Arbetslagen har på Bindvideskolan utvecklats till att bli en väl etablerad form för samverkan, som idag tas för tämligen självklar. I arbetslaget finns en hemvist som är av stor betydelse för de allra flesta av organisationens enskilda medlemmar. Tillhörigheten i arbetslaget skapar en trygghet i arbetet. Den samhörighet med andra som skapas i arbetslaget är av största betydelse för att uppnå tillfredsställelse i det dagliga arbetet. Arbetslagen har utvecklats till att bli något av egna hem i den stora skolan.
Att jobba i arbetslag är en trygghet. Man är aldrig ensam utan har stöd av sina kollegor i ar- betslaget.
Arbetslaget är ett enormt stöd i det dagliga arbetet och jag är övertygad om att samarbetet oss emellan även smittar av sig på våra elever och att de ser oss som en enhet, som har samma vär- deringar.
Jag upplever det som om att vi hjälps åt med det mesta i arbetslagen och i arbetsenheten (7-9). Däremot finns en stor motsättning mellan lärarna i skolår F-6 och lärarna som undervisar i skolår 7-9. Det känns som om att vi arbetar på två olika skolor med helt olika mål.
Vi försöker också att planera in ungefär samma saker för eleverna oavsett vem av oss de har som klassföreståndare. Vi jobbar i treårscykler och vi hjälps åt med att tillföra det som någon har gjort och sett att det fungerade bra. Vi grovplanerar tillsammans och finplanerar årskursvis med den vanliga undervisningen. Det gör att man aldrig är ensam om planeringen. Det känns både roligare och blir mycket bättre eftersom man kan hjälpas åt och hinner mer än om man skulle ha gjort allting själv. Man känner sig aldrig ensam och utlämnad. Om det blir problem så hjälps vi åt med dem.
Inom de olika arbetslagen har samarbetet nått olika långt till sitt innehåll. Elevvården är det område som med störst självklarhet behandlas på den gemensamma tid som står till förfogan- de. Men i övrigt så råder nästan genomgående en ambition och förhoppning om att arbetet skall vidgas och fördjupas. Det finns en vilja hos arbetslagens medlemmar att utveckla samar- betet. Att så inte alltid sker beror i huvudsak på yttre faktorer.
Däremot skulle vi behöva komma vidare med det pedagogiska arbetet. Det som diskuteras på våra möten är mest elevärenden. Detta tar upp en stor del av den viktiga tiden då vi hade kunnat prata om t.ex. temaarbeten och gemensamma beröringspunkter i undervisningen.
Vi träffas på avsatt konferenstid minst en gång i veckan, då vi planerar och diskuterar gemen- samma frågor. Tyvärr går väldigt mycket tid åt till rent organisatoriska frågor. Tid för pedago- giska samtal finns knappt och det är något jag saknar. Vid varje termins utvärdering är vi över- ens om att vi ska bli bättre på att prioritera den pedagogiska biten, men så fort den nya terminen har börjat är vi insnärjda i en massa rent praktiska frågor igen.
I år har vi startat terminen med att presentera de stora arbetsområden som vi ska läsa i varje ämne för eleverna. Eleverna har sedan fått sitta i grupper och ge förslag på vilka områden som vi skulle kunna läsa samtidigt och hur vi skulle kunna redovisa dessa, arbetssätt, teman mm. Vi fick många bra förslag som jag hoppas att vi ska kunna arbeta vidare med. Vi har flera ”nya” lärare i arbetslaget och jag upplever att vi har en relativt gemensam kunskapssyn. Det borde därför inte vara några problem att arbeta på ett annat sätt än vad vi gör idag.
Vi har nu lagt upp arbete efter barnens behov och de vuxnas kompetens i arbetslaget. Utifrån detta har det blivit väl planerat arbete för barnen med intresserade och engagerande vuxna. Jag tror att det är otroligt viktigt att vi vuxna vågar släppa kontrollen till andra duktiga pedagoger. En kan ansvara för bild, musik , matte, idrott osv. Viktigt att vi tar tillvara de olika kompetenser.
Arbetslagens arbete visar att det finns en aktörsberedskap präglad av samarbete, flexibilitet och ambition till framförhållning. Planeringen i arbetslagen störs dock av diverse yttre fakto- rer som skulle kunna elimineras. Sådana faktorer är exempelvis att lektionstid vilken tidigare avsattes för gemensam tematid inte längre finns på schemat, att arbetsgrupper schemabinds till tider då arbetslagen har sin mötestid och att planeringstid måste användas till upp- och nerpackning pga. den årliga idrottsskolan.
Den egna arbetssituationen
I de brev som bildar underlag för kulturanalysen finns relativt få utsagor som lyfter fram den egna arbetssituationen. Detta kan tolkas som att det idag råder en mer utvidgad syn på lära- rens uppgift, i så motto att det växer fram en insikt om att var och en har ett ansvar för hela skolan eller åtminstone att var och en har ett ansvar för arbetet i det egna arbetslaget. De egna intressena blir alltmer underordnade gemensamma intressen.
Av de få utsagor som finns i denna kategori så lyfts positivt samarbete fram, men också pro- blem som har sin grund i mötet mellan olika yrkesgrupper. Personer som innehar tjänster vil- ka i högre grad skiljer sig från andra tjänster på skolan uppfattar i vissa fall sina svårigheter som ej delade med andra, vilket i dessa fall tyder på en kultur som inte förmår att inlemma alla organisationens medlemmar i ett gemensamt samarbete. Det finns förhållanden som ter sig näst intill omöjliga att lösa på ett kvalitativt bra sätt.
Som mentor har jag inte så många tillfällen i veckan att träffa min klass, bara vid ett tillfälle. Det kan kännas lite frustrerande, när vi så småningom skall ha utvecklingssamtal och ha en så klar bild av elevens skolsituation som möjligt, och leda ett utvecklingsarbete med eleverna. Fritidspersonalen slits det ofta hårt på. Ganska mycket tid i skolan på förmiddagen, sen ett ef- termiddagspass med mycket barn på em. Det är inte lätt att få till planeringstider i ev. arbetslag. Så fritidsped. Blir ofta utanför, även om man försöker på bästa sätt.
Den egna arbetssituationen på Bindvideskolan är idag en arbetssituation som består av ett samarbete med andra kollegor. Detta förhållningssätt som utvecklats på skolan är den potenti- al för framtiden som skolan äger. Ur ett samarbete kan ett pedagogiskt samtal växa fram. Ett samtal som präglas av jämlikhet och respekt för andras sätt att uppfatta tillvaron på Bindvi-
deskolan. Detta i kombination med en vilja att faktiskt åstadkomma gemensamma överens- kommelser. Detta kräver ett ansvar som sträcker sig utanför arbetslaget. Denna vilja finns gömd i organisationen. Det gäller att återskapa förtroendet och hjälpas åt att hantera de di- lemman som kommer att fortsätta att finnas på Bindvideskolan.
Det är ju faktiskt upp till mig om jag kommer att trivas eftersom jag anser att jag själv kan vara med och påverka min arbetssituation till stor del. I dessa besparingstider är det viktigt att inte tro att ledningen ska komma med all svar på problem utan att vi som arbetar på skolan tillsam- mans löser det på bästa sätt.