Hälsa och Samhälle Maj 2009
HUR ARBETAR
SOCIALARBETARE MED
PROSTITUTION?
En fallstudie om socialt arbete i arbetet med
prostitution och om socialarbetares syn på
sexköpslagen
.PERNILLA ELOFSSON
MARIA AHLQVIST
Examensarbete i Socialt arbete Malmö högskola
30 hp Hälsa och samhälle
Socionomprogrammet 205 06 Malmö
HOW DO SOCIAL
WORKERS WORK WITH
PROSTITUTION?
A case study on social work in the work with
prostitution and perspectives on the sex purchase
law from social workers.
PERNILLA ELOFSSON
MARIA AHLQVIST
Elofsson, P. & Ahlqvist, M. How do social workers work with prostitution? A case study on social work in the work with prostitution and perspectives on the sex purchase law from social workers. A thesis in social work, 15 points.
Malmö College of higher learning: Health and Society, The Unit of social work, 2009. Our purpose with this study is to examine how social workers describe the purpose and the ambition with social work targeting prostitution and how they see the opportunities to meet this ambition. We also want to examine what they think about the sex purchase law and the debate that have arisen around it in the recent years. Our issues are: What’s the goal and purpose of the work with prostitution and how are the social workers working to achieve it? How do social workers that work with prostitution reason about the sex purchase law and the debate about it that has been and is still going on? In order to answer our issues we have done qualitative interviews with social workers. One of them was a group interview with two social workers and the other was a case study with four social workers. The social workers in the group interview works with prostitution on the street. The social workers in the case study works with prostitution on the Internet and with the persons who buy sex. The interviews have focused on the social workers perspectives, thoughts and the reasoning about their work with prostitution and the sex purchase law. We’ve tried to create an understanding for what the sex purchase law has and the experiences from it have meant for their work.
The theories we have used are social constructivism and queer theory.
We’ve briefly come to the conclusion that it is clear what the social workers are supposed to do in their work with prostitution but not how there are supposed to do it. This creates an uncertainty in what direction they're working in. The social workers think that the debate about the sex purchase law isn’t leading anywhere and that the law has done both good and bad for the women that sell sex.
They also think that the law is an attitude law that let’s the society know the difference between right and wrong but it creates categories of people, victim and offender.
Keywords: prostitution, sex purchase law, queer theory, social constructivism,
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
FÖRORD 5
1. INLEDNING 6
1.1 Problemformulering 6
1.2 Syfte och frågeställningar 7
2. DEFINITIONER 7 2.1 Prostitution 7 2.2 Sexköp 7 2.3 Sexköpslagen 7 3. METOD 8 3.1 Urval av material 9
3.2 Tillvägagångssätt och bearbetning 9
3.3 Trovärdighet och tillförlitlighet 10
3.4 Etiska överväganden 11
4. TEORETISK BAKBRUND 12
4.1 Socialkonstruktivism 12
4.2 Queerteori 14
5. FORSKNING OCH KUNSKAPSLÄGE 15
5.1 Lagen (1998:408) om förbud mot köp av sexuella tjänster 16
5.2 Debatt kring olika perspektiv på prostitution och sexköpslagen 18
5.3 Malmöprojektet 19
5.4 Arbetet med prostitution idag 19
5.5 Nolltolerans och skadereduktion 20
6. REDOVISNING AV EMPIRI 21
6.1 Mål och syfte 21
6.2 Praktiskt arbete 22
6.3 Skapa bra kontakt 26
6.4 Socialarbetarnas syn på och erfarenheter av kvinnorna som säljer sex 29
6.5 Sexköpslagen 29
7. ANALYS 32
7.1 Arbetet med prostitution 32
7.1.1 Nolltolerans och skadereduktion 32
7.1.2 Riktlinjer och mål för verksamheterna 34
7.2 Sexköpslagen 35
7.2.1 Kategorisering av offer och förövare 35
7.2.2 Normerande lag 37
7.2.3 Konsekvenser 38
7.3 Samhällets syn på prostitution 39
7.3.1 Sexualitet 39
7.3.2 Skam och bemötande 40
8. SAMMANFATTNING OCH DISKUSSION 42
BILAGOR 50 Bilaga 1 Intervjumall 1 – Intervjuer med socialarbetare 50 Bilaga 2 Berger & Luckmanns teori – Socialkonstruktivism 51
FÖRORD
Vi tycker att det har varit en utmaning för oss att genomföra vår studie eftersom vi har stött på olika svårigheter som har lett till att vi har fått ändra både vårt syfte samt vårt urval med vår studie i flera omgångar. Således växte ett nytt syfte fram som resulterade i en mycket intressant och givande studie.
Vi vill rikta ett stort tack till samtliga personer som genom sin medverkan gjort det möjligt för oss att genomföra vår studie. Vi vill tacka vår handledare Charlotta Holmström (forskare vid Enheten för Socialt arbete på Malmö Högskola) som kommit med intressanta synpunkter, gett konstruktiv kritik samt funnits tillgänglig för oss när vi har behövt hjälp. Vi vill dessutom tacka samtliga socialarbetare som har medverkat i våra intervjuer.
1. INLEDNING
1.1 ProblemformuleringI Sverige har man intagit en så kallad nolltolerans i förhållande till prostitution, internationellt sett är dock skadereducering det arbetssätt som förekommer (Socialstyrelsen, 2008).Sexköpslagen trädde i kraft för drygt tio år sedan och under de senaste cirka fem åren har en häftig debatt kring prostitution blomstrat upp i artiklar, i bloggar och även i böcker. Debatten tar upp att de kvinnor som befinner sig i prostitutionen förbisågs när man införde sexköpslagen. De har inte tagits på allvar och inte fått göra sina röster hörda när de uttryckt att sexköpslagen gjort det sämre för dem (Östergren, 2006).
Det finns idag en mängd insatser för att hjälpa kvinnor i prostitution till ett bättre liv, insatserna är både statliga och frivilliga (Månsson & Hedin, 1998). Dessa insatser har sett olika ut över tid. I slutet av 70-talet startades Malmöprojektet som skulle kartlägga könshandeln i Malmö och finna strategier för att aktivt motverka könshandelns utbredning och negativa sociala följdverkningar. Projektet var en uppföljning av rapporten ”Svarta affärer” (1976) som skrevs av Sven-Axel Månsson och som skulle utreda vissa klubbars och näringsställens sociala struktur och betydelse. Rapporten väckte debatt på grund av att många olagliga
verksamheter uppmärksammades på dessa klubbar samt näringsställen. Intresset riktades framförallt mot den ökande prostitutionen i Malmö. En grupp
socialarbetare och forskare tillsattes för att hjälpa kvinnorna ut ur prostitutionen, vilket de även lyckades med och antalet prostituerade i Malmö minskade drastiskt (Borg m.fl. 1981 & Månsson, 1981).
Dodillet (2009) och Östergren (2006) kritiserar forskarna och socialarbetarna i det fyraåriga projektet för att de enligt dem använde sig av tvivelaktiga metoder när de försökte få kvinnorna ur prostitutionen. De menar att de kunde lura kvinnorna att andra ”kända” kvinnor i prostitutionen skulle sluta för att göra dem osäkra. De la även över värderingar på dem som de ansåg passade deras samhälls-bakgrund. Projektet lyckades få många kvinnor ut ur prostitutionen, det råder det ingen tvekan om. Frågan är om deras metoder passade för alla? Dodillet (a.a.) och Östergren (a.a.) har själva fått mycket kritik och har påståtts förvanska material (Socialpolitik, 2009). Det är svårt att avgöra vad som ärrätt och fel i den här frågan då det är en debatt som många har åsikter i.
Idag finns det olika verksamheter som arbetar med prostitution, de som jobbar med prostitution på gatan, de som jobbar med prostitution på nätet och de som jobbar med sexköparna. Vi är intresserade av hur socialarbetarna i de nämnda verksamheterna arbetar med prostitution idag och vad de har för förhållningssätt till de människor de möter i sitt dagliga arbete. Vårt syfte är inte att försvara fenomenet prostitution eller någon av debattörerna. Vi vill istället undersöka hur socialarbetare idag arbetar med prostitution för att skapa förståelse för
socialarbetarnas tankar, åsikter och erfarenheter genom deras egna beskrivningar av sitt arbete.
När vi har letat efter litteratur om prostitution har vi funnit litteratur som både är för och emot prostitution. Vi har även funnit viss litteratur som tar upp och belyser det sociala arbetets ståndpunkt till prostitution idag. Det sociala arbetet belyses som en av de viktigaste åtgärderna i prostitutionsmiljöer. Man lyfter även fram kriminaliseringen av att köpa sexuella tjänster och hur detta kan påverka
förutsättningarna för och innehållet i det sociala arbetet på fältet (Skilbrei & Renland, 2008).
