På grund av bristfällig (administrativ) kommunikation hamnade vi till en början på 14 dagars efterkälke varefter annan handledare tilldelades. Tur nog satt vi sedan tidigare på en tämligen stor samling empiri och erhöll tydlig inriktning kring vad vi önskade uppnå med föreliggande uppsats.
Med utgångspunkt från utbildningen och införskaffat material har delar inom detta arbete för- delats förhållandevis lika och vi har båda två granskat majoriteten av samtligt material för att på så vis kunna erhålla bättre överblick.
BILAGA I: FOTNOTER
1
Caregiver should herein not be directly interpreted by its English definition by which it generally implies “a family member or paid helper who regularly looks after a child or a sick, elderly, or disabled person” (Lexico, 2020). Vårdgivare may in itself be directly translated as “caregiver” as per the prefix vård- (English: “care-”) + the suffix -givare (English: “-giver”), thus implying “someone who provides care.”
2
Krisdrabbad är den klient som lider av psykisk ohälsa och är i behov av hjälp.
3
Dekompensation, i psykiatrisk mening, förekommer vanligtvis till följd av antingen sjuk- dom, stress eller utmattning och innebär totalförlust av förmågan att förmå bibehålla det egna mentalhälsotillståndet; används ofta för den vars mentalhälsomekanismer har urhol- kats på grund av antingen temporärt psykologiskt ohälsotillstånd eller befintlig psykisk sjukdom (Dictionary, 2020).
4
Jämför Waller (2009), s. 7.
5
Jämför Statens offentliga utredningar (2006:100), s. 7.
6
Se Trauma och utveckling, s. 19.
7
Kris betyder “avgörande förändring” och användes tidigare inom medicinen för att b teckna sjukdomars avgörande omkastningar till antingen det sämre eller det bättre (Cull- berg, 1974). Se bland annat Johan Cullbergs kristeori, s. 10.
8
Ej att förväxla med Cullbergs (1974, 1976, 1987) kristeori.
9
Ej att förväxla med Eriksons (2004; Eliasson, 1979; Jerlang et al, 2013) jagteori.
10
Psykos karaktäriseras av att ett förvirringstillstånd har inträffat och allvarligt skadat verk- lighetsbedömningen, alternativt även förföljelseidéer eller andra vanföreställningar (Cull- berg, 1974).
11
Att klienter med de bästa av förutsättningar kan drabbas av psykisk kris tydliggjordes även 35 år tidigare av Cullberg (1974).
12
Dock är vi inte så pass säkra på att vår egen förförståelse kan ha haft inverkan på resulta- tets trovärdighet: tre års heltidsstudier inom socialpsykiatri, vilket har medfört förståelse kring vad socialpsykiatrisk praxis innebär rent teoretiskt, har nu efter ynka tre månaders intensivstudier i led om att kunna färdigställa föreliggande uppsats har bland annat resul- terat i att utbildningens lovord kring fenomenologisk empati kommit till att sättas på sin spets.
13
Under skriveriprocessens gång började vi ifrågasätta inte enbart vårdapparaten och dylikt, utan även den egna utbildningen såsom varför utbildningsansvariga till synes har åsi- dolagt, om inte rent av medvetet förkastat, svensk socialpsykiatris tillblivelse och utveckl- ing, och i dess ställe propagera för dess amerikanska motsvarighet. Med andra ord, vi har
inom ramen för föreliggande uppsats till större del inte enbart utgått från vad vi rent teore- tiskt har lärt oss gällande psykiatri, utan även från vad vi inte har, om inte rent ut sagt vad vi borde ha, lärt oss.
BILAGA II: TERMDEFINITIONER
Vänligen notera att majoriteten nedanstående definitioner efterföljs av citat på grund av det metodval som föreliggande uppsats utgår ifrån.
A
Autonomi definieras som en individs fysiska och psykiska välbefinnande främjat av självkon- troll och valmöjligheter (Waller, 2009). För mer om detta, se Autonomi i “Tidigare forskning” (s. 7).
Avinstitutionaliseringen har med åren getts olika definitioner såsom att stundom avse mental- sjukhusavvecklingen och intuitionspatientsutskrivningar till andra slags boendeformer eller att avse avvecklingens bakomliggande vårdideologier och -inriktningar, det vill säga arbetsfor- mer såsom till exempel öppenvård och andra slags samhällsbaserade insatser som avsåg er- sätta institutionsvården där även den bra mycket senare och än i dag kritiserade 1995 års psy- kiatrireform kom till att utgöra en del inom denna process (Dahl, 2007). För mer om detta, se Socialpolitisk utveckling i “Teori” (s. 11).
B
Brukarinflytande handlar om att klienten är fullt kapabel som drivkraft kring den egna be- handlingen där målet är att ersätta vårdgivare/klient-relationen med ett partnerskap öppet för förhandling där bådadera parterna är jämlika (Borg, Karlsson & Kim, 2009; Eriksson, 2017). För mer om detta, se bland annat Brukarinflytande och Brukarperspektivet i “Tidigare forsk- ning” (s. 7).
E
Egenmakt definieras som klientens egenansvar (Davidson et al, 2009) i led om att han eller hon skall kunna (åter)ta kontrollen över det egna livet och skildras inte som ett mål, utan som en process i riktning mot ett sunt och välbefinnande liv (Cox & Parsons, 1998). För mer om detta, se Egenmakt i “Tidigare forskning” (ss. 7–8).
Evidensbaserad praktik definieras som “en transparent strategi för att tillförsäkra stöd och hjälp till människor för att få det bättre vad gäller levnadsförhållanden, funktionsförmåga och livskvalitet” (Oscarsson, 2009; Olsson, 2011; ref. i Svanevie, 2013, ss. 20, 23) och densamma “transparent beslutsfattande bestående av en sammanvägning av klientens erfarenheter, den professionelles expertis och bästa tillgängliga vetenskapliga kunskap” (Socialstyrelsen, 2011, s. 7); “ett möjligt tillvägagångssätt för att, med klientens behov i centrum, hantera och syste- matiskt lära av den komplexitet som arbetet med människor i utsatta livssituationer innebär” (Svanevie, 2013, s. 20) som “förutsätter . . . ett närmande mellan forskning, utbildning och praktik i socialt arbete—med klientens behov i centrum” (ibid., s. 17). För mer om detta, se
Evidensbaserad hälso- och sjukvård i “Tidigare forskning” (s. 8).
K
Kris definieras som en “mycket svår situation [speciellt] om (vändpunkt i) sjukdomsförlopp [respektive ekonomisk] kris” (Svenska Akademiens ordlista, 2020); ett “tillstånd där ett akut sjukdomsförlopp når sin kulmen varefter en avgörande (positiv [eller] negativ) vändning sker” (Svensk ordbok, 2020). Termen togs förvisso upp så tidigt som i Lundahl & Bjerres On Men- tal Hygiene (1931; ref. i Cullberg, 1986), men blev först allmänt vedertagen genom Gerald Caplans Principles of Primary Prevention (1964; ref. i ibid.), tidigare internationellt lanserad i Lindemann (1944; ref. i ibid.). Termen definieras därutöver även som “ett tillstånd som utlö- ses när en individ möter ett hinder för viktiga livsmål och som, under en tidsperiod, är oöver- stigligt att lösa genom att använda vanliga problemlösningsmetoder” (Caplan, 1961; ref. i Cullberg, 1976, s. 186); som “en period av desorganisation inträder, en period av oro, under vilken många olika abortiva lösningsförsök görs” (ibid.) varefter “någon slags anpassning vilken kan vara eller inte vara i individens eller hans omgivnings bästa intresse” slutligen uppnås (ibid.). För mer om detta, se Psykologiska teorier och Dynamisk psykiatri i “Teori” (ss. 10–11, 18–22).
P
Psykisk kris definieras som så att “individens psykiska situation vid [en] yttre händelse . . . är av den arten eller graden att hans [eller hennes] fysiska existens, sociala identitet och trygghet eller basala tillfredsställelsemöjligheter i tillvaron hotas” (Cullberg, 1974, s. 3). Frånsett att en entydig definition ter sig svårfunnen innebär själva upplevelsen i fråga en extern händelse, en intern tolkning av sagda händelse och en reaktion på sagda tolkning. Sagda definition ute- sluter även de av externa händelser inte likafullt bestämda “mognads-” eller “utvecklingskri- serna” där krisanalys och -psykoterapi bör beakta följande fyra intimt sammanhängande aspekter: (1) klientens externa reella händelse; (2) händelsens utformning av en psykisk repre- sentation, det vill säga specifika och ofta undermedvetna associationer; (3) klientens iakttag- bara reaktioner; och (4) andra individers samspel med denne (ibid.). För mer om detta, se Psykologiska teorier och Dynamisk psykiatri i “Teori” (ss. 10–11, 18–22).
Psykisk ohälsa definieras som en tillämpbar kollektionsterm för “en vid grupp av ohälsotill- stånd som har psykiska komponenter” (Riksrevisionen, 2009, s. 20) vari inte bara grava psy- kiska störningar inkluderas, “utan även milda former av ohälsa av exempelvis depressiv natur” (ibid.). Vidare kan anmärkas att Socialstyrelsens dödsorsaksregister tillika psykiatrisk öppen- och slutenvårdsstatistik befolkningsmässigt reflekterar att psykisk ohälsa tycks vara “ett av de stora folkhälsoproblemen” i modern tid (Socialstyrelsen, 2013, s. 7). För mer om detta, se bland annat Sjukrollen i “Tidigare forskning” (s. 8).
Psykisk störning definieras som ett hälsotillstånd kännetecknat av abnorma beteenden och upplevelser, och att den har kommit till att substituera termen “psykisk sjukdom” för att där- med kunna betona att somliga inneburna tillstånds biologiska underlag inom det psykiatriska verksamhetsfältet inte kan bejakas (Nationalencyklopedin; ref. i ibid.). För mer om detta, se bland annat Sjukrollen i “Tidigare forskning” (s. 8).
Psykiskt funktionshinder anmärks ha tillkommit då en psykiatrisk diagnos i sig betraktas ina- dekvat för att kunna skildra konsekvenserna för klienten (Statens offentliga utredningar, 2006:
100; ref. i Riksrevisionen, 2009). Socialdepartementet (2009; ref. i ibid.) anmärker vidare att termen även är omgivningsrelaterad, det vill säga att omgivningens ovilja till att anpassa sig utefter psykiskt funktionsnedsatta klienters behov förmodas utgöra ett hinder. För mer om detta, se bland annat Sjukrollen i “Tidigare forskning” (s. 8).
S
Samverkan definieras som “ett medel eller en process som krävs för att två eller flera parter [skall] uppnå ett gemensamt mål som man inte kunnat uppnå på egen hand” (Sveriges Lant- bruksuniversitet, 2016, s. 3). För mer om detta, se bland annat Brukarinflytande, Brukarper- spektivet, Delaktighet och Samverkan i “Tidigare forskning” (ss. 7–8).
Sektoriserad psykiatri definieras som en organisationsform vars syfte är att dels reducera den traditionella psykiatriska vårdorganisationens nackdelar och problematik, dels utforma tillö- kade förutsättningar för att på så vis tillvägabringa vårdkvalitetens av nytillkommen kunskap och metodik möjliggjorda stegring. Med detta avses en enstaka organisation bedriva öppen tillika sluten vård och ansvara för samtlig psykiatrisk vård för befolkningen inom ett givet geografiskt avgränsat område alltmedan den med förbättrade möjligheter avser uppnå flexibi- litet, kontinuitet, närhet, samverkan, tidigåtgärder och tillgänglighet (Sjukvårdens och social- vårdens planerings- och rationaliseringsinstitut, 7/78). Den utgörs även av särskilda underlag och överväganden, och vars riktlinjer grundas på bland annat erfarenheten att insjuknande tillika sjukdomsutveckling är en konsekvens av de sociala system av vilka individen har ut- gjort och utgör en del (Sjukvårdens och socialvårdens planerings- och rationaliseringsinstitut, 12/77). För mer om detta, se Sektoriserad psykiatri i “Teori” (ss. 11–18).
V
Vårdrelation syftar till bibehållandet av såväl kommunikation som sam- och rollspel emellan vårdgivare och klient (Norberg, 1992), vilket kräver bland annat tid och tilltro. För mer om detta, se Autonomi, Brukarperspektivet, Delaktighet, Egenmakt, Evidensbaserad hälso- och sjukvård, Förebyggande arbete, Hopp, Vårdgivare/klient-relationen, Samverkan, Sjukrollen, Tid, Tilltro, Återhämtning och Återhämtningsinriktat arbete i “Tidigare forskning” (ss. 7–9).
Å
Återhämtning definieras som “en process [och] en attityd” (Deegan, 2004; ref. i Återhämt- ningskonsult, 2020); “ett sätt att närma sig dagen och konfrontera utmaningarna” (ibid.); “att känna igen sina begränsningar [och] se oändliga möjligheter” (ibid.); “att ha kontroll över sig själv” (ibid.); “en fråga om att resa sig till ett nytt liv” (ibid.). Det är därutöver dels en person- lig resa som bör bistås och följas, dels en process som till följd av bland annat bristande kommunikation och dåligt bemötande riskerar avsevärt försämras (Pilgrim & McCranie, 2013). För mer om detta, se Återhämtning och Återhämtningsinriktat arbete i “Tidigare forskning” (s. 9).