svenskundervisningen, finns det något som hindrar dem från detta arbetssätt? Ulla och Sofie menar att det är enklast att använda sig av musik och drama när man arbetar tematiskt där svenskundervisningen är en del. Båda menar att svenska och SO går ihop, men att det är lättare att dramatisera inom SO, till exempel när man redovisar sitt arbete.
Under våren kommer man på den aktuella skolan att sätta upp en musikal på temat Astrid Lindgren. I arbetet kommer det att ingå att varje elev skall läsa om författaren samt även ta del av hennes litteratur, som skall ligga till grund för musikalen. För Ullas elever kommer författarens barnbokslitteratur att läsas högt av pedagogerna.
Som det varit har man arbetat med färdiga texter, men de ser inga andra hinder än tidsbrist mot att eleverna får arbeta fram egna texter.
Emma som arbetar i en lite annorlunda barngrupp där hennes elever är från skolår F-3 med särskola integrerat. Hon berättar om ett arbete där barnen skulle lära sig att skriva sina egna sagor på temat ”Troll”. Där inleddes arbetet med att spela upp ”I Bergakungens sal” av Grieg. Utifrån musiken får eleverna agera och genom sin fantasi fysiskt skapa ett troll. I samband med detta utvecklas ett samtal kring trollens värld, allt för att utveckla ordförrådet och att kunna se sammanhanget. Emma låter ofta barnen dramatisera till sagor hon läser. Dramatiseringen sker efter hon läst en berättelse och på så sätt får eleverna själva att leva ut och utveckla sin fantasi.
Under långa arbetspass låter Sofie ofta eleverna, för att inte tappa koncentrationen, dramatisera kring något som går att knyta an till det man behandlar för stunden. Ett avbrott för att få igen koncentrationen.
Sara använder drama som ett slags gestaltning till exempel när man skall lära sig alfabetet. Eleverna får då med sina kroppar forma bokstäverna. Till detta sjunger de alfabetssånger. Stina håller med och menar att barn lättare kommer ihåg det de fått lära genom dramatisering. Kajsa som arbetar lite annorlunda genom sin speciallärartjänst, menar att sången i alla lägen skapar glädje vilket kan vara den stora skillnaden mellan trivsel och vantrivsel; glädje.
Gemensamt för Ulla och Sara är att de saknar kompetensen att integrera musik och drama i svenskundervisningen. Vidareutbildning och kompetensutveckling skulle kunna råda bot på detta problem menar de. Även anställning av lärare med denna specialkompetens (KME-
33 lärare) som skulle kunna hjälpa och inspirera menar de skulle förenkla arbetet. Båda känner att de saknar arbetsmetoder för att få en trygghet i sitt sätt att involvera musik och drama i svenskundervisningen. Det faktum att de inte behärskar något instrument, så som gitarr tycker de hindrar dem mer mentalt.
Sofie och Emma har båda genom sin utbildning till viss del kunskaper inom estetiska ämnen vilket gör det mer naturligt för dem att integrera musik och drama i svenskundervisning. Ulla menar att det går åt mycket tid åt läs- och skrivinlärningen vilket gör att musik och drama får lämna plats till annat.
Kajsa, Sofie, Stina och Sara känner att det är gruppen till stor del som styr. Är det stimmigt och odisciplinerat är det svårt att få till någon vettig estetisk verksamhet. Alla påpekar att storleken på barngruppen har betydelse. Som exempel nämns att i bild och idrott alltid är helklass vilket pedagogerna menar, per automatik skapar möjlighet till ”stök”.
Stina vill ändå utmana situationen och integrera musik och drama i undervisningen, för att försöka lugna en stimmig grupp. Detta genom att exempelvis musicera eller dramatisera. Hon tror att detta kan ha en lugnande effekt.
Sofie menar att det finns fördomar mot musik och drama. Att det finns tankar bland både elever och föräldrar, samt bland pedagoger om att eleverna helt enkelt inte lär sig något genom detta arbetssätt. Därför arbetar Sofie proaktivt och informerar både elever och föräldrar om syftet med hennes inlärningsmetoder. Många föräldrar bemöter Sofies information med att säga ”tänk om det varit så på vår tid”. Det kan innebära att när berörda parter bara får information om en arbetsmetod så accepteras den. Det är oftast okunskapen som är den största fienden menar Sofie. Hon liksom Emma vill också poängtera, att det i utvärderingen oftast framkommer att när man använt sig av något estetiskt uttrycksmedel tycker eleverna att de lärt sig bättre. Det är då eleverna minns vad de lärt sig.
Sofie har känt att det kan vara lite pinsamt för hennes äldre barn (skolår 5) när de skall dramatisera, men samtidigt har hon erfarenhet av den raka motsatsen. Eftersom Sofie själv tycker att det är kul att dramatisera, menar hon att det ”smittar av sig” på eleverna. Det spelar en stor och betydande roll hur barngruppen ser ut, men det är också viktigt att pedagogen är med och präglar eleverna.
Emma menar att detta blir lättare om man använder sig av musik och drama redan från förskoleklassen. På så sätt blir involverandet av inslag som musik och drama i undervisningen mer naturligt när eleverna blir större.
Stina menar att små barn genom att sjunga påverkas på ett lugnande sätt, precis som Kajsa menar att musik skapar glädje.
34
5.4 Teoretisk analys
Vi kommer i följande avsnitt att behandla vårt empiriska material och koppla det till de teoretiska begrepp som tidigare redovisats under litteraturavsnitten. Vi kommer här att behandla frågor och svar som en helhet, och fokuserar på de två centrala begreppen under:
Modest och radikal estetik samt Formaliserat och funktionaliserat lärande. Detta för att
tydliggöra teorierna i förhållande till vårt empiriska material och dess huvudfrågor, som tar upp användandet av musik och drama i svenskundervisningen
5.4.1 Modest och radikal estetik samt formaliserat och funktionaliserat lärande i