Naturvårdsverket presenterade 1997 en framtidsstudie över svenskt jordbruk ”Det framtida jordbruket. Slutrapport från systemstudien för ett miljöanpas- sat och uthålligt jordbruk 2021”. Studien är något av det mest välgjorda i den här vägen som presenterats och är fortfarande i alla viktigare avseenden giltig. En uppföljning har skett av Kumm (2002).
Studien arbetar med tre scenarier: Ett modifierat konventionellt odlings- system, ett modernt ekologiskt och ett odlingssystem som i princip är konven- tionellt, men med delar av ekologisk odling inom djurhållningen, bestämt av uppfyllelsen av vissa målsättningar. Perspektivet är nationellt. Viktiga miljö- och uthållighetsmål skall också vara uppfyllda, liksom en minimering av transportavstånden (se bilaga A). Alla modeller har bearbetats med förutsätt- ningen att lantbrukaren skall kunna få en godtagbar arbetsinkomst och dess- utom ge utrymme för investeringar.
Tabell 18. Utfall av modellen i Det framtida jordbruket. Naturvårdsverkets rapport 4755 (1 000-tals ha): Vägvinnare Variant av
konventionell odling Stigfinnare Variant av ekologisk odling Målbilds jordbruk Vägvinnare men med djur- hållning från Stigfinnare
Spannmål 625 863 741
Övr öppen växtodl 204 255 204
Vallar till foder 362 770 1 067
Vall till energi 75 807 266
Summa 1 266 2 696 2 278
Tillgängligt för
energi produktion 1 430 0 418
Med beaktande av modellens förutsättningar (Bilaga A) borde höstvete arealen hamna på runt 200 000 till 400 000 ha för de tre alternativen. Detta är för dagens ekologiska odling mycket lägre än den areal som skulle krävas för att med enbart ekologisk odling producera lika mycket höstvete som nu sker med konventionell odling (Bilaga C).
Växtskyddsarbetet är intimt knutet till intensiteten i produktionen. Intensiteten i den ekologiska produktionen är betydligt lägre än i konventio- nell odling. Grödor som baljväxter och vallar visar skörderesultat som dock ofta ligger närmare konventionell odling. För stråsäd, potatis och oljeväxter är däremot skillnaden större. Höstvete är, tillsammans med korn och havre, de arealmässigt största grödorna i Sverige idag, om vi bortser från vallar och betesmarker. I Bilaga C redovisas aktuell statistik för 2007 vad gäller höstvete- arealer, skördar och skördar/ha för de olika produktionsområdena. Den eko- logiska odlingen tar ungefär halv skörd. Det kan diskuteras om detta är vad vi skulle få om all svensk odling vore ekologisk. Cirka 25 % av näringen tillförs nämligen idag som konventionellt producerad stallgödsel vilken i en sådan
framtid ej skulle finnas att tillgå. Eftersom skördenivån bestämmer potentialen för bioenergi odling är skördenivån av stor betydelse. I Bilaga B visas höst- veteskördarna på Alnarps Egendom (SLU 2007) från 1887–2007. Skördarna fram till andra världskriget, när växtskyddsmedel och mineralgödsel var okända begrepp, ligger på drygt en tredjedel av dagens skörd. Sortmaterialet har visserligen förbättrats, men studerar man kurvan mer i detalj ser man att det är först under de sista årtiondena på 1900-talet som skörden ökade till dagens nivå på ca 10 ton ha-1. Det är under dessa årtionden som växtskydds-
åtgärderna blev rutin. Oftast anses skördenivån i ekologisk odling bestämd av lägre växtnäringsförekomst, men Lueck et al (2006) hävdar på grundval av ett experiment med vete, att avsaknaden av kemisk bekämpning är viktigare än växtnäringstillgång. Ovan har jag under ”Växtskydd, skördar och kvävetill- gång” försökt visa att växtskyddsfrågorna sannolikt har en mycket stor bety- delse för skördenivåerna i ekologisk odling.
