Arbetet mot ett självständigt liv

För kvinnorna men också för de professionella är det tydligt att man arbetar mot

ett nytt, självständigt liv efter uppbrottet. Det beror främst på att kvinnorna är

kontrollerade av mannen under relationen och har blivit hämmade i sin egen

utveckling. För en del blir ens eget liv uppslukat av mannens känslor och åsikter,

vilket i sin tur kan leda till att kvinnorna förlorar stora delar av, eller hela sig

själva. Det som sedan blir en utmaning för tidigare våldsutsatta kvinnor är att

finna sig själva och de kan ställa frågor som handlar om vem hon är och vad hon

tycker om. Det kan också handla om kvinnornas förmåga att bli mer själviska, det

vill säga att de tänker mer på sig själva i flera avseenden. Kvinnorna menade

också att med hjälp av nyvunna intressen och nya livsmål ökar deras

självförtroende och självtillit.

(P:2) ”Många kvinnor beskriver också att de inte vet vem de är. Inte bara att de inte vet vad de tänker, men vad kan jag. Vad tycker jag om. Jag har fått höra om den här internaliseringsprocessen att han berättar hur jag är och så blir det bilden av mig själv. De vet inte, de vet inte vad de tycker om att göra. [---] Det handlar om att hon ska bli den hon är nu, med de erfarenheter hon har. Det handlar så mycket om att liksom veta vem jag är och hur jag vill framåt.”

(K:1) ”Jag har också börjat tänka mer på mig själv… jag blir viktigare än relationen. Jag blev viktigare än honom. [---] Jag vill inte glömma vad som har hänt, jag vill bara glömma detaljerna.”

(K:3) ”Så att jag tillslut kände att vem är jag då? Vad vill jag? [---] Och jag tänker väldigt mycket på att om jag skulle träffa någon så vill jag inte bli beroende av honom, därför vill jag ha ett jobb, jag vill inte känna att jag är beroende av honom ekonomiskt. Asså man blir ju väldigt noga med såna grejer.”

Två av kvinnorna beskrev hur de många gånger tvingat sig ut för att göra saker,

även om de inte har haft ork eller lust. De menade att det är viktigt att utmana sig

själv för att återuppbygga ett nytt liv och nya intressen. Likväl som de menade att

det är viktigt att göra saker så är det minst lika viktigt att träffa människor, gamla

kontakter såväl som nya. En av kvinnorna belyste också att viljan hos sig själv är

otroligt viktig för att hitta sig själv igen. Det är dock inte så enkelt att hitta den

viljan och varifrån den kommer menade hon är svårt att veta, men hon poängterar

att den måste finnas där för att man ska orka gå vidare. Intressant är att det bara är

en av kvinnorna som har beskrivit vikten av viljan hos sig själv. För henne var

detta en viktig aspekt av återhämtningsprocessen. Det innebär dock inte att de

andra kvinnorna inte tycker att den egna viljan är viktig men de har inte uttryckt

det lika klart som den ovanstående kvinnan. En av kvinnorna berättade hur hon

efter uppbrottet började söka efter nya intressen och vad hon tycker om. Hon

berättade vidare att hon började deltaga i gympa- och yogakurser och genom att

hitta nya intressen kunde hon känna en större tillfredsställelse i livet, som hon

saknade under sin destruktiva relation.

En av kvinnorna beskrev att det är viktigt att utmana sig själv och trots att man

inte alltid vill hitta på någonting är det viktigt att göra det och tänka positivt.

Kvinnan menade vidare att man inte kan utvecklas bakom stängda dörrar. Till

skillnad från ovanstående kvinna menade denna kvinna att det inte bara är viktigt

att tillbringa tid med andra, det är också oerhört viktigt att känna av när man

behöver egen tid. Tid att vara ensam och bara vara. Hon sade att man måste

försöka känna av vad det är man behöver just idag och också handla därefter.

