4. DISKUSSION
4.1. Bedömning av arbetet i IDA
4.1.1. Oöverskådligt arbete
Resultaten från IDA ger ett okomplicerat och enkelt intryck, men bakom resultaten ligger först ett omfattande arbete med inmatning av indata och därefter ett stort antal beräkningar utförda av programmet. Inmatningen av indata är ett omfattande och relativt tidskrävande arbete, vilket kan vara svårt att föreställa sig vid anblicken av presenterade resultat från simuleringen.
Redovisning av viss indata kan erhållas genom att beställa en rapport från programmet som dokumenterar valda parametrar i ett visst system, men rapporten är tämligen oöverskådlig och svårtydd med parametrar och indata samlade i långa rader. Bäst överblick och förståelse av inmatade uppgifter får man i själva programmet, men även här är inmatade uppgifter väldigt oöverskådliga.
Indata görs i många steg och är spridd under många olika dialogrutor och formulär, vilket gör den oöverskådlig även vid arbetet med den. Många parametrar som väljs i programmet döljer bakomliggande information och innebörden av dem finnes oftast först i användarmanualen, där man i regel kan få närmre information om olika dialogrutors parametrar och innebörden av dem. .
Beräkningarna som utförs av programmet redovisas inte, vilket förmodligen på grund av den stora mängden beräkningar som utförs under en simulering inte heller skulle vara rimligt. Däremot kan programmets oöverskådlighet och stora mängd dolda beräkningar vara värd att nämna inför vidare diskussion om dess användning.
4.1.2. Krävande indata
Inmatningen av indata görs som sagt i många steg. Uppbyggnaden är svår att beskriva, men består i stort sett av ett antal huvudsidor som behandlar en viss typ av inmatningar. För varje huvudsida och varje inmatning kan man gå vidare i fler steg, med ännu fler inmatningar och ytterligare steg och så vidare. Resultatet blir många steg med nya dialogrutor för varje steg, där överblicken försvinner ganska tidigt.
Upplägget i programmet består av att samtliga data matas in, oavsett typen av beräkning som önskas. Redan från början kan önskad typ av beräkning väljas, ”klimatmodell” eller
”energimodell” samt vilka resultat som önskas vid simuleringen. Detta förändrar dock inte något bland indatasidorna. Även om bara energiberäkning ska utföras och önskat resultat endast består av ”köpt energi”, visar programmet indatasidorna likadant. Med dålig inblick i vilka parametrar programmet tar hänsyn till vid olika typer av beräkningar är det svårt att ignorera inmatning av vissa indata. Dessutom räknar programmet i regel med egna default- värden om inget anges, vilket kan orsaka fel om parametern trots allt ingår i en relevant beräkning för önskade resultat. För att spara tid skulle det underlätta om programmet först
krävde ett val av beräkning och önskade resultat, varefter relevanta indatakrav presenterades. Vid behov av fler resultat än önskade skulle användaren istället kunna komplettera med fler indata. Kanske är upplägget mer logiskt för den som har en djupare kunskap i hur
programmet tänker, men min uppfattning är att man ägnar mycket tid åt inmatningar som kanske inte är relevanta för önskade resultat, vilket visserligen ger en stor frihet att beställa resultat i efterhand utan att behöva göra fler inmatningar.
4.1.3. Stor frihet att återge verkliga förhållanden
Samtidigt som IDA kräver mycket indata, inte minst installationstekniska, fås smidigt verklighetstrogna data om klimat genom att klimatdata för svenska orter finns lagrade i programmet. Det finns även några klimatdata för några observerade orter, där det mest ”normala” året valts ut, för att kunna återge ett år med normala klimatvariationer.
Programmet tar själv hänsyn till vald ort och klimatfil under simuleringen och indata relaterat till detta behöver ej göras. För simulering av biblioteket valdes till exempel Malmö som ort, ”slätt” som vindprofil och klimatfilen ”Göteborg, Säve 1977”.
Byggnaden kan importeras direkt från CAD-system till IDA i ett särskilt format, vilket är smidigare jämfört med den metod jag använde, där byggnaden ritades upp i IDA direkt. I modellen av byggnaden kan zoner motsvarande olika rum skapas, som sedan kan förses med fönster, dörrar, läckor, öppningar, datorer, människor, golvvärme, belysning, bafflar och mycket mer. För att återge verkliga situationer kan det mesta kopplas till tidsschema, som man skapar eller väljer färdiga. Därmed kan till exempel personbelastningen anpassas efter klockslag, veckodag årstid och liknande, för att likna verkliga förhållanden med varierande förhållanden. På samma vis kan man stänga av belysningen efter stängningsdags, ha viss andel belysning kvar nattetid, ytterdörrar kan öppnas och stängas under dagen etc. I modellen av Lomma bibliotek skapades bland annat solavskärmning efter verklig modell med
automatiskt styrning efter ljusets intensitet.
Beträffande de tekniska installationerna finns här också stor frihet att återge verkliga situationer, men med något större krav på den som ska mata in datan. För att kunna hantera inmatningen av tekniska installationer krävs först och främst ganska stor kunskap om det installationstekniska. Framförallt för att återge reglering av installationerna, vilket kräver förståelse för hur allt hänger ihop, men även för att förstå innebörden av de parametrar
programmet ber om. För ganska konventionella installations-lösningar skulle det räcka med hyfsad kunskap i programmet kombinerat med att man är väl insatt i det installationstekniska.
För mer okonventionella lösningar krävs en djupare kunskap i programmet, för att kunna skapa och återge dessa lösningar korrekt. Då jag själv varken har djup kunskap om det installationstekniska eller om IDA och lösningarna i byggnaden var relativt okonventionella har jag inte varit den optimala användaren av programmet. Jag kan därför inte säga mycket om till vilken grad man kan återge mer okonventionella lösningar, men med djupare kunskap om båda delar bör det gå att återge mindre förenklat än vad jag gjort.
Programmet tar hänsyn till en stor mängd faktorer samtidigt och många av verklighetens situationer går att återge, begränsningen ligger främst i användarens kunskaper i programmet samt om byggnaden/installationerna som ska återges. För att återge allting exakt krävs en hel del arbete, men med viss kunskap om vad som är avgörande för resultaten kan hyfsat
verklighetsnära modeller skapas i rimligare arbetsomfattning.