En partiägd tidning behövdes
Det redan under 1920-talet vanligast förekommande ärendet på dagordningen för det nybildade partidistriktets årskongresser gällde önskemålet att starta en egen partitidning i länet. Man var missnöjd med att området var delat. I södra länet hade man Sydöstra Sveriges Dagblad i Karlskrona, som för uppgiften att utöka spridningsområdet döpts om från Blekinge Folkblad men någon positiv reaktion fanns inte i Kalmar. I mellandelen av länet gjorde man i tidigt 1920-tal ett försök att ta över en kollapsad högertidning med Ruben Wagnsson som chefredaktör men det höll bara ett par år.
I norra länet var det Smålands Folkblad i Jönköping som skulle sköta bevak-ningen och det gjorde man med en egen lokalredaktion i Västervik med Adolf Malmborg i spetsen. Han kom 1928 att bli den förste chefredaktören när arbetar-rörelsen i Kalmar län kunde starta tidningen Östra Småland. Man hade samlat ihop 40 000 kronor. Det räckte till en gammal flatpress som placerades på baksidan av Folkets hus i Kalmar, ett kvarter som Östra Småland skulle komma att vara troget i 50 år.
Östra Småland bildades som en lokal tryckeriförening men 1941 ombildades den till att aktiebolag, där A-pressens Förlagsbolag tog majoriteten av aktierna.
Detta ägande övertogs och stärktes 1970 då A-pressen AB övertog ägandet till nära 100 procent. Det upphörde 1995 då A-pressen AB gick i konkurs och 1996 kunde de lokala ägarna ta över. Cirkeln hade slutits efter 55 år.
Lantarbetarstrejken i Mörebygden
Tidningsutgivningen började lite försiktigt med utgivning två dagar i veckan med en stark inriktning på agitation och propaganda men det var hög journalistisk klass på artiklarna tack vare duktiga redaktörer. Avgörande för den nya tidningens framväxt blev den strejk som lantarbetarna i Möre gick ut i sommaren 1929 för att tvinga fram ett kollektivavtal. Den kulminerade i september när statarna vräktes från sina arbetarbostäder.
Östra Småland satte då sin första helsidesrubrik med orden ”Dådet har nu fullbor-dats!”
Tidningen tog kompromisslös ställning för lantarbetarnas sak och de strejk- och blockadbrytare som godsägarna enrollerade brännmärktes med namn i tidningen.
Framgången ledde till att Östra Småland kunde gå upp till tre-dagarsutgivning 1929 och till fyra-dagars 1931, då man som enda Kalmartidning kom ut på sönda-garna.
Högertidningen Barometern ställde sig lika konsekvent på godsherrarnas sida och statskyrkoprästerna mobiliserades för att från predikstolarna förkunna att det är en synd och ogudaktigt att strejka. Strejken varade ända till 1933 då statarna fick sitt avtal. I denna inflammerade klasskamp blev tidningsvalet en politisk hand-ling som talade om var man stod i konflikten mellan kapital och arbete. Det ledde till att Östra Smålands spridning ökade med några tusen exemplar. Barometerns försök att uppmana affärsmännen i Kalmar att bojkotta Östra Småland blev ett dundrande fiasko då annonserna i Östran inför julen blev så många att det knappt fanns plats för någon text.
Ett annat skäl till att en stor del av Kalmarborna ville slå vakt om en motvikt till Barometern var att tidningen var nazianstucken och beundrade de så kallade
”krafttagen” av Hitler att krossa demokratin. Chefredaktören tillät de svenska nazisterna att annonsera i Barometern och till och med hakkors kom in på första-sidan. Till slut blev han avsatt av styrelsen men nazifläcken kunde Barometern inte tvätta bort på mycket lång tid.
Missnöje i mellersta länet med Östrans bevakning
Allt var inte frid och fröjd med partiets tidning. I mellersta delen av länet var varken politiker eller medborgare nöjda med den begränsade lokaltext som Östra Småland erbjöd och tidningen lockade bara ett par hundra läsare i Oskarshamn.