Cullberg (2006) beskriver fyra olika faser vilka en kris består av. Den fas som är

relevant för denna studie är den sista fasen som Cullberg benämner som

nyorienteringsfasen. Cullberg (2006) menar att det är viktigt att man har försonats

med det man har varit med om och bearbetat de känslorna, både för att få tillbaka

sin självkänsla och för att kunna gå vidare i livet. De professionella såväl som

kvinnorna menade att man i nyorienteringsfasen behöver ha kommit så pass långt

med sin bearbetning att man kan gå vidare i livet med de erfarenheter man har. En

av kvinnorna menade att hon inte vill glömma det hon har varit med om, hon vill

bara glömma detaljer. Cullberg (2006) menar också att man i nyorienteringsfasen

inte ska glömma det som har varit, det kommer att finnas med individen som ett

ärr och kanske kommer hen påverkas av det emellanåt, det ska dock inte hindra

hen från ett liv av meningsfullhet och glädje. Liksom Cullberg menar också

Brattberg (2008) att när individen har accepterat det hen har varit med om och

använder det som en erfarenhet kan också individens självkänsla öka.

Inom copingteorin talar man om aktiv coping, vilket innebär att man försöker

anpassa sig till verkligheten. Det innebär också att man tänker positivt och att man

har en tanke och förmåga om att lösa de problem som finns (Brattberg 2008). I

studiens kopplas den aktiva copingen till kvinnornas arbete mot ett självständigt

liv då de beskriver att de försöker aktivera sig för att anpassa sig till det verkliga

livet och för att hitta nya intressen och skapa ett nytt jag. Dessa kvinnor har löst

ett flertal problem, men framför allt så har kvinnorna gjort ett stort aktivt val i att

bryta med förövaren och ta stora kliv mot ett nytt, självständigt liv. Kvinnorna och

de professionella menade att målmedvetenhet är viktigt för återhämtning samt att

försöka tänka positivt och likväl menar copingteorin att dessa faktorer är

utmärkande för aktiv coping.

De professionella beskrev att det är viktigt för ett självständigt liv att kvinnan

försöker hitta nya intressen och klargöra för en själv vem man är och vad man

tycker om. De menade även att processen mot ett nytt jag skapar en större tillit till

sig själv och i sin tur också ett ökat självförtroende. Detta är enligt copingteori

verktyg för att ha förmåga att lösa kommande kriser eller problem (Brattberg

2008). Kvinnorna har genomgått ett flertal vägval och arbetet mot ett självständigt

liv handlar, enligt copingteorin, om att omvärdera och få ett nytänkande. Detta

skulle kunna vara en process som kvinnorna befinner sig i dagligen då de försöker

skapa ett nytt och självständigt liv.

Askheim och Starrin (2007) menar att empowerment handlar om att stärka

individerna i gruppen så att de ändrar de villkor som gör att de befinner sig i en

svag situation. Kollektiv empowerment handlar i sin tur om att försöka ge

individen större självförtroende, bättre självbild samt större kunskaper och

färdigheter. Kollektiv empowerment kan resultera i att den enskilde får större

självförtroende och kraft att ta kontrollen och makten över sitt eget liv.

Kvinnorna menade att vägen mot ett självständigt och nytt jag handlar om att det

finns en önskan om att vara oberoende och att man således tar kontrollen och

makten över sitt eget liv. Kvinnorna belyste också vikten av att börja tänka mer på

sig själv och sina behov. De menade att det handlar om att våga säga vad man vill

och göra misstag utan att de blir straffade för dessa.

I detta tema är det värt att belysa det som framkom i effekten av att träffa andra i

liknande situation där det redogjordes för vilken betydelse gruppsamtal har för att

stärka en individ att kunna ta kontroll och makt över sitt eget liv. Enligt Trägårdh

(2000) är den individuella styrkan ett resultat av gruppens gemensamt bildade

styrka. Därför kan det vara så att den kraft kvinnan får kan vara ett resultat av

hennes medverkan i en grupprocess. Vilket i sin tur också skulle kunna innebära

att den styrkan kvinnan får kan leda till att hon orkar återuppbygga ett nytt liv.

