Arbetssätt och anpassningar

Förskollärarna i studien beskriver barn som individer med kvaliteter, barn som är kompetenta i att göra val och bestämma över sitt lärande. Detta indikerar nyanser av en barnsyn med grund i den sociokulturella teorin, i denna teori är en syn på barn som kompetenta centralt, vilket Sommer et al. (2013) beskriver. Detta är en viktig aspekt i arbetet med alla barn, att som förskollärare ha tilltro till barnens förmågor och se dem som kompetenta individer. I arbetet med barn med särskild begåvning anser vi att den syn förskollärare har på barn och på lärande kan ses som avgörande för i vilken utsträckning dessa barn utmanas och stimuleras, om förskollärare inte ser barn som kompetenta individer finns det en risk att de inte utmanas och därmed får möjlighet att nå sin fulla potential.

Samtliga förskollärare ansåg att barn med särskild begåvning har behov av utmaning och stimulans för att inte bli uttråkade. Detta stämmer överens med de beskrivningar Liljedahl (2018) ger i arbetet

med barn med särskild begåvning. Liljedahl framhåller att det inte finns ett facit på hur man ska utmana dessa barn. Det handlar om att vara kreativ och prova sig fram. Samtliga förskollärare i studien var överens om att alla barn med särskild begåvning behöver utmanas och stödjas, för att skapa en meningsfull tillvaro. Detta förhållningssätt ligger i linje med Lpfö 18 (Skolverket, 2018) där det framgår att de barn som behöver mer stöd eller stimulans ska få detta utformat efter egna behov och förutsättningar. Att skapa en meningsfull tillvaro där barn med särskild begåvning får utlopp för sin kunskapstörst stämmer överens med hur Liljedahl (2018) beskriver steget berikning i pedagogiskt ABC. Samtliga förskollärare beskriver att de har ett särskilt ansvar att varje barn upplever det meningsfullt och roligt att ta till sig ny kunskap. En förskollärare beskriver hur de utmanat och stimulerat ett barn med särskild begåvning genom ett mer avancerat material för att möta barnets behov av stimulans. Detta arbetssätt kan antas för steget acceleration i Liljedahls (2018) beskrivning av pedagogiskt ABC. Att möta barnets behov på detta sätt stämmer också överens med Lpfö 18 (Skolverket, 2018) och SkolL, 8 kap. 3 § där det framgår att förskolan har ett särskilt ansvar att uppmärksamma barn som av olika skäl behöver mer ledning, stimulans eller särskilt stöd. Förskollärarens beskrivning av att utmana barn utifrån den nivå barnet befinner sig i ligger i linje med den proximala utvecklingszon som Säljö (2017) beskriver. Enligt Säljö är det av vikt att pedagogen vet var varje barn befinner sig i sin proximala utvecklingszon för att skapa möjlighet för fortsatt lärande. Den proximala utvecklingszonen kan ses som en pågående process, en människa blir aldrig fullärd (ibid). Genom denna syn på utveckling och lärande blir uppdraget som förskollärare att hitta varje barns proximala utvecklingszon för att utmana och möjliggöra för fortsatt lärande för alla barn, vare sig de besitter en särskild begåvning eller inte.

Förskollärarna framhåller vikten av att vara stödjande för barn med särskild begåvning. Vi tolkar förskollärarnas beskrivningar av en “stöttande pedagog” som en pedagog som bygger upp stöttning gentemot ett barns enskilda behov i enlighet med Säljös (2014) beskrivning av scaffoldning. Att agera som en stöttande pedagog kan i vissa fall vara problematiskt, dels för att det kräver tid som i förskolans kontext ofta är en bristvara. Vi menar att en stöttande pedagog också kräver goda ämneskunskaper och en vilja att ta sig an nya kunskaper, för att kunna utmana och berika barn som har kommit långt i sin kognitiva utveckling. En av förskollärarna beskriver att de i arbetslaget tydliggjort ansvar för att alltid finnas nära och ge stöd till barnet med särskild begåvning. Enligt förskollärarens beskrivningar verkade barnet gynnas av vetskapen att en pedagog fanns nära till hands. Detta arbetssätt liknar steget coachning i Liljedahls (2018) beskrivning av pedagogiskt ABC.

Det är dock inte tillräckligt att endast använda coachning som ovan nämnts. Som förskollärare är det av vikt att känna till att acceleration, berikning och coachning måste samarbeta för att barnets behov ska bli tillfredsställda, detta betonar Liljedahl (2018).

