2003) om just roller. Enligt honom är en roll ett begrepp som man brukar avse de förväntningar som riktas mot innehavaren av en viss position. Han säger vidare att som lärare har man en av många positioner inom skolorganisationen, en position som sammanhänger med olika krav och uppgifter, rättigheter och skyldigheter. När man går in i en lärarroll tar man över de förväntningar som organisationen riktar mot en i egenskap av lärare. Det här benämner Aspelin (2003) som formell roll. En lärare kan också ha en informell roll och med det menas de förväntningar som riktas mot alla människor oavsett vilka formella positioner det innehar. Få yrken har så stor inverkan på privatlivet eller har så dubbla roller som en lärares säger en av de intervjuade lärarna i ”Rapporter från ett skolgolv” (Alsterdal 2006). En lärare får telefonsamtal hem under kvällstid och har man själv en dålig dag måste man vara professionell nog att lämna det när man träder in på skolans arena.

Det är viktigt att vara glad säger en lärare i boken som undervisar i en årskurs 4. Hon säger att hon varje morgon bestämmer sig för att vara glad och positiv i sitt möte med eleverna och att när hon går över skolgården till sitt klassrum så lämnar hon det privata och går in i sin lärarroll (Alsterdal 2006).

Kanske är det för enkelt att sammanfatta det så här, men att vara lärare handlar mycket om att kunna hantera olika roller. Både elevernas och sin egen. Aspelin (2003) beskriver läraren som en skådespelerska och menar att de flesta lärare någon har känt sig som en skådespelare där klassrummet är scenen där man möter sin publik i form av sina elever. Han säger att som lärare har man ett manus, en mer eller mindre klar uppfattning om vilket innehåll som ska behandlas och till sin hjälp i sitt agerande (för att förmedla) tar hon eller han rekvisita, olika objekt i lokalen. Aspelin (2003) poängterar att läraren och eleverna agerar i olika roller på olika arenor där läraren är en aktör som försöker förmedla bilder av verkligheten till den publik hon eller han uppträder inför.

4 Presentation av skola och informanter

Jag har intervjuat sex personer som alla arbetar på samma skola. Jag kallar dem A, B, C, D, E och F. Det som skiljer personerna åt är att de alla har olika bakgrund, erfarenhet, ålder och kön, men den gemensamma nämnaren är att de alla arbetar på samma skola utifrån samma villkor, mot samma mål. Skolan som jag har valt för min undersökning och mina intervjuer är en mellanstor grundskola med årskurs F-5 som ligger belägen i ett område i Malmö som består av både villor och lägenheter. Det finns flera grönområden i närheten av skolan som ger eleverna möjligheter att utforska sin leklust och motorik. Eleverna kommer i första hand från närområdet men av skolans 333 grundskoleelever kommer 81 elever från närliggande områden.

Skolan har 18 klasser, årskurs F-5 fördelade på tre spår. I de lägre årskurserna F-2 arbetar både grundskollärare, förskollärare och fritidspedagoger. I årskurs tre arbetar en grundskollärare men det finns en fritidspedagog knuten till varje klass. Årskurs fyra och fem har varsin klassföreståndare. Inom skolans väggar ryms även fritidshem för årskurs F-2 i tre olika spår samt ett samlat fritidshem för årskurs 3-5. Fritidshemsverksamheten är integrerad med grundskola och förskoleklass och har i nuläget 270 barn inskrivna. Eleverna består till större delen av barn med svensk bakgrund, i varje klass finns dock ett antal elever med utländsk bakgrund. På skolan arbetar ett 50-tal personer av olika yrkeskategorier. Cirka hälften av personalen går att räkna till grundskollärare och det är dem som jag har valt att fokusera mitt arbete kring. Arbetet i skolan leds av en rektor som i sin tur har tre biträdande rektorer under sig som är pedagogiska ledare för de tre spår som skolans personal ingår i. Intervjuperson A är en kvinna, hon är 58 år gammal och har arbetat som lärare sedan 1969. Likaså har hennes lärarkarriär utformats och utvecklats på en och samma skola vilket i det här fallet är skolan som jag har valt för mina intervjuer. Hon kom direkt dit efter sin lärarexamen som utbildad mellanstadielärare. För närvarande är hon klassföreståndare för en årskurs fyra. Hon har arbetat sig genom fyra läroplaner (Lgr62, Lgr69, Lgr 80 samt Lpo94) och varit med om många förändringar inom skolan. Intervjuperson B är också kvinna. Hon är 25 år och har arbetat nästan ett år som lärare. I dagsläget har hon lämnat skolan där intervjun gjordes för en tjänst på en annan skola.

Intervjuperson C är en 29 årig kvinna med sex år i yrket. Sina sex år som lärare har hon spenderat på skolan, platsen för intervjun och hon är nu inne på sin tredje klass. Hon är utbildad 1-7 lärare med Sv/So som huvudämnen. Just nu är hon klassföreståndare för en årskurs 3.

Intervjuperson D är också kvinna, hon är 52 år och är verksam som lärare sedan tio år tillbaka. Alla tio åren har hon arbetat på samma skola. Innan hon utbildade sig till grundskollärare arbetade hon som förskollärare i många år.

