Läraren J berättar att de kan arbeta med den kulturella mångfalden rent etiskt men också kunskapsmässigt. Dessa delar går, enligt J, in i varandra och lärarna skall arbeta med båda två.
Många av de tillfrågade lärarna ansåg att det är viktigt att den kulturella mångfalden kommer till utryck i undervisningen. För vissa lärare handlar det om att belysa olika språk som barnen kan samt vilket land dessa språk representerar. Det är enligt lärare C viktigt att läraren är medveten om att ”... en grupp av barn kan representera en stor del av världen”. Flera lärare beskriver hur de arbetar för att utnyttja elevernas förutsättningar. Lärare D uppmuntrar alla barn att använda sig av sina erfarenheter och säger ” … jag uppmuntrar ju barnen från andra kulturer, från andra länder då, som har ett annat hemspråk kanske, att använda sig av allt de kan. Exempelvis har nu niorna gjort ett stort arbete som ska bli en bok om något valfritt tema och då föreslog jag att de tar något land som de känner till bättre än jag gör, till exempel: Afghanistan, Syrien, Vietnam. De blir väldigt glada, ofta har de inte tänkt på det, ja… det kan jag göra en hel bok om”.
33
Lärarna K, I och J anser att de i sin undervisning kan använda sig av elever som har en annan etnisk bakgrund och be de berätta om hur det är i deras länder. J säger att läraren utgår från kunskapen. Exempelvis när läraren ”håller på med affärer eller med handel, så finns det affärer som hanteras på olika sätt i olika delar av världen och det är ju, … och flera gånger har hänt att jag har fått elever eller en elevs pappa eller mamma att komma in och berätta hur det är i Afghanistan att jobba med försäljning ...”.
D påpekade att det är lärarens uppgift att få barn att inse att de redan äger en del kunskaper och berättade att” … barnen kan ju ofta väldigt mycket när man väl frågar dem, ja det kan de ju, de kan sagor från sina egna länder, och kända byggnader och olika maträtter, klart de kan berätta men man måste fråga dem för jag tror inte de tänker på det för att de tänker varför skulle fröken vilja veta det? Det är ingenting de berättar spontant”. Att plocka fram deras livserfarenheter ansåg många som viktigt. Läraren F nämnde att ” verkligheten måste komma mycket, mycket mer in i skolan”. Samtidigt anser F att eleverna skall förberedas för det vuxna livet och livet utanför hemmets trygga miljö.
Läraren D anser att det är viktigt att förmedla även den svenska kulturen: ” Jag tycker också att det har blivit som så att vi ska väldigt mycket plocka fram de här barnen från olika länder och deras kultur och ja, få fram det och att de ska vara stolta över det men det finns ju också en svensk kultur som ska förmedlas eller åtminstone skandinavisk kultur eller nordeuropeiskt för det är ju väldigt lite som även helt svenska barn känner till, titta bara här i bildsalen, alla böcker som vi har här det är ju franska konstnärer, europeiska, centraleuropeiska konstnärer, spanjorer, italienare, det är inte så ofta de får se svensk konst. Så det vill jag också gärna ta fram. Så att inte det faller i glömska… och läsa böcker av svenska författare för det är också så mycket då som är översatt från engelska, eller åtminstone europeiska författare som är lite närmre … jag försöker också ofta välja svenska filmer när vi ska titta på en film. Eller europeiska, så att de får några andra intryck…”.
Förutom dessa förekommer bland lärare andra tankar och idéer kring arbetet med kulturell mångfald. Läraren D tycker att det är viktigt att skolan ordnar bio- och teaterbesök för eleverna eftersom meningen med skolan är inte bara att lära sig att skriva och räkna.
34
4.4 Identitet och självkänsla
Läraren F säger att ”om man kommer från ett annat land och blir man helt svensk så har man förlorat lite av sig själv”. C berättar att ”det är väldigt sorgligt att när man pratar om hur man identifierar sig själv att barn som är födda i Sverige ser sig själva som icke – svenskar. Och det tycker jag är ganska skrämmande. Barnen säger själva att jag är libanesisk eller jag är afghan när jag frågar om de är födda här”. C anser att det är sorgligt att barn som är födda i och som bor i Sverige inte identifierar sig som svenskar. Läraren B som förknippade kultur med etnicitet, uttryckte att kulturen har betydelse för att en individ skall kunna vara ”trygg i sig själv, att tro på den man är”. Läraren B säger att ”man kan ha en kultur som människa” och menar att det är då viktigt att lärarna agerar på ett medvetet sätt samt att de reflekterar över hur de själva är. B markerar att det är viktigare att hitta en identitet som människa istället för att hålla sig till den kulturella identiteten som präglas av etnicitet.
Alla lärare som deltog i studien har intryck av att många elever är osäkra, blyga och otrygga. D tar upp grupptryck och menar att elever i högstadieålder helst vill vara som alla andra. Det är på det viset de känner sig trygga. Läraren A anser att det är en utmaning att få dem att vara mer engagerade och att få dem att våga mer. Liknande tankar har läraren D som markerar vikten av att få elever att känna sig trygga och avspända och att ”våga prova på, våga göra fel ibland”. J ville förmedla att det gäller att vara öppen mot sina elever och att ”som medmänniska berätta för någon att man känner något positivt”. Således kan lärarna nå och stötta sina elever samt ”visa eleverna att de är duktiga, för att vissa inte tycker att de är duktiga, och de har alltid något bra inom sig”.
Läraren H tar upp ett moment i sin undervisning som kallas för EGO. Det går ut på att läraren börjar prata om sig själv väldigt personligt i fem minuter och sedan skall eleverna också göra det. ”Övningen är dels för att eleverna ska lära sig prata om sig själva, dels för att vi ska lära oss om varandra, för att vi ska förstå varandra lite mer ... och man befrias på något sätt, just de elever som betraktades som konstiga … deras agerande har varit lite förklarat, jag har sett eleverna som har kommit fram till varandra ... oh, du, var bra att du berättade det... vissa får bara köra det för tjejerna, vissa för killarna... vissa i små grupper ... berätta inte mer än det du känner dig bekväm med …
35
och sen är det en väg för mig att känna dem och se lite grann innanför vad som får dem att tycka, deras historia fram till idag”.
Att engagera sig i sina elever är betydelsefullt menade vissa lärare. H nämnde vikten av att som lärare kunna vara empatisk och kunna se och sätta sig in i elevernas problem. J talade om elever som är utsatta för olika problem: ”Och de som inte har det så mycket bra… då förstår man helt och hållet att det handlar om vilket bagage de har med sig, en jobbig hemsituation, jätte jobbig, det är det svåraste med de eleverna som har depressiva anlåg och det behöver inte har någonting att göra med deras hemsituation, det att vi verkligen kan se dem att vi kan fånga dem och om man misstänker depression eller narkotika eller någonting annat för det, gymnasiet är den sista anhalten, inför vuxenlivet”.