Arbetsmarknadsstöd

Lagen om arbetsmarknadsstöd trädde i kraft vid ingången av 1994. Med stöd av la-gen betalas arbetsmarknadsstöd till arbetssö-kande som inte är berättigade till arbetslös-hetsdagpenning enligt lagen om utkomst-skydd för arbetslösa. Lagen om arbetsmark-nadsstöd innehåller bestämmelser om betal-ning av arbetsmarknadsstöd för arbetslös-hetstid och dessutom om betalning av stöd när den arbetssökande deltar i sysselsätt-ningsfrämjande åtgärder. Enligt lagen kan arbetsmarknadsstöd under vissa förutsätt-ningar också betalas under anställningstid.

Om betalning av arbetsmarknadsstöd be-stäms också i lagen om främjande av invand-rares integration samt mottagande av asylsö-kande och i lagen om arbetsverksamhet i re-habiliteringssyfte.

Rätt till arbetsmarknadsstöd har en arbets-sökande som första gången kommer ut på ar-betsmarknaden utan att uppfylla det villkor som krävs för erhållande av

arbets-löshetsdagpenning och som är i behov av ekonomiskt stöd. Arbetsmarknadsstöd beta-las också till en arbetssökande var rätt till ar-betslöshetsdagpenning har upphört på grund av att antingen maximitiden 500 dagar för dagpenning eller tilläggsdagarna har gått ut.

Arbetsmarknadsstöd betalas för att trygga arbetslösa arbetssökandes försörjning medan de söker arbete och deltar i arbetskraftspoli-tiska åtgärder. Strävan med arbetsmarknads-stödet är att främja förutsättningarna att sys-selsätta personer som söker sig ut på arbets-marknaden eller som länge varit arbetslösa.

Arbetsmarknadsstöd kan betalas till en betsgivare som sysselsätter en arbetslös ar-betssökande som har fått arbetslöshetsdag-penning upp till maximibeloppet eller ar-betsmarknadsstöd för 500 arbetslöshetsdagar.

Arbetsmarknadsstöd kan också betalas som ersättning för kostnaderna för mottagande av arbete till en person som tar emot heltidsar-bete som varar minst sex månader utanför den egna pendlingsregionen.

I enlighet med de allmänna principerna för det finländska sociala trygghetssystemet be-talas arbetsmarknadsstöd till personer som bor i Finland. Endast en sådan person kan i praktiken delta i sysselsättningsfrämjande åt-gärder. När lagstiftningen om social trygghet tillämpas anses en person bo i Finland om han eller hon har sin egentliga bostad och hem här och om han eller hon fortlöpande i huvudsak vistas här. En person som flyttar till Finland kan anses vara bosatt i Finland redan från ankomsten till landet, om hans el-ler hennes syfte är att bli fast bosatt här och han eller hon dessutom har uppehållstillstånd som berättigar till ett års vistelse, om ett så-dant tillstånd krävs av honom eller henne.

Om det i samband med ett ärende som gäller arbetsmarknadsstöd särskilt skall avgöras hu-ruvida en person skall anses vara bosatt i Fin-land, avgörs saken med stöd av lagen om till-lämpning av lagstiftningen om bosättnings-baserad social trygghet (1573/1993).

För dem som saknar yrkesutbildning är ar-betsmarknadsstödet delvis förenat med ve-derlag. Den som saknar yrkesutbildning och första gången kommer ut på arbetsmarkna-den har rätt till arbetsmarknadsstöd först efter fem månaders väntetid. En ung person som saknar yrkesutbildning har rätt till

arbets-marknadsstöd endast om han eller hon aktivt söker sig till yrkesutbildning och inte har vägrat att ta emot arbete eller delta i utbild-ning eller en arbetsmarknadspolitisk åtgärd utan giltig orsak. Begränsningarna tillämpas endast på arbetsmarknadsstöd under tiden för arbetslöshet.

Arbetskraftspolitiska åtgärder

I 2 kap. lagen om arbetsmarknadsstöd be-stäms om arbetskraftspolitiska åtgärder som ordnas i syfte att främja sysselsättningen för dem som får arbetsmarknadsstöd. Med hjälp av arbetsmarknadsstödet förbättras förutsätt-ningarna att sysselsätta arbetslösa arbetssö-kande genom aktiva arbetskraftspolitiska åt-gärder. Den allmänna skyldighet som åligger den arbetssökande är att aktivt och frivilligt söka sig till arbete och utbildning samt att delta i de arbetskraftspolitiska åtgärder som arbetskraftsmyndigheten anvisar honom eller henne. Arbetskraftsmyndigheten kan i varje enskilt fall pröva vilken åtgärd som är ända-målsenlig i just det fallet. Vid valet beaktas också den arbetslöse arbetssökandens karri-ärönskemål och förvärvade färdigheter samt övriga personliga förutsättningar. De åtgär-der som står till buds är arbetspraktik eller arbetslivsträning utan anställningsförhållan-de, arbetskraftspolitisk vuxenutbildning, yr-kesväglednings- och rehabiliteringsåtgärder samt andra sådana sysselsättningsfrämjande åtgärder som kan anses vara skäliga.

Arbetskraftspolitiska åtgärder som genomförs utan anställningsförhållande är arbetspraktik och arbetslivsträning. Arbets-praktiken är begränsad så att den gäller unga under 25 år som saknar yrkesutbild-ning. Det centrala målet för arbetspraktik som äger rum på arbetsplatsen är att in-troducera sådana unga i arbetslivet som inte har någon yrkesutbildning och i de flesta fall inte heller någon arbetserfaren-het. För andra mottagare av arbetsmark-nadsstöd (de som fyllt 25 år och unga med yrkesutbildning) används arbetslivs-träning på arbetsplatsen. Det centrala må-let med arbetslivsträningen är att stöda dem som återvänder till arbetslivet och att förbättra arbetslösas yrkesskicklighet och arbetsmarknadsfärdigheter.

Arbetslivs-träningen stöder förutom placering i arbe-te eller åarbe-tervändande till arbetslivet också förbättring av yrkesskickligheten och ar-betslivsfärdigheterna. Av denna anledning är ett villkor för arbetslivsträningen att den som ordnar åtgärden förbinder sig att tillsammans med arbetskraftsbyrån delta i utvärderingen av den arbetslöses yrkes-skicklighet och dess utveckling. Detta villkor skall alltid skrivas in i avtalet om arbetslivsträning.

När en mottagare av arbetsmarknadsstöd deltar i utbildning som avses i lagen om ar-betskraftspolitisk vuxenutbildning tryggar arbetsmarknadsstödet hans eller hennes för-sörjning.

När en mottagare av arbetsmarknadsstöd deltar i sådana hälso- och andra undersök-ningar som ordnas för utredande av lämplig-het eller av utbildnings- och arbetspröv-ningsalternativ eller för stödande av arbets-placering, sådan arbets- och utbildningspröv-ning, sådana orienteringsbesök vid yrkeslä-roanstalter, sådan arbetsprövning eller arbets-träning som avses i lagen om arbetskraftsser-vice (1005/1993) och förordningen om ar-betskraftsservice (1251/1993), tryggas hans eller hennes försörjning med arbetsmark-nadsstöd. Resekostnader och extra kostnader för arbetsprövning som orsakas den som del-tar i en åtgärd ersätts på det sätt som bestäms i lagen om arbetskraftsservice.

Ersättning för uppehälle

Till en mottagare av arbetsmarknadsstöd som deltar i arbetskraftspolitisk vuxenutbild-ning betalas ersättvuxenutbild-ning för uppehälle för rese-och andra kostnader för uppehälle under ut-bildningstiden på det sätt som bestäms i 17 § lagen om arbetskraftspolitisk vuxenutbild-ning. Ersättningen för uppehälle är 7 euro per dag. Till den som deltar i utbildning utanför sin pendlingsregion eller sin hemkommun betalas förhöjd ersättning för uppehälle. För-höjd ersättning för uppehälle uppgår till 14 euro per dag. Beträffande den som delar i ut-bildning utanför den egna pendlingsregionen förutsätts inte att den studerande har inkvar-teringskostnader. Den studerande kan således antingen inkvarteras tillfälligt på grund av studierna eller varje dag åka från sin

stadig-varande bostad till utbildningsorten. Av en studerande som deltar i utbildning som ord-nas inom hans eller hennes pendlingsregion men utanför hans eller hennes hemkommun förutsätts en tillförlitlig utredning om inkvar-teringskostnaderna för att förhöjd ersättning för uppehälle skall betalas.

Till den som deltar i arbetslivsträning beta-las enligt 11 a § lagen om arbetsmarknads-stöd ersättning för uppehälle för resekostna-der och andra kostnaresekostna-der för uppehälle. Den som är under 25 år och som saknar yrkesut-bildning har rätt till ersättning för uppehälle för tiden för arbetspraktik endast om han el-ler hon har fått arbetslöshetsdagpenning för maximitiden 500 dagar eller arbetsmarknads-stöd på grundval av arbetslöshet för minst 500 dagar. Ersättningens storlek, de centrala förutsättningarna för erhållande av ersätt-ningen och förfaringssätten bestäms i enlig-het med lagen om arbetskraftspolitisk vuxen-utbildning.

Till den som får arbetsmarknadsstöd och deltar i arbetsverksamhet i rehabilite-ringssyfte betalas enligt 17 § 2 mom. la-gen om arbetsverksamhet i rehabiliterings-syfte i ersättning för uppehälle 5,05 euro för varje dag han eller hon deltar i verk-samhet enligt aktiveringsplanen. Till den som har utkomststöd som sin huvudsakli-ga inkomst och deltar i arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte betalas sysselsätt-ningspenning så som bestäms i 10 a § la-gen om utkomststöd (1412/1997). Enligt sagda lagrum är sysselsättningspenningen också 5,05 för varje dag som personen deltar i verksamheten, dock så att sysselsättnings-penningens belopp justeras i samma förhål-lande och vid samma tidpunkt som arbets-marknadsstödets ersättning för uppehälle.

Med stöd av denna bestämmelse har syssel-sättningspenning betalts från ingången av 2002 till ett belopp av 7 euro. Resekostnader för deltagande i arbetsverksamhet i rehabili-teringssyfte ersätts i bägge fallen på det sätt som anges i 10 a § lagen om utkomststöd.

Plan för arbetssökande

I 2 a kap. lagen om arbetskraftsservice be-stäms om den plan för arbetssökande som skall utarbetas i syfte att stöda en arbetslös

som söker arbete. Arbetskraftsbyrån skall i samarbete med en mottagare av arbetsmark-nadsstöd göra upp en plan enligt 10 c § 3 mom. lagen om arbetskraftsservice för att ut-reda förutsättningarna för att sysselsätta mot-tagaren och för att förbättra dem. Utarbetan-det av denna plan för arbetssökande enligt lagen om arbetskraftsservice är enligt 12 § lagen om arbetsmarknadsstöd en förutsätt-ning för att en arbetssökande skall kunna an-visas arbete i fråga om vilket arbetsgivaren beviljas sammansatt stöd för lönekostnader-na.

Om det inte är uppenbart onödigt att utar-beta en plan för arbetssökande skall den ut-arbetas senast när en arbetslös arbetssökande har varit arbetslös i fem månader utan av-brott. Planen för arbetssökande skall vara in-dividuell. En reviderad, individuell plan för arbetssökande skall utarbetas, när en arbets-lös arbetssökande som är berättigad till ar-betsmarknadsstöd har fått arbetslöshetsdag-penning under den maximitid som föreskrivs i lagen om utkomstskydd för arbetslösa eller när han eller hon på basis av arbetslöshet har fått arbetsmarknadsstöd enligt nämnda lag för minst 500 dagar.

Planen för arbetssökande innehåller en ut-värdering av den arbetslöse arbetssökandens kunnande och servicebehov. I planen kom-mer man överens om tjänster och åtgärder som skall främja sysselsättningen samt vid behov om andra åtgärder som förbättrar ar-betsmarknadsfärdigheterna och funktions-förmågan.

En individuell plan för arbetssökande inne-håller arbets- eller utbildningsplatser som den arbetslöse arbetssökanden kan söka, and-ra sysselsättningsfrämjande åtgärder eller åt-gärder i anslutning till utredande av arbets-förmågan eller hälsotillståndet. Om service-behovet förutsätter det, kan en individuell plan för arbetssökande också bestå i anlitan-de av arbetskraftsservice.

Betalning av arbetsmarknadsstöd till arbets-givaren

I 2 a kap. lagen om arbetsmarknadsstöd be-stäms om betalning av arbetsmarknadsstöd till arbetsgivaren. Arbetskraftsbyrån kan be-stämma att arbetsmarknadsstöd skall betalas

till den person som är berättigad till stödet och dessutom till en sådan arbetsgivare som ingår ett arbets- eller läroavtal med en lång-tidsarbetslös som är berättigad till arbets-marknadsstöd. Anställningsförhållandet kan vara på antingen hel- eller deltid. En person betraktas som berättigad till arbetsmarknads-stöd även om till honom eller henne omedel-bart före anställningsförhållandets början inte har betalts arbetsmarknadsstöd på grund av tid utan ersättning, självrisktid, jämkning el-ler behovsprövning av arbetsmarknadsstöd eller för att ansökan om arbetsmarknadsstöd varit försenad. Arbetsmarknadsstöd kan beta-las till arbetsgivaren antingen som sådant el-ler tillsammans med sådant sysselsättnings-stöd som avses i sysselsättningslagen (275/1987) och sysselsättningsförordningen (1363/1997). På arbetsmarknadsstöd som be-viljas arbetsgivaren tillämpas sysselsättnings-lagen och sysselsättningsförordningen, om inte något annat följer av lagen om arbets-marknadsstöd eller den förordning som ut-färdats med stöd av den. Sysselsättande in-stanser kan vara kommuner, samkommuner och andra sammanslutningar samt företag och andra arbetsgivare, men inte statliga äm-betsverk och inrättningar.

Till arbetsgivaren betalas fullt arbetsmark-nadsstöd. Med arbetsmarknadsstöd eller sammansatt stöd kan vid man vid behov inom den s.k. tredje sektorn täcka de löne-kostnader som åsamkas arbetsgivaren av hel-eller deltidsarbete i deras helhet. Stöd betalas inte, om lönekostnaderna är lägre än fullt ar-betsmarknadsstöd. Om de lönekostnader som åsamkas arbetsgivaren understiger det sam-mansatta stödets maximibelopp eller det be-lopp som beviljats arbetsgivaren, beviljas och betalas stödet till nedsatt belopp.

Till en arbetsgivare kan betalas arbets-marknadsstöd för högst 24 månader per per-son. Under de första 12 månaderna kan ar-betsmarknadsstödet kombineras med syssel-sättningsstöd som arbetskraftsbyrån beviljar.

När arbetsgivaren betalts det maximala be-loppet, kan personens arbetsmarknadsstöd på nytt betalas till arbetsgivaren när personen i fråga har uppfyllt arbetsvillkoret enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa, erhållit ar-betslöshetsdagpenning för maximitiden 500 dagar och därefter på nytt fått rätt till

arbets-marknadsstöd. Maximitiden börjar räknas från början också när personen i fråga för ti-den efter maximititi-dens utgång som arbetslös har fått arbetsmarknadsstöd för minst 500 dagar.

Resebidrag

I 2 b kap. lagen om arbetsmarknadsstöd be-stäms om resebidrag. Resebidrag är en för-mån som är beroende av prövning och om dess beviljande beslutar arbetskraftsbyrån på en arbetslös arbetssökandes ansökan. Rese-bidrag kan beviljas den som får arbetsmark-nadsstöd eller har rätt att få arbetsmarknads-stöd. Beviljande av resebidrag förutsätter att personen i fråga har ingått ett arbets- eller lä-roavtal eller blivit utnämnd till en tjänst. Den plats där arbetet utförs skall vara belägen utanför personens pendlingsregion, arbetet skall vara på heltid och vara minst sex måna-der. I fråga om resebidrag motsvarar defini-tionen av heltidsarbete de principer som iakt-tas i fråga om jämkad arbetslöshetsdagpen-ning och arbetsmarknadsstöd. Resebidrag beviljas inte om för lönekostnaderna har be-viljats sysselsättningsstöd enligt sysselsätt-ningslagen eller sysselsättningsförordningen eller sammansatt stöd enligt lagen om ar-betsmarknadsstöd eller om det anställnings-förhållande som ligger till grund har börjat innan ett arbetskraftspolitiskt utlåtande har getts om beviljande av bidraget.

I resebidrag betalas fullt arbetsmarknads-stöd jämte en barnförhöjning, som bestäms på grundval av antalet barn under 18 år som mottagaren har att försörja. Arbetsmarknads-stödet minskas inte på grund av andra sociala förmåner eller behovsprövade inkomster som eventuellt betalas till personen i fråga och personens löne- eller andra arbetsinkomster beaktas inte.

Resebidrag börjar betalas när anställnings-förhållandet inleds och arbetskraftsbyrån kan bestämma att det skall betalas under högst två månader. Resebidrag betalas för fem da-gar i veckan. Om anställningsförhållandet upphör under stödperioden eller annars av-bryts t.ex. på grund av permittering eller om personen i fråga inte alls börjar arbeta, slutar Folkpensionsanstalten att betala förmånen.

