Arbete – Alla tiders historia

Kvinnor i arbete beskrivs i den angivna litteraturen vid ett flertal tillfällen och kan betraktas ur ett genusperspektiv. Så långt tillbaka som i fångst- och samlarsamhället finns det beskrivet genus som social relation och där det även beskrivs som en jämlik relation. I historieboken beskrivs hur arkeologiska fynd från forntiden tyder på en viss jämlik arbetsfördelning av män och kvinnors arbete framförallt inom fångst och samlarsamhället. Försörjningsbördan är också jämnt fördelad i det äldsta jordbruket i och med att kvinnor ägnade sig åt hackbruk.62

61 _{Sandberg, Robert, Karlsson, Per Arne, Molin, Karl och Ohlander, Ann-Sofie Epos historia Almqvist &}

Wiksell : Uppsala 1996:397

Genus som social relation finner vi exempel på i historieboken då forntiden beskrivs och författaren övergår då till att förklara skillnaderna i arbete mellan mannen och kvinnan genom att se till biologiska kön. Men i och med att tyngre arbetsmetoder infördes (oxar användes för att dra vagnar, förklaras kvinnans deltagande i jordbruket minska på grund av biologiska faktorer) d.v.s. att män var fysiskt starkare än kvinnor. Återigen behandlar författaren kvinnor och män i arbete utifrån biologiska faktorer då det gäller arbetsfördelningen mellan man och kvinna. I smedjefamiljen arbetade kvinnan med bokföring eftersom då arbetsförhållandena

var för tunga för henne i smedjan, medan mannen beskrivs som engagerad i försäljning av textilier medan kvinnan skötte produktionen.63 På flera ställen i läroboken återkommer

koppling till det biologiska könet ex: Drottning Kristina är här porträtterad som en

”intellektuell kvinna som fick samma utbildning som en manlig tronföljare” Här kan lätt

slutsatsen dras att för att klara denna uppgift krävs en man. Drottning Kristina är också porträtterad med mycket manliga drag .64

Genus som social relation exemplifieras i avsnittet om det romerska riket där maktdelning i samhället beskrivs och där det blir tydligt med strukturella skillnader mellan män och kvinnor. Under antiken beskrivs ytterligare att flickor efter sju års ålder fick stanna kvar hos modern för att lära sig hushållsarbete medan gossarna fick följa sina fäder för att skolas ut i vuxenlivet.65 Inskrift i gravstenar visar på att vissa gifta kvinnor i det romerska riket ibland arbetade utanför hemmet.66

Författaren gör inte endast en distinktion mellan män och kvinnor utan drar dessutom en parallell mellan rika och fattiga kvinnor. Döttrar till förmögna hem fick även lära sig måla, dansa, sjunga, spela och till och med läsa och skriva. Författaren drar alltså en slutsats att status står i relation till genus. Detta finns beskrivet på flera ställen t.ex. Det romerska torget i Antiken beskrivs som om förnäma kvinnor bara vandrade runt och medan slavinnorna arbetade med försäljning av frukt och fisk då de bar runt på tunga korgar.67

63 _ibid:92 64 _ibid:173 65 _ibid:65 66 _ibid:65 67 _ibid:31

Genus i relation till status återkommer längre fram i historiebeskrivningen om arbetande kvinnor i relation till män. Industrialiseringen skapade ”kvinnojobb” och ”mansjobb”. Skillnader beskrivs även mellan arbetande kvinnor och medelklasskvinnor. De flesta medelklasskvinnor styrde och ställde i hemmet över pigor och hembiträden. De kvinnor som inte (observera uttrycket): ”blev gifta” kom att få socialt accepterande arbeten som lärarinnor, telefonister och sjuksköterskor. De arbetande kvinnorna var ofta pigor eller hembiträden

framförallt de som kom från fattiga familjer. Gifta arbetskvinnor arbetade ofta i fabriker.68

Genusskillnader finner vi exempel på när det gäller arbetsfördelningen. En beskrivning av strikt arbetsfördelning mellan kvinnor och män finns i den medeltida historiebeskrivningen.69 Typiska kvinnoyrke finns beskrivna under 1600-talet och författaren noterar här att kvinnor kunde utföra tunga ”manliga” arbetsuppgifter. Det mest vanliga kvinnoyrket var piga. Vid slutet av 1600- talet utgjorde pigorna 60-70 procent av städernas självförsörjande kvinnor – alltså kvinnorna försörjde sig genom anställning utanförhushållet. Men förvånansvärt många av städernas kvinnor hade tunga arbeten: de var byggnadsarbetare, latrintömmare, rodderskor eller renhållningsarbetare. De flesta kvinnliga grovarbetarna jobbade inom byggsektorn som ”mursmäckor”, kalkstrykerskor och taktäckerskor. Avlöningsräkenskaperna i Stockholmstad visar att det då fanns kvinnor som ”brukat kalk, burit kalk, sten, fyllning, golvsten och bräder”. Andra kvinnor körde mursand med häst, arbetade med gatusten och lagade murningen på stadshuset. Däremellan arbetade de för hamnfogden. Hela 23 procent av städernas skattskrivna befolkning 1680 utgjordes av kvinnor – och den procentandelen steg kraftigt under nästa århundrade .70

Kvinnans situation i samhället beskrivs som olik mannen men också hur hon kunde finna nya vägar till förändring. Läroboken ger exempel på hur kvinnor kunde finna nya

försörjningsvägar såsom kringelbakerskorna i Arboga 1715..71 ”Kvinnorna beskrivs i Köln

som förhållandevis dominerande i textilbranschen och garnspinnorskorna bildade till och med ett eget skrå mot slutet av 1300- talet.72

68 _ibid:367 69 _ibid:92 70 _ibid:184 71 _ibid:184 72 _ibid:92

Vi finner också genusskillnader i denna kategori. I boken beskrivs barn och kvinnoarbete under slutet av 1800-talet. Mäns inställning till kvinnoarbete var dubbelbottnad. (Vi menar att författaren tolkar det som att)… man ville skydda kvinnor från hälsovådligt arbete samtidigt som man ville stänga ute kvinnor i branscher som kunde vara konkurrerande med män, t.ex. ...fick kvinnor arbeta natt inom sjukvård men inte på fabriker.73

I historiebeskrivningen beskrivs att kvinnan var mindre privilegierad under t.ex. industrialiseringen. Industrialiseringen skapade ”kvinnojobb” och ”mansjobb”. Kvinnojobben hade lägre status och lägre löner. Kvinnor kunde alltså ha minst lika tungt arbete som männen men fick mindre ansvarsfyllda uppgifter enligt läroboken.74

Kvinnor hade ofta lägre status i samhället och ett exempel på detta är de ogifta pigorna som kunde jämställas med drängar och dessa kunde också agas av sin husbonde. Författaren beskriver hur tjänstehjon som arbetade ofta var ogifta pigor och drängar. Det beskrivs vidare hur husbonden hade husbonderätt och kunde aga de anställda om de inte skötte sig.75