Arbetet med prostitution

Under denna rubrik kommer vi att ta upp olika sätt att arbeta med prostitution på, nolltolerans och skadereduktion. Vi kommer även att ta upp vilka riktlinjer som verksamheterna som vi intervjuat har samt hur man arbetar för att uppnå dessa och svårigheterna med detta.

7.1.1 Nolltolerans och skadreduktion

I intervjuerna med socialarbetarna har det framkommit att de arbetar på lite olika sätt. Verksamheten som arbetar med prostitution på gatan har en tydligare

nolltolerans mot prostitution även om de också arbetar skadereducerande. ”Målet är att få kvinnorna ut ur prostitutionen och att de får ett annat liv…” (Åsa) De delar även ut kondomer till de kvinnor de träffar som prostituerar sig. I Socialstyrelsens rapport (2008) framkommer det och som vi även tagit upp ovan att de arbetssätt som socialarbetare arbetar med och som är det mest övergripande i Sverige är psykosocialt stöd, minskning av omfattningen av

prostitution/människohandel på individnivå, empowerment, hälsovård samt skydd. Skadereduktion är det arbetssätt som är minst förekommande i Sverige, men förekommer i högre grad i andra länder, främst utanför Norden. I Sverige inriktar man de sociala insatserna främst mot att få kvinnor och män ut ur prostitutionen (Kuosmanen, 2008). Dock belyser Siring, (2008) att inom de grupper av socialarbetare som formerats i Sverige under senare delen av 2000- talet finns det en tendens som riktas mer mot skadereduktion. Syftet är att arbeta mer förebyggande på ett bredare plan och på så sätt nå ut till dem som har svårigheter med att lämna sexhandeln.

I intervjun med fokusgruppen verkade det även som om socialarbetarna har ett synsätt som lutar mer åt skadereduktionshållet, även om de har som mål att minska prostitutionen och efterfrågan kring den. Den forskning vi tagit del av visar att Sverige tidigare jämförts med Norge om att vara mer inriktat på nolltolerans, till skillnad från Norge som arbetar mer med skadereduktion (Holmström & Skilbrei, 2008). Men vi tycker oss se en tendens genom vår intervju med verksamheterna som arbetar med Internet och med sexköparna att man börjar arbeta mer skadereduktionsinriktat även här i Sverige. Man möter kvinnorna i prostitutionen och försöker förbättra deras livsvillkor där de befinner sig. Det var tydligt att det preventionspaket socialarbetarna fått till sitt förfogande har skapat möjligheter till samverkan som inte skulle ha varit möjliga utan detta.

En anledning till att de tre verksamheterna som vi har intervjuat inom samma stad arbetar på olika sätt, kan vara att de kvinnor de får kontakt med har väldigt olika bakgrund. Majoriteten av de kvinnor som socialarbetarna träffar som prostituerar sig på gatan har olika typer av missbruksproblematik och det är därförviktigt att inta en nolltolerans för att få kvinnorna snabbt ur prostitutionen och istället arbeta med missbruket. Den verksamhet som arbetar med prostitution på nätet kommer inte i lika stor grad i kontakt med kvinnor med missbruksproblematik eller kvinnor som på andra sätt är i en utsatt situation. Vi tror att detta kan vara en anledning till att de då istället kan fokusera lite mer på skadereduktion.

Den verksamhet som arbetar med sexköparna har dock fått kritik för att de vid ett tillfälle delat ut kondomer till sexköpare på gatan och får därför inte dela ut kondomer på gatan.Detta hade de gärna fortsatt med men de fick inte tillåtelse till det. ”För jag hade en kondom med mig och det ansåg vissa att det är fel.” (Lisa) Det ansågs fel utifrån den kategorisering av offer och förövare som sexköpslagen medfört (se 7.2.1). Man ansågs då uppmuntra männen som köper sex (förövarna) att fortsätta förgripa sig på de kvinnor som de köper sex av (offren).Men

socialarbetarna tyckte att det var en bra debatt som föddes ur detta då den ledde till en bättre kontakt med sexköparna eftersom de visade var de stod i debatten. De menade även att utdelning av kondomer var ett bra sätt för dem att komma i kontakt med sexköparna för att sedan kunna föra en diskussion om ämnet och på så sätt skapa en bra kontakt som senare kunde leda till att de helt slutade köpa sex. De verksamheter som arbetar med sexköparna och med prostitution på nätet nämner sitt förebyggande arbete i sina mål i sin verksamhetsberättelse, till skillnad från verksamheten som arbetar på gatan (Prostitutionsenheten, 2007). En av informanterna tog upp en aspekt till varför allting ses så svart eller vitt ”Och det är typiskt svenskt skulle jag vilja säga, att man har det ena eller det

andra.”(Johan) Det är svårt för dem att arbeta skadereduktionsinriktat eftersom

allt ses så svart eller vitt och att så fort man arbetar lite skadereduktionsinriktat och inte har en direkt nolltolerans så anklagas man för att stödja prostitutionen. Utifrån det socialkonstruktivistiska perspektivet kan man se att samhället tar ett visst avstånd om socialarbetarna skulle arbeta mer skadereduktionsinriktat. Detta eftersom samhället har konstruerat ”prostitution” som ett avvikande

beteende som inte är socialt accepterat. Därför bör man arbeta mer för att reducera problemet, alltså inta nolltolerans. Samhällets syn på sexhandel och dess aktörer förefaller således vara ett känsligt ämne i vårt samhälle. Ambitionen att nå samstämmighet kring samhällsinsatser och synsätt har oftast förstörts av motstridiga politiska och ideologiska angelägenheter (Siring, 2008). Kulick (2005) skriver i ett kapitel i sin bok Queersverige om den goda sexualiteten, det som är accepterat av samhället. Sverige ses som väldigt sexliberalt av många andra länder, men enligt Kulick (a.a.) gäller bara detta så länge som man håller sig inom de gränser för vad som anses vara normalt.