Intervjuperson E är en 64-årig kvinna som kan se tillbaka på en lång lärarkarriär med många möten med elever. Hon har tillbringat sin lärarkarriär på samma skola som intervjun sker på. Med över 40 år inom yrket har hon lämnat klassföreståndarskapet och arbetar just nu som skolbibliotekarie. Hon har en termin kvar till pensionen och har av den anledningen gått ner i tid. Intervjuperson F är 46 år och man. Han har 24 års erfarenhet av läraryrket, är utbildad slöjd/tekniklärare sedan 1982. Han har arbetat fyra år på skolan.

På enkäten; som jag har delat ut till 25 lärare som arbetar på skolan varav en är en lärarstuderande, har 19 personer svarat. Åldersmässigt är det en spännvidd på 40 år. Den yngsta som har svarat är 21 år medan den äldsta är 61 år. Likaså är det en stor spännvidd på hur många år lärarna har varit yrkesverksamma. Det är allt från nästan ett år upp till 40 år. Fem personer av de intervjuade har över 30 år att blicka tillbaka på. Tre lärare har arbetat mellan 10-20 år, fyra andra har mellan 20-30 års erfarenhet medan sex personer har färre än tio år som lärare bakom sig. En av svarande är studerande. Flertalet av svarande är kvinnor, endast fyra män har svarat varav en innehar tjänsten som biträdande rektor. Det kan tyckas vara få män men det är egentligen inte konstigt då det endast arbetar tio män på skolan. Tre av dem är fritidspedagoger, en är assistent, en är barnskötare och en arbetar som vaktmästare. De fyra som har svarat är de fyra manliga grundskollärare som arbetar på skolan.

5 Resultat

Det här kapitlet behandlar den enkät som jag har delat ut bland lärarna på skolan. Som det också går att läsa i presentation av skola och informanter har 19 personer svarat av 25 tillfrågande. Svaren varierar i karaktär och omfång och det är inte alla frågor har blivit besvarade. Här nedan följer en sammanställning av svaren utifrån de frågor som är ställda. Det här kapitlet handlar också om sex olika lärare som ger sin bild av varför de valde läraryrket, deras väg dit samt andra aspekter kring läraryrket och deras roll som lärare. De svarar i första hand på huvudfrågan och utvecklar sedan sin syn på sitt yrke genom olika följdfrågor som är inordnade under olika delkapitel.

5.1 Enkätsvar

Varför ville du bli lärare?

Här är svaren av varierande karaktär och alla svarande har gett flera olika orsaker till varför de ville bli lärare. Gemensamt för flertalet är att de nämner barnen som en orsak. Sex lärare, alla kvinnor nämner att de har blivit lärare för att de tycker så mycket om barn. En var fritidspedagog tidigare och som ville göra något annat som hade med att arbeta med barn. Två nämner att de ville bli bättre lärare som kunde lära ut bättre jämfört med dem som de själva hade när de gick i skolan. En äldre lärare ville bli lärare för hon ville göra en insatts för samhället och skaffa sig en säker inkomst. Musikläraren på skolan menar att det var något som växte fram under tiden på musikhögskolan. Tre lärare nämner orsaker som att det är roligt att lära ut och att de tycker om att se barn utvecklas både socialt och kunskapsmässigt. En blev lärare för att hon tyckte att hennes egna barns lärare hade ett roligare arbete än vad hon själv hade. Åtta lärare svarar att en av anledningarna till deras val är att de tycker om att lära ut och lära barn saker. Två nämner att de vill vara med och forma och påverka samt ge barnen en bra skoltid. Två säger att det var en slump, Fyra lärare, varav en är lärarstuderande säger att det var för att läraryrket är ett kreativt och stimulerande arbete, en av de här lärarna menar också att läraryrket innehåller inslag av skapande arbete (bild och musik) samt stor flexibilitet. Tre av dem nämner också att det är ett utvecklande arbete med bra arbetsvillkor. Lärarstuderande i likhet med tre andra säger att de ville ha ett yrke där man möter många människor och där man gör något viktigt för andra människor. En yngre lärare med få år bakom sig som lärare menar att hon ville arbeta med en slags dynamik mellan individer och betonar ett intresse för psykologi människor emellan. En manlig lärare såg det som en

tillfällig öppning, en möjlighet att byta karriär. Han ville pröva något nytt och se om han kunde klara det. En lärare betonar att hon aldrig har ångrat en dag att hon blev lärare.

Fanns det yttre påverkningar som avgjorde ditt yrkesval? Om ja, vilka i så fall?

Åtta personer har svarat nej varav en menar att folk runt omkring henne inte trodde att hon var riktigt klok. Fyra har valt att inte svara alls medan två unga lärare menar att det kan ha en viss påverkan att deras föräldrar själva är lärare. En nämner att det delvis kunde bero på hans kärlek till idrott. Två lärare nämner egna lärare som förebilder medan en säger sig att det kan ha varit en orsak att hennes syster var lärare och att antagningspoängen till psykologlinjen var för höga. En person har svarat att hon inte vet.

Vilka förväntningar på yrket hade du som nyutexaminerad lärare?

- Jag förväntade att jag skulle syssla med undervisning och inget annat, jag trodde också att alla elever skulle gå att motivera till att tycka om mitt ämne, svarar en lärare som har arbetat i 21 år.

En annan lärare med lika många år i bagaget svarar att han trodde det skulle vara ett givande och roligt arbete. En tredje svarar att hon förväntande sig att kunna plocka fram de ”guldkorn” som hon var övertygad om att alla barn bär inom sig. Fem personer nämner faktorer som fritt yrke, roligt att arbeta med barn och att de trodde de skulle kunna vara med och påverka ungdomars och barns livsstil och tänkande. En av de här fem trodde dessutom att det skulle vara bättre löneutveckling och en ljus framtid. Två personer har valt att inte svara och en har inte ansett sig kunna svara då hon är lärarstuderande. En lärare trodde att hon skulle bli en omtyckt och respekterad person av eleverna. Sex av de svarande har liknande svar i form av att de menar de skulle kunna lära barn saker för livet. De ville göra alla barn ”sedda”, förnya undervisningssättet, forma och göra undervisningen till en rolig, intressant, givande och lärorik tid för barnen. De ville göra ett bra arbete med eleverna, få eleverna att känna sig nöjda och att de dög, göra en skillnad i barnens liv och entusiasmera dem så att de skulle ha en positiv känsla av skolan med sig. En yngre lärare svarar att hon trodde det skulle vara lugnare barn och att hon skulle få hoppa runt mellan olika jobb mer.

Har de förväntningarna infriats?

På den här frågan har två personer valt att inte svara. Fem har svarat nej, två delvis eller både ja och nej medan tio personer har svarat ja. Några med inlägg som att yrket är mer krävande och komplext än förväntat. Några av dem som har svarat ja poängterar dock att det går upp och ner ibland.

Om svaret är nej, varför inte?

Här är en äldre lärare väldigt tydlig när hon säger att hon utbildade sig med inriktning på undervisning och inte för att sitta av tid i en massa möten på kvällstid eller på meningslösa studiedagar. En manlig lärare är också av den åsikten och säger att läraryrket idag i första hand inte handlar om undervisning. Han är också den som klart och tydligt har poängterat nej med stora bokstäver och använder ordet negativt i samma mening.

En lärare trodde att eleverna skulle vara tystare på lektionstid än vad de är och en menar att det finns barn som har det så mycket mer besvärligt än vad hon någonsin kunde föreställa sig. Hon nämner också nedskärningar och hur skolan och lärarens roll har förändrats under de 21 år som hon har undervisat. En manlig lärare uttrycker ett stort missnöje över att samhället tror sig veta vad lärare gör och att politiker anser sig vara insatta i läraryrket och att det satsas pengar på fel saker. Han menar också att läraryrket borde ha högre status och bättre löneutveckling.

Tror du att det finns en gemensam nämnare för människor som arbetar som lärare? 14 lärare av de svarande tror att det finns en eller flera gemensamma nämnare för lärare. Fyra personer har svarat nej, varav en menar att det är synd och att det borde finnas en eftersom så många hoppar av läraryrket senare i yrkeslivet. En annan säger att det borde vara en gemensam nämnare att lärare är skickliga på kommunikation och uppfattar kunskap som något flerdimensionellt men att det tyvärr inte alltid är så. En person säger att det är svårt att säga.

Om ditt svar är ja, vilken är då den gemensamma nämnaren?

Elva lärare av de 14 som svarade ja menar att ett intresse för barn eller människor i största allmänhet samt viljan och lusten att lära ut är gemensamma nämnare. Någon poängterar att man måste tycka om människor och tro på de positiva krafterna

En säger att lärare är pliktmänniskor, en tror att det handlar om kontrollbehov, en tredje person tror att lärare inte är karriärmänniskor med låga löneanspråk medan en fjärde säger att lärare är människor som gärna delar med sig.

5.2 Sex lärares berättelser

5.2.1 Varför ville du bli lärare?

En sådan fråga borde ge många varierande svar beroende på vilken lärare man frågar och har så också givits i mina intervjuer.

För intervjuperson A var det lite av slumpen som avgjorde eller som hon själv säger, det var en ren tillfällighet. Hon hade aldrig haft någon barndomsdröm om att bli lärare och som nyutexaminerad student för 35 år sedan hade hon inte heller några tankar på att bli det. Hon hade många strängar på sin lyra och menar att hon hade kunnat bli vad som helst. Problemet var att hon inte visste vad. Hon menar att hon kunde ta sig fram med det mesta. Hon kände inte att hon hade haft någon specialinriktning i sin egen skolgång utan tyckte hon var allsidig och upplevde både matematik och språk som roligt. Det var helt enkelt inte självklart för henen vad hon skulle göra.

– Nej verkligen inte, jag tog studenten när jag var 19 år gammal. Jag gick i den gamla gymnasieskolan och tog examen efter godkända prov. Efter studenten var jag redo att ge mig ut i arbetslivet. Problemet var bara att jag inte visste vad jag ville göra. Därför läste jag en termin sociologi i Lund. Jag insåg ganska snart att det inte var riktigt vad jag hade tänkt mig. Statistik var roligt men det var mycket annat konstigt som gjorde att jag ständigt undrade vad jag gjorde där.”

Intervjuperson A säger också att hennes föräldrar kan ha haft en viss inverkan på hennes yrkesval.

– Ja, jag tillhör den gruppen som hade gamla föräldrar. Min far ansåg att man gör färdigt en sak först innan man gör något annat och man skulle inte ha för högtflygande planer. Det är inte alls säkert att jag hade hamnat inom detta om jag hade haft andra föräldrar som hade sagt, ”ja det är klart att du kan, gör det, varsågod prova”, så som jag har gjort med min son. Mina föräldrar tyckte inte man skulle gapa över för mycket, det skulle vara så där lite lagom. Det är nu i backspegeln som jag kan se det. Mina föräldrar var väldigt rara och kära och stöttade mig på många sätt och vis men att bli lärare var lagom för mig. De hade säkert dött om jag hade sagt att jag skulle läsa juridik och bli domare eller läkare. Du är galen hade de nog sagt. Det var en väninna som fick A att fundera på läraryrket. Väninnan hade bestämt sig för att söka in på lärarhögskolan och frågade A om inte hon också kunde tänka sig att göra det. A nappade på idén och tänkte att hon kunde ju alltid skicka in sina papper.

– Plötsligt gick det undan. Samma dag som jag skulle lämna in papperna fick jag dessutom ansöka om friskhetsintyg. Det var något som ingick, jag fick gå till doktorn och han frågade

om jag var frisk och det var jag ju. På lärarhögskolan var det inträdesprov. Vi satt i tre dagar kan du tro. Det var också en individuell intervju och så fick man ett ämne som man skulle berätta om efter några minuters förberedelser. Jag var väldigt avslappnad för jag struntade faktiskt i om jag kom in eller inte.

A gick tre år på lärarhögskolan. Hon är väldigt kritisk till utbildningen så som den såg ut då och hon skräder inte orden när hon pratar om utbildningsåren. Hon menar att den hade kunnat komprimeras för den gav henne ingenting. Hon tycker att rent faktamässigt så kunde hon mycket mer än vad det gav henne och vad som behövdes och pedagogiken anser hon inte var något värt.

– Jag hade gått i en gymnasieskola med jätteduktiga lärare och höga krav och sedan kom jag dit där, det var ett antiklimax förstår du. Det skrämmer mig att det var så dålig kvalité. Istället för att fokusera på vad som var viktigt satt vi och läste bibeln. Kan du tänka dig? Jag har alltså tenterat på bibeln. Samtidigt upptäckte att jag tyckte det var väldigt roligt att vara lärare och jag såg fram emot att få bli utsläppt från anstalten. Under tiden som jag läste var jag dessutom ute och vikarierade på olika skolor och jag kände att ”det här är ju kul”.

A upptäckte också att hon kunde prata med folk och att gjorde hon intryck på eleverna. Hon kunde få dem med sig och det tror hon inte är något man kan lära sig. Hon menar att det är något som man har eller inte har. Hon kände att hon plötsligt kunde förmedla något viktigt. – Det låter kanske pretentiöst men ska du få med dig eleverna måste du göra intryck. Jag kunde få med mig eleverna och det var hemskt roligt. Jag älskar den känslan.

Intervjuperson B tyckte själv om att gå i skolan. Hon var ambitiös och gick ut med bra betyg. Hennes pappa hade arbetat som förskollärare i många år så det här med att arbeta med barn hade nog funnits indirekt i bakhuvudet på B under en längre tid. Under högstadiet gjorde hon sin praoperiod på sin pappas arbetsplats och under gymnasietiden fick hon arbete som sommarpraktikant på skolan, platsen för intervjuerna

– Efter gymnasiet läste jag sedan 20 poäng spanska på universitetet men sedan tog det stopp. Jag sparade ihop pengar och åkte till utomlands några månader. När jag kom hem visste jag inte riktigt vad jag ville göra. Jag arbetade ett tag som städerska och vantrivdes. Kom på en vecka innan jag skulle fylla 20 år att jag skulle arbeta 45 år till av mitt liv. Då fick jag lite panik. Jag funderade mycket på vad jag kunde tänka mig att göra i så många år till och det enda jag kunde tänka mig var att arbeta med barn. Barn ger så himla mycket och det är härligt.

B sökte och kom in på Lärarhögskolan där hon började läsa till förskollärare. Efter sin första VFT som hon gjorde på en förskola kände hon att det inte riktigt var vad hon hade tänkt sig.

Det var inte tillräckligt utmanande. Hon fick möjligheten att byta inriktning och valde istället att utbilda sig till grundskollärare. Hon gick ”Barn och ungdomsvetenskap” som hon ser som mycket grundläggande om hur barn utvecklas men menar att utbildningen saknar undervisning där man får lära sig konkreta saker och att flera av kurserna under utbildningen var väldigt flummiga

– När jag började min skolpraktik visste jag inte ens hur man skulle skriva ett f på tavlan så att en etta skulle förstå att det var ett f. Det lärde jag mig på praktiken.

För intervjuperson C finns det ingen direkt anledning till att hon blev lärare. Hon hade heller aldrig haft en dröm eller såg det som något kall att bli lärare. Hon menar att det var mer något som hon halkade in på.

– Visserligen lekte jag som barn ofta lärare med min syster som är sju år yngre och då minns jag att jag alltid var en snäll lärare.

Precis som A visste inte C vad hon skulle göra. Efter avslutade gymnasiestudier började hon läsa historia på universitet. Ett stort intresse för historia väckte tankar om att bli historielärare vilket hon fortfarande tror skull ha varit roligt men hon fullföljde inte studierna. Andra tankar på att läsa till arkeolog eller farmaceut kom emellan, tyvärr höll inte hennes mattekompetens så det blev Lärarhögskolan. Hon kom först in i Stockholm för att läsa till 4-9 lärare, där gick hon en månad i en renodlad So klass. Av olika anledningar trivdes hon inte alls, så efter en månad flyttade hon hem igen. För att få en paus arbetade hon arbetade i affär under ett år och därefter sökte hon igen och kom in i Malmö med inriktning 1-7, Sv/So.

– Utbildningen var sådär, det var en väldig uppdelning, många olika åldrar och en del äldre som i början såg ner på oss som var så unga. Många relaterade även till sina egna barn i diskussioner och det blev lite märkligt när de flesta av oss inte hade barn. Det här ändrades med tiden men jag avvägde faktiskt att hoppa av efter ett år och åka utomlands för att arbeta som aupair istället. Jag visste helt enkelt inte om det var helt rätt.

Känslan av att det kanske inte var helt rätt bar hon med sig genom hela utbildningen och sina praktikperioder. Hon upplevde sina praktikperioder som ok, men röriga. Hon kände inte samhörighet med hur skolans organisation såg ut och menar att det blev för många intryck som spädde på känslan av att det inte var rätt Hon fick en flummig handledare och praktiserade i en rörig klass.

– Man kan säga att jag kastades in i saker som jag aldrig hade velat ha i mitt arbete och det skapade känslan, är det så här det ska vara? Jag tror att jag hade förväntningar på att det skulle likna min egen skolgång. Jag tänker fortfarande så ibland, när jag är trött och orken inte riktigt är med mig kan jag tänka; ”är det här riktigt rätt”?

C tror att man måste vara väldigt stark för att orka med läraryrket. Hon menar att man blir färgad av så mycket och det gäller att hitta sig själv i det. Ju längre tid man arbetar, desto mer kommer man in i olika mönster av en massa saker som måste göras. Det kan vara kollegor som styr eller så är det som så ofta nya riktlinjer som avgör hur arbetet ser ut.

Intervjuperson D väg till läraryrket är något mer brokig och färgad av ett intresse av att arbetet med barn. Efter avslutad grundskola gick hon 2 år i vad som då kallades för fackskola. När hon hade avslutat sin utbildning tappade hon som hon själv säger fullständigt fotfästet och tänkte vad ska jag nu göra? Hon minns hur hon tänkte att hon skull ha varit klar över sitt yrkesval men att hon inte ens var i närheten. Under sommaren som följde arbetade hon som simlärare men även en sommar har ett slut och när hösten kom fann hon sig arbetslös och förtvivlad.

– Jag visste att jag tyckte om att arbeta med barn så jag tänkte att jag kanske skulle bli förskollärare eller lågstadielärare. Tyvärr hade jag inte betyg så att de räckte så det blev folkhögskola i ett år för att komplettera. Under tiden som jag läste såg jag en annons, en privat förskola sökte praktikanter och då tänkte jag att jag ska minsann prova på hur det är att arbeta på en förskola Jag fick platsen och arbetade med sexåringar på förmiddagen och de yngre barnen på eftermiddagen.

D bestämde sig för förskolläraryrket och säger att hon nog hade rätt mycket respekt för det här med att bli lärare och menar att det kanske för att hon såg upp mycket till sin egen fröken i skolan eller för att lärare överhuvudtaget var en väldigt respekterad person i hennes familj. Enligt hennes mamma sa man inte emot en lärare. Hade lärare sagt något dumt till henne i skolan så var det hon som hade varit dum, inte läraren.

– Jag tyckte däremot alltid om mina lärare i skolan, jag kan egentligen endast minnas en lärare som jag var rädd för i mellanstadiet. Hon var väldigt osympatisk, elak och väldigt fördömande. Man kunde riktigt se hur hon njöt av att sätta dit någon. Jag tror hon gillade att arbeta som lärare för jag tror att hon gillade den makten.

Med sina nya betyg sökte in till förskoleseminariet och kom in. Hon tog sin examen 1977 och fick genast arbete på en förskola som tillhör rektorsområdet hon fortfarande arbetar inom. Som förskollärare arbetade hon till och från fram till 1988. Hon trivdes bra på förskolan men kände ibland att det var lite som att arbeta efter Jantelagen. ”Du ska inte tro att du är något”, alla är likställda oavsett vad du har för utbildning.

– Det är på gott och ont så klart men jag tror att det var det som gjorde att jag tröttnade på att arbeta som förskollärare. Jag kände att jag inte alltid var yrkesprofessionell, det blev ibland ett väninneförhållande mellan personalen som inte var riktigt sund.

Genom en tillfällighet fick hon under ett år möjligheten att arbeta med sexårsverksamhet. Det upplevde hon väldigt stimulerande och tillsammans med sin kollega arbetade de väldigt kreativt. Efter ett besök hos barnen efter att de hade börjat skolan tyckte deras lärare dock att de hade förberett dem dåligt inför skolstarten.

Efter besöket kallade läraren in D och hennes kollega i ett rum och frågade oss vad det här var för grupp, ”vad har ni lärt dem”? De kan ju inte ens klippa”. För henne var det viktigt att barnen var förberedda för skolan, det var hennes bild av vad sexårsverksamheten skulle bidra med.

