Arbetssätt och kunskap

I denna del presenteras vilken kunskap och arbetssätt som anses vara till hjälp för att spelbehandlaren ska kunna bedriva en spelbehandling.

5.2.1 Normalisering

Enligt det insamlade materialet så tycks informanterna vara eniga om att det inom spelbehandling är viktigt att ha ett förhållningssätt som normaliserar

problematiken. Enligt informanterna så tycks det vara viktigt att införliva hopp hos klienterna i att det är ett behandlingsbart tillstånd och beröra den skam som finns kopplat till problematiken.

”Det är därför jag försöker ha med lite övergripande information och normalisera problematiken och försöker beröra lite vad gäller skam kring problematiken. Det finns många som kommer hit som känner att ” jag är helt hopplös” och ”det finns ingen som kan hjälpa mig”. Där av är tanken att få information om att du inte är ensam om det här. Att det finns flera andra som har fått hjälp och att jag har träffat flera som befinner sig eller har befunnit sig i liknande situationer.” /Kim

Denna uppfattning tycks överensstämma med Wampolds (2015) kontextuella modell och speciellt i koppling till pathway 2. Detta eftersom när behandlaren normaliserar klientens problematik i behandlingen så får klienten tillgång till en annan förklaring för sitt beteende som är mer konstruktiv. Detta i den meningen att själva normaliseringen av problematiken skapar förväntningar hos klienten över att det går att behandla denna problematik. Wampold (2015) menar att klienter ofta har egna förklaringar för sin problematik men att dessa inte är anpassningsbara i den meningen att de inte ger en förståelse för att det går att förändra beteendet. Det tycks överensstämma med vad Kim upplever att klienter brukar uttrycka när de kommer till behandlingen, gällandes klienternas upplevda hopplöshet.

Därav är det av vikt att normalisera problematiken då det skapar hopp hos klienten och en förväntning på att behandlingen kommer göra det möjligt att hantera problematiken. Vidare skapas det ett förtroende till klientens egen förmåga att

31

göra något åt sin situation, detta tycks överensstämma med pathway 2 i Wampolds (2015) kontextuella modell. Genom att en förklaring kring sin problematik samt behandlingen gör att det skapas tilltro samt förväntningar. Både över

behandlingens möjlighet att bidra till en förändring men även till klientens egen förmåga att utföra denna förändring (Wampold, 2015).

5.2.2 Spel-specifik behandling

Alex uttrycker att det är viktigt att behandlingen är specifikt inriktad på spel. Det är av vikt att normalisera problematiken på grund av att det inte finns en förståelse hos allmänheten kring spelberoende.

”Så blir det ”det är ingen som förstår mig, det är bara att sluta!” eller att folk i allmänhet vet inte. Att folk i allmänhet tänker att det inte är ett beroende på samma sätt. Men herregud det är bara att sluta! Att man mer bara tänker såhär att men herregud hur kan du vara så dum när du får alla dessa konsekvenser. Just det här med förståelsen och logiken. Att få klienten att fatta, att det här är inget ologiskt.”/Alex

Wampold (2015) menar även att klienters egen förklaring för sin problematik oftast är präglad av kulturella koncept kring problematiken. Detta överensstämmer med vad Alex berättar att klienter upplever om allmänhetens förståelse kring spelberoende eller vad Wampold (2015) skulle kalla det kulturella konceptet kring spelberoende. Det är denna förståelse för problematiken som tycks vara en

nödvändig kunskap för att kunna normalisera problematiken enligt informanterna. Att det är av vikt att en är specifikt medveten om vilka mekanismer som finns inom ett spelberoende och hur det påverkar individen. Att exempelvis behandlaren ska kunna ge en logisk förklaring för hur spelens design och miljö stimulerar individens belöningssystem på ett sätt som kan leda till ett beroende

(Folkhälsomyndigheten, 2017b).

”Det är ju viktigt att man känner sig förstådd när man kommer första gången… Ja man får visa en annan typ av förståelse. Om vad det innebär att vara spelberoende och vilka konsekvenser det får för en människas liv. Det måste jag ha förståelse för när det gäller spelarna. Ja det tror jag. Hur det påverkar personen. Och hur det generellt sätt kan påverka personen.” /Max

Denna typ av förståelse av problematiken kan ses som ett exempel på vad

Wampold (2015) kallar för den initiala relationen. Wampold (2015) menar att för att ett förändringsarbete ska vara möjligt så krävs det ett basalt mått av tillit gentemot behandlaren från klienten. Där denna tillit bygger på den initiala relationen som är präglad av snabba bedömningar som klienten gör av behandlarens nödvändiga expertis och om behandlaren är villig att göra en ansträngning för att förstå själva problematiken och klientens livskontext (Wampold, 2015). En god spelbehandling kan inte endast beröra beroende i generella termer, utan det krävs att behandlaren besitter specifik kunskap om just spelberoende.