Till skillnad från de professionella samt två av kvinnorna uttryckte den tredje

kvinnan att det är viktigt för henne att ibland bara få vara ensam, att inte behöva

träffa andra eller göra något märkvärdigt. Hon uttryckte att det var ett resultat av

att hon har börjat bli mer självisk och fokuserar mer på sina behov framför andras

ibland. Westerlund (2008) menar att individuell empowerment handlar om

kvinnans förmåga att känna av vad hon vill och på så sätt ta kontroll över sitt eget

liv.

7 Diskussion

Syftet med denna studie var att undersöka hur kvinnor som brutit upp från en nära

relation med våld för minst tolv månader sedan upplever sin nuvarande situation

både utifrån professionellas och kvinnors egna perspektiv. Studien fokuserar på

hur kvinnors återhämtningsprocess kan se ut och vilka faktorer som har varit

betydelsefulla för en god återhämtning. Genom semistrukturerade djupintervjuer

har vi försökt uppnå syftet med studien samt besvara de frågeställningar som varit

aktuella för studien. Således intervjuades två professionella som båda arbetar

aktivt med våldsutsatta kvinnor samt tre kvinnor som tidigare varit våldsutsatta i

en nära relation. Vi frågade kvinnorna och de professionella vilka faktorer som

kan vara betydelsefulla för en tidigare våldsutsatt kvinnas återhämtningsprocess.

Då studiens ämne kan anses som känsligt och då vi tänkte att kvinnans känsloliv

påverkas mycket av en relation med våld föll det sig naturligt att vi ville studera

på vilket sätt kvinnor upplever sin situation och sina känslor efter en våldsrelation.

Större förståelse för nedanstående resultat skapades genom att se det utifrån

nätverksperspektivet, copingteori, empowerment och begreppet nyorientering.

Tillämpningen av dessa teoretiska utgångspunkter gav en djupare förståelse för

hur svår en återhämtningsprocess kan vara. Det gav också en större förståelse för

vilka redskap och faktorer som är nödvändiga för att en tidigare våldsutsatta

kvinna ska få en gynnsam återhämtningsprocess och kunna påbörjar sin resa mot

ett nytt liv.

Resultatet av denna studie består av fyra tydliga teman som genomsyrade samtliga

intervjuer. Denna studie visade att nätverket är av stor betydelse för kvinnors

återhämtningsprocess efter att de har lämnat ett förhållande med våld. Dels har det

privata nätverket stor betydelse men också det professionella. De professionella

beskrev hur ett bra professionellt nätverk kan vara att föredra då en del kvinnor

upplever att de har pratat sönder sina familjer och vänner. Kvinnorna i denna

studie beskrev också hur omgivningens feedback, genom komplimanger och

skämtsamma berättelser, har påverkat dem positivt. De menade att detta har

bidragit till att de kan känna glädje och skratta trots att de befinner sig i en

påfrestande livssituation. Vi tolkar det som att omgivningens feedback har en

mycket positiv inverkan på kvinnornas psykiska mående. Smith (2003) skriver

också att en bidragande faktor för en gynnsam återhämtning är just att kunna

känna glädje igen.