När den liberala Oskarshamns-Nyheterna 1933 gick i likvidation köpte Oskars-hamns starke man Arnold Pettersson tidningens teknikutrustning och ställde sig i spetsen för ett försök att starta om tidningen i arbetarrörelsens regi genom att bilda en tryckeriförening.
Ryktet om den nya tidningen nådde Kalmar och Waldemar Olsson som satt i Östrans styrelse förnekade alla planer. Därför blev bitterheten stor i Kalmar som förlorade 20 000 kr i intäkter från Oskarshamn och det ledde till att allt samarbete omöjliggjordes. Men Oskarshamns-Nyheternas tillkomst gjorde att de socialde-mokratiska idéerna fick mycket större spridning. Östran sålde före Nyheternas tillkomst 721 exemplar i mellersta länet och ett år efter endast 502 exemplar. Sam-tidigt hade Nyheterna 2 530 exemplar i upplaga efter första året. Östra Småland hade då 4 398 exemplar totalt. Det betydde som nämnts tidigare att Östra Småland hade råd att gå upp till tre-dagarstidning och lite senare till fyra-dagarstidning.
Samtidigt stärkte Nyheterna sin ställning och hade ökat till 4 100 exemplar 1937 och till 5 400 år 1941.
1930- och 40-talen var en optimistisk tid för tidningsvärlden och 1944 startades i Västervik en veckotidning som döptes till Västerviks-Demokraten, V-D. Här blev det problem direkt samtidigt som Nyheterna ställdes i en besvärlig situation när konkurrenten Oskarshamns-Tidningen gick upp till att ges ut varje vardag. Det hade Östra Småland orkat med 1942. Det hjälpte inte att Nyheterna och Väster-viks-Demokraten började samarbeta. Allt ledde till allvarliga förluster som det år 1937 bildade A-pressens förlagsbolag fick gå in och lösa.
Koncentration till Kalmar
En sanering av tidningsutgivningen i Kalmar län stod högt på A-pressens åtgärds-lista och 1948 var man klar med en lösning, Det handlade om en koncentration till Kalmar och vid ett stormigt möte i Hultsfred gjorde A-presschefen Anders Nilsson klart att alternativet var nedläggning. Beslutet accepterades under galgen och från och med 1950 skedde all tryckning i Kalmar. Där hade åren efter kriget varit lycko-samma för A-pressen och Östra Småland klev över 10 000 ex och passerade därmed den borgerliga Kalmar läns tidning.
Det blev en tungrodd process att driva det sammanslagna företaget. Det blev A-pressens största ekonomiska bekymmer på 1950-talet med årliga ekonomiska bidrag för att säkra utgivningen. Samtidigt drog man till sig nya läsare. Bäst gick det i Oskarshamn. Upplagan steg där till 6 400 exemplar och tidningen lästes i 40 procent av hushållen i staden.
En betydande insats gjorde A-presschefen Bertil Nilsson, uppväxt i arbetarrörel-sen i Oskarshamn, som i en krissituation i slutet av 1950-talet gick in som verkstäl-lande direktör. Bertil Nilsson efterträddas 1961 av Sven Persson som satsade på att bygga upp en civilavdelning som blev en av A-pressens mest lönsamma. Det ledde till att tre nya tryckverk från Aftonbladets gamla press kunde köpas och redaktio-nella förstärkningar göras. Den moderniserade tekniken slog väl ut och Östrans upplaga steg till 22 000 ex innan tiderna blev kärvare.
Presstöd och ny teknik
1970 var ett tufft år för de så kallade andratidningarna och Östra Småland räkna-des in bland de A-presstidningar som riskerade att läggas ner. Då slog finansminis-ter Gunnar Sträng till med ett särskilt presstöd till de svagaste andratidningarna – ett stöd som han hade sytt ihop med centerledaren Gunnar Hedlund. Här hade de två folkrörelsepartierna gemensamma intressen att ta till vara. Tidningsstödet räddade de utsatta tidningarna men det behövde förstärkas. Det nya presstödet blev ett avstamp för en ny tid när upplagan för Östran hade rasat till 17 000 ex-emplar 1978. Då började det hända saker. Sven Persson hade förmått LO-chefen Gunnar Nilsson, bördig från Emådalen, att bygga ett nytt tidningshus i Kalmar och fått Pressens lånefond att ställa upp med en modern tryckpress i offset och da-torutrustning. Denna förnyelse kombinerades med en offensiv journalistik och en hårdare granskning av länets makthavare. Satsningen fick ett starkt gensvar bland länsborna och upplagan gick på några år upp till 26 000 exemplar med tiotusentals nya läsare.
