Hur arbetar några pedagoger me d massage i skol och förskoleverksamheten och hur påverkar detta barns motorik och kroppsuppfattning?

Samtliga pedagoger har sagan som stöd i sitt arbete med massage. Pedagogen läser och barnen gör rörelse efter sagans förlopp. Anna och Bodil övar även alfabet, former och lägespositioner när barnen masserar varandra. Hos Bodil ser jag under min observation att inte alla barn tycker det är kul med massage. I min intervju med Bodil påpekar hon samtidigt hur hennes elever bli missnöjda när de inte får massage. Detta är intressant, eftersom jag ser hur de beter sig under tiden de får massage. Några av barnen klagar på att de inte vill göra det, för de vill gärna få massage men helst inte ge. Jag ser även under min observation hur Bodil instruerar sina elever igenom massage-sagan, men hon gör inte det med någon större entusiasm. Är det kanske är därför som barnen tycker det är tråkigt? Barnen hos Clara masserar varandra med olika föremål bland annat piggboll. Det använder Anna sig också av men hon använder piggboll i samlingen på elever som har svårt att sitta still, för det har visat sig ge ett lugn hos den elev som är orolig. När jag är hos Anna och observerar ser jag hur hon engagerar sig i sitt arbete och det smittar av sig på eleverna, för de verkar gilla det Anna gör. Bodil nämner under intervjun att hon har gett alla eleverna i sin klass varsin nyckelpiga i trä. Den brukar eleverna massera varandra med.

Anna har massagen i samband med samlingen, men först har de en låt som de dansar till, så

de hoppar av sig springet i benen. ”För att kunna sitta still måste man först få röra på sig”, säger Anna. Clara har massagen efter maten, för hon tycker det är viktigt att barnen lär sig att slappna av och vila på maten. Jag ställer mig frågan, varför hon har det vid den tidpunkten men får inget riktigt svar när jag frågar, utan får känslan att Clara har det mest för att själv få en lugn stund efter maten. Dagens barn är stressade skriver Jelvéus (1999). Det håller informanterna med om och anser det viktigt att barnen lär sig att slappna av.

Clara har alltid motorikträning på förmiddagen, i gymnastiksalen, där de har redskapsgymnastik. Enligt Åhs (1996) är det bra att öva motorik med redskapsgymnastik eller utomhus. Clara och hennes grupp leker även många rörelselekar som ökar koordinationen

vilket leder till att kroppsuppfattningen ökar enligt Jelvéus (1999). Bodil har alltid massage i början av dagen och motorikträning eller som hon kallar det korsrörelser, mitt i ett pass. Jonsson (2002) inleder sitt arbete likadant, med en del rörelser och sen avslutar Jonsson passet med massage. Detta ska leda till att koncentrationen ökar, enligt Jonsson. När Bodil ser att eleverna börjar bli trötta, sätter hon in korsrörelser alternativt en stunds massage i ca 20 min, allt för att eleverna ska orka med de jobbiga mattepassen, som Bodil beskriver det.

Anna och Bodil nämner att massagen utsöndrar hormonet oxytocin. Detta visar Uvnäs-

Moberg (2003) vikten av vid sin studie, men Clara som är utbildad massör nämner inget om detta.

Samtliga informanter nämner ”extragympa” som en chans för de elever som har det lite

svårare med motoriken. Sandberg (1991) nämner vikten av detta i sitt material till sina utbildningar i MTI, men det är viktigt att vara medveten om att man ska öva det man är bra på inte det man inte kan, säger Sandberg. Både Anna och Clara nämner att de får sin inspiration från MTI och Christer Sandberg. Anna har till och med gått hans utbildning. Bodil har ingen utbildning i massage eller motorik, och hon nämner inte någon namngiven inspirationskälla. Det är kanske därför som hon inte ser ut att brinna lika mycket för detta som Anna och Clara verkar göra. Med kunskap och erfarenhet har man nog lättare att inspirera sina elever. ”Alla pedagoger måste ha kunskapen, få har den idag”, säger Anna. Här tror jag att det finns ett behov av kunskap om motorik och massage ute i dagens skolor.

Många använder sig av massage samt motorikträning för sina elever, men man kan fråga sig om alla riktigt vet varför. Risken med detta är att pedagogerna använder sig av detta när de inte riktigt vet vad de ska göra för att komma åt de problem som gruppen/klassen kanske har. Jag ställer mig genast frågan: Är det inte bättre att göra mattepassen eller svensklektionerna, eller vilken stund det nu är under dagen, roligare eller gå till botten med vilka problem som finns? Det kan vara att pedagogen inte lär ut på ett sätt som fångar eleverna, eller så är ämnet inte tillräckligt intressant presenterat. Matematik är ett ämne som enligt mig inte behöver vara tråkigt, men som ofta får den stämpeln. Bodil nämner hur hon ser en skillnad på eleverna under mattelektionen, så därför lägger hon in lite rörelser mitt i passet eller massage i början av dagen. Allt för att eleverna ska orka, som Bodil uttrycker det. Detta är ingen mirakelkur mot koncentrations- och inlärningssvårigheter, men jag tror att det kan vara ett bra komplement i det dagliga pedagogiska arbetet.

7.2. Vilka förändringar har pedagogerna sett på eleverna sen de införde massage respektive motorikträning?

Samtliga pedagoger säger sig ha sett att eleverna har blivit lugnar e sen de införde massage eller vilostund. Bodil och Anna tycker även att eleverna är snällare mot varandra och respekterar varandra mer än innan de införde massage. Men det håller inte Clara med om, för hon tycker det varar en tid och sen är allt som vanligt igen.

Barn är stressade idag, säger Anna och Clara. Barn måste lära sig att slappna av nämner Uvnäs Moberg (2003). Samtliga informanter nämner att gruppen har blivit lugnare och vikten av det. Jag ställer mig frågan: Kan man inte lära sig om det är stökigt? Alla barn är ju olika och lär sig på olika sätt, en del vill ju ha liv och rörelse runt sig för att kunna vara kreativa. Någonstans måste de samla kraft. Var och på vilket sätt man gör det på ser nog olika ut från person till person. Exempel på återhämtning kan vara via träning och lek, andra framför ett dataspel eller en bok m.m. Man ska nog inte helt låsa sig vid att det måste vara lugnt i gruppen för att det ska vara en god lärmiljö.

Bodil nämner att hon sett klar skillnad på koncentrationen, främst när det gäller matematik. Eleverna orkar räkna längre och kan sitta koncentrerade längre. Hon lägger in pausgympa när hon ser att koncentrationen sjunker. Ericsson (2003) och Sandberg (1997) skriver båda att det är bra att lägga in pausgympa och rörelser under dagen i skolan. Sagan har en viktig roll vid massagen. Så jag undrar om det inte skulle gå att få in fler sinnen och skolämnen när man har massage. När vi ger massage aktiveras beröringssinnet och det sker via huden. Huden är vårt största organ på kroppen och vi lär väldigt mycket via känseln, beröringssinnet (Ardeby, 2003).

Anna och Bodil nämner båda att det kan finnas reflexer kvar som inte har försvunnit när barnet var litet (Gustafsson& Hugoh 1987). Anna och Bodil berättar båda att det går att trycka eller massera bort reflexer som finns kvar sen barnet var litet. Clara nämner inget sådant. Anna och Bodil började med massage efter att de hade läst om Hans Axelsons massageprojekt, Den du berör den slår du inte (Sanner 2002). De är överens om att det är mindre bråk och det är tillåtet att beröra en annan person utan att det ska vara konstigt. Clara arbetar också efter den modellen men håller inte helt med de övriga. Det fungerar i början menar hon men efter någon månad är det likadant igen, med bråk och stoj. Jag tycker det är intressant att hon ser på det viset och undrar lite varför. Kan det bero på att Clara inte riktigt tror på det hon gör eller kan det vara så att det inte fungerar i just hennes grupp?

Anna berättar om hur hon ser ett barn som ”krampar” när hon/han skriver med penna. Då byter hon inte pennan mot en annan, utan skickar ut barnet i ”snicken” istället. Barn utvecklas

från det grova till det lilla säger Forsström (1995). Om ett barn inte har grovmotoriken färdigutvecklad när det kommer till skolan kommer barnet enligt Forsström ha svårt för finmotoriken på sikt, så därför är det bra att kunna backa bandet och göra rörelser där grovmotoriken tränas för att finmotoriken ska bli bättre. Clara nämner en annan situation, där hon hade en pojke i sin grupp som sprang med armarna i luften, för han fick inte ner dem. Hon gav pojken några rispåsar att ha i händerna, så numera springer pojken med händerna nere.

7.3. Vilka för- och nackdelar har pedagogerna stött på sen de började med massage och