1.2 Syfte och frågeställningar
Syftet med vår uppsats är att undersöka hur socialarbetare beskriver syftet och ambitionen med socialt arbete som riktar sig mot prostitution och hur de ser på möjligheterna att möta denna ambition. Vi vill även undersöka hur de resonerar kring sexköpslagen och den debatt som uppkommit kring den de senaste åren. Framförallt för att skapa förståelse för vad sexköpslagen och erfarenheter från den har betytt för deras praktiska arbete. Vår studie kommer att utgå ifrån social-arbetarnas egna åsikter, tankar och resonemang om sitt arbete med människor i prostitution.
• Vad är målet och syftet med arbetet kring prostitution och hur arbetar socialarbetarna för att uppnå det?
• Hur resonerar socialarbetare som arbetar med prostitution kring sexköpslagen och den debatt som har pågått och pågår kring den?
2. DEFINITIONER
I detta kapitel kommer vi att definiera de begrepp som vi använder oss av i vår uppsats för att ge läsaren en bättre förståelse av dem.
2.1 Prostitution
Prostitution är ett diversifierat fenomen där olika aktörer kan ha olika positioner och erfarenheter. Därför finns det ett behov att belysa denna mångfald och förtydliga begreppet och dess innebörd (Socialstyrelsen, 2007).Vi kommer att använda oss utav den senaste statliga prostitutionsutredningens (SOU 1995:15) definition av prostitution, vilken lyder: Prostitution är när minst två parter köper
eller säljer sexuella tjänster mot ersättning (vanligen ekonomisk); vilken utgör en förutsättning för den sexuella tjänsten. Denna definition utgör grunden i vår
studie, dock är inte denna definition helt oproblematisk. Vi kommer inte att använda oss av uttryck som ”den prostituerade kvinnan” eftersom denna
benämning innebär att kvinnor i vår studie skulle tilldelas ett slags identitet som prostituerad. Vi kommer därför att använda oss av benämningen ”kvinnor som prostituerar sig” eller ”kvinnor i prostitution”. På detta vis görs prostitutionen till en handling som implicerar en andra part, köparen (Socialstyrelsen, 2004).
2.2 Sexköp
Benämningen sexköp har även varit föremål för ett otal olika tolkningar och definitionsförsök. I propositionen används benämningen synonymt med begreppet sexhandel (1997/98:55). Vi har därför använt oss av såväl begreppen sexköp som sexhandel som likbetydande i vår uppsats.
2.3 Sexköpslagen
Vi har använt oss utav benämningen sexköpslagen i vår uppsats eftersom sexköpslagen ingriper en av våra frågeställningar. Våra informanter kommer därför att både tala om den och beskriva den till viss del utifrån deras praktiska arbete med prostitution. Sexköpslagen innebär att det är illegalt att köpa sexuella tjänster i Sverige. Den som mot ersättning införskaffar sig en tillfällig sexuell
förbindelse döms för köp av sexuella tjänster till böter eller till fängelse
(Regeringens proposition, 1997/98:55). Vi har gått mer utförligt in på bakgrunden samt syftet med sexköpslagen under 5.1 i vår tidigare forskning.
3. METOD
Vi har valt att genomföra en kvalitativ fallstudie där vårt syfte är att beskriva hur socialarbetare arbetar med människor i prostitution samt hur de resonerar kring sexköpslagen och den debatt som pågår kring den. En fallstudie syftar till att ge djupgående kunskaper om det fenomen man vill undersöka som forskare och fokuserar på sociala relationer och processer som pågår inom ramen för det fall man undersöker. Vår undersökningsform har en deskriptiv ansats, vilket innebär att vi som forskare beskriver vad som händer inom inramningen för själva fall-studien vi gör (Denscombe, 2009). För att få svar på våra frågeställningar har vi gjort kvalitativa semistrukturerade intervjuer med olika socialarbetare som arbetar med prostitution. Vår intervjuguide har varit öppen inom valda frågeområden där socialarbetarna har haft relativ stor frihet att röra sig inom de i förväg uppställda temaområdena vi har valt kring prostitution. Detta eftersom vårt syfte med vår studie var att beskriva socialarbetarnas egna erfarenheter, upplevelser och tolkningar av deras praktiska arbete.De teorier vi har valt för att analysera
empirin är teorier om sociala konstruktioner samt queerteorin, vilka vi kommer att presentera mer utförligt under teoridelen. Vidare har vi valt att presentera empiri och analys under två enskilda rubriker i första hand för att undvika onödiga upprepningar i texten. Vi kommer först attredogöra för vårt insamlade material och sedan analysera det i nästa kapitel. Vidare kommer vi att göra en
sammanfattning där vi sammanväver våra egna reflektioner i ett separat kapitel. Fördelarna med att göra en fallstudie är att den i vårt fall bara inriktar sig på en enhet och ger oss därför möjlighet att undersöka små detaljer och mer inrikta oss på djupet i denna särskilda enhet. Den ger oss även möjlighet till att använda flera datakällor som Prostitutionsenhetens verksamhetsberättelse (2007) vilket ger möjlighet till att verifiera den insamlade empirin. En annan fördel med en fallstudie är att den lämpar sig väl för småskaliga forskningsstudier, precis som vår studie. Vi har koncentrerat ansträngningarna till en undersökningsenhet. Det som kan vara den största nackdelen med att göra en fallstudie är dess trovärdighet om man gör generaliseringar utifrån sitt resultat eftersom underökningsenheten är liten (Denscombe, 2009). Detta gör att vi måste vara försiktiga med de slutsatser vi drar från de resultat vi får fram (Ejvegård, 2003).
Fördelar med fokusgrupper och gruppintervjuer kan vara att det lätt skapas diskussioner om intervjupersonerna är vana vid att tillsammans diskutera det ämne som studien handlar om. Så var det i vårt fall och detta gav oss mycket användbart material till vår uppsats. Det skapades en interaktion mellan
gruppmedlemmarna som gjorde att det var lätt att få fram information. Nackdelar med gruppintervjuer och fokusgrupper kan vara att vissa av gruppmedlemmarna kommer mindre till tals och så var det även i vårt fall. I den ena intervjun berodde detta på att den ena socialarbetaren hade funnits mycket längre på arbetsplatsen. I fokusgruppen var det en av informanterna som fick komma väldigt lite till tals. Alla var väldigt ivriga att prata om ämnet och det märktes att det var något de brann för. Vi frågade även personen som fick komma mindre till tals om hon hade något att tillägga men hon tyckte att det mesta redan hade blivit sagt. Detta kan bland annat bero på att de har olika mycket erfarenhet av verksamheten, vissa har arbetat där längre än andra. Det är då vår uppgift som moderatorer/intervjuare att
se till att alla får komma till tals om de känner att de har något de vill tillägga (Denscombe, 2009).
3.1 Urval av material
Ursprungligen hade vi tänkt oss ett annat syfte med vår uppsats som fokuserade mer på själva debatten om prostitution men vi fick nej från flera forskare och debattörer. Vi valde då istället att intervjua verksamheter som arbetar med prostitution, något som vi även hade funderat över innan. Vi har velat fokusera vårt intresse på socialarbetare som arbetar med prostitution och hur de arbetar, då vi tycker det är en intressant verksamhet eftersom de har mycket kunskap om ämnet prostitution. Det finns tre prostitutionsenheter i Sverige där socialarbetare arbetar specifikt med prostitution. Vi har valt att intervjua socialarbetare som arbetar på en av dessa prostitutionsenheter. Vi har velat fokusera på få
förekomster av ett särskilt fenomen och tillhandahålla djupgående redogörelser för detta fenomen. Detta fenomen är hur socialarbetare arbetar med prostitution samt deras syn på sexköpslagen och debatten kring denna. Vår studie har som resultat av detta tagit formen av en fallstudie. Vi har alltså valt att bara ha en undersökningsenhet, då det är enbart denna och inte andra som är intressanta för oss. Det är det speciella som är av intresse i vår studie och inte det generella (Denscombe, 2009).
