Detta sista stycke kommer att fokusera på vilka förklaringar som ges till Europas uppgång och undersöka vilka influenser till detta som tillskrivs utsidan. I denna del kommer jag även utforska om Epos ger några svar på varför någon annan civilisation inte ”lyckades”. Enligt Hobson är frågan i sig eurocentrisk den tenderar att söka efter och tillskriva väst egenskaper som öst saknar. Frågan leder således till ett svar där väst konstrueras som aktivt subjekt och österlandet som ett passivt objekt. Genom att söka sig bakåt i tiden för att förklara över- respektive underordningen så uppstår en förutbestämd ordning där väst var predestinerat till utveckling och öst till icke- utveckling.78 Problemet med själva frågan enligt Hobson är att den leder till absoluta svar som tilldelar väst och öst ”permanenta” positiva respektive negativa egenskaper.79
Det intressanta med Epos är att läromedlet ställer sig frågan explicit:
I femhundra år från 1400-talets slut och framåt har européerna härjat utanför sin egen kontinent. Deras framfart har omskapat hela världens sociala, politiska och ekonomiska liv. Genom plundring, handel, erövringar och sjukdomar har de stört och förstört andra kulturer och ekosystem runtom på jorden. Hur
kom det sig att i första hand Västeuropa hade en sådan förmåga? Det finns inte något enkelt svar på
frågan, men vi ska i detta avsnitt ta upp några faktorer som kan hjälpa till att ge en förklaring. En första har vi redan berört: den naturvetenskapliga revolutionen.80
Den första förklaring som ges till varför Europa kom att dominera är den naturvetenskapliga revolutionen. Notera även läromedlets kritiska inställning till effekterna av Europas expansion som beskrivs i termer av ”stört” och ”förstört”. Även om Epos är kritisk gällande effekterna av expansionen och därigenom markerar ett avståndstagande från en medveten eurocentrism så finns
77 Epos - För gymnasieskolan, s. 83. 78 Hobson, 2006, s. 310-311. 79
Hobson, 2006, s. 313.
31 det spår av omedveten sådan när Europas dominans skall förklaras. Detta särskilt i och med att den naturvetenskapliga revolutionen i Epos framställs som ett europeiskt oberoende påfund. I Epos så presenteras den vetenskapliga revolutionen i följet Kopernikus, Kepler och slutligen Galileo som raserade den aristoteliska fysiken. Slutsatsen blir att:
Kopernikus och hans efterföljare hade inlett en vetenskaplig revolution. Mellan 1550-1650 slutade Västeuropas lärda män att tro att de kunde hitta alla viktiga sanningar i de gamla böckerna. Istället började de att göra observationer och i Galileos anda utföra experiment. Vetenskapsmännen började helt enkelt att lita mer på sina egna sinnen och sitt eget förnuft, än på de gamla auktoriteterna. Framförallt gällde detta i Frankrike, Holland och inte minst i England.81
I presentationen till kapitlet står det dessutom att läsa att ”den nya världsbilden och det nya vetenskapliga sättet att tänka, som bröt igenom i Europa men inte resten av världen.” Detta befäster bilden av att den naturvetenskapliga revolutionen uteslutande var en europeisk angelägenhet utan yttre inflytande, trots att det på samma sida står att ”Europa var inte den mest utvecklade delen” och att både Kina och den islamiska ”hade nått längre” i ”tekniskt och vetenskapligt avseende” (dock utan vetenskapligt tänkande?). De aktiva deltagarna i den vetenskapliga revolutionen är således Europas ”lärda män” och explicit inte utsidans.82
Urvalet av fakta är åt det subtilt eurocentristiska hållet då någon diffusion av vetenskapliga idéer inte uppmärksammas och inte ges någon betydelse. Det europeiska avancemanget relateras till en frigörelse från ”de gamla auktoriteterna” syftandes på Aristoteles och därigenom befästs bilden av att araberna endast förmedlade ett outvecklat grekiskt arv och att européerna var de första att gå bortom det. Osynliggörandet av de muslimska kalifatens vetenskapliga och tekniska avancemang och deras överföring till Europa blir särskilt eurocentristisk i Epos. Européerna blir de första att genom experiment, sinnen och förnuft utforska världen och de som därmed ”inlett” den vetenskapliga revolutionen. Andra kultursfärers viktiga bidrag, aktiva deltagande och formande av historien gallras bort. Att den naturvetenskapliga revolutionen började med Kopernikus vill jag hävda är en eurocentristisk myt. Jim Al-Khalili, professor i teknisk fysik vid universitet i Surrey, menar att Kopernikus avancemang är helt avhängig den arabiska vetenskapens:
81
Epos - För gymnasieskolan, s. 141.