Att barn med särskild begåvning bygger upp en stark självkänsla är något som förskollärarna beskriver som viktigt, detta för att barnen ska få tilltro till sin egen förmåga, att våga utvecklas inom sin begåvning men också inom andra områden. Att barnen bygger upp en stark självkänsla är en viktig aspekt då Lie (2017) beskriver att en positiv självbild och att bli socialt accepterad kan ses som ett grundläggande behov för barn med särskild begåvning. Förskollärarna i studien

beskriver att barn gynnas av samspel, detta framhåller även Lie som beskriver att alla barn har behov av att uppleva positiva samspel med barn och vuxna och ligger i linje med Säljös (2017) beskrivning av den sociokulturella teorin. I en av förskollärarnas beskrivningar framkom vad förskolläraren upplevde som svårigheter hos ett barn, barnet kunde fastna i sin egen värld och var i vissa fall utåtagerande, denna utsaga skapar förståelse för den beskrivning Liljedahl (2018) ger av att barn med särskild begåvning kan ge uttryck för understimulans och utanförskap och att detta då kan tolkas som en bristande social förmåga. Enligt McCollin (2011) är detta en vanlig missuppfattning från vuxenvärlden, att barn med särskild begåvning saknar social kompetens, när det i själva verket handlar om något annat som gör att barnet blir socialt isolerad, exempelvis vilket bemötande barnet får. Av den anledningen blir förskollärares förhållningssätt och bemötande en viktig faktor. Ett beteende tolkat av vuxna som bristande social förmåga kan i själva verket handla om ett rop på utmaning och stimulans. Därför är det av yttersta vikt att pedagoger besitter den kompetens som krävs för att bemöta barn med särskild begåvning.

7.2.5 Brist på resurser

Brist på resurser är en aspekt att belysa i arbetet med barn med särskild begåvning då förskollärarna i studien anser att barnen många gånger inte får det stöd och den stimulans de är i behov av.

Förskollärarna beskriver att brist på resurser i form av pedagoger är en avgörande faktor för i vilken omfattning dessa barn kan stödjas och utmanas. Att barnens särskilda begåvning riskerar att inte uppmärksammas på grund av låg personaltäthet är annan aspekt som kan få konsekvenser för barnets liv, detta för att det enligt Kreger Silveman (2016) är av vikt att tidigt uppmärksamma barn med särskild begåvning eftersom tidiga insatser har visat sig vara nödvändiga. En anledning till att resurser inte läggs på barn med särskild begåvning kan vara att det svenska utbildningssystemet enligt Persson (1997) länge har prioriterat barn i behov av extra anpassningar och särskilt stöd och samtidigt förnekat att barn med särskild begåvning är i behov av stöd i form av extra utmaning.

Persson menar att prioriteringen av barn i behov av extra anpassningar och särskilt stöd möjligtvis skett med all rätt. Trots detta är det direkt fel att förbise andra barns behov och ligger inte i linje med Lpfö 18 (Skolverket, 2018) som betonar alla barns rätt till utveckling och lärande.

En förskollärare beskriver en sårbarhet och de konsekvenser som drabbar det enskilda barnet om en pedagog är sjuk eller på annat sätt frånvarande. Förskolläraren menar att tillsättning av vikarie ofta uteblir då det är en ekonomisk fråga. Enligt förskolläraren kommer ibland barns trygghet och trivsel i andra hand. Att ekonomiska perspektiv går före vad som bedöms vara bäst för barnet kan tolkas som en direkt motsättning till lagen om barns rättigheter (SFS 2018:1197) där det framgår att alla beslut som rör barn ska utgå från vad som bedöms vara bäst för barnet.

Ett genomgående tema i denna studie som kan ses som brist på resurser är brist på kompetens inom ämnet. Detta beskriver förskollärarna i studien, de menar att brist på kompetens inom ämnet särskild begåvning kan ses som en förklaring till att stöd och stimulans uteblir. Westling Allodi (2014) betonar vikten av att förskollärare och annan personal som möter barn ges utbildning om

barn med särskild begåvning. Utbildning både inom lärarutbildningen men också fortbildning för verksamma lärare. Under rektorns ansvar i läroplan för förskolan, Lpfö 18 (Skolverket, 2018) framgår det tydligt att förskollärare och övrig personal har rätt till kompetensutveckling, då detta beskrivs som avgörande för att på ett professionellt sätt kunna utföra sitt yrkesuppdrag. Westling Allodi (2014) beskriver vikten av att särskild begåvning blir ett ämne för utbildning då det annars finns risk för att missuppfattningar sker och stereotyper förblir dominerande. Författaren betonar att i ett inkluderande skolsystem kan inte barn och elevers behov och erfarenheter ignoreras. De ska snarare uppmärksammas, uppskattas och erkännas.