”Jag tänker att det är jätteviktigt att det blir spelspecifikt. För då får klienten en igenkänning känsla att den inte är ensam om det här. Det finns kunskap att få och vägar att ta, jag förstår vad vi pratar om. Det gör en skillnad och personer som varit på behandlingshem där de varit ensamma

32 med att vara spelberoende, de säger att det inte fungerat för de har suttit där ensamma och känt att ingen har förstått dem.”/Alex

5.2.3 Kollaboration inom behandling

Något annat som har med behandlarens förhållningssätt att göra som tycks vara avgörande för att ett förändringsarbete inom en spelbehandling ska vara möjligt är alliansen och samarbetet mellan behandlare och klient.

”Alliansen är såklart A och O på något sätt. Om man ska ha en kontakt på det sättet som vi har. Det är ju bara vi. Har man inte någon form av allians då blir det svårt att jobba tillsammans. Det bygger på att den andra ska kunna öppna sig på nått sätt när man är här... Att det finns ett förtroende mellan behandlare och den som kommer hit.” /Love

Det tycks vara grundläggande för behandlingsprocessen att behandlaren och klienten har uppnått en relation som innehåller tillit där respektive part kan vara genuin gentemot varandra för att göra det möjligt för klienten att öppna upp och berätta om saker som kan vara smärtsamma. Resultatet överensstämmer med den genuina relationen inom pathway 1 (Wampold, 2015). Att det finns en trygghet i att få ventilera smärtsamma känslor och tankar till en förstående empatisk och hjälpsam behandlare utan att riskera att relationen avslutas, där denna behandlare även har en kunskap om problematiken och vad en kan göra för att hantera den (Wampold, 2015). Det tycks även överensstämma med Horvaths et al. (2011) och Horvaths (2017) definition av typ ett allians där klienten ska ha en uppfattning om att behandlaren är en god källa till hjälp och stöd. Vidare ska behandlaren

förmedla ett varmt, empatiskt och stödjande förhållningssätt gentemot klinten. Där forskarna understryker att alliansen är grunden till att ett behandlingsarbete kan påbörjas.

”hur vi än gör är det relationen som är avgörande. Det kan en förstå själv med, man vill ju inte gå till någon du inte tycker om. Man vill ju inte gå till en frisör man inte gilla t.ex.… Jag tror att förmedla trygghet och att vara empatiskt förstående är jätte viktiga egenskaper som behandlare.” /Max

Max uppfattning om att ett empatiskt förhållningssätt är en viktig egenskap hos en behandlare och i sin tur viktig för behandlingsprocessen tycks överensstämma med Wampolds (2015) uppfattning kring ett empatiskt förhållningssätt. Då Wampold (2015) menar att ett empatiskt förhållningssätt underlättar för

behandlare och klient att se varandras perspektiv och att detta är nödvändigt för att en genuin relation ska kunna byggas. Horvaths et al. (2011) och Horvaths (2017) definition av typ två allians handlar om att klienten ha accepterat konceptet kring behandlingen och är villig att investera sig själv i behandlingen genom att

samarbeta med behandlaren mot ett gemensamt mål. Denna definition av allians har det faktum att behandlaren och klient bör arbeta kollaborativt gemensamt med Wampolds (2015) definition av allians. Där två av de tre av komponenterna i alliansdefinitionen rör samarbete mellan klient och behandlare. Där dessa två komponenter är överenskommelsen om målet med behandlingen och

överenskommelsen om hur en ska nå målet i behandlingen. Detta överensstämmer

med informanternas uppfattning kring att det krävs ett samarbete mellan

behandlare och klient. Vidare att det krävs en mål-konsensus i den mån att målen ska vara tydligt definierade och vad innehållet i behandlingen kommer att bestå

33

av.

”En del kommer hit med uppfattningen på ett ungefär som: ”nu får du behandla mig”. Att processen inte ägs av personen. Men då får en diskutera detta. Vad är jag beredd att göra? Vad är jag beredd att förändra?”…” Jag tror det är viktigt att det finns något slags samarbete, att vi är åt samma håll eller att det finns en förståelse. Om jag får

personen att förstå att jag förstår då har vi vunnit mycket.” /Alex

Mål-konsensus mellan behandlare och klient tycks som sagt vara viktigt för att det ska kunna genomföras ett förändringsarbete inom en spelbehandling. Något som en av informanterna understryker är att klienten ska få möjligheten att aktivt delta i att formulera sina egna mål för spelbehandlingen.