Partiets roll i tidningsutgivningen
Partidistriktets insatser för att behålla ett självständigt språkrör i Kalmar län bidrog mycket starkt till att Östra Småland/Nyheterna kunde bli en av de mest långlivade arbetartidningarna i landet. När A-presstidningarna uppvaktade kon-cernledningen i Stockholm under de ständigt pågående kriserna var principen att om partiet och LO skulle engagera sig, så var kravet att de lokala ägarna måste visa att de själva var beredda att medverka i det ekonomiska upprustningsarbetet och i Kalmar län ställde man upp. Man måste nog säga, att hade inte partidistrik-tet engagerat sig i en stark rekonstruktion på 70-talet hade nog Östra Småland/
Nyheterna gått samma väg som Kronobergaren och Västgöta-Demokraten och
lagts ner 1984. Det kan också sägas att den insats som gjordes på 60-talet med inköp av ny press och journalistisk förnyelse skedde på partidistriktets initiativ.
Det var en extra uttaxering på 25 öre i månaden genom fackavdelningarna som var grundplåten men insatserna var inte bara pengar. Lokala politiker ställde upp som styrelseordföranden. Till en början gick det mycket bra för partidistriktets utsedda styrelse med ett ägarbolag och ett driftsbolag som i början på 2000-talet hade ett kapital på 25 miljoner. Den kanske viktigaste betydelsen för tidningen var att de som engagerade sig började tala väl om tidningen överallt och försvara den mot överdrivna förväntningar som fanns runt om i partiet. Framtiden såg tryggad ut men så inträffade finanskrisen 2008 med dramatiskt sjunkande annonsintäkter samtidigt som Internet tog över en stor del av tidningsläsarna. Detta tvåfrontsslag drabbade alla tidningar men hårdast de svaga socialdemokratiska andratidningarna i regionerna. De tvingades läggs ner eller köptes upp av sina konkurrenter för att, som i Östra Smålands fall, dö sotdöden i konkurrentens bolag 2019.
Chefredaktörer
Förre SSU-ordföranden Lars Engqvist efterträdde Sven Persson som lett tidning-en i 30 år mtidning-en Lars försvann snabbt till Arbetet i Malmö och Berndt Ahlqvist efterträdde. Berndt blev på kort tid en av landets mest uppmärksammade poli-tiska kommentatorer och Tidningskrönikans favorit i radion. Han gav tidningen prestige i breda lager. Jan G Andersson efterträdde honom i ett kärvt läge när annonskrisen drabbade tidningarna. Västerviks-Demokraten tvingades lägga ner och några tusen läsare försvann. Det nya namnet blev Östran/Nyheterna.
Sedan slog finanskrisen till år 2008 och annonsmarknaden kollapsade samtidigt som internet blev en hård konkurrent om både läsare och annonsörer. Förlusterna blev de följande åren 6 miljoner per år och snart var pengarna slut och de lokala ägarna tvingades sälja tidningen till Gota som ägde Barometern. Ny chefredaktör blev Gunilla Persson. Peter Akinder blev politisk chefredaktör.
De förde en ojämn kamp med mindre resurser än Barometern och i november 2019 meddelade Gota att Östra Småland och Nyheterna skulle läggas ner omedel-bart. Tidningen blev 91 år. Försök med att utge en ny nättidning, Hela Östra Småland, gjordes hösten 2020 men det gick trögt att få tillräckligt många pre-numeranter så försöket avslutades under våren 2021.
Jan G Andersson, chefredaktör och politisk redaktör för Östran/Nyheterna 1992 – 2009.
Foto: Per Carlsson, Ateljé Olson