Det är uppenbart att om jordbruket både skall producera vårt behov av livsmedel, helst regionalt och sin egen produktionsenergi, samt dessutom energi för försäljning till andra samhällssektorer så måste en avstämning av intensi- tetsnivån ske mot tillgänglig areal och utnyttjande av produktionsmedlen.
Odlingssystemet
I Naturvårdsverkets (1997) modellstudier konstaterar man att de olika scena- rierna uppfyller de miljömål som legat i förutsättningarna. Däremot kommer det ekologiska alternativet lite drygt enbart kunna täcka sin egen produktions- energi med egenproducerad energi. I detta avseende är alla alternativ uthålliga, däremot bidrar de i olika hög grad till ett uthålligt samhälle. Detta innebär då också att dessa odlingssystem kan producera sitt eget bränsle för jordbearbet- ning m m liksom energi tillräckligt för att täcka sitt behov av fabriksproducerat kvävegödsel. Kvävenivåerna skulle då säkerligen sjunka, med åtföljande posi- tiva miljöeffekter. Långvariga försök visar att en sänkning av den ekonomiska gödslingsnettovinsten med 3 % skulle sänka kvävegivan i t ex höstvete med 25 % eftersom relationen mellan gödslingsnetto och kvävegiva är en, runt opti- mum, ganska flack kurva (prisrelationer för 2008; Nilsson et al 2007).
Hushållningssällskapet i f d Kristianstads län har sedan 1987 drivit tre försök för att jämföra ekologisk och konventionell odling med och utan djurhållning. Insatser och energieffektivitet har analyserats av Törner (1999) baserat på medelskördar för perioden 1993 till 1997 men med produktions- medelsinsatser för 1996/97. Kreaturslösa led på den mest högproducerande av de tre försöksplatserna, Bollerup, har jämförts. Det ekologiska ledet har, liksom på Logården en oskördad gröngödslingsgröda och två kvävefixe- rande grödor. Energieffektiviteten är påtagligt högre i det ekologiska systemet (9,9 respektive 8,3) trots att insatserna av kvävegödsel i det konventio-
nella systemet ligger i underkant av vad odlare i Skåne normalt använder. Energiproduktionen i det ekologiska ledet är däremot endast 55 % av den i det konventionella. Eftersom energiskörden är 5–10 ggr energianvändningen
så betyder skördenivån väldigt mycket för systemets effektivitet (Tzilivakis et al 2005). Energieffektiviteten i andra systemjämförelser faller inte alltid ut till de ekologiska odlingssystemens fördel. I Logårdsförsöket, som till skillnad från Kristianstadsförsöken bedrivs i semi-gårdsskala, är både ett integrerat och ett konventionellt odlingssystem mer energieffektivt än det ekologiska (Delin 2003).
Det alternativ i Naturvårdsverkets studie som valts för ekologisk odling är generöst. Det kan ställas ifråga om man på längre sikt lyckas uppnå de antagna skördenivåerna. Skörden i höstvete i det ekologiska systemet är här 92 % av det konventionella. Mångåriga jämförelser av produktionsnivåer och nuvarande produktionsresultat, antyder att produktionsnivån långsiktigt sna- rare skulle ligga närmare 50 än 90 %. Den mest försvårande faktorn i denna jämförelse är ändå att i en situation där fossil energi blir en bristvara så kan bioenergiproduktion bli en lönsam gren och därmed blir markpriserna högre än idag, även utanför slättområdena. Det är tvivelaktigt om ekologisk produk- tion här kan klara lönsamhet och investeringar och försvåras ytterligare i takt med nu kraftigt stigande drivmedelskostnader.
Om tillgången på fossil energi stryps är det troligt att odlingssystemen
kommer att ligga närmare det modifierade konventionella jordbruket än målbilds- jordbruket, p g a trycket på odlingen att friställa arealer för energiproduktion.
De metoder som antas leda till att miljömålen uppfylls kan däremot disku- teras, speciellt då det gäller växtskyddsmedel. Det finns därför anledning att se närmare på detta.