”För jag tror det är väldigt lätt, särskilt inom sjukvården och psykiatrin att vi har tagit över det där med att formulera målen åt patienterna. Kanske inom socialtjänsten också. Vi förutsätter att nykterhet ska vara främsta målet, men det kanske är något annat som upplevs viktigare av klienten. Där spelfrihet är ett steg på vägen för att nå det som upplevs vara det viktigaste målet”/ Love

5.2.4 Metodens betydelse

Enligt samtliga informanter är den behandling för spelberoende som erbjuds baserad på Kognitiv Beteende Terapi (KBT). De påpekar att det inte finns lika mycket forskning kring behandling av spelberoende som det finns för andra beroendetillstånd. Men den behandling som det finns mest evidens för just nu är KBT där den manual som är forskningsbaserad och som används i behandling är baserad på KBT. Flera av informanterna är utbildade inom KBT och en av dem uttrycker att arbetet utifrån den framtagna manualen för spelbehandling passar väldigt bra med de kunskaper hen har som KBT-terapeut. Men hen och samtliga av de andra informanterna utesluter inte att en skulle kunna arbeta utifrån någon annan metod för att behandla spelberoende. Men att det just är KBT som är mest beprövad och som det forskats mest på när det gäller behandling för spelberoende.

”Det handlar nog inte bara om metoden, man kan nog angripa många av de moment i en spelbehandling som man angriper i en som är baserad på KBT på andra sätt. Men det passar väldigt bra med KBT dock behöver inte det vara enda sättet… Så jag tänker att en psykodynamiker kan ställa frågor kring vad för alternativa handlingar som kan göras för att en klient ska ta hand om sig själv… Vi kanske har olika teoretiska referensramar men jag är inte säker på att vi gör så olika alltid.” /Kim

”Om behandlingen skulle vara dynamisk eller KBT det tänker jag inte

nödvändigtvis behöver spela någon roll. Men bara vi inte pratar om beroende i allmänna termer utan att vi kopplar in det specifikt till spel... Det är ändå det som jag tror gör skillnad, att det som klienter tar upp är just det här att ” oj detta är någon som förstår spel”. /Alex

Uppfattningarna kring metoden i relation till förändringsarbetet i en

spelbehandling är i linje med Wampolds (2015) uppfattning kring metoden. Eller vad han även kallar för den speciella ingrediensen i en behandling som är direkt

34

kopplat med pathway 3. I det första av de ovanstående citaten så uttrycker Kim att det inte nödvändigtvis är metoden som är avgörande utan att olika metoder kan uppmana en individ att pröva på nya handlingar på mer eller mindre liknande sätt. Som i sig kan leda till en förändring av ett oönskat beteende.

Detta är i linje med Wampolds (2015) kontextuella modell i det anseende att den påstår att vissa metoder inte nödvändigtvis är mer lämpliga eller nödvändiga för att behandla en viss typ av problematik. Utan att metoden (den speciella

ingrediensen) är snarare något som skapar förväntningar hos klienten kring hur

legitim och framgångsrik behandlingen kommer att vara. Samt att metoden möjliggör och frambringar hälsofrämjande handlingar. Enligt Wampold (2015) krävs det även att klienten accepterar formen och innehållet i behandlingen i den överenskommelse som görs mellan klient och behandlare i pathway 2. Klientens accepterande av behandlingen tycks i denna kontext höra ihop med ovan citat av Alex som rör att behandlingen bör ha ett starkt fokus på att vara spel-specifik. Vidare tycks klientens accepterande av behandlingen vara kopplad till klientens igenkännings känsla i det som tas upp i själva behandlingen samt behandlarens kunskap kring spelberoende.

Även om informanterna uttrycker att KBT inte nödvändigtvis är den enda metoden som skulle vara lämplig att behandla spelberoende så understryker de vikten av att ändå arbeta utifrån en metod.

”Just den tydligheten och mål när en förhåller sig till en metod. Att det finns en riktadhet med förhoppningsvis en god allians. Men jag tror inte det alltid är vilken metod det är utan snarare att man har någon man känner sig trygg i som behandlare.”/Love

”Man kan ju säga såhär, att relationen blir tydliggjord när man har en metod att luta sig på som man är bekväm med. Så man inte blir osäker, för då speglar man det” /Sam

Vikten av att behandlaren är bekväm med men även utstrålar en självsäkerhet i sitt utövande av behandlingsmetoden skulle kunna kopplas till pathway 2. Pathway 2 innehåller skapandet av förväntningar genom förklaring av problematiken och

själva behandlingen (Wampold, 2015). Det upplevs krävas en övertygelse och

självsäkerhet gentemot metoden hos behandlaren för att förväntningen kring behandlingens potentiella framgång ska infinnas hos klienten. För om behandlaren inte är helt övertygad om att metoden fungerar hur ska då klienten kunna vara det? Sam påpekar även att för att en relation ska kunna utvecklas så krävs det att behandlaren är bekväm med metoden. Om behandlaren är bekväm i den metod hen utövar så ger det mer möjlighet att vara genuin i behandlingssituationen. Vilket i så fall även gynnar aktiveringen av den genuina relationen i pathway 1 (Wampold, 2015).