5 RESULTAT OCH ANALYS
5.1 Arbetsplats 1
Detta är en arbetsplats tillhörande ett rikstäckande företag. Under de första två veckorna är den kvinnliga praktikanten på en arbetsplats där man bygger om kontor till lägenheter och därefter på en arbetsplats där man utför renovering och tillbyggnad (sk ROT-arbete) i en hyresfastighet. Detta innebär att eleven gör sin APU på byggserviceavdelningen inom företaget, således ingen nyproduktion.
Totalt arbetar 25 kollektivanställda på arbetsplatsen där fast månadslön utgår. Ingen av de kollektivanställda är kvinna, däremot finns kvinnliga tjänstemän i företaget.
Arbetsplatsen har en intern handledarutbildning, en endagarskurs, där bland annat en checklista för handledning diskuteras. Det har också erbjudits utbildning i handledning genom skolans försorg, ingen från detta företag har dock deltagit i denna.
Koncernen har ett nätverk för kvinnor som arbetar som arbetschefer, arbetsledare, platschefer, hantverkare/yrkesarbetare och mätningstekniker. Målet är att synliggöra kvinnors kompetens och att öka andelen kvinnor i produktionen samt att öka antalet kvinnliga chefer och ledare i produktionsinriktade befattningar
5.1.1 Handledare Tom
Handledare Tom har inte gått någon handledarutbildning. Han har dock ofta tagit emot praktikanter, varför vet han inte men tror att det beror på hans läggning och att det därför är lätt att lägga sådant på honom. Han beskriver sig som öppen och med stor social kompetens.
För att vara en god handledare menar Tom att tålamod är en viktig egenskap. Tom menar också att det är viktigt att minnas sina egna upplevelser som praktikant när man idag tar emot nya praktikanter. Man måste också ge praktikanterna möjlighet att misslyckas och att lära av sina misstag.
Den information som Tom fick innan APU-perioden började kom först från personalchefen som berättade att det skulle komma en praktikant och att det var en kvinnlig elev. Därefter tog Tom kontakt med skolan för att få mer information om den person som skulle komma för att kunna ge ett mer personligt bemötande vid första träffen. Så gör han alltid, oavsett vem som kommer och menar att det är ett sätt att visa att man bryr sig.
Några speciella arrangemang har man inte gjort på arbetsplatsen med anledning av att det skulle komma en kvinnlig praktikant. Tom har frågat om Sanna hade några speciella önskemål, man kunde ha turats om att byta om i bodarna, men Sanna har valt att komma ombytt på morgonen. Sanna har också fått samma introduktion som alla andra, Tom anser inte att man ska urskilja henne utan att hon ska komma in i laget som vem som helst.
På frågan om det varit några reaktioner i arbetslaget på att det kommit en kvinnlig praktikant svarar Tom att han intervjuat ”gubbarna” en och en för att få information om hur de upplevt detta och drar slutsatsen att de flesta är positivt inställda till det.
En reaktion är att skämten har blivit lite mer rumsrena, man skämtar om andra saker men det är positivt eftersom vi jobbar på en arbetsplats där det också finns beställare/hyresgäster.
Kvinnor ser och värderar andra saker så det kanske är hon som tillför mer än vad vi gör. Vi bromsar och hon kommer med nya idéer. Det finns en risk att man uppfattar en tjej på praktiken som en engångsföreteelse och menar att det måste bli fler tjejer så att ”gubbarna” ser att det här är inget som försvinner utan något vi ska acceptera och ta till oss.
För att locka kvinnor till byggbranschen menar Tom att man måste börja i skolan och föreslår att man från skolans sida visar att tjejer har lyckats med utbildningen och sedan fått anställning. I företaget finns ett internt kvinnligt nätverk för samtliga kvinnor som är anställda, både på tjänstemannasidan och som yrkesarbetare, som träffas en gång om året och i företagets reklam, annonser med mera, försöker man ha med kvinnor för att visa att det finns en möjlighet för dem även i byggbranschen. Vilka möjligheter och hinder för kvinnor i byggbranschen ser då Tom?
Då dagens byggnadsindustri blir mer industriell med mer prefabricerad tillverkning, vilket innebär att det blir mer av montagearbete på arbetsplatserna och att de tyngsta lyften försvinner, finns kanske en större möjlighet för kvinnor att klara det här jobbet som vem som helst. Hinder är bara dem som kvinnan själv sätter upp och finns det tjejer som gett sig fasen på det som kommer de att lyckas och då släpper proppen och det blir som ringar på vattnet; Lyckas en så går det!
Efter åtta veckors APU-handledning säger Tom att han fått bekräftat att tjejer klarar detta och att dom är i branschen för att stanna. Han menar vidare att tjejerna kan bidra till att man kan se saker på ett annat sätt genom att de har ett annat sätt att tänka och att detta kan hjälpa till i situationer där man idag är lite låst i sitt tankesätt och avslutar med att säga:
Hon har ju varit en go och glad tjej som har dragit sitt strå till stacken för att det skulle lyckas.
5.1.2 APU-elev Sanna
Sanna går tredje året på byggprogrammet med inriktning mot träarbete. Detta är hennes första praktik som omfattar nio veckor. Efter detta kommer en 16- veckorsperiod i skolan innan nästa APU-period som också är nio veckor.
Sanna tog den första kontakten med sin handledare per telefon och uppfattade handledaren som optimistisk och glad för att hon skulle komma vilket förstärktes när han erbjöd sig att hämta henne på skolan den första APU-dagen. Sanna berättar att hon funderade på vad hon skulle få syssla med och vad det var för folk på arbetsplatsen och hur dom såg på att det skulle komma en tjej, hon säger att hon försökte sätta sig in i hur deras ”tänk” var. Sanna uttrycker sina tankar inför APU:n på följande sätt:
Jag var väl lite spänd och så för att komma ut men jag tyckte ändå det skulle bli kul. Här skulle jag få nya erfarenheter och testa på hur det är ute och se hur dom är, byggarna.
Några speciella arrangemang upplevde inte Sanna att man hade gjort för att hon skulle komma, inte heller att de hade fått någon särskild information:
Det var väl mer en glad överraskning för dom!
Välkomnandet på arbetsplatsen upplevde Sanna som positivt och säger:
Dom var väl glada att jag kom dit, det var inte mer med det. Dom jobbade och höll på så jag fick komma in lite som jag blev ditsatt, det var mer att försöka lära känna dom i farten. Dom hade fullt upp med sitt men jag pratade lite med de olika killarna och jag tror de var positiva, jag hörde inget annat.
Sanna upplever inte att byggarna beter sig annorlunda för att hon kommit dit:
Nej, jag tror att dom är lika som dom alltid är, dom kan inte förändra sig bara för att jag kommit.
Hon säger dock att hon upplevde den första arbetsplatsen som lite stelare men tror att det kan bero på att hon själv var ny och att hon inte vågade ta för sig på samma sätt där.
Det var mycket lyftande och bärande men att jag gjorde så gott jag kunde enligt den ergonomi som jag lärt i skolan. När det gjorde ont gjorde jag lite mindre men vi diskuterade det och då fick jag göra lite annat istället och bära lite lättare.
Inför nästa APU-period vill hon inte förändra något och vill heller inte ha något ogjort men återkommer till vikten av att tänka på hur man lyfter och bär. Sanna är nöjd med sin APU-period:
Det har varit en livserfarenhet och det behövs fler kvinnliga byggnadsarbetare. De kan bidra med ett nytt tänk, det skiljer på tänket mellan män och kvinnor.
5.2
Arbetsplats 2
Detta är en arbetsplats tillhörande ett lokalt företag. Under APU-tiden har den kvinnliga eleven varit med och byggt om en grundskola. Det har mest handlat om renovering i befintliga lokaler och en liten del tillbyggnad.
I företaget arbetar 14 personer. Ingen mer kvinna finns med i företaget. Löneformen är timanställning. Arbetsgivaren har ingen egen handledarutbildning och har inte heller deltagit i gymnasieskolans handledarutbildning.
5.2.1 Handledare Krister
Handledare Krister har inte någon handledarutbildning. Det finns oftast inte tid för detta, något som Krister tycker är dåligt:
Man skall inte bara titta till eleverna utan man skall vara med dem. Det hade säkert varit bättre att få lite utbildning innan för att få upp ögonen i vissa frågor.
Handledaren tycker att han är lite för ny för att vara handledare då han inte varit så länge i jobbet.
Det är svårt att ha med en elev då man själv är ny i yrket. Då går kraften till att lösa de andra problemen. Fördelen med att vara ung är att man pratar samma språk. Mycket handlar också om personkemi, att man passar ihop.
Den information som Krister fick innan APU-perioden börjande kom ifrån chefen. Att det var en tjej hördes på namnet, det var inget som speciellt diskuterades. Det är ingen skillnad på informationen om det är en tjej eller kille som kommer menar Krister.
Några särskilda arrangemang på arbetsplatsen för Lisas del har inte förekommit. De anställda byter alltid om hemma så det var inga problem. Matrum och klädskåp i arbetsboden är till för alla.
På frågan om det varit några reaktioner i arbetslaget på att det kommer en kvinnlig elev svarar Krister:
Hon har smält in i gänget, alla ser det positivt. Hon är en i gänget och inga negativa kommentarer har framkommit.
Krister är positiv till kampanjer att locka fler kvinnor till byggbranschen. Krister tror att det behövs en blandning av män och kvinnor i byggbranschen och han har känslan av att det blir en bra mix:
Man tänker olika om en del saker; tunga lyft, hjälpmedel och arbetssätt till exempel.
Vilka möjligheter och hinder för kvinnor i byggbranschen ser Krister?
Traditionen är ett hinder, men jag tror det blir bättre och bättre. En stor möjlighet för kvinnor är att leda, jag tror de är bättre på att leda, men det är tufft att vara kvinnlig chef över män. Hantverket kommer att öka med att kvinnor hittar nya nischer.
Efter 8 veckors APU-handledning menar Krister att han har samma inställning som tidigare:
Jag har alltid varit positiv till tjejer i branschen. Det är ett tungt yrke men har man rätt inställning och verkligen vill jobba i branschen så klarar man det med olika lösningar.
5.2.2 APU-elev Lisa
Lisa går tredje året på byggprogrammet med inriktning träarbete. Detta är hennes första praktik som innefattar nio veckor. Efter detta kommer en 16 veckorsperiod i skolan innan nästa APU-period som också är nio veckor.
Lisa tog den första kontakten med sin handledare inför sitt sommarjobb. Hon kände inte handledaren innan. Den blivande handledaren skulle vara kvar på jobbet det mesta av sommaren därför passade det bra att just han var utsedd som handledare. De andra skulle ha semester. Det var det inte någon stor förändring när sommarjobbet
övergick till APU. Det var samma handledare och liknande arbete men ingen lön. Lisa uttrycker sina tankar inför APU på följande sätt:
Jag tänkte på att hålla en låg profil och känna av de personer man skall arbeta tillsammans med. Så att man inte är som jag kanske är i vanliga fall lite framfusig och ställer frågor och sådär utan man mer kollar av läget och då märkte jag ju att här är de ju helt galna, så då är det ju ok. Det var inte så märkvärdigt med APU, bara till att sätta igång att arbeta. Man tar inte för sig så mycket utan de får mer säga till vad man skall göra.
Några särskilda arrangemang för att det skulle komma en tjej märkte hon inte av. Välkomnandet på arbetsplatsen upplevde Lisa som positivt:
Vi träffades uppe vid lagret, där träffade jag alla de andra anställda också. Sedan fick jag titta igenom en pärm med bland annat skyddsföreskrifter och sedan berättade de lite om företaget och hur fortsättningen skulle ske. Sedan visade de runt på arbetsplatsen. Det var ingen som tyckte att det var konstigt att det var en tjej som kom.
Lisa upplever inte heller att de andra betedde sig annorlunda för att hon var tjej:
Kanske var de lite mer dämpade i början men det gav snart med sig.
På frågan om något kunde ha gjorts på annat sätt svarar Lisa:
Det är ju en arbetsplats, inga ballonger i taket eller så. Man blir visad runt sedan är det bara att sätta igång att arbeta.
Lisa har fått mycket positiva kommentarer från många, både på och utanför arbetsplatsen och upplever att allt har varit bra. Företaget har också personal från andra länder inhyrda. De har en annan inställning till kvinnor på arbetsplatsen och vill gärna hjälpa till att lyfta menar Lisa som avslutar med att säga:
Jag tycker det är skitkul, jag får vara mig själv. Jag frågade Krister vad han tyckte att arbeta med en tjej? Han sa att han ser mig inte som en tjej utan som en arbetskamrat. Det är så jag vill bli betraktad. Jag vill bli bemött på exakt samma villkor. Jag tycker det är jättebra.
5.3
Arbetsplats 3
Detta är en arbetsplats tillhörande ett rikstäckande företag. Under sina praktikveckor är APU-eleven på två arbetsplatser. På den första arbetsplatsen bygger man om kontor till affärer (så kallade ROT-arbete), den andra arbetsplatsen är ett hotellbygge (nybyggnation). Dessa båda arbetsplatser ligger inom gångavstånd till varandra. Detta innebär att eleven gör sin praktik både på nyproduktion och på byggserviceavdelningen på företaget.
Totalt arbetar det 12 kollektivanslutna på arbetsplatsen där fast månadslön utgår. Ingen av de kollektivanslutna är kvinna, däremot finns kvinnliga tjänstemän i företaget.
Företaget har en intern handledarutbildning, men ingen av de anställda på dessa båda arbetsplatser har utbildningen, trots att möjlighet funnits. Det har också erbjudits utbildning i handledning genom skolans försorg men ingen har tagit den möjligheten. Man motiverar detta med att om man går en sådan utbildning så blir man med automatik handledare, man får svårt att säga nej till praktikanter.
Inom koncernen finns ett kvinnligt nätverk avsett för kvinnor med akademisk examen eller fyraårig teknisk utbildning. Även medarbetare utan denna utbildningsbakgrund, men som har en kvalificerad ledar- eller specialistbefattning, ingår i målgruppen för nätverket. I detta nätverk ingår inga hantverkare/yrkesarbetare.
5.3.1 Handledare Arne
Handledare Arne har inte gått någon handledarutbildning när det gäller APU-elever men har genom sin militärtjänstgöring fått utbildning i handledning. Arne har under sina trettio år i yrket tagit emot många praktikanter och han menar att han har lång erfarenhet av detta:
Företaget vänder sig till de yrkesarbetare som har lång erfarenhet i yrket och att det gör att handledningen fungerar bra. Man kan ju det mesta. Jag har ingen erfarenhet av att handleda kvinnliga praktikanter men det skiljer sig inte mycket från dom killarna man haft.
För att vara en god handledare menar Arne att man inte får tro att praktikanterna är fullärda när de kommer till sin praktik. Det krävs ett intresse och man måste ge tid till att visa och instruera praktikanten. Arne menar också att det är spännande att se vilken kunskap de har med sig från skolan. Man kan sätta betyg på vad lärarna har undervisat om, menar han.
Den information Arne fick innan APU-perioden började var inte mer än att han skulle få en kvinnlig praktikant från skolan. Denna information gav platschefen på bygget.
Några speciella arrangemang har man inte gjort på arbetsplatsen med anledning att det skulle komma en kvinnlig elev men man har diskuterat användandet av arbetsboden och kommit överens om att den kvinnliga eleven har bytt om lite tidigare än övriga.
Om det blir fler tjejer, damer, på jobben får ju arbetsgivaren en kostnad om det helt plötsligt ska finnas en omklädningsbod för dem, en sån kostar 3.000 kronor i månaden. Detta kan bromsa arbetsgivaren att ta in fler tjejer.
Det finns rätt mycket hjälpmedel idag men även om du har en gipslyft måste du ju lägga på gipsskivan – 20-22 kg – och du måste kunna lyfta över huvudet. Tjejerna kan ju inte säga att dom inte orkar, dom måste
försöka och det gör dom de första dagarna sedan är de sjukskrivna. Detta gör att dom kan få bekymmer med arbetsgivaren. Men man kan inte särbehandla tjejerna, vi särbehandlar ju inte killar om dom är svaga eller starka.
När det gäller reaktioner som Arne uppmärksammat i arbetslaget på att det kommit en kvinnlig elev säger Arne:
Det är bara avundsjuka, de tycker det är orättvist att jag ska få en tjej med mig.
I övrigt finns inga speciella reaktioner menar han och säger:
Det är lika rått i språket, kanske lite lugnare första veckan, men det försvinner, hon är ju en i mängden. Det är en tuff attityd och det gäller att vara en tuff person, vem som än kommer.
Arne menar att de” jippon” eller annan ”reklam” för byggbranschen som finns inte stämmer överens med verkligheten:
Det handlar inte om att spika golvlister och inredningar hela tiden, det är ju rivningsarbeten också. Alla TV-program om att bygga om och renovera kanske får några intresserade, men jobbet är inte så enkelt som det ser ut, man måste också informera om att byggjobbet är tungt.
Vilka möjligheter och hinder för kvinnor i byggbranschen ser Arne framför sig?
Möjligheterna finns ju men jag tror inte vi får så många av dom faktiskt, inte som snickare ute. Däremot som elektriker eller målare, det kan jag tänka mig.
Arne menar att detta kan bero på att tjejerna efter något år märker att byggjobbet är för tungt för dom och talar om muskelmassan som ett hinder:
Deras kropp är inte byggd för det. Kunskap har dom säkerligen, viljan finns också, men just det fysiska, dom klarar inte av det för det är för tungt.
Trots detta säger han att det är roligt när tjejer kommer ut men menar att de måste kunna göra samma jobb och att killarna inte ska behöva ta mer belastning bara för att tjejerna inte orkar.
Det ska vara på lika villkor! Dom måste kunna göra lika mycket, det är lika för killar och tjejer. Ett alternativ för tjejerna är att gå bygglinjen men sedan söka jobb till exempel på snickeri eller husfabriker där det finns mer hjälpmedel.
Arnes inställning till kvinnliga byggnadsarbetare har inte förändrats:
Nej, det är muskelmassan som felar. Jag vet hur tungt det är.
5.3.2 APU-elev Emma
Emma går tredje året på byggprogrammet med inriktning mot träarbete. Detta är hennes första praktik som omfattar nio veckor. Efter detta kommer en 16- veckorsperiod i skolan innan nästa APU-period som också är nio veckor.
Den första kontakten med arbetsplatsen togs per telefon då Emma ringde upp platschefen för arbetsplatsen. Vid detta första möte fick hon en guidad tur och information om vad hon skulle delta i. Emma berättar att man hade valt henne som praktikant för att hon var den enda tjejen i gruppen elever från skolan som sökt plats på företaget.
Emma hade tänkt sig att hon skulle få presentera sig, att arbetslaget skulle presentera sig för henne och så vidare, men upplevde att ingen visste vem hon var när hon kom. Emma menar att det hade varit bra om de anställda hade varit informerade om att det
skulle komma en ny, att det hade skett en ordentlig presentation i gruppen man skulle arbeta med. Inte heller fick hon information om säkerhet, raster osv. Trots detta säger sig Emma vara nöjd med den första dagen.
Den första rasten tillsammans med arbetslaget upplevde Emma som lite stel, men att personerna i arbetslaget var trevliga:
I början var de ganska lugna, normala och trevliga men efter ungefär en månad har deras rätta sida kommit fram och då blev jag lite chockad. De började använda grova ord, konstiga citat och roliga skämt och så,