Ett tillfälligt avbrott på grund av t.ex.

sjuk-dom påverkar däremot inte utbetalningen av förmånen.

Arbetsmarknadsstödets belopp

Fullt arbetsmarknadsstöd är lika stort som grunddagpenningen. Till den som får arbets-marknadsstöd och som har barn under 18 år att försörja betalas barnförhöjning på samma sätt som till den som får arbetslöshetsdag-penning. Sociala förmåner, tilläggspensioner som arbetsgivaren ordnat och stöd för hem-vård av barn dras av från arbetsmarknadsstö-det på arbetsmarknadsstö-det sätt som bestäms i 27 och 27 a § lagen om utkomstskydd för arbetslösa.

Arbetsmarknadsstöd är en förmån som är beroende av prövning. För att stödet skall beviljas och betalas förutsätts i regel att stödtagaren är i behov av ekonomiskt stöd. Vid behovsprövningen beaktas enligt 24 § lagen om arbetsmarknadsstöd sökan-dens egna bruttoinkomster och även ma-kens eller sambons till den del de över-stiger den skyddade delen 236 euro i månaden. Som inkomster betraktas ma-karnas alla sammanräknade inkomster med undantag av den skyddade delen och de sociala förmåner som nämns särskilt. Som make betraktas äkta make, sambo samt part i ett registrerat partnerskap. Makar som på grund av söndring varaktigt bor åtskils be-traktas inte som makar. För en försörjnings-pliktig person är den inkomstgräns som be-rättigar till fullt arbetsmarknadsstöd 848 euro i månaden och för en ensamstående person 253 euro i månaden. Denna inkomstgräns höjs med 106 euro för varje barn som inte har fyllt 18 år och som skall försörjas. I frå-ga om försörjningspliktifrå-ga dras 50 % av från den inkomstdel som överstiger in-komstgränsen och i fråga om ensamståen-de 75 %. Om lanensamståen-dets allmänna lönenivå väsentligt förändras skall de i paragrafen stadgade beloppen genom förordning ju-steras i motsvarighet till den förändrade lönenivån. I praktiken har beloppen juste-rats genom att lagen om arbetsmarknads-stöd har ändrats. De inkomster som skall beaktas vid prövningen av behovet av ar-betsmarknadsstöd fastställs genom att de inkomster som konstaterats vid beskatt-ningen används. Arbetsmarknadsstödet

fastställs dock så att det motsvarar situa-tionen vid tidpunkten för utbetalning av stödet på grundval av de inkomster som kan antingen uppskattas eller konstateras på något annat sätt. De allmänna grunder som skall iakttas vid behovsprövningen fastställs genom beslut av statsrådet.

Arbetsmarknadsstöd betalas enligt 25 § la-gen om arbetsmarknadsstöd utan behovs-prövning för de första 180 arbetslöshetsda-garna till stödtagare vilkas rätt till arbetslös-hetsdagpening har upphört sedan maximiti-den på 500 dagar har gått ut. Nämnda 180 dagar börjar räknas från början då en person sedan arbetsvillkoret uppfyllts och maximiti-den för arbetslöshetsdagpenning gått ut på nytt får rätt till arbetsmarknadsstöd. Arbets-marknadsstöd betalas också utan behovs-prövning till dem som har fyllt 55 år och som uppfyller arbetsvillkoret när de blir arbetslö-sa. För att göra systemet mera sporrande än det motiverat att stöd som annars betalas på sociala grunder enbart för att trygga den grundläggande försörjningen betalas utan be-hovsprövning för den tid då personen i fråga deltar i åtgärder som syftar till att förbättra hans eller hennes arbetsmarknadskompetens.

Av denna orsak betalas arbetsmarknadsstödet utan behovsprövning även under den tid då en arbetslös arbetssökande deltar i arbets-praktik, arbetslivsträning, arbetskraftspolitisk vuxenutbildning, arbetsprövning eller av ar-betsförvaltningen anordnad rehabilitering.

Till den som första gången kommer ut på arbetsmarknaden och som bor i föräldrarnas hushåll betalas nedsatt arbetsmarknadsstöd.

Partiellt arbetsmarknadsstöd uppgår till 60 % av det arbetsmarknadsstöd som personen i fråga annars skulle ha rätt till.

2.1.5. Jämkad arbetslöshetsförmån