Av empirin framkom det vidare att kvinnorna har medverkat i gruppsamtal där de

mött kvinnor som befunnit sig i liknande situationer. Också de professionella

arbetar med gruppsamtal för denna målgrupp. Resultatet visade att gruppen har

haft en oerhört stor betydelse för kvinnorna och också de professionella ansåg att

gruppsamtal är mycket effektiva för en kvinnas återhämtningsprocess. Vi

diskuterar betydelsen av gruppsamtal utifrån copingbegreppet. Gruppen kan anses

vara en yttre copingresurs och med hjälp av denna resurs är det möjligt att

individen får en mer gynnsam copingprocess, vilket innebär att hen slutligen kan

gå vidare i livet på ett bra sätt. Vidare har individens sociala omgivning en stor

betydelse och påverkan på hens copingförmåga och ett stödjande nätverk är

viktigt för att minska stressen och öka självtilliten hos den enskilde (Brattberg

2008). Utifrån detta och studiens resultat tolkar vi att gruppens positiva inverkan

på kvinnorna i denna studie kan vara en bidragande orsak till att kvinnorna har en

god copingförmåga och således också förmågan att gå vidare i livet.

Resultatet visade också att det tar lång tid för en kvinna som varit våldsutsatt att

reparera sig emotionellt. Även om det finns en vilja och ett engagemang från

kvinnan själv så visade studiens resultat att det inte är enkelt och det går inte

snabbt. Det tar lång tid för kvinnan att känna sig emotionellt fri. Enligt Enanders

och Holmbergs (2004; 2008) studie finns det fyra stadier för att det emotionella

bandet till mannen helt ska brytas, vilka vi här valt att diskutera. Det andra stadiet

de redogör för präglas av kvinnans hatiska känslor gentemot förövaren. Dessa

hatkänslor kan dock förekomma under hela processen mot att bli emotionellt fri. I

vår studie framkom att en av kvinnorna känner just hatkänslor inför förövaren.

Enligt Enander och Holmberg (2004; 2008) skulle kvinnans beskrivning av sina

hatkänslor kunna tyda på att hon inte helt har blivit emotionellt fri från mannen.

Dessa känslor kan förekomma även senare i processen och vi kan inte avgöra hur

långt i processen kvinnan i vår studie har kommit.

Den sista fasen i processen mot att bli emotionellt fri kännetecknas av likgiltighet

inför mannen. Kvinnan känner i detta stadie ingenting inför honom (Enander &

Holmberg 2004; 2008). En av kvinnorna i vår studie beskrev hur hon inte har

några känslor kring förövaren. Detta behöver dock inte innebära att kvinnan inte

har känslor inför vad hon har varit med om, men det skulle kunna vara så att hon

har bearbetat vad som har hänt så pass väl att känslorna kring förövaren inte

längre existerar. Enander och Holmberg (2004; 2008) menar vidare att avgörande

för att kvinnan ska bli emotionellt fri är att hon får förståelse för vad hon har varit

utsatt för. Den här förståelsen har kvinnorna i vår studie uttryckt att de kommit till

insikt med.

Till skillnad från Enander och Holmbergs (2004; 2008) studie som visar på att en

dominerande känsla av medlidande för mannen är vanlig att kvinnan känner även

en tid efter uppbrottet är detta inget resultat vår studie kan bekräfta. Ingen av

kvinnor har beskrivit att de en tid efter uppbrottet kände medlidande för mannen.

Dock nämnde de professionella att en känsla kvinnan kan ha är känsla av

medlidande. Huruvida det är vi som författare som har ställt fel frågor under

intervjuerna eller om ingen av kvinnorna i vår studie har känt medlidande för

mannen är svårt för oss att avgöra. Vi tycker dock att det är en intressant aspekt av

vår studie som vi anser är viktig att belysa.

Studien visade också att om kvinnan inte har bearbetat vad hon har varit med om

och sina känslor kring det påverkar det henne negativt om hon skulle ingå en ny

kärleksrelation. Kvinnorna har också beskrivit under intervjutillfällena hur de har

upplevt att de har varit beroende av förövaren och de beskrev hur mannens

känslor och behov alltid var i fokus då de levde i relationen. Resultatet visade att

dessa kvinnor efter uppbrottet upplever att de kämpar mot ett nytt och

självständigt liv.