32
Poängen här är subtil, för det avgörande är inte att Kopernikus utnyttjade Maraghaskolans matematiska trick utan att han helt enkelt inte skulle ha kunnat komma fram till sin slutgiltiga heliocentriska modell om han inte haft dem att tillgå. […] Utan den [Maraghaskolan] skulle Kopernikus revolution inte ha kunnat äga rum.83
Al-Khalili och Hobson tillskriver den arabiska vetenskapen samma betydelse för den vetenskapliga revolutionen, dvs att dess diffusion var direkt nödvändig för Europas senare vetenskapliga avancemang. Al-Khalili menar dessutom att det är direkt fel att försöka tillskriva 1550-talet den ”vetenskapliga revolutionen” utan att det snarare är en kontinuerlig utveckling, utan direkta avbrott, från antiken till idag. Han menar att den 1500-talets vetenskapliga uppsving i Europa är att betrakta som en ”återfödelse” av vetenskapen i Europa snarare än en revolution.84
Detta utmanar Epos antagande om att den vetenskapliga metoden endast var en europeisk ”uppfinning” utan snarare är att betrakta inom ramen för en historisk kontinuitet och föremålet för en diffusion. Den arabiska vetenskapens användande av empiri, experiment och förnuft istället på auktoritet, såsom (ifrågasättandet av) Aristoteles, var ”väl etablerad på 900- och 1000- talen”.85
Att tillskriva den vetenskapliga revolutionen Europa som en förklaring till dominansen samtidigt som den berövas från utsidan är ett sätt att tillskriva européerna en vetenskaplighet som helt enkelt saknades annorstädes. Utsidan fråntas således den vetenskapliga metoden och vetenskapligheten utifrån min idealtyp.
Det ges andra förklaringar till varför Europa kom att dominera världen som anspelar på Europas geografiska läge och dess politiska sammansättning. Skälen som anförs är dels Europas strategiska och skyddade läge som resulterade i att ”[f]rån senmedeltiden och framåt klarade sig Europa från yttre angrepp.” Osmanerna identifieras som det enda hotet, men det poängteras att de aldrig lyckades nå Västeuropa. En annan förklaring som framförs är naturgeografiska som lyfter fram att Europa var resursrikt med goda jordar och var ”förskonat från stora naturkatastrofer” och att jordbruket var mindre sårbart för krig p.g.a. dess oberoende av ”statsunderstödda projekt”. Slutligen förklaras det dock att ”den här typen av miljöfaktorer är en nödvändig förutsättning,
83 Al-Khalili, Jim, Nytänkarna: den arabiska vetenskapens gyllene tid, Bonnier, Stockholm, 2012. S. 252.
Maraghaskolan är ett vetenskapligt centrum i närheten av Teheran där ett observatorium och studier resulterade ”inom kort världens förnämsta centrum för astronomisk forskning” på 1250-talet. Se Al-Khalili, s. 248. Listan på icke-nämnda ”vetenskapliga” överföringar är lång, men att inte ens de sedvanliga indiska siffrorna som överfördes av italienaren Fibonacci från arabvärlden omnämns vittnar om ett aktivt osynliggörande.
84
Al-Khalili, s. 263.
33 men inte en tillräcklig. Det krävs också en vilja och förmåga att utnyttja förstegen.”86 Det sista skäl som anförs är Europas politiska splittring och att inget land etablerade ett imperium i Europa antas ha varit gynnsam för möjligheterna att utvecