Hur arbetar dessa lärare för att vidga och främja en ömsesidig förståelse mellan elever

Många av lärarna arbetar på ett aktivt sätt för att vidga elevernas perspektiv även om de tycks vara mer eller mindre medvetna om det. Där Paul talar om teorier, talar Tekla om praktik. Vi kommer fram till att Tekla använder sig mycket av perspektivbyten som metod för att skapa förståelse för ”den andre” utan att nämna denna term. Detta blir tydligt när hon talar om arbetena med filmen

Mifune och boken Kalla det vad fan du vill. Likväl verkar hon inte ha funderat på använda texter

för att överbrygga fördomar om andra kulturer. Detta kan tyckas förvånande av ännu en anledning, nämligen den att Tekla även är spansklärare med förkärlek för Kuba. Flera gånger han hon i undervisningen stött på problem då somliga elever har haft fördomar gentemot Latinamerika.

Att främja förståelse och motverka diskriminering inskränker sig inte till att handla om de skolor som den där Patricia gjorde sin praktik, där det talades fyrtio olika språk, och där det fanns väldigt få svenska elever. Patricia menar att ingen av eleverna på hennes skola frågar efter texter från andra länder eller kulturer. Om man tog in sådana texter skulle deras inställning vara negativ, det skulle bli ”för abstrakt” menar hon. Hon menar att hennes elever inte träffar så många

invandrare i det dagliga livet, och att de då glömmer de bort deras kultur. Därför uppstår de här ”fobierna” säger hon. Patricia har inte tänkt på att det inte är eleverna som glömmer bort ”deras kultur” utan Patricia själv. Hon har ju uppenbarligen erfarenhet av att arbeta med elever med annan bakgrund än svensk. Gunilla Molloy beskriver textreceptioner i Att läsa skönlitteratur med

tonåringar (2003) och talar om hur läsarens och textens repertoarer kan vara lika eller olika.

Författaren menar att möjligheten till identifikation är större om igenkännandet i texten är markant, dock skriver även Molloy att en textrepertoar som ligger långt ifrån den egna efter gemensam bearbetning kan ge nya insikter vad gäller värderingar och perspektiv (2003:51-52). Om man ska kunna förändra elevernas negativa inställning till invandrare tror Patricia att man måste arbeta mer med integration, då skulle det bli mer verkligt, menar hon. Om inte Patricias elever vet någonting om ”de andra” kan man fråga sig om inte hon då borde verka för att deras perspektiv vidgas.

Per är i motsats till Patricia som arbetar på både teoretiskt och praktiskt program tveksam till att integration mellan programmen skulle kunna hjälpa. Det finns en rivalitet mellan de praktiska och teoretiska programmen och denna hade nog tagit över i ett etnicitetsarbete, förklarar han. Till skillnad från Per väljer Paul alltid att gå vidare med saker som kommer upp under en diskussion eller uppsatsskrivning som strider mot läroplanen: ”där får man ju ta en individuell diskussion med eleven […] säga att jag skulle bedöma den här efter betygskriterierna, om det inte var så att den bröt mot de här punkterna i läroplanen.” Ett förbiseende av nedlåtande och rasistiska kommentarer skulle vara att betrakta som tjänstefel såsom Paul själv påpekar.

Tina jobbar mycket med olika texter på varierande vis. Hon är som vi nämnt van vid att arbeta tematiskt och gör vad hon kan för att inspirera och engagera eleverna. Men hon tänker sällan i banorna att temat ska vara något som behöver diskuteras eller bearbetas i klassen, ändå kommer hennes undervisning in på saker som behöver diskuteras och bearbetas. Allt Tina nämner här tyder på att hon gör genomtänkta och medvetna tema- och textval, om än med andra baktankar än att just bearbeta problem. Att använda undervisningen till att prata om texter och personer i texter är norm i Tinas klassrum. I Krock eller möte – Om den mångkulturella skolan talar man om skillnaden mellan ett mångkulturellt och interkulturellt förhållningssätt:

På en skola konstaterar man helt enkelt att det finns elever som kommer från ett flertal olika länder och att de representerar vitt skilda kulturer. [---] ett mångkulturellt förhållningssätt; det är konstaterande och registrerande. På en annan skola gör man någonting därutöver. Man låter inte bara de olika kulturerna bli

presenterade, utan försöker också skapa situationer i undervisningen som gör att elevernas skilda erfarenheter

och synsätt kommer till användning […]. I gynnsamma fall uppstår ett växelspel, där olika kulturer ger och tar. Då kan man tala om ett interkulturellt förhållningssätt. (SOU 1996:143:66)

Det är med andra ord en stor skillnad mellan att bli konstaterad och registrerad gentemot att bli presenterad, det senare fallet mynnar oftare ut i förståelse och konkretion. Flera av

individer än infödda svenskar i sin omgivning, till följd av sin geografiska placering. Möjligtvis skulle arbetande med icke-västerländska texter kunna främja förståelsen för andra kulturer. Då de flesta eleverna på skolorna är infödda svenskar skulle detta i viss mån kunna ersätta det växelspel som annars kan ske i kulturmöten.

Samtliga informanter tyckte att deras elever i stort uppnår målen i kurs- och läroplaner, men medgav att det fanns en del problem med intolerans, fördomar och utanförskap. Patricia tycker att hon har stöd för den undervisning hon bedriver men säger menar samtidigt att det som står i kursplanerna är oklart och ganska öppet för tolkning. Både Patricia och Per tycker att eleverna uppnår kursmålen samtidigt som de medger att det existerar en hel del

främlingsfientlighet. De enda som berättade hur de aktivt talade med eleverna i både förebyggande och åtgärdande syfte vid problem var Paul och Tina, även om både Tina och Tekla var överens om att det inte ofta uppstod sådana problem på den skola där de arbetar.

Läroplanen och kursplanerna är fria för tolkning för varje skolinstitution, enskild rektor och lärare på skolorna runtom i Sverige. Men tolkningsfriheten går inte att dra hur långt som helst. I kursplanen för svenska på gymnasienivå under rubriken ”Ämnets syfte”, står följande:

”Utbildningen i ämnet svenska syftar till att hos eleverna stärka den personliga och kulturella identiteten, att utveckla tänkandet, kreativiteten och förmågan till analys och ställningstagande” (Skolverket, 2009).

I vårt resultat framgick att två av de tre informanterna som arbetade på skolan med de praktiska programmen inte tycktes arbeta aktivt med frågor som behandlar bland annat rasism och jämställdhet. Detta trots att samtliga informanter var överens om att det här förekom både

främlings- och kvinnofientlighet. När Per berättar om att eleverna uttrycker direkt rasistiska

åsikter, menar han att det inte ingår i hans arbete att: ”klandra på deras åsikter”, något han motiverar med att uppgiften inte hade med åsikterna att göra. Det viktiga för Per har varit att få eleverna att skriva något överhuvudtaget. I läroplanen står det: ”Tendenser till trakasserier och annan kränkande behandling skall aktivt motverkas. Främlingsfientlighet och intolerans måste bemötas med kunskap, öppen diskussion och aktiva insatser” (Lpf94:3). Likaså tar Krock eller möte – Om den

mångkulturella skolan (1996) upp att det bör finnas en gräns för vad man som lärare ska acceptera

när i det eleverna säger eller gör: ”Det är lärarnas skyldighet att reagera om elever på en skola t ex skulle bära märken som uppfattas som rasistiska och hotfulla av elever med invandrarbakgrund” (SOU 1996:143:88). Trots detta godkänner Per nästan samtliga elevers arbeten. I vissa fall kan kanske en homogen klass av svenskfödda elever ha större behov av att vidga sina vyer i fråga om språk, kultur och historia tillhörande en annan del av världen än sin egen. Kanske måste vi ibland denaturalisera det vi är vana vid, den västerländska kulturen och samtidigt plocka in de icke- västerländska dylika, kan för att komma närmre den värdegrund som omnämns i läroplanen?

Skolan skall främja förståelse för andra människor och förmåga till inlevelse. Ingen skall i skolan utsättas för diskriminering på grund av kön, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, sexuell läggning eller funktionshinder eller för annan kränkande behandling. (Lpf94:3)

Skolan ska värdegrundsmässigt verka för breddad förståelse både hos individen själv och gentemot andra och det måste vara varje lärares uppgift att verka för detta förmedlas och efterlevs i så hög grad som möjligt, vilket Paul är den enda bland informanterna att verkligen sätta ord på.