– Då tyckte jag inte att de var kloka i skolan. Likväl nappade jag när jag fick ett erbjudande om att arbeta i skolan genom något som kallades för ÖGIM och som stod för ökad grundbemanning. Som ÖGIM lärare hamnade jag på en skola här i Malmö och jag tyckte det var toppen. Det var så skönt att få lov att rå om sig själv, jag kände mig så fri och jag visste vilken uppgift jag hade, jag visste exakt vad jag skulle göra. Jag tyckte dessutom att det gav mig ett stort utrymme för mig att improvisera. Man kan nog säga att förskollärare och lågstadielärare ligger rätt nära varandra men under mitt ÖGIM-år upplevde jag att premisserna för att arbeta som lågstadielärare var så mycket bättre, jag fick bättre tider, jag fick ett lönelyft och det kändes som lyx.

Hennes ÖGIM-år gav henne dock inte helt insikt i hur pass stort ansvar det egentligen var att bli lärare men hon kände ändå att ”ja, jag ska bli lärare”. Tyvärr var hon tvungen att komplettera en del betyg innan hon kunde söka in så som färdig lärare stod hon inte förrän 1995.

– Då kände jag mig nöjd, jag kände att det här kan jag jobba med tills pensionen. Samtidigt kände jag nog, ”hjälp hur ska jag klara det här”? Men när man väl satte igång var det så självklart. Det var verkligen jätteroligt, jag upplevde det som världens utmaning när jag fick min egen klass.

Intervjuperson E skiljer sig från föregående intervjupersoner i det avseende att hon tillhör eldsjälarna med en tidig dröm om läraryrket. Redan som barn bestämde hon sig för att hon skulle arbeta som lärare. Hon trivdes väldigt bra under sin egen skolgång, hon var duktig i skolan och gjorde det som hon skulle. Det var värre för hennes lillasyster. Hon hade svårt för att lära sig saker. Det innebar att E ofta fick hjälpa sin syster med läxor och uppgifter. När hon gick i sjätte klass och hennes syster i andra klass började hon ana att dåtidens skola inte var lika för alla. Föräldrarnas kontakt med skolan var lika med noll. Bad systern om hjälp fick hon ingen. E kunde se hur dåligt systern mådde och genom hur hon mådde anade E orättvisorna i skolan.

– Redan då bestämde jag mig för att bli lärare. Jag ville bli den där läraren som skapade en välkomnande atmosfär, en slags hemkänsla i klassrummet. Jag ville ha ett klassrum med blommor i fönstret, duk på katedern och där eleverna kände sig trygga. Jag kan faktiskt se det framför mig. Jag tror att jag ville skapa någon slags Sörgårdskänsla, alla barn, även de barn som hade det svårt skulle känna sig välkomna i mitt klassrum. Jag ville att mina elever skulle må bra, det är ju faktiskt då när man mår bra som man lär sig.

E´s föräldrar tyckte att det var viktigt för flickor med en utbildning. E fick först gå i realskolan för att sedan söka till folkskoleseminariet i Lund. Första gången hon sökte kom hon inte in.

– Då minns jag att jag grät. Jag gråter inte särskilt ofta men då grät jag och bestämde mig för att aldrig bli lärare. Jag sa faktiskt till mig själv att jag aldrig skulle studera någonsin igen. Arbetade ungefär ett år som kontorist på ett bibliotek men slutade för att jag inte fick lov att vara med och bestämma (skratt). Och så ville jag ju trots allt fortfarande bli lärare.

När hon till slut fick chansen att söka igen var Lärarhögskolan helt ny. Hon kom in och gick där i fem terminer. Hon menar att hon hade mycket trevligt under sin utbildningstid men att det inte var utbildningen i sig som gjorde henne till lärare.

– Visst måste man tillägna sig teorier men det som ger rutiner måste man själv skaffa sig. Ibland kunde man höra saker som man tyckte var fel och då längtade man efter att få sin egen klass för att kunna bevisa det. Efter att ha blivit äldre inser man att man inte var färdig men det är en nödvändighet att gå på pumpen själv för att förstå vad det var som gick galet.

Intervjuperson F ville från början arbeta med sina händer utifrån ett stort slöjdintresse och intresset för läraryrket var något som växte fram för honom under högstadiet.

– Slöjdlärarna jag hade på mellanstadiet var goda förebilder, de var varma människor som gjorde ett gott intryck och som inspirerade oss elever att utvecklas som människor. Man kan säga att slöjdlärarna väckte tankar och de väckte drömmen.

Efter grundskolan gick F på träteknisk linje i två år samt ett år på verkstadsteknisk linje, vilket var grundplåten för att överhuvudtaget komma in på slöjdlärarlinjen som det hette på den tiden. Efter gymnasiet stod han färdig som möbelsnickare samt verkstadsmekaniker. Efter ett års militärtjänstgöring arbetade han ett år som servicesnickare då han åkte runt och renoverade dörrar och fönster, bytte ut isolering och reparerade fuktskador. Efter det året fick han arbete på SJ där han totalrenoverade tågvagnar.