Vi har relativt få intervjupersoner i vår studie men detta beror på att det inte är antalet intervjupersoner som är intressanta för oss, utan det är mönstret av det studerade fenomenet (Andersson & Ahnlund, 2009). Våra val av socialarbetare har inte varit slumpmässiga, eftersom vi inte utgick utifrån någon rättviseprincip i valet av informanter. Det var inte detta som var relevant för vår studie. Vi ville enbart intervjua de socialarbetare som vi ansåg inneha mest information om vårt valda ämne och som vi trodde kunde ge oss svar på vårt syfte och våra
frågeställningar. Vi valde dem med utgångspunkt från det vi redan visste om dem sen innan (Denscombe, 2009).Vi intervjuade även personer som arbetar inom olika fält inom prostitutionsenheten vilket gav olika infallsvinklar av ämnet (Rosengren & Arvidsson, 2002). Dessa fält var prostitution på gatan, på Internet och andra arenor, samt de socialarbetare som arbetar med sexköpare. Vi är dock medvetna om att det kan vara svårt att få en exakt tillförlitlighetutifrån en
fallstudie, till exempel hur vår typiska undersökningsenhet stämmer överrens med hur andra socialarbetare arbetar med prostitution. Men ”även om varje enskilt fall
är unikt, så är det också ett exempel som ingår i en bredare kategori”
(Denscombe, 2009, s. 68)
3.2 Tillvägagångssätt och bearbetning
Vi har använt oss av kvalitativa semistrukturerade intervjuer med riktat öppna frågor. Ett viktigt mål har varit att våra tankar och åsikter inte skulle färga och spela för stor roll i intervjun, vilket vi tror kan ha skett om vi hade haft för fasta frågor, vi ville att våra informanters tankar, erfarenheter och upplevelser skulle vara det viktiga (Rosengren & Arvidsson, 2002 & Denscombe, 2009).
Vi hade först tänkt intervjua socialarbetarna en och en men valde sedan att dela upp dem efter arbetsfält. Vi gjorde en gruppintervju med de två socialarbetare som arbetar med prostitution på gatan. Vi gjorde detta för att den ena av dem
endast hade arbetat där i två månader och den andra i över 20 år. Så den ena socialarbetaren som funnits på arbetsplatsen mycket längre fick på grund av hennes mer breda erfarenhet komma mer till tals under intervjun. De två
socialarbetare som arbetar med prostitution på nätet och de två som arbetar med sexköpare valde vi att intervjua i en fokusgrupp. Vi fick på så sätt möjlighet att utnyttja deras gruppdynamik. Dessa fyra personer var vana vid att arbeta tätt tillsammans och att utveckla idéer och utbyta tankar. Detta gjorde det lättare för oss att undersöka deras erfarenheter, uppfattningar, tankar, känslor och åsikter om våra frågeställningar. Det blev en bra interaktion mellan gruppmedlemmarna och tanken var att skapa diskussioner mellan intervjudeltagarna vilket vi tycker lyckades mycket bra under intervjun. Intervjun blev mer som ett samtal eller en diskussion istället för en ”utfrågning” (Denscombe, 2009). Eftersom
gruppmedlemmarna var en så pass sammansvetsad grupp från början så gav de väldigt samstämmiga svar och fyllde nästan i varandras meningar. Det var viktigt för oss att ha ett så öppet klimat som möjligt under intervjuerna för att det skulle bli en bra diskussion. I rollen som moderatorer uppmuntrade vi därför deltagarna att samtala med varandra och det var de och inte vi som stod i centrum för
intervjun. Men vi har använt oss av en ämnesram för att hålla oss inom vårt ämne och inte tappa fokus. Det var informanternas öppenhet vi var ute efter, detta betydde dock inte att intervjupersonerna kunde prata på hur länge de ville och om vad de ville. Det var därför viktigt att vi som intervjuare och moderatorer visste vad det var vi ville veta och att vi vägledde våra informanter att tala om detta under intervjuerna för att få svar på vårt syfte och våra frågeställningar (a.a.). Under intervjuernas gång har vi försökt att uppmuntra informanterna till att utveckla sina resonemang och vi är medvetna om att vi kan ha styrt dem lite för att hålla dem koncentrerade på ämnet. Samt att försöka skapa en följsamhet under intervjun vilket betyder att vi har försökt att få våra frågor att följa det som
respondenten svarat på under de föregående frågorna. Vi har försökt att undvika för komplicerade frågor, känsliga frågor eller frågor med dubbla betydelser som kunde ha skapat problem för våra intervjuer. Detta för att vi har upplevt vårt valda ämne som ett känsligt ämne då flera av de vi tillfrågat inte velat ställa upp. Det har varit viktigt för oss att lyssna aktivt under intervjuerna och även lyssna på respondenternas rytm, tonläge, pauseringar, betoningar, snabbare och
långsammare tal, hörbara inandningar, harklingar och hostningar. Detta för att vi som vi nämnt ovan velat få en så bra följsamhet som möjligt och kunna följa respondenternas humör eller reaktioner på våra frågor. Det har varit den personliga upplevelsen av vårt valda studieobjekt hos respondenterna vi velat försöka att komma åt. För att uppnå vårt syfte och besvara våra frågeställningar har vi sökt efter genomgående teman, röda trådar och mönster i vårt insamlade material. Detta för att genomgående bearbeta och analysera intervjuerna med socialarbetarna.
3.3 Trovärdighet och tillförlitlighet
Validiteten och reliabiliteten står för undersökningens kvalitet, det vill säga allt som går att göra för att höja kvaliteten i en studie ökar i allmänhet också
reliabiliteten och validiteten och på motsatt sätt. I den kvalitativa ansatsen är såväl reliabilitet som validitet centrala begrepp i anslutning till
datainsamlings-förfarande samt till analys av data (Rosengren & Arvidsson, 2002). Vår studie är av kvalitativ ansats och för att öka trovärdigheten i vår uppsats har vi arbetat kontinuerligt med begreppen validitet och reliabilitet under hela vår studie. Dock är det inte vi som forskare som definierar generaliserbarheten i vår studie, utan vi
presenterar snarare resultatet för läsaren, där läsaren i sin tur avgör generaliserbarheten (Svensson, 1996).
God reliabilitet i en studie innebär att den är trovärdig. Detta innebär att resultatet av en studie skulle bli ungefär detsamma om undersökningen gjordes om
(Rosengren & Arvidsson, 2002). I vår kvalitativa studie kan detta även medföra svårigheter, eftersom en intervjuperson aldrig är densamma, vilket medför att det är svårt att uppnå exakt samma resultat igen. Intervjupersonen kan vid ena tillfället vara nedstämd och vid det andra vara vid gott mod, vilket leder till att olika sinnestillstånd kan påverka vilka svar som avges när vi som forskare gör vår intervju. Därför bör reliabiliteten ses i sitt sammanhang, det vill säga bedömas utifrån den situation som råder vid intervjutillfället (Svensson, 1996). För att uppnå god reliabilitet har det således varit viktigt att vi som forskare har varit tydliga gentemot läsaren med hur vår undersökning är genomförd samt att vi har försökt att upplysa läsaren om den empiri vi samlat in och använt i vår studie. På så vis kan läsaren följa med i studien och kontrollera de resultat vi har uppnått. Vi har försökt att ha vårt syfte med studien i åtanke under hela studieprocessen och har på så vis kunnat vara tydliga i våra slutsatser och även kunnat lägga vikt vid att rapportera det väsentliga för läsaren (Arvidsson, 2002 & Watt, 2007). Detta har vi gjort eftersom den största nackdelen med att göra en fallstudie är dess
trovärdighet i de generaliseringar som görs utifrån dess resultat, eftersom
underökningsenheten är liten (Denscombe, 2009).
God validitet innebär att syftet med studien blir uppfylld, att forskarens studie innefattar det som från början har varit föremål för forskningen. Validitet är alltså ett mått på hur väl man som forskare mäter det man vill mäta (Rosengren & Arvidsson, 2002). För att uppnå god validitet och öka trovärdigheten i vår studie har vi gett läsaren en detaljerad beskrivning av vår analysprocess, hur vi gick tillväga, vilka beslut vi tog samt vad som är tolkningar. Som forskare har vi försökt att ständigt inta en distanserad kritisk inställning till den empiri vi samlat in samt lagt tyngd på att inte återspegla våra egna åsikter under analysdelen, eftersom vi ville få fram studiens giltighet (Svensson, 1996 & Watt, 2007). Detta eftersom vi ville att vår studie på etttrovärdigt sätt ska återspegla socialarbetarnas
beskrivning av sitt arbete med prostitution utifrån vårt insamlade material. För att göra vår undersökning pålitlig har vi använt oss utav teknisk utrustning, såsom bandspelare när vi har gjort intervjuerna med socialarbetarna (Rosengren & Arvidsson, 2002). Vi har sedan låtit informanterna själva bestämma om de vill läsa igenom vår utskrift av hela intervjun för att sedan kunna korrigera eventuella missuppfattningar samt göra förtydliganden. Fokusgruppen valde att läsa igenom vår utskrift där de endast korrigerade några meningar. Vi har även kontinuerligt inhämtat feedback samt diskuterat med vår handledare om vårt ämne för att få en del synpunkter på vårt ämnesval. Utifrån det nämnda har vi i sådana fall fått bedömningen av huruvida vår tolkning är valid eller inte, vilket avgörs genom dialog och benämns som kommunikativ validitet (Svensson, 1996).