Kulick (a.a.) menar att man ser på prostitution idag på ungefär samma sätt som man gjorde förr med homosexualitet, speciellt här i Sverige. Vi finner det

intressant att Kulick (a.a.) har valt att skriva en bok som applicerar queerteorin på just fenomen existerande i Sverige. Är det då så som Johan uttryckte ovan att allt ses som svart eller vitt i Sverige så blir det svårt att ta en mellanväg. Ser man prostitution som något onormalt,oförståeligt alltså som ”queert” så måste man inta en nolltolerans mot det och inte ”uppmuntra” prostitutionen genom skadereduktion, de som gör det möts av kritik.

7.1.2 Riktlinjer och mål för verksamheterna

De mål som verksamheterna tar upp i sin verksamhetsberättelse

(Prostitutionsenheten, 2007) ser lite olika ut och det var även tydligt under våra intervjuer. Ett tydligt exempel är de ordval de använde i verksamhetsberättelsen. Verksamheten som arbetar med prostitution på gatan använder ord som

”omedelbart, stoppa, få bort, få ur och avskräcka”. Man tar även upp information

och samarbete som viktiga mål vilket även verksamheterna som arbetar med prostitution på nätet och med sexköparna gör, men de använder även lite andra ordval som ”kännedom, kunskap, råd och stöd och förebyggande arbete”. Det är dock viktigt att ha i åtanke att verksamheterna som arbetar med nätet och med sexköparna kom till 2006, därav ord som kännedom och kunskap. Detta var ungefär den uppfattning av verksamheternas mål som vi fick under våra intervjuer.I intervjun med fokusgruppen berättar de att det står i Regeringens handlingsplan mot prostitution och människohandel för sexuella ändamål (2007/08:167)att alla verksamheter som arbetar med prostitution ska arbeta förebyggande. En anledning till varför verksamheternas mål ser olika ut tror vi beror på att deras målgrupper kan se väldigt olika ut.

Under intervjun med fokusgruppen beskrev de att det var tydligt vad de skulle göra men de fick sällan beskrivet hur de skulle göra det. De får finansiella medel för att utföra de uppdrag de har på olika nivåer men får ingen konkret vägledning på hur de ska utföra sitt arbete. Sedan får de kritik för det arbete de utfört, som till exempel utdelning av kondomer till sexköpare, eftersom det ligger utanför ”de

moraliska linjerna”. De tyckte att den handlingsplan som de fått av regeringen

mot prostitution inte innehöll några konkreta arbetssätt, utan enbart vad de ska göra. Regeringens handlingsplan är inte heller särskilt omfattande då den behandlar ett så hett debatterat ämne (2007/08:167).

Enligt Holmström (2008) har verksamheten som arbetar med prostitution under en lång period varit inriktad på strukturellt arbete, behandlings- och rådgivande arbete och uppsökande arbete. Denna verksamhet har organiserat sig utifrån en befintlig och synlig gatuprostitution. Dock har man nu stegvis orienterat sig mot nya arenor och söker på så sätt ny kunskap. Forskningen kring prostitution belyser att omfattningen av fenomenet är begränsat. Det förekommer kunskapsluckor om fenomenets omfattning och förekomst, vilket kan bero på att kunskapen kring prostitution är komplex. Holmström (a.a.) lyfter även fram att samtidigt som gatuprostitutionen har minskat har Internet som arena för försäljning av sexuella tjänster ökat. Dolda kontaktvägar med skydd från insyn som bedrivs via

mobiltelefoni och Internet har i stället börjat bedrivas, från att tidigare varit synlig på gatan. Detta har resulterat i att forskningen inte vet huruvida utvecklingen av Internet har inneburit en faktisk ökning av antalet sexuella tjänster som säljs och köps.

Utifrån det nämnda tycker vi att man tydligt kan se att en av orsakerna till varför målen för de tre verksamheterna ser så olika ut beror på kunskapsluckor kring fenomenet prostitution på vissa arenor. Att sälja sexuella tjänster via Internet är en ny arena som ses som dold och som det förekommer för lite forskning kring. Detta tror vi är den stora anledningen till varför regeringens handlingsplan

upplevs som luddig för socialarbetarna vi intervjuat. Att det finns riktlinjer för hur man som socialarbetare ska arbeta med prostitution, men inte på vilket sätt.

att de har ett problem med prostitution och i sådana fall tillsätta en socialarbetare för att arbeta med problemet. Det framkommer även att det är upp till varje kommun hur man sedan arbetar med problemet.

Socialkonstruktivismen försöker finna de företeelser som styr ett visst beteende och fokuserar på hur kunskapen uppstått eller producerats i samhället. Det som anses vara acceptabelt förändras över tid, och då kommer det som uppfattas som ett socialt problem att förändras (Bergman & Oscarsson, 2000). Holmström (2008) belyser att den svenska statens syn på fenomenet prostitution har gått från att betraktas som ett ordningsproblem som staten ska reglera och kontrollera till att idag betraktas som ett socialt och jämställdhetsproblem, som man bör bekämpa. Insatserna och åtgärderna mot prostitution har ändrats, eftersom att samhällets perspektiv på fenomenet prostitution har ändrats över tid. Dock förefaller samhällets uppmärksamhet fortfarande vara riktad mot den synliga prostitutionen. Det verkar som om en förändring av konstruktionen av prostitution håller på att ske, vilket i sådana fall borde leda till en ny inriktning av det sociala arbetet. Som i sin tur kan leda till ny kunskap för socialarbetare som arbetar med den dolda mångfacetterade arenan.