– Det var intressant och nu i efterhand känns det som en bra erfarenhet att ha haft när jag arbetar på en skola. Jag tror att det är bra att ha arbetat på en vanlig arbetsplats utanför skolans värld. Det kunde vara väldigt primitiva förhållanden, ibland åt man frukost i bilen, det var

andra attityder, ett annat språk, jargong och mentalitet bland arbetarna. Det var en hårdare värld som skiljer sig från skolans värld totalt.

Efter ett år på SJ sökte F till slöjdlärarutbildningen i Linköping och kom in. Det var en 40-poängsutbildning på ett år som kallades för PPU och som stod för praktisk, pedagogisk utbildning. Den byggde han sedan vidare på med 20 poäng teknik/didaktik som gjorde att han blev tekniklärare på köpet.

– Man kan säga att alla som blev slöjdlärare var människor som hade ett hantverksintresse som de ville utveckla mer, antingen så blev man möbelsnickare eller lärare. Jag vill inte påstå att det var ett kall men det är ju kul att kunna arbeta med något som ligger en varmt om hjärtat. Jag tycker att jag kan vara tacksam, något som skulle kunna vara min hobby blev mitt arbete.

I början hoppade F runt mellan tre skolor. Tre skolor blev till slut en och där arbetade han på låg- och mellanstadiet i 19 år. Efter 19 år kände han att ville pröva på något annat så han sökte arbete på en högstadieskola. Han hade i många år funderat på vad som hände efter att eleverna hade slutat hos honom och tänkte att det kunde vara intressant att se vad som hände på högstadiet.

– Under tiden hos mig startade jag en röd tråd och jag ville veta om den fullföljdes. På högstadieskola arbetade jag som slöjdlärare parallellt med mentorskap för en årskurs sex. Det var intressant men tog för mycket kraft så jag tog mig en funderare igen. Är det här vad jag vill lägga ner tid och kraft på? Ska man vara mentor för elever som man träffar 80 minuter i veckan krävs det mycket. Det kändes inte rätt att sitta på samtal och föra ett vettigt resonemang med föräldrar. Jag kände ju inte eleverna, visst hade vi rapportering men det var inte rättvist mot eleverna. Jag sökte mig därför tillbaka till låg-och mellanstadiet, jag fick en tjänst här på skolan och har nu varit här i fyra år.

5.2.2 Är det du som lärare som lär eleverna?

A säger att det är mer som om hon handleder dem och menar att hon inte kan nämligen inte lära dem något som de inte vill lära sig.

B är klar i sin uppfattning och tycker att det är hon som lär dem. Samtidigt påpekar hon att de kan lära sig på många olika sätt.

– Om de lär de sig från en bok är det ju inte jag som lär ut men i första hand är det jag som lär dem.

B säger sig också helst vilja undervisa de äldre eleverna. Hon vill kunna fokusera på mer allmänbildning än läs och skrivinlärning och påpekar att det är eleverna (de är så himla härliga och roliga) som gör att det är roligt att arbeta som lärare.

– Eleverna ger så mycket. Ibland när man kommer hem kan man komma på något som har hänt under dagen eller som någon har sagt och då sitter man där och flinar.

– Nej inte hela tiden, säger intervjuperson C. De lär ju av varandra också och de lär sig av allt som händer i samhället runt omkring dem.

C menar att hon vara med och väcka deras tankar men att det inte är hon som bankar in kunskapen. Hon hoppas att hon är med och skapar små saker som de kan gå vidare med när de blir äldre, det vill säga, hon vill kunna bidra med att väcka något som de kan plocka upp senare i livet. C tycker också om den frihet som hon ser sig ha i och med vad som händer i hennes klassrum och påpekar att varje dag är aldrig densamma men upplever att skolan mer och mer är styrd uppifrån och att lärarna får nya direktiv hela tider där organisationen har bestämt fler och större krav som lärarna själv inte kan reglera.

E vill gärna tro att hon har varit med och lyft upp en elev till insikt och menar att hon försöker duka så att allt det som hon gör eller säger skapar en helhet. Hon tycker att det är av stor vikt att hon är konsekvent i det hon säger så att det faktiskt stämmer. Hon påpekar att det inte är säkert att alla elever är mogna att ta emot den hjälp som hon erbjuder just i ögonblicket och menar att det kan komma senare i livet

– Jag har träffat många som säger att deras bästa år var här på skolan. Det handlar dock inte bara om mig utan beror på en helhet av vad den här skolan stod och står för. Jag har alltid tyckt att föräldrakontakten är viktig. När jag arbetade som klasslärare kunde jag ha samtal hem varje dag. Jag hade telefonen redo om i fall att det fanns behov av samtal. Jag har haft en pojke som jag pratade med varje morgon för att få honom att gå till skolan. Det kostade mig så lite men genom mina samtal kom han till skolan varje dag.

Intervjuperson F tycker att det är både och. Han ser det som att han vägleder och visar eleverna hur ska göra eller gå tillväga men att lär sig gör de själva.

– Jag ger dem verktyg att hålla i för att inte ramla. Tyvärr har man så lite tid, det är svårt att ha ögon överallt för att se så att eleverna inte hamnar i de fällor där de måste börja om från början.

