Arbete med flerspråkighet

När vi frågade hur avdelningarna arbetar med flerspråkighet var det mest förekommande svaret att de använde sig av sagor och böcker på olika språk. Erika anser att det är viktigt att lyfta det tidiga läsandet redan i förskolan genom att skapa lockande läsmiljöer för barnen. I sitt arbete som språkutvecklare kan en av hennes arbetsuppgifter vara att stötta pedagoger i verksamheten med att utforma ett förskole bibliotek. Biblioteket ska stimulera barns text- och läsförståelse och innefatta ett varierat utbud med litteratur. Bland annat mångkulturella böcker och sagor, men även bilderböcker och pekböcker. Simonsson (2004) påpekar att användningen av bilderboken kan öka ett barns ordförråd och språkförståelse. Bilder och andra konkreta material kan möjliggöra för barnet att kommunicera (Heister Trygg, 2008).

Majoriteten av pedagogerna svarade även att de ofta använder barnsånger och musik från barnens kultur. En av respondenterna har uttryckt sig så här: Vi stärker barnens alla språk - kroppsspråk, olika modersmål, sätt att kommunicera på m.m. (...) Vi arbetar också mycket med språk utifrån olika intressen som barnen har, som exempelvis genom musik. Där stärker vi språket och reflekterar mycket tillsammans med barnen i alla olika aktiviteter och låter barnen ta del av varandras erfarenheter.

Det respondenten har skrivit tyder på att barn använder sig av flera olika tillvägagångssätt för att kommunicera med andra i sin omgivning. Pedagogerna stärker barnens språk utifrån deras intresse, där musik och sång kan skapa en förståelse för språket (Benkert & Obondo, 2001). Enligt Kulttis (2013) studie kan sångaktiviteterna ge de flerspråkiga barnen ett nytt kommunikationssätt. Det respondenten skrivit kan även ses utifrån ett sociokulturellt perspektiv där Vygotskij menar att barnen lär av egna och andras erfarenheter, genom samspel och reflektion med andra i de vardagliga situationer som

barnet befinner sig i (Säljö, 2014). Utifrån Ellis (2009) modell använder respondenten sig av ett indirekt ingripande av språk, som innebär att barnet lär sig språket genom nya erfarenheter som skapas genom språkanvändning. En av pedagogerna har uttryckt sitt förhållningssätt till flerspråkighet så här: Vi arbetar med bildstöd och tecken, TAKK, (..) Vi har ett förhållningssätt som tillåter barnen att prata sitt hemspråk på förskolan och vi visar ett stort intresse för barnens familjer och samarbetar med föräldrarna genom att få tips på allt möjligt från traditioner från olika länder till att låna musik från dem. En annan respondent skriver så här: Jag tror att ett öppet förhållningssätt och nyfikenhet för andra kulturer är nyckeln till att barnen faktiskt vågar prata/ uttrycka sig på ett annat språk. Vi är väldigt nyfikna och ställer gärna många frågor kring vad saker heter på respektive modersmål och använder oss sedan av dessa ord vilket barnen tycker är jättekul.

Pedagogerna visar här intresse för barnens språk genom att de får prata sitt modersmål och låta dem vara experter i sitt språk framför gruppen, men även samverkan med vårdnadshavarna. Det framstår som att pedagogens förhållningssätt till språk ger barnen en ökad medvetenhet i sitt modersmål eftersom pedagogen visar nyfikenhet för barnets kultur och språk. Genom att öka barnens språkintresse och kunskap i verksamheten (Alstad, 2013) kan vi tolka detta som att pedagogen är en väsentlig del i barnets identitet- och språkutveckling. I Cummins (2011) studie blir det tydligt att barn som blir uppmuntrade till att använda sitt modersmål känner en ökad stolthet inför sitt modersmål, eftersom läraren höjer språkets status i klassrummen. Vilket kan resultera i en positiv identitets- och språkutveckling. Pedagogen ovan skriver att de med ett öppet förhållningssätt arbetar med bildstöd och TAKK i verksamheten. Heister Trygg (2008) anser att ett användande av bildstöd och TAKK i barngruppen kan underlätta kommunikationen trots språkskillnader bland barnen. Hon ser TAKK som ett gemensamt kommunikationssätt, både för en- och flerspråkiga barn. Eftersom TAKK alltid är kontextbundet så ökar detta barnets chanser att hamna i sin utvecklingszon och risken är låg för att barnet ska hamna i vad Cummins (2000) benämner som en frustrationszon, där språkstödet upplevs som för svårt.

Malmö stads språkpolicy innefattade bland annat att lärplattor och PENpals skulle fördelas ut till samtliga förskolor i Malmö. 34% av de pedagoger som har svarat i enkäten använder sig av en lärplatta eller PENpal för att lyssna på sagor, musik och fraser på andra

språk än svenska. En respondent skriver så här: Vi arbetar med penpal, låter både barn och föräldrar spela in. Vi använder också olika appar, på många appar kan man byta språk på, detta gör vi med jämna mellanrum på appar som barnen känner till så den som inte förstår fortfarande kan använda sig av appen.

Det syns tydligt utifrån respondenternas svar att lärplattan och PENpals är ett återkommande redskap att använda i förskolan. Sørensen m.fl. (2011) menar att ordminnet kan förstärkas genom användning av lärplattan, då upprepande företeelser stödjer en sammanbindning av mönster. Vi tolkar detta som att även om ett barn inte förstår språket kan en lärplatta eller PENpal underlätta förståelsen av ett andraspråk eftersom ordminnet förstärks.

28 % av respondenterna skriver att de använder sig av den flerspråkiga personalens språkkunskaper för att bland annat läsa sagor och ge stöd till de barn som har samma modersmål som personalen. Respondenterna beskriver denna tillgång som en stor resurs i arbetet med flerspråkighet. Men eftersom den nya reformen för modersmålsstöd ska säkerställa ett likvärdigt stöd för alla barn så framstår det som att en del barn får ett större stöd än andra på grund av den flerspråkiga personalens kompetens i ett specifikt modersmål. Några av respondenterna nämner att de önskar att de hade flerspråkig personal till hjälp i sitt arbete med flerspråkighet. I förskoleförvaltningens språkpolicy står det att Malmö stad tillsammans med förskolecheferna har kartlagt flerspråkigheten hos medarbetarna, för att fördela medarbetarna med flerspråkig kompetens över Malmö stads förskolor, för att ge alla barn ett likvärdigt stöd i flerspråkighetsarbetet (förskoleförvaltningen, 2015). Det syns tydligt att det inte stämmer bland respondenternas svar då en del av respondenterna har ett flertal flerspråkiga pedagoger på avdelningen, medans andra avdelningar helt saknar flerspråkig personal.