3.4Etiska överväganden
Enligt Eliasson (1995) handlar forskningsetik om att respektera de människor vi forskar om samt att man ska beakta deras rätt till integritet. Forskningsetik innefattar även en respekt för den egna verksamheten och även ett försvar för forskarens specifika villkor, dess heder och grundläggande värden.Under urval och tillvägagångssätt har vi redan berört några etiska dilemman i förhållande till
vårt informationsinsamlande. Vi kommer dock att göra en djupare redogörelse för de punkter som vi anser vara av särskild vikt i vår studie.
I vår studie har det visat sig att prostitution är ett känsligt ämne. Detta har
resulterat i att vi under arbetets gång stött på olika svårigheter som har resulterat i att vi har fått ändra både på vårt syfte med studien samt vårt urval.Detta har medfört att vi har varit extra noga med att den kunskap som kommit fram i vår studie har varit framtagen på ett pålitligt sätt. Utan endast beskriva
socialarbetarnas egna erfarenheter av sitt arbete med prostitution samt hur de resonerar kring sexköpslagen och den debatt som pågår kring den.
Vi har aldrig haft för avsikt att informanterna ska kunna identifieras eller att de skall behöva påverkas negativt av vår studie. Vi har därför i början av vår studie utförligt informerat informanterna om syftet med vår studie samt att vi kommer att uppfylla konfidentialitetskravet, eftersom vi inte vill röja informanternas identitet. Om socialarbetarna har utryckt personliga uppfattningar eller avslöjat något om deras privatliv vid intervjutillfället har vi även hanterat sådan information på ett konfidentiellt sätt. Detta poängterade vi även för intervjupersonerna vid
sammankomstens avslutning (Denscombe, 2009). Vi har även valt att behandla alla uppgifter om informanterna konfidentiellt, varför de i texten omnämns som ”socialarbetare”. Senare i intervjudelen kommer vi att använda oss utav fingerade namn när vi redovisar intervjuerna. Likaledes har vi avidentifierat de
professionella socialarbetarnas arbetsplats i vår studie samt att vi inte nämner var eller i vilken stad den ligger. Slutligen vill vi lyfta fram att vår uppsats har genomgått etikprövning av Etiska rådet vid Malmö högskola med diarienummer HS60-09/248:3 och blivit godkänt.
4. TEORETISK BAKGRUND
I detta kapitel redogör vi för de teoretiska perspektiv som vår studie är uppbyggd på och som kommer att utgöra underlag för bearbetning och analys av våra intervjuer. Vi kommer att använda oss utav socialkonstruktivism som är en gemensam beteckning för en rad nyare teorier om kultur och samhälle (Jørgensen-Whinter & Phillips, 1999). Vi kommer även att använda oss av queerteorin som egentligen inte är en teori utan ett antal olika perspektiv som tolkar samhälle, kultur och identitet (Kulick, 1996).
4.1 Socialkonstruktivism
Socialkonstruktivism är ett mycket brett och mångfacetterat perspektiv och det råder en viss språkförvirring kring själva begreppet. Terminologin flödar och ibland används ordet ”socialkonstruktivism” ibland ”socialkonstruktionism”, vi har valt att använda oss utav socialkonstruktivism (Alvesson & Sköldberg, 2008). Socialkonstruktivism har en kritisk inställning till självklar kunskap. Vår kunskap om världen betraktas inte omedelbart som en objektiv sanning. Enligt
socialkonstruktivismen är verkligheten konstruerad genom sociala processer och strukturer. Vårt sätt att uppfatta världen skapas och upprätthålls i sociala processer och en människas verklighet är baserad på kunskap som anses vara av en socialt konstruerad sort. Vår kunskap skapas i social interaktion, där man både bygger upp gemensamma sanningar och kämpar om vad som är sant och falskt (Alvesson & Sköldberg, 2008, Wenneberg,2001).
Detta kan man tydligt se utifrån debatten om prostitution som genomsyras av gränsdragningar och av konstruktioner av vad som är avvikande samt vad som är normalt. Vad som avviker och vad som är normalt förhandlas fram i pågående sociala konstruktioner i alla samhällen, eftersom man har olika koncept av hur prostitution konstrueras som ett socialt problem. Vad som anses som normalt eller avvikande är inte givet utan detta är beroende av kontexten som man befinner sig i. En normal handling i ett samhälle kan man definiera som vad som är det vanligaste beteendet som de flesta utövar eller inte. Det är de avvikande som kategoriseras och därigenom definieras det normala, den sociala ordningen upprätthålls på detta sätt. Prostitution är inte socialt accepterat i Sverige samt att prostitution avviker från samhällets etablerade normer, i förhållande till
majoriteten i samhället, och är på så sätt en avvikande handling (prop.
1997/98:55, Scaramuzzino & Weman, 2007). För att prostitution ska ses som ett socialt problem enligt socialkonstruktivism krävs det att vissa grupper av
individer avviker i sitt beteende. Samt att dessa konsekvenser av bruk bör resultera i problem för både dem själva och för samhället (Bergmark &
Oscarsson, 2000).Enligt socialkonstruktivism kan ett socialt problem ses som en avvikelse mellan det som i ett visst samhälle vid en viss tidpunkt uppfattas som acceptabelt, och vad som uppfattas som icke önskvärt och problematiskt. Det som anses vara acceptabelt förändras över tid, och då kommer det som uppfattas som ett socialt problem att förändras (Bergmark & Oscarsson, 2000). Detta innebär att ett socialt problem skapas i en process där man i ett samhälle ger mening och betydelse åt fenomenet, som individ eller grupp, och där vissa förhållanden kan tillskrivas karaktären av olika sociala problem (Bergmark & Oscarsson, 2000). Utifrån det socialkonstruktivistiska perspektivet är det de sociala, samhälleliga processer som leder fram till att vissa förhållanden i ett visst samhälle vid en vis tidpunkt etableras såsom varande sociala problem. Utifrån detta perspektiv kan man i sådana fall påstå att inget förhållande eller tillstånd är ett socialt problem i sig, vissa blir det (Scaramuzzino & Weman, 2007).
Socialkonstruktivismen försöker finna de företeelser som styr ett visst beteende och fokuserar på hur kunskapen uppstått eller producerats. Detta eftersom att verkligheten är konstruerad genom sociala processer och strukturer, enligt socialkonstruktivismen. Teorin fokuserar i huvudsak på hur individen betraktar omvärlden, men ger även olika teoretiska förklaringar av hur den sociala verkligheten och konkreta sociala företeelser är strukturerade och fungerar (Wenneberg, 2001). Wenneberg (a.a.) belyser två av socialkonstruktivismens förespråkare, Berger och Luckman, som använder sig av en större helhetsteori om det sociala. Berger och Luckman kombinerar även olika traditioner som bland annat fenomenologin och den klassiska kunskapssociologin. Deras teori
intresserar sig inte enbart för teoretisk kunskap utan även för vardagskunskapen. Enligt teorin sker konstruktionen av verkligheten via en social process i tre steg: externalisering, objektivering och internalisering (se bilaga 2).
Teorin innehåller minst två olika slags konstruktioner av verkligheten, vilka är: • Konstruktionen av den sociala verkligheten – vanor, externalisering,
roller, institutioner och objektivering skapar tillsammans den sociala verkligheten.
• Konstruktionen av den subjektiva upplevelsen av den sociala verkligheten
– den sociala världen med dess normer internaliseras under socialisationen. (Wennerberg, a.a. s. 74).
Berger och Luckman menar att den samhälleliga och sociala verkligheten skapas av människan och fokuserar på hur vår uppfattning om verkligheten konstitueras genom språket. Att det är våra subjektiva (inre) uppfattningar och kunskaper som är bestämda av den sociala kontexten. Utifrån perspektivet kan man påstå att sexualitet är en social eller kulturell konstruktion. Detta eftersom ”prostitution” uppstår när folk börja använda detta begrepp och definierar kvinnan som
prostituerad. Det handlar inte om varför kvinnan prostituerar sig, utan hur kvinnan blir definierad som ”prostituerad” (Bergmark & Oscarsson, 2000). Ordet
”prostituerad” får en negativ innebörd på så vis eftersom det även förknippas med ett avvikande beteende.
Enligt perspektivet kan man se definitionen ”prostituerad kvinna”, som socialt konstruerad och inte som en tillskriven identitet. Detta eftersom kvinnan som prostituerar sig avviker från samhällets normer, eftersom prostitution inte är socialt acceptabelt, vilket i sin tur leder till en skapad kategorisering. Detta i sin tur kan öka möjligheten till att förstå prostitutionens komplexitet eftersom man kan se sexsäljaren som en skapad kategori (Scaramuzzino & Weman, 2007).