5.2.3 Finns det en gemensam nämnare för människor som arbetar som lärare?

A funderar länge innan hon svarar. Hon tror att en gemensam nämnare kan vara viljan eller drivkraften att förmedla saker. Själv har hon svårt att se sig själv arbeta utan att ha den och menar att arbetet skulle bli oerhört trist. För henne är det oerhört viktigt att tycka att saker är roligt och förklarar att spegellektioner då hon måste göra om saker, t.ex. tema är det värsta hon vet.

– Vissa saker kan jag göra två gånger för att det andra gången kan det bli riktigt bra men tredje gången är jag less på det, då har jag inte geisten längre. Jag skulle aldrig kunna vara högstadielärare av den anledningen. Jag hade blivit så trött på mig själv. Jag skulle inte kunna ha samma planering år ut och år in. Jag plockar godbitarna och så möblerar jag om. Jag tar hellre på mig mer arbete än att göra om saker. Ibland hör jag kollegor eller andra personer som säger att det inte är lika mycket arbete om vi delar upp det. Det är möjligt att det är så men oj vad trist det skulle vara.

A anser också att erfarenhet är viktig. Hon menar att erfarenhet gör att man är mycket säkrare. Hon tycker också att det är av stor vikt att ha en bred allmänbildning.

– Det gör mig rätt bekymrad ibland när jag träffar unga kandidater, vissa elementära saker kan de inte. Det kan vara i matematik, det kan vara i engelska, de gör grammatiska fel på sådant som vi håller på med på mellanstadiet. Då blir jag betänksam. Ju mer du läser, desto mer kan du och desto lättare är det att föra det goda samtalet med eleverna som är så oerhört viktigt. Jag kan ha väldigt stor respekt för unga lärare som kan mycket men det finns ändå något gemensamt, rent allmänbildande saknas det något.

B tror att kan det kan handla om kontroll. Hon tror att många lärare är människor som tycker om struktur och som vill ha saker på ett visst sätt. Lärare är personer som på något sätt vill kontrollera. Hon säger att hon vet att det kan låta som en fördom men hon upplever att många lärare helt enkelt har sådana egenskaper.

– Jag är själv likadan, det är inte så att jag kör över folk men jag vill gärna ha det på mitt sätt, om jag vet hur en sak ska vara vill jag att det blir rätt. Jag tror också att en del människor tycker att det är lite status att arbeta som lärare. Min förhoppning är dock att alla lärare tycker om barn och har en vilja lära ut

Hon menar också att det krävs att man har kontroll när man har en klass men påpekar att det ändå bör vara eleverna och att man kul med dem som är den största gemensamma nämnaren. Hon uttrycker klart att man måste tycka om barn för att kunna arbeta som lärare. Hon hoppas och tror att alla lärare tycker om barn eller att de åtminstone har gjort det från början, men hon

säger också att hon ibland tyvärr har känt och tänkt i möte med lärarkandidater att de kanske inte ska arbeta som lärare.

– De har inte varit tillräckligt bestämda eller så har de ingen kontroll, de är helt enkelt för osäkra. För att kunna arbeta som lärare måste man våga, om man nu pratar om gemensamma nämnare så är lärare folk som gillar att stå i centrum, som inte har problem att ta en ledarroll och det kommer naturligt för dem att leda en grupp.

C tror egentligen inte att det finns en gemensam nämnare men menar att man på något sätt måste tycka om människor. Hon tror dock inte alltid att det är så. Hon upplever att en del människor inte blir lärare för att de egentligen själva vill utan de blir lärare för att deras mamma är det, precis som att en del blir läkare för att det finns i släkten.

D funderar också länge och säger till slut att det kan vara för att man tycker om att bestämma.

– Fast det är förmodligen att generalisera, det är för enkelt att säga så men jag tror att det kan vara en av ingredienserna som avgör om man väljer läraryrket eller inte, vill man absolut inte stå i rampljuset eller inte vill bestämma så väljer man inte att bli lärare.

E är övertygad om att var och en har sin väg in i yrket och orsak till att de hamnar där. Hon önskar att en gemensam nämnare var att man väljer att bli lärare för att man tycker om barn men hon är medveten om att så är det inte alltid. Hon säger sig tyvärr ha träffat flera lärare som har svårt för att möta eleverna och att det i det mötet blir helt fel. Hon menar att det helt enkelt är något som fallerar i deras sätt gentemot dem.

– Jag har upplevt det flera gånger vid intervjuer då jag har varit med för att anställa nya lärare. Vid den senaste hade vi fem tilltänkta och endast en nämnde eleverna som något som gjorde yrket roligt. Man kan vara slängd i käften och använda pedagogiska termer men har man inte glädjen över att arbeta med barn tror jag att man är fel på det. Jag tror också det handlar om människokärlek. En människa som inte har det skulle inte orka med det här jobbet.

F hoppas att det är för att man tycker om att arbeta med barn. Han har svårt att tänka sig att det finns människor som väljer att bli lärare om man inte tycker om barn.

5.2.4 Har lärare makt?

A tycker att lärare har en outtalad makt. Hon menar att om hon säger något till eleverna så är det vad som gäller och att hon har den auktoriteten för vissa saker är inte läge att diskutera. – För mig är det dock viktigt att ha en bra relation med eleverna. Vi diskuterar mycket i klassrummet kring ämnena. Eftersom vi gör det och jag låter dem ge uttryck för sina åsikter så pass mycket så köper de vad jag säger när det gäller vissa saker. Jag kör aldrig över någon,