Arbetsinsatsens rimlighet

Arbetsinsatsen är svårbedömd med tanke på att jag endast använt IDA för simulering av en byggnad och dessutom parallellt med inlärningen av programmet. Med svaga kunskaper om både simuleringsprogrammet och det installationstekniska har jag som sagt inte varit den optimala användaren av programmet.

Enligt mina egna erfarenheter som nybörjare i programmet är inte självinlärning tillräckligt. Programmet är inte svårt att förstå på en grundläggande nivå, men för en djupare förståelse krävs mer än att prova sig fram. Och en djupare förståelse för programmet anser jag vara en av de viktigaste faktorerna för att det ganska krävande arbetet med indata ska löna sig. Att mata programmet med data utan att förstå hur programmet resonerar och använder sig av den ger dåliga förutsättningar för att göra rätt bedömningar och val vid användning av

programmet. Det är inte heller tillräckligt att förstå programmet utan att ha en djupare förståelse för den installationstekniska delen.

För att kunna använda IDA krävs av flera anledningar stor kunskap om programmet, förståelse för hur inmatad data används samt djupare kunskaper och förståelse för de installationstekniska lösningarna.

För rimlig arbetsinsats krävs för det första orientering i programmet, vilket jag förmodligen själv skulle ha märkt till viss del redan vid simulering av ytterligare en byggnad. Orientering i programmet är därmed inte tillräckligt, djupare kunskaper i programmet samt om det

installationstekniska krävs definitivt, men då jag själv inte har någon av dem kan jag inte säga mycket om hur rimlig arbetsinsatsen skulle kunna bli.

Mängden indata går inte att komma ifrån. Däremot bör sättet på vilket man tolkar och hanterar inmatningen av den påverka arbetsinsatsens omfattning. Med djupare förståelse för programmet, installationerna, hur indata används i programmet, vilka följder ändringar och förenklingar får, färdiga databaser med ofta förekommande komponenter samt lite rutin på hur man bäst löser olika typer av problem borde en betydlig lättnad av arbetsinsatsen uppnås. Men någonstans går en gräns för hur mycket arbetet med indata kan underlättas och ett relativt tidsödande arbete med grundläggande indata för varje projekt är nog att räkna med. Detta leder fram till diskussion om vilken användning IDA kan tänkas lämpa sig bäst för på ett VVS-företag.

Att som i mitt fall bygga upp en hel modell med indata för en lösning som redan är fastställd till största del, bara för att göra en årsenergiberäkning, anser inte jag vara den lämpligaste användningen av programmet. En sådan användning verkar inte kunna bli tidsmässigt försvarbar. För att försvara det tidskrävande indata-arbetet är en lämpligare användning att tidigt i projekteringen skapa en modell av byggnaden i IDA så att, som det uttrycktes tidigare i lämplighetskraven, ”olika tekniska lösningars påverkan på byggnadens totala energibehov kan studeras”. Då skulle modellen kunna användas mer effektivt i projektet för att optimera lösningen. En sådan användning skulle dessutom kunna tänkas underlätta för att uppfylla BBR: s hårdare krav, förutsatt att användningen av programmet för med sig ett arbetsätt där man undersöker effekterna av olika lösningar tidigt i projekteringen. Vid svårigheter att uppfylla kraven borde IDA vara ett bra hjälpmedel för att även hitta problem som kanske inte enbart kan lösas med installationstekniska ändringar. Ett exempel skulle kunna vara stora fönsterytor i olämpligt väderstreck, där IDA skulle kunna peka på effekterna av

För att göra mödan med inmatning av indata värt besväret bör de lite mer avancerade funktionera, som till exempel styrning och reglering, tilldelas en del uppmärksamhet. Mina begränsningar hindrade mig från att skapa reglersystem, en funktion som bör utnyttjas efter så mycket tid med att skapa modellen i programmet. Har man inget behov av att utnyttja de djupare funktionerna eller av att undersöka effekten av olika lösningar för olika avseenden, bör användningen av IDA ur synpunkten om rimlig arbetsinsats kanske övervägas något?

Användningen av IDA ska kanske också övervägas om programmets eller egna

begränsningar skapar ett behov av fler program för energi- och klimatsimuleringar bredvid IDA. För att vara försvarbart tidsmässigt bör man kunna hantera programmet så pass väl att det räcker som enda program. Vilken typ av projekt som i regel brukar hanteras av företaget, samt vilka krav de ställer på programmet, är också en viktig aspekt att ta hänsyn till.

En något tyngre inledande arbetsinsats med programmet skulle kunna tänkas vara försvarbart om programmet används effektivt i projektet. Mina egna begränsningar hindrar mig från att säga något om programmets, och frågan om hur snabbt arbetet med programmet kan göras med djupare kunskaper om program och installationer kvarstår. Likaså hur fritt man

verkligen upplever skapandet av simuleringsmodellen när sådana kunskaper väl uppnåtts. Om det verkligen bara var mina begränsningar som hindrade mig från att återge de något mer okonventionella lösningarna i IDA går att fundera över. Underlättar djupare kunskaper om installationer och IDA i tillräcklig grad, eller är programmet begränsat vid okonventionella installationslösningar?

Att fundera kring är även hur den dåliga översikten i programmet fungerar vid ändringar och undersökning av olika lösningar? Det går att ana en vikt av att vara systematisk och noggrann vid ändringar och tillägg.

I slutändan får inte glömmas att kraven på ett program inte kan vara oändligt höga och att det oftast ligger i användarens händer att finna vägar för att lösa problem som gärna vill skyllas på programmets begränsningar. Oftast är det användaren av programmet som inte inser att det finns sätt att lösa problemen på.