4.2 Queerteori
Queer uppkom i USA på slutet av 80-talet och skapades av homosexuella
aktivister som var trötta på att ses som onaturliga och perversa av en konservativ regering. Queer Nation var en av de första grupperna att använda begreppet queer som något positivt. Queer översatt till svenska blir ungefär ”konstig”, ”knäpp” eller ”avvikande” och användes från början i USA och England som ett skällsord för homosexuella män och kvinnor. Men i början av 90-talet började det istället användas med stolthet av homosexuella män och kvinnor. De nya aktivisterna ville betona de homosexuellas särart och att de skiljde sig från heterosexuella. Queer inbegriper alla de som ställer sig utanför den normativa heterosexualiteten, alltså inte enbart lesbiska och bögar, utan alla de som går emot den ”normala” sexualiteten (Kulick, 1996). Ur ett queerteoretiskt perspektiv finns det inga gränser, inga tabun och ingenting som räknas som onormalt. Anledningen till att en viss sexuell livsstil betraktas som mer eller mindre önskvärd beror på att de allrådande uppfattningarna baserar sig på ett heteronormativt tänkande, att idealet är heterosexuallitet. Bakom de föreställningar som råder om hur en man eller kvinna ska vara, döljer sig gammalmodiga normer och kulturellt förtryck (Patriot, 2009).
Foucault menar att i förmodern tid så fanns inget sådant som homosexualitet utan endast homosexuella praktiker. Homosexualiteten ”föddes” i mitten av 1800-talet och genom att peka ut homosexualiteten så etablerades även heterosexualiteten. Normen, heterosexualiteten, är det som inte behöver nämnas. Foucault menar att det inte finns och aldrig funnits någon fri sexualitet utan den existerar inom en diskurs, samhällets hierarkiska ordning där homosexualitet och andra avvikande sexuella läggningar ligger långt ned på skalan (Kulick, 1996 & Giddens, 1995). Foucault var en av förgrundsgestalterna inom queerteorin som menar att
heterosexualiteten måste hålla homosexualiteten dold för att övertyga om sin egen självklarhet (Kulick, 1996). Enligt Foucault är inte sexualiteten en naturlig del av människans sociala liv utan en historisk och social konstruktion som är möjlig att förändra och påverka. Foucault anser att sexualiteten styrs av samhället och av dem som har makten. Det är de som utövar makt som bestämmer vad som är socialt accepterat och vad som är norm (Giddens, 1995). Enligt vad Connell
(1995) skriver om hegemoni så hänvisar den till den kulturella kraft som gör att en grupp kan hävda och upprätthålla en ledande position i samhället, det är de som bestämmer över vad som är norm eller inte. Han menar att kulturellt sett så höjer sig vid en viss tidpunkt en viss form av maskulinitet över andra former.
Hegemonin är en historiskt föränderlig relation, men den hegemoniska maskuliniteten har en social auktoritet som inte är lätt att utmana.
Intressanta paralleller har setts mellan det som håller på att hända med sexsäljarna och deras kunder med det som hände med de homosexuella under 1800- och 1900-talet (Kulick, 2005). Kulick (a.a.) anser även att de queeraste människorna idag i Sverige är sexsäljarna och deras kunder.
På senare år har diskussioner om olika perspektiv på prostitutionhämtat stöd från queerteoretiska perspektiv, och man tolkar sexköp som en sexuell praktik bland andra och att de sexsäljande kvinnorna är marginaliserade och förtryckta av samhället. Enligt det queerteoretiska perspektivet blir personer i prostitution stigmatiserade av samhället på grund av deras val av sexuell praktik. Utifrån ett queerperspektiv så har de kvinnor som säljer sex på frivillig basis och som
noggrant tänkt igenom sitt beslut rätt till respekt även om de är olikartade sexuella praktiker (Holmström, 2008 a.).
Östergen (2006) tar upp Rubins sexhierarki som han tecknar som en cirkel med tårtbitar med exempel på goda och dåliga sexuella preferenser. Innerst i cirkeln finns den goda sexualiteten med exempel som det sex som sker inom äktenskapet med personer med olika kön och som är gratis. Exempel på dåligt sex är BDSM (Body Dominance Saddo Masochism), homosexualitet och när man betalar för sex. Gränserna för vad som anses vara dåligt och bra sex förflyttas hela tiden. De som står högst upp på skalan blir belönade genom högaktning i samhället och har stöd hos myndigheter och instutitioner i samhället. De har samtidigt fysisk och social rörlighet. Detta har inte de längst ned på skalan utan de blir istället straffade genom till exempel kriminalisering eller att de betraktas som psykiskt sjuka. Queerteorin förknippas ofta med feminism eftersom den har djupa historiska, politiska och vetenskapsteoretiska rötter i feminismen. Man pratar även om queerfeminism. Mycket likheter finns mellan queerteori och feminism, men det finns även en hel del skillnader (Kulick, 2005). Kulick (a.a.) menar att det finns en skillnad som är avgörande. Den variant av feminism som är dominerande i
Sverige menar att fenomen som sexsäljare, sadomasochism, pornografi och anonym sex ger uttryck åt och befäster några av de mest skadliga och
motbjudande dragen av heteropatriarkatet. Queerteorin menar istället att dessa handlingar hotar den heteronormativa hegemonin och skapar möjligheter till förändring. Man menar att sexsäljare stör heteronormativiteten för att de synliggör den ekonomiska aspekten av heterosexuella relationer som måste förbli osynlig för att heterosexuella äktenskap ska kunna framstå som en uteslutande följd av kärlek och inte som ett resultat av ekonomiska ojämlikheter (a.a.).
5. FORSKNING OCH KUNSKAPSLÄGE
I detta kapitel kommer vi dels att beskriva hur arbetet med prostitution såg ut förr och hur det ser ut idag och även belysa olika sätt att arbeta med prostitution på, genom nolltolerans och genom skadereduktion. Vi kommer även att gå igenom
sexköpslagen och den debatt som varit kring den och kring prostitution sedan den uppkom.
5.1 Lagen (1998:408) om förbud mot köp av sexuella tjänster
Sexköpslagen innebär att det är straffbart att köpa sexuella tjänster i Sverige. Det är dock fortfarande legalt att sälja sexuella tjänster, alltså är det inte straffbart att mot ersättning erbjuda sexuella tjänster i Sverige. I förarbetena till lagen (1998:408) om förbud mot köp av sexuella tjänster framkommer det att sexköpslagen är en åtgärd från regeringens sida för att bland annat motverka prostitution (Regeringens proposition 1997/98:55). Sexköpslagen finns under Brottsbalken 6 kap 11 § och lyder:
Den som, i annat fall än som avses förut i detta kapitel, skaffar sig en tillfällig sexuell förbindelse mot ersättning, döms för köp av sexuell tjänst till böter eller fängelse i högst sex månader.
Vad som sägs i första stycket gäller även om ersättningen har utlovats eller getts av någon annan.
I förarbetarna till lagen (1998:408) om förbud mot köp av sexuella tjänster
framkommer det att prostitutionen medför allvarliga skador för både den enskilda samt för samhället i stort (prop. 1997/98:55). Det framkommer även att de
kvinnor som prostituerar sig ofta har en mycket svår social situation.
Det förekommer även en omfattande kriminalitet av olika slag omkring dem, som till exempel koppleriverksamhet, narkotikahandel, misshandel med mera. Därför anser regeringen att det är en viktig samhällelig angelägenhet att bekämpa prostitution och därigenom markeras samhällets inställning i denna fråga.
Sexköpslagen ska även fylla en normbildande funktion och då göra klart att prostitution inte är socialt acceptabelt. Av propositionen framgår det att genom ett förbud kan prostitutionen och dess skadeverkningar bekämpas på ett mer
effektivare sätt än vad det hittills har åstadkommit. Genom en kriminalisering av köparen bör detta även göra det lättare för polisen att ingripa på platser där det förekommer prostitution. Åtgärden syftar även till att medföra att kundkretsen för de kvinnor som prostituerar sig på gatan minskar. Detta menar man i sin tur bör leda till en minskning av de kvinnor som prostituerar sig på gatan och därigenom även en minskning av nyrekrytering bland unga flickor. Enlig propositionen ska en kriminalisering inte utgöra annat än ett komplement i arbetet med att minska prostitutionen och ska då inte på något vis ersätta de sociala insatserna (a.a.). Enligt Socialstyrelsen (2007) går det inte att belägga några enkla kausala samband mellan lagstiftningen och förändringar i prostitutionen sedan sexköpslagen trädde i kraft år 1999. Detta eftersom det är svårt att karlägga effekter av sexköpslagen då sociala processer även påverkas av olika komplexa och situationella faktorer. Dock har Socialstyrelsen (a.a.) gjort en karläggning för åren 1998-99 som visar att en minskning av gatuprostitutionen i de tre storstäderna, Malmö, Göteborg och Stockholm genast skedde efter att sexköpslagen trädde i kraft år 1999. Senare skedde det dock en ökning av prostitutionen igen men i betydligt mindre skala. I Socialstyrelsens rapport (2007) belyses prostitution som ett tidvis hett debatterat ämne. I rapporten går det att finna olika intervjuer med bland annat kvinnor som prostituerar sig samt socialarbetare vid prostitutionsenheten i Malmö, Göteborg och Stockholm. Socialstyrelsen (a.a.) menar att det finns olika åsikter bland dem de har intervjuat i sin rapport om huruvida sexköpslagen har påverkat
effekt och andra anser att den är ett nödvändigt verktyg mot prostitution. Ett flertal socialarbetare menar att sexköpslagen är bra eftersom lagen fokuserar på efterfrågan som det grundläggande problemet. Enligt en socialarbetare försvann de kvinnor från gatan som hade möjlighet och tillgång till exempelvis Internet i samband med sexköpslagen. De kvinnor som blev kvar var dem som var ”längst ner på skalan” och hade ett ”struligt liv”(s, 45). En annan socialarbetare menar att lagen har en attitydförändrande effekt och att man därför ser färre bilar med möjliga sexköpare på gatan nu jämfört med i början av 90-talet. En person som prostituerar sig menar att en del kvinnor som prostituerar sig samt sexköparna från Sverige söker sig till Danmark på grund av sexköpslagen. Personen menar även att de inte behöver lagen eftersom det redan finns lagar för att anmäla misshandel och övergrepp. Av Socialstyrelsens rapport (a.a.) framkommer det även att sexköpslagen har fått negativa effekter för sexköparna, eftersom sexköparna inte vågar anmäla om de kommer i kontakt med människohandel eftersom de själva har gjort sig skyldiga till brott.
Enligt SANS, som är en organisation som arbetar för att de som säljer sexuella tjänster ska ha samma mänskliga rättigheter som alla andra i samhället, har sexköpslagen ökat risker och våld för dem som säljer sexuella tjänster i Sverige. SANS menar att den nya lagen har medfört en rad negativa konsekvenser för dem som säljer sexuella tjänster. De som drabbats värst är de som redan är mest
utsatta, de som säljer sexuella tjänster på gatan, missbrukare, de som kommer från andra länder samt nya och unga kvinnor. SANS menar även att sexköpslagen förstärker horstigma, skammen, den stereotypa och fördomsfulla bilden som redan finns kring kvinnorna som prostituerar sig (SANS, 2009)
Siring (2008) tar upp i sin forskningsrapport att Sveriges hållning till sexköp skiljer sig från övriga länder genom sexköpslagstiftningen. Sexköpslagen har orsakat debatt såväl nationellt som internationellt där Sverige bland annat har kritiserats för att inta en paternalistisk hållning där lagen ses som ett exempel på en samhällelig moralpanik när det gäller sexköp. Sveriges förhållningssätt till sexhandel har sällan präglas av nytänkande utan har historiska rötter i reglering, abolitionism eller kriminalisering. Idag diskuteras sexhandeln antingen som en feministisk fråga eller som en humanitär moralisk fråga. Ställningstagandet för eller emot sexköpslagen kan förstås inom ramen för typiska politiska och
ideologiska resonemang. Dock lanserades sexköpslagen som en radikalfeministisk inspirerad lagstiftning, där målet var ett mer jämställt samhälle. Siring (a.a.) tar även upp att tre statliga offentliga utredningar har behandlat sexhandel i Sverige, vilket resulterade i att samtliga utredningar orsakade debatter med konflikter samt avhopp i utredningsgrupperna som följd. ”Sexhandeln och dess aktörer förefaller
således vara känsliga frågor i den svenska samhällsdebatten.” ( s.335). När det
gäller sexköpslagens effekter på sexhandeln och dess aktörer så har lagen ännu inte utvärderats (a.a.). I kommittédirektivet Utvärdering av förbud mot köp av
sexuell tjänst (2008:44) framkommer det att regeringen tillsatte en utredare i april
2008 med uppdraget att utvärdera sexköpslagen. Själva syftet med utvärderingen är att undersöka vilka effekter förbudet har haft för förekomsten av prostitution samt hur bestämmelsen fungerar i praktiken. Regeringen betonar dock att köp av sexuella tjänster fortfarande skall vara kriminaliserat men att det i övrigt står utredaren fritt att föreslå lagändringar eller lämna nya förslag på andra åtgärder, mot bakgrund av utvärderingen. Utredaren skall redovisa uppdraget senast den 30 april 2010.
5.2 Debatt kring olika perspektiv på prostitution och sexköpslagen
I dagens samhällsdebatt kan man finna två olika perspektiv på prostitution. Dels ett som ser kvinnor i prostitution som offer som utnyttjas av de män som styr sexhandeln och även av de män som köper sex. Ur detta perspektiv kom 1999 en sexköpslag som förbjöd köp av sexuella tjänster i Sverige (se 3.2 och 5.1). Sexköparen som ses som förövare kriminaliseras men inte sexsäljaren som ses som offer (Holmström, 2008 a.). Lagen kom till för att hjälpa de utsatta kvinnorna i prostitutionen. Det andra perspektivet har synsättet att en del kvinnor aktivt väljer att sälja sex som sin försörjning och tycker att de bör ha samma rättigheter och friheter som andra har (a.a.). Detta perspektiv ser inte alltid sexköpslagen som den bästa lösningen på att hjälpa kvinnor i prostitution. Då det istället kan driva dem till att välja kunder som är mer våldsamma och opålitliga då de ”vanliga” kunderna försvunnit av rädsla för lagen (Kulick, 2005). Dessa två perspektiv har diskuterats flitigt de senaste åren i debattprogram, diskussionsforum och bloggar på nätet. När vi skriver om debatten om sexköpslagen och prostitution i vår uppsats är det de två ovan nämndaperspektiven vi åsyftar.
Petra Östergren (2006) och Susanne Dodillet (2009) har båda ganska nyligen kommit ut med böcker med ungefär samma perspektiv, alltså att vissa kvinnor aktivt väljer att sälja sex. Östergren (2006) har gjort flera intervjuer med kvinnor i prostitution som hävdar att de trivs med det de gör och tycker att de förbises i många frågor som rör dem själva. Bland annat rörande sexköpslagen som de anser har försvårat för dem. De gillar inte heller bilden av sig själva som offer. Dodillet (2009) har skrivit en avhandling om svensk och tysk prostitutionspolitik och även om det inte skrivs rakt ut så förstår läsaren ganska snabbt att hon är kritisk mot den svenska prostitutionspolitiken. Sven-Axel Månsson arbetar som forskare på Malmö Högskola och var med i den första ”prostitutionsgruppen” som utredde prostitution i Malmö på slutet av 70-talet, Malmöprojektet (se 5.3). Månsson har kommit ut med flera böcker och rapporter om prostitution sedan dess, både själv och tillsammans med andra författare och forskare. Månsson (Hedin & Månsson, 1998) har en mer nolltolerans motprostitution och vill hjälpa kvinnorna i
prostitution till ett bättre liv. Han har med andra ord ett perspektiv som skiljer sig från Östergren (2006) och Dodillet (2009), vilket de har kritiserat honom för och han har även kritiserat dem. Dock är det viktigt att ha i åtanke att Månssons forskningsområde främst ligger i gatuprostitutionen. Medan de kvinnor som till exempel Östergren (2006) har intervjuat i sin bok i stort är kvinnor som använder andra arenor för försäljning av sexuella tjänster och som inte har någon
missbruksproblematik i dagsläget. Louise Eek är en före detta strippa och sexsäljare som även hon varit aktiv i debatten. Hon har även skrivit en bok som heter Att köpa eller köpas (2005) där hon berättar om sina och andra kvinnors erfarenheter av prostitution. Hon förkastar idag all prostitution och utgår ifrån sig själv och sina egna erfarenheter. Hon menar att detta inte är något som någon kan trivas med och att när man är i prostitutionen så kan man inte se saker och ting med klara ögon.
Vi vill dock påpeka att det är svårt att generalisera alla kvinnor som befinner sig i prostitution och det finns troligtvis kvinnor som faller in under båda perspektiven. I och med Internets uppkomst har det skapats mycket fler möjligheter och sätt att sälja sexuella tjänster på (Holmström, 2008 a.). Detta kan innebära att det idag är kvinnor med mycket olika bakgrunder som säljer sex. Prostitutionen rör sig inte längre om gatuprostitution där majoriteten av kvinnorna är missbrukare som måste försörja sitt missbruk (Prostitutionsenheten, 2007).Prostitutionen äger rum
på fler arenor än tidigare, vilket är viktigt att ha i åtanke när man tar del av debatten.
5.3 Malmöprojektet
Som vi tidigare nämnt under vår problemformulering så startades Malmöprojektet som en uppföljning på en rapport skriven av Sven-Axel Månsson som skrevs på grund av att olika myndigheter i Malmö upplevde problem kring vissa
restauranger, barer och andra liknande lokaler (Månsson, 1976). Malmöprojektet startades därför 1977 på uppdrag av Malmö kommun och var dels ett
socialt/kurativt arbete och dels en sociologisk studie (Borg, 1981). Sociologistudenterna Stig Larsson och Sven-Axel Månsson anställdes
tillsammans med några socialarbetare för att tillsammans hjälpa kvinnor som sålde sex till ett annat och bättre liv. De hade totalt under de tre år som projektet pågick kontakt med drygt 200 kvinnor (Hedin & Månsson, 1998). Studenterna skulle kartlägga prostitutionens omfattning och struktur i Malmö och analysera dess orsaker, innebörder och följder medan socialarbetarna skulle stå för hjälparbetet, att hjälpa kvinnorna ut ur prostitutionen (Borg m.fl. 1981).
Enligt både Östergren (2006) och Dodillet (2009) så använde sig socialarbetarna av olika sätt att få kontakt med kvinnorna i prostitutionen. De ville skapa
förtroende hos kvinnorna genom att visa att de var noviser på området. När förtroendet var uppbyggt använde de sig av olika metoder för att få kvinnorna ur prostitutionen. Östergren (2006) använder sig av rubrikerna ”Konfrontation och
överrumpling” samt ”Påverkning av värderingar” i sin bok för att beskriva
socialarbetarnas arbete. Borg m.fl. (1981) hade dock som målsättning att stödja kvinnorna utifrån deras aktuella situation: ”Den enkla målsättning, som vi haft
med arbetet på prostitutionsprojektet, har varit att hjälpa de prostituerade bort från könshandeln. Men samtidigt har vi varit angelägna om, att denna hjälp måste ske på de prostituerades villkor.”(s.622) Både Östergren (2006) och Dodillet
(2009) riktar kritik mot projektet men projektet mottogs mycket väl avriksdag, regering och media på den tiden och väldigt lite kritik hördes.
5.4 Arbetet med prostitution idag
Prostitution definieras av de nordiska länderna som ett socialt problem som man först och främst vill möta genom socialt arbete. Dock finns det skillnader i hur prostitution konstrueras som ett socialt problem samt vilka metoder som anses adekvata för att hantera frågan. Det nämnda gäller framförallt kvinnor i gatuprostitution som man idag har kunskap om och som är föremål för socialt arbete. Dock har man betydligt mindre kunskap om kvinnor som väljer att prostituera sig över Internet eller på inomhusarenor såsom bordeller och massageinstitut, vilket har konsekvenser för hur prostitution framträder som ett socialt problem i Norden (Holmström & Skilbrei, 2008).
För de kvinnor som vill ta sig ur prostitutionen innebär detta en uppbrottsprocess vilket ställer stora krav på kvinnorna. Kvinnorna ställs inför många olika
utmaningar både under och efter uppbrottet. De befinner sig i en marginalsituation mellan två olika levnadsmönster, de bearbetar sina prostitutionserfarenheter samt hanterar sin skam både inför sig själv och för andra (Socialstyrelsen, 2004). Enligt Socialstyrelsen (a.a.) vittnar forskningen om att prostitutionserfarenheterna oftast resulterar i komplexa behov av stöd frånmyndigheter både under och efter uppbrottsprocessen. Detta handlar framför allt om att tillgodose kvinnornas grundresurser som deras försörjning, deras bostad samt deras sysselsättning.
Men även genom stödkontakter för att stärka dessa kvinnors självkänsla och då minska deras känsla av isolering i marginalsituationen samt fungera som ett stöd för kvinnan (Socialstyrelsen, 2004, Hedin & Månsson, 1998).
Det finns sociala insatser som riktar sig till kvinnor i prostitution idag. En del av insatserna bedrivs inom den offentliga sektorn, en del inom den privata och den ideella organisationen, där de flesta socialarbetare arbetar med kvinnor som prostituerar sig på gatan (Holmström & Skilbrei, 2008). Inom den kommunala verksamheten finns sedan år 1998 så kallade prostitutionsenheter i Stockholm, Göteborg och Malmö, där socialarbetare arbetar med uppsökande fältarbete, framförallt i gatumiljöer. Socialarbetarna arbetar även med motiverande,
stödjande samt behandlande samtal. I arbetet använder socialarbetarna sig av de interna och externa resurser som kan vara till hjälp för kvinnan för att då komma ur prostitutionen. Det har på senare år tillkommit en verksamhet inom den
kommunala organisationen i Stockholm, Göteborg och Malmö, där socialarbetare vänder sig till dem som säljer sexuella tjänster via Internet, kallad FAST.
Verksamheten erbjuder rådgivning, stödsamtal samt adekvat hänvisning via Internet, telefon och personliga samtal. Socialarbetarna arbetar även förebyggande exempelvis genom information till skolor, informationsmöten med
Barnkriscentrum, föreläsningarför ungdomsmottagningar samt andra aktörer som de samverkar med (Holmström & Skilbrei, 2008, Prostitutionsenheten, 2007). Förutom de nämnda verksamheterna finns även en verksamhet som riktar sig till sexköparna, kallad KAST. Denna verksamhet finns även etablerad i de tre nämnda städerna ovan, där socialarbetarna i första hand erbjuder individen stöd och ibland behandling åt dem som vill sluta att köpa sexuella tjänster. KAST erbjuder även rådgivning, stödsamtal samt adekvat hänvisning via Internet, telefon och personliga samtal (Prostitutionsenheten, 2007). I Stockholm erbjuder prostitutionsenheten endast stöd och råd till individer boende i Stockholms stad till skillnad mot prostitutionsenheterna i Göteborg och Malmö som vänder sig till individer oavsett vad de bor i landet (Prostitutionsenheten, 2007,
Prostitutionsgruppen, 2009, Prostitutionsenheten, 2009).
5.5 Nolltolerans och skadereduktion
Socialstyrelsen kom 2008 ut med en publikation om Interventioner mot
prostitution och människohandel för sexuella ändamål. Man jämför hur olika
länder arbetar med prostitution och deras olika arbetssätt. I publikationen urskiljs flera olika arbetssätt, så som utbildning, rådgivning/terapi, uppsökande arbete, advocacy (”förespråkare”), kondomutdelning/STI -preventivt arbete med mera. Man har även urskiljt fem övergripande syften med insatserna: skadereduktion, minska omfattningen av prostitution/människohandel, empowerment och
psykosocialt stöd med mera. De flesta av arbetssätten finns dock dokumenterade utanför Norden, framför allt i Asien, övriga Europa och i Nordamerika.
De vanligaste arbetssätten är olika HIV/STI-preventiva insatser i Asien, Afrika och Nordamerika, här är man inriktad på en harmreduction eller en så kallad skadereducering och skadeprevention. I de nordiska länderna och framför allt i Sverige, skiljer sig arbetssätten åt och har andra syften, så som psykosocialt stöd och insatser för att stödja personerna att lämna prostitutionen. I Sverige har man intagit en så kallad nolltolerans mot prostitutionen. Internationellt sett så är skadereducering det arbetssätt som förekommer oftast och det utgör en
grundläggande beståndsdel (a.a.). Siring (2008) belyser dock att inom de grupper av socialarbetare som formerats i Sverige under senare delen av 2000- talet finns det en tendens som riktas mer mot skadereduktion.
Socialt arbete med prostitution kan förenklat delas in i två huvudinriktningar eller perspektiv beroende på vilken ideologi man väljer att utgå ifrån i sitt arbete: ”(1)
En nolltolerans mot prostitution eller en syn på prostitution som nedvärderande och skadlig, där målet är att hjälpa kvinnor och män ut ur prostitution, och (2) ett skadereduktions- och rättighetsperspektiv, där målet är att stötta kvinnor och män i prostitution, reducera skador och säkra deras rättigheter i den situation de befinner sig i” (Holmström & Skilbrei, 2008, s. 24). Dessa två arbetssätt med
prostitution kan jämföras med de två perspektiv på prostitution som vi tidigare tagit upp, se 3.4. I Norge varierar de sociala insatserna utifrån både ideologisk ståndpunkt och arbetssätt. Pro Sentret och de prostituerades intresseorganisation PION som finns i Oslo, lägger vikt vid skadereduktion och rättighetsperspektivet medan Kirkens Bymisjon i Oslo arbetar efter att få kvinnor ut ur prostitution och skapa möjligheter till en annan framtid. Skillnaden märks därför av i deras fältarbete. Pro Sentret arbetar i första hand med korta möten på fältet och med utdelning av kondomer och glidmedel samt en kortfattad information. Kirkens Bymisjon strävar mer efter fördjupade möten och samtal, psykosocialt stöd. I Sverige arbetar socialarbetarna som ingår i de olika såkallade
prostitutionsenheterna som finns i storstäderna med uppsökande fältarbete i framför allt gatumiljöer, men numera i viss utsträckning även på Internet, i
rådgivnings- och stödverksamhet och behandlingsarbete. Till skillnad från i Norge är de sociala insatser som erbjuds i Sverige i stor utsträckning inriktade mot att få kvinnor och män ut ur prostitutionen (a.a.).I vår empiri nedan kommer vi att redovisa vad som sagts i våra intervjuer om bland annat kondomutdelning som ett sätt att få kontakt med grupper i prostitution och vi kommer att diskutera detta vidare under vår analys.
6. REDOVISNING AV EMPIRI
Vi har sammanlagt intervjuat sex socialarbetare som arbetar med prostitution. Två av socialarbetarna arbetar med kvinnor som prostituerar sig på gatan, och dem har vi intervjuat tillsammans. Fyra av socialarbetarna intervjuade vi som en fokusgrupp, där två socialarbetare arbetar med dem som köper sexuella tjänster och två socialarbetare arbetar med de som prostituerar sig via Internet.
Intervjuerna har skett i en mellanstor stad i Sverige.Vi kommer att som vi tidigare nämnt under 2.5 att använda oss utav fingerade namn när vi redovisar
intervjuerna. De två socialarbetare som arbetar med prostitution på gatan har fått namnen Petra och Åsa. De två socialarbetare som arbetar med prostitution på nätet benämns som Johan och Frida och de två som arbetar med sexköp har fått namnen Lisa och Lars. Intervjupersonerna har fått komma olika mycket till tals, detta beroende på deras olika expertisområden samt hur länge de har funnits inom verksamheten.
6.1 Mål och syfte
Kompetenscenter prostitution består av tre olika verksamheter som arbetar med olika arbetsområden inom prostitution. Verksamheterna jobbar med prostitution på gatan, nätet inklusive andra arenor samt de som jobbar med sexköparna. Deras mål med arbetet är förebyggande, rådgivande och stödjande mot trafficking/prostitution och HIV/STI (sexuella överförbara sjukdomar).
Samtliga verksamheter säger att de arbetar främst med socialt förändringsarbete. Men detta utvecklade de dock inte vidare exakt vad det var för socialt
prostitution och jobba med traffickingärenden om det finns. De ansvariga för deras arbete är Sociala Resursförvaltningen men de arbetar utifrån en
handlingsplan mot prostitution och trafficking från regeringen. Det är vidare upp till varje kommun att uttala att de har ett problem med prostitution och då tillsätta tjänstemän för att arbeta med problemet. Handlingsplanen råder det dock lite olika åsikter om, vilket vi kommer att belysa med citat under vår rubrik praktiskt arbete (6.2).
Det enda konkreta om mål och syfte med verksamheterna som vi tyckte att man kunde ta fasta på under våra två intervjuer, var från Åsa som arbetar med prostitution på gatan som tydligt uttryckte:
”Målet är att få kvinnorna ut ur prostitutionen och att de får ett annat liv och att de kan må bra i detta oavsett vad de har med sig i ryggsäcken.”(Åsa)
Målet med verksamheten är att stoppa nyrekrytering, framförallt då av yngre kvinnor. Om det förekommer minderåriga som prostituerar sig rapporteras detta tillsammans med en anmälan till respektive socialbyrå. Socialarbetarna har ingen delegering i dessa beslutsfrågor och kan därför inte handlägga dessa ärenden själva utan får skicka vidare dem. Det är inte ofta det förekommer minderåriga på gatan, men om dem misstänker detta ber de alltid om legitimation. Om det behövs göras en anmälan så informerar de alltid kvinnan i fråga. Målet är även att få kvinnor med minderåriga barn ut ur prostitutionen.
Vidare så var det väldigt svårt för oss att få fram exakt vad de har för mål och syfte med sina verksamheter. Detta kan bero på att fokusgruppen tyckte att deras handlingsplan som de fått från Regeringen är oklar och inte innehåller några tydliga riktlinjer för hur de ska arbeta. Det blir då svårt för dem att uttala sig om hur de arbetar för att uppnå mål och syfte med verksamheten eftersom de inte fått konkreta arbetssätt att arbeta utifrån. De får istället prova sig fram på egen hand vilket kan innebära att de ibland går över de moraliska linjerna som vi kommer att utveckla nedan under praktiskt arbete. Detta gör att det blir svårt för dem att möta Regeringens ambitioner. Under intervjun med Åsa och Petra uttryckte de sina mål med verksamheten väldigt konkret, detta beror på att deras verksamhet har funnits mycket längre, de nämnde dock inget om handlingsplanen från Regeringen eller om deras riktlinjer. Ingen av verksamheterna uttalar sig om några riktlinjer från kommunen eller från sina närmaste chefer. Utifrån detta blir det svårt för oss som forskare att förklara hur socialarbetarna arbetar för att uppnå mål och syfte med sitt arbete då de själva inte fått riktlinjer för hur de ska arbeta utan mer vad de ska göra.
6.2 Praktiskt arbete
Det framkommer under våra två intervjuer att det praktiska arbetet skiljer sig mycket åt för de tre olika verksamheterna. Främst skiljer det sig åt i hur många klienter de träffar samt på vilket sätt kontakterna sker. Verksamheten som arbetar med prostitution på gatan arbetar med uppsökande arbete, medan de andra två verksamheterna får göra reklam för sina verksamheter på andra sätt och vänta på att klienterna som behöver hjälp tar kontakt med dem. Av Petra och Åsa som arbetar med kvinnor som prostituerar sig på gatan framkommer det att de aldrig arbetar ensamma då de är ute i prostitutionskvarteren på kvällar och på nätter. Detta på grund av säkerhetsskäl eftersom det kan förekomma olika olägenheter
som till exempel hot mot socialarbetarna när de kommer i kontakt med de som köper sexuella tjänster eller med hallickar som de inte kan påverka.
Dagtiden är mer strukturerad och då arbetar de med stödjande och motiverande samtal med kvinnorna, antingen genom hembesök eller genom telefonkontakt. De följer även med när en del kvinnor ska besöka olika myndigheter,
behandlingshem, avgiftningsenheter, fängelse med mera.
Det framkommer att Petra och Åsa enbart träffar de kvinnor som mår mycket dåligt. Detta eftersom de som mår bra av att prostituera sig och inte har behov av att ta någon kontakt med dem. Petra och Åsa har kontakt med 52 kvinnor och av dem är 65 % missbrukare. Som mest har de kontakt med 7 till 8 kvinnor på en kväll och menar att för cirka 10 – 15 år sedan hade antalet varit det tredubbla. Det framkommer även att de har fått pengar till ett preventionspaket av Malmö kommun och av Region Skåne. Preventionspaketet består bland annat utav kondomer, glidmedel samt personlarm och en folder om sex- och personsäkerhet som de delar ut till de kvinnorna de möter när de är ute i prostitutionskvarteren. Preventionspaketet är menat att skydda kvinnorna mot både STI/HIV samt mot överfall.
Frida, Lars, Johan och Lisa som arbetar med prostitution på nätet och andra arenor samt med sexköparna framhåller en mer skiftande bild av sitt praktiska arbete. Mycket av diskussionerna om verksamheternas praktiska arbete handlade om en otydlighet om hur de skulle arbeta och vilka konsekvenser detta kunde få. De har fått riktlinjer om vad de ska göra men inte hur det ska göras. De diskuterade även skillnader i hur man arbetar på olika platser i landet. Något som var av särskild vikt för dem och som beskrevs flera gånger under intervjun är samarbetet och samverkan med andra myndigheter och organisationer samt hur man når ut till målgruppen och visar att man finns.
Verksamheterna inom Kompetenscenter Prostitution har olika expertisområden men de diskuterar samma frågor och utifrån samma principer. De tycker att det är den största skillnaden mellan dem och andra städer där verksamheterna väljer att dela upp sig. I dessa städer så ligger även till viss del verksamheten som vänder sig till kvinnor som säljer sex under Kriscentrum för kvinnor och verksamheten som vänder sig till män ligger till viss del under Kriscentrum för män. De menar: ”… att man på något sätt typifierar den bild som redan finns och då missar man
väldigt många människor som inte hamnar i de kategorierna.” (Lars)
”Typ om man har fel kön. Det är faktiskt så att det är fler unga pojkar än tjejer
som säljer sex. Och ska de då gå till Kriscentrum för kvinnor? Vad gör det med en själv och ens självbild?” (Lisa)
De tycker då själva att det är viktigt att man inte typifierar eller klassificerar sexköpare och sexsäljare som att det bara är kvinnor som säljer sex eller att det bara är män som köper sex. De strävar efter att kunna nå ut till en så bred