En av de professionella beskrev hur en del tidigare våldsutsatta kvinnor får

diagnosen PTSD eller i vissa fall bara symptomen för diagnosen. Denna aspekt

har inte varit en central del av denna studie men det är ändå viktigt att belysa

effekten av en diagnos för dessa kvinnor. Vi tänker att denna diagnos kan ge en

del kvinnor större förståelse för sitt beteende och sina känslor. Likt den

professionella så tänker också vi att kvinnorna får en förklaring till varför hon mår

som hon gör och att det inte beror på henne utan det hon har varit utsatt för.

Under uppsatsarbetet har vi upplevt att den tidigare forskningen inom området har

varit begränsad och det har varit tidskrävande och svårt att hitta relevant forskning

för vår studie. Den tidigare forskningen vi trots svårigheter har funnit har visat på

liknande resultat som vår studie. Intressant hade varit om vi hade hittat tidigare

forskning som helt skiljde sig från vår studie. Vår studie skulle då kunnat bidra till

det kunskapsläge som finns. Dock upplever vi att vår studie bekräftar den

forskning som redan finns och stärker därför tidigare resultat. Det är viktigt att

lyfta fram att vår studie är ytterligare ett exempel på att kvinnor är i behov av stöd

och hjälp efter uppbrottsprocessen och detta är därför högst relevant inom socialt

arbete. Det sociala arbetet kan anses vara det primära professionella stödet som

finns för dessa kvinnor, dels tänker vi att socialtjänsten ibland är en stöttning men

främst kvinnojourer eller andra verksamheter riktade till våldsutsatta kvinnor. Vi

anser att det är viktigt med ett professionellt nätverk, oavsett om kvinnan har eller

inte har ett privat nätverk, då det professionella nätverket finns som en

stöttepelare som kvinnorna kan avlasta sig hos. Kvinnorna och de professionella i

denna studie har emellertid poängterat vikten av att få prata med andra om det

man varit utsatt för. Förhoppningen är också att denna studie ska belysa och på en

strukturell nivå kunna ge dessa kvinnor gehör och mer utrymme. Vi anser att det

är viktigt att kvinnor som har varit utsatta för våld, oavsett hur länge sedan de var

utsatta, får stöd och hjälp om de är i behov av det.

En möjlig tolkning är att de samhälleliga förändringar som genomförts sedan

1800-talet och kanske främst viljan att öka kvinnans självbestämmanderätt och

egenmakt, tänker vi kan ha varit startskottet för att kvinnor idag ska kunna leva ett

självständigt liv där de inte behöver vara beroende av en man. Trots alla de

rättsliga åtgärder som vidtagits för att förebygga mäns våld mot kvinnor är det än

idag ett stort samhällsproblem där det finns ett stort mörkertal. Detta mörkertal

innebär konkret att samhället inte vet hur många kvinnor som dagligen utsätts för

våld av närstående (BRÅ 2014). Vi tolkar detta mörkertal som att samhället

behöver bli bättre på att synliggöra den hjälp som faktiskt finns att tillgå för dessa

kvinnor. Vi tänker att våldsutsatta kvinnor blir informerade om den hjälp som

finns på en strukturell nivå först när de på något sätt kommer i kontakt med en

professionell hjälpare. Varför är inte samhället bättre på att offentliggöra den hjälp

som finns på platser där människor vistas dagligen?

Slutligen vill vi belysa att denna studie är en kvalitativ studie vars resultat är ett

exempel på hur det kan se ut för kvinnor som varit utsatta för våld och deras

återhämtningsprocess. Vi är högst medvetna om att kvinnorna och de

professionella har givit beskrivningar utifrån deras erfarenheter, upplevelser och

åsikter och vi har tolkat dessa. Det är därför viktigt att ta hänsyn till att studien

inte talar för samtliga professionella inom området eller samtliga tidigare

våldsutsatta kvinnor.

In document Resan mot ett nytt liv (Page 38-44)