Den högre utbildningen
Kalmar är idag en dynamisk universitetsstad. Spridningseffekter av universitets-verksamheten finns i Nybro med designcentret i Pukeberg och i Oskarshamn och Västervik med orternas högskolecentra. Utvecklingen av den högre utbildningen i länet påbörjades i och med att Högskolan i Kalmar etablerades i samband med högskolereformen 1977. Den initiala inriktningen med ämnesområdena naturve-tenskap, miljö, turism och lärarutbildning utvecklades ytterligare under åren och år 1999 etablerades till exempel ett naturvetenskapligt vetenskapsområde. Totalt läste som mest cirka 9 500 studenter på Högskolan i Kalmar.
Ledande socialdemokratiska företrädare har i hög utsträckning varit aktiva i utvecklingen av Kalmar som högskole- och universitetsstad. I början 1980-talet var t.ex. lärarutbildningen i Kalmar hotad eftersom den inte uppfyllde de nationella kraven. En nedläggning skulle vara ett hårt slag för högskoleutbildningen. Alla po-litiska krafter i länet mobiliserades, vilket resulterade i att utbildningen blev kvar.
I samband med Kalmar kommuns försäljning av Kalmar Energi till företaget Graninge, slöts ett avtal om att avsätta 90 miljoner i en stiftelse, Graningestiftel-sen, för att stärka Högskolan i Kalmar. Satsningarna bestod främst i inrättandet av Baltic Business School, BBS - en internationell handelshögskola med inriktning mot den nya ekonomin och Östersjöområdet och anställningar av ett antal profes-surer. Drivkraften bakom satsningarna var Kjell Henriksson som då var kommun-styrelsens ordförande i Kalmar. Insatserna har haft stor betydelse och varit avgö-rande för att Kalmar idag är en framgångsrik universitetsstad.
Högskolan i Kalmar ingick redan tidigt i en så kallad strategisk allians med Växjö Universitet och Blekinge Tekniska Högskola. Samarbetet som gällde både utbildning och forskning, var i många avseenden fröet till det som blev Linné- universitetet. Under ledning av Kalmars högskolerektor Agneta Bladh, tidigare statssekreterare (s) på utbildningsdepartementet, föreslogs Blekinge Tekniska Högskola, Växjö Universitet och Högskolan i Kalmar bilda ett triangeluniversitet.
Av olika skäl valde Blekinge Tekniska Högskola att ställa sig utanför.
Linnéuniversitetet bildades den 1 januari 2010 genom sammanslagning av Växjö Universitet och Högskolan i Kalmar. Högskolerektor Agneta Bladh drev fram-gångsrikt frågan och var starkt bidragande till att fusionen kom till stånd. Idag finns ett nytt väl integrerat universitet lokaliserat centralt vid hamnen i Kalmar.
Kommunen under ledning av Johan Persson och Linnéuniversitetet fortsätter ett nära samarbete och i augusti 2021 offentliggjordes en ny satsning på 300 miljoner kronor under 10 år för nya utbildningar och forskning inom juridikområdet. Kom-munen bidrar till satsningen med 100 miljoner. Linnéuniversitetet har nu 2021 sex fakulteter i Växjö och Kalmar, 34 000 studenter, varav ca 15 000 helårsstudenter och 2 000 anställda. Det är nu det femte till sjunde största universitetet i Sverige, beroende på hur man räknar.
Glasriket
I ett historiskt tidsperspektiv sammanfaller Glasrikets och Socialdemokratins födelse. Med undantag av moderbruket Kosta inleddes etableringen av glasbruken i slutet av 1800-talet när den politiska och fackliga arbetarrörelsen föddes.
Från en socioekonomisk utgångspunkt dominerade arbetarklassens människor ur ett numerärt perspektiv. Detta blev den strukturella grunden för socialdemokra-tins starka politiska dominans i Glasriket. Partiets organisationer dominerade även civilsamhällets institutioner. SSU-klubbarna blev brukssamhällenas fritidsgårdar och de socialdemokratiska kvinnoklubbarna katalysatorn i arbetet för jämställdhet mellan könen. Arbetarekommunerna organiserade det partipolitiska arbete som var grunden för kommunpolitiska majoriteter.
Sambandet mellan politiken och kulturen var mycket starkt. Folkets Hus och Folkets Park skapades ofta i samverkan mellan arbetarrörelsen och bruksledning-en. Den lokala kompetensen mobiliserades gränslöst. I Orrefors ritade Simon Gate Folkets Hus och Park. Föreningslivet och bruket ordnade finansieringen.
Linnéuniversitetets rektor Peter Aronsson och Kommunstyrelsens ordförande Johan Persson vid invigningen av universitetets nya lokaler i hamnområdet i Kalmar en regnig dag i augusti 2021. Foto: Privat
Hyttan i Orrefors när verksamheten var i full gång. Fotografi från Nybro kommuns arkiv
Även idrottsrörelsen byggdes upp enligt samma mönster. De tre starka kulturak-törerna i Glasrikets samhällen var föreningslivet, fotbollslagen och musikkårerna.
Bildningstörsten och den starka viljan att skapa en god och rättvis samhällsutveck-ling blev den gemensamma drivkraften.
Det geografiska området Glasriket är centrerat till kommunerna Nybro, Em-maboda, Lessebo och Uppvidinge. Fram till mitten av 1970-talet var även Högsby kommun genom glasbruken i Björkshult och Ruda en del av glasriket. På 1930-ta-let fanns totalt 70 glasbruk i området. 1970 fanns det 30 kvar på vilka det jobbade 3000 personer. 1989 hade Orrefors 500 anställda och det året tog glasriket emot 600 000 besökare och var då en av de största turistdestinationerna i landet. Idag finns det endast två glasbruk kvar enligt den industriella och historiska defini-tionen, nämligen Kosta och Målerås. Därutöver finns ett flertal små hyttor som producerar konstglas.
Det var tre faktorer som skapade Glasrikets kulturella och kommersiella fram-gångar: Kloka bruksledningar, kreativa konstnärer och skickliga hantverkare med mästaregenskaper. Den unika skaparkraften och den stolthet som den förde med sig befrämjade även det samhällspolitiska entreprenörskapet.
Ur Glasrikets humankapital växte en mängd skickliga socialdemokratiska och fackliga förtroendemän och kvinnor fram – kommunpolitiker, riksdagsledamöter, fackföreningsledare och statsråd. Två blev innehavare av det Arne Geijer kallade
”det finaste uppdrag en arbetargrabb kan få”, nämligen LO-ordförandeskapet som innehades av Karl-Petter Thorwaldsson från Kosta och Gunnar Nilsson från Ruda.
Thomas Eneroth, också han från Kosta, är sedan år 2017 infrastrukturminister.
Karl-Petter är sedan slutet av november 2021 näringsminister i Magdalena An-derssons regering. Ett exempel på den korsbefruktande kreativiteten i glasriket är att både Karl-Petter och Thomas spelade i Kosta musikkår. Deras instrument var trumpet respektive trombon.
De sociala, ekonomiska och kulturella strukturerna i Glasrikets samhällen och dess särprägel bäddade för en mångfald i samhälle och näringsliv – en mångfald som gynnade förnyelse. Vissa delar av välfärdsstaten byggdes faktiskt på prov i de typiska brukssamhällena. Vid sidan av den traditionella kampen mellan arbete och kapital när det gäller värdefördelningen av det växande välståndet fanns tillit och visioner.
Man skapade nya arbetsformer och organisationsstrukturer. Tillsammans ordnade man förutsättningar för kvinnornas intåg i glasbrukens mansdominerade arbetsmiljöer. En föregångsman i denna process var fackordföranden i Orrefors, Börje Hermansson, sedermera kommunfullmäktiges ordförande i Nybro.
Kommunerna i glasriket och glasbruken skapade tillsammans den framgångsri-ka destinationen Glasriket, som blev ett av Sveriges allra största turistmål. Ledan-de personer i Ledan-detta projekt var Ledan-de socialLedan-demokratiska kommunalråLedan-den i Nybro och Emmaboda: Bernt Svensson och Anita Jonsson. När glasblåsarmästaren och kom-munstyrelseordföranden i Nybro, Markus Lundh blev organisationens ordförande konkretiserades samarbetet mellan Glasrikets kommuner och företag.
Invånarna i Glasriket hade en särskild kärlek till sina samhällen som ibland tog sig uttryck i form av en sund patriotism. Vem hade det bästa fotbollslaget? Vilket bruk gjorde det finaste glaset? Denna kärlek resulterade på 1970- och 80-talen i ett stort ABF-drivet studieprojekt, Glasrikesprojektet. I nästan alla samhällen tillkom genom studiecirklar enligt ”Gräv där du står”-metodiken en bok som beskrev människornas leverne i Glasriket.
På ett internt julkort i Orrefors med glaskonstnären Nils Landberg som upp-hovsman kunde man läsa: ”Att göra glas mina herrar är varken konst eller veten-skap. Det är ett helvete.” Trots den bildliga och symboliska svårigheten är det ställt utom varje rimligt tvivel att människorna i Glasriket i enlighet med svensk tradition av samverkan tillsammans skapade en konstindustriell industri som bi-drog till att göra Sverige till en världsberömd designnation. Socialdemokratin var som politisk drivkraft en viktig inspiration i arbetet med denna samverkans- och kreativa utvecklingsprocess.
Regionaliseringsprocessen
Från den 1 juli 1997 till och med utgången av 2002 genomfördes en försöksverk-samhet med ändrad regional ansvarsfördelning i Skåne, Kalmar län och Gotland.
Från den 1 januari 1999 utökades försöken till ett fjärde län, Västra Götaland. För-söksverksamheten innebar i huvudsak att det statliga ansvaret för vissa politiska frågor överfördes till försökslänen.
För Kalmarregionen påbörjades processen med en ny regional samhällsord-ning redan hösten 1989, då kommunförbundets styrelse i Kalmar län uttalade att
”staten är inte längre vår enda problemlösare”. Bakgrunden till uttalandet var viljan att i större utsträckning påverka den egna regionala utvecklingen. Generella lösningar från ett riksperspektiv var, enligt kommunförbundets styrelse, ett allt för trubbigt instrument. Satsningarna borde istället bygga på länets unika förutsätt-ningar. Beslut om länets utveckling borde fattas så nära verkligheten som möjligt.
Det uttalades även en önskan om att få pröva och utveckla nya arbetsformer i det regionala utvecklingsarbetet.
Beslutet om försöksverksamhet med en ny regional samhällsordning fattades av riksdagen hösten 1996. I realiteten träffades överenskommelsen om att Kalmar län skulle vara ett av försökslänen redan på våren samma år vid ett möte på restaurang Cattelin i Gamla Stan i Stockholm mellan inrikesminister Jörgen Andersson och ledande företrädare för Kalmar län.
Starka centrala drivkrafter önskade avbryta försöksverksamheten hösten 2001.
SydSam agerade då kraftfullt för en fortsättning och utökning av verksamheten.
Vid ett telefonmöte mellan ledande s-politiker i sydlänen och dåvarande inrikes-minister Lars-Erik Lövdén träffades en överenskommelse om att försöksverk-samheten i Skåne och Västra Götaland skulle fortsätta och att Regionförbundets verksamhet i Kalmar län skulle permanentas.
Sydsvenskt samarbete
Samarbetsorganisationen Sydsam bildades i slutet av 1980-talet. Syftet med or-ganisationen var att hävda Sydsveriges gemensamma intressen utifrån ett om-världsperspektiv och som en region i Europa. Arbetet byggde initialt på befintliga resurser hos kommunförbund och landsting i södra Sverige. Senare, efter 1997, företräddes den lokala och den regionala nivån av regioner, regionförbund och kommunförbund i Sydsverige.
Roger Kaliff var Sydsams ordförande under drygt 15 år. Under denna period fanns organisationens sekretariat på Kommunförbundet/Regionförbundet i Kal-mar. Organisationen agerade framför allt i gemensamt övergripande frågor, inte minst mot bakgrund av det ökade beroendet av EU och omvärlden. Redan i mars 1994, ett halvår innan Sverige blev medlem i EU, etablerade Sydsverige en egen representation i Bryssel - Sydsveriges Europakontor.
Sydsam spelade en viktig roll som förebild för hur ett större regionalt samarbete kunde utvecklas. Organisationen var pådrivande part för samarbetet i Östersjöregi-onen och då framför allt i södra delen.
Östersjösamarbete
Insikten om Östersjöregionens betydelse för länet växte sig allt starkare efter järnridåns fall 1989 - 91. Ett omfattande vänortssamarbete utvecklades som enga-gerade många av länets kommuner. Idag är det en självklarhet att Östersjön är ett hav som förenar länderna och regionerna längs kusterna, även om det konkreta vänortssamarbetet har minskat betydligt. Samarbetet har istället utvecklats med stöd av de EU-fonder som finns för transnationellt samarbete.
Ett viktigt initiativ för att utveckla Östersjösamarbetet togs av ledande socialde-mokrater i sydostlänen när Euroregion Baltic bildades 1998.
Euroregion Baltic är en politisk plattform för att utveckla det regionala samar-betet i sydöstra Östersjöområdet. Organisationen är idag projektledare, projekt-partner, associerad partner eller plattform i över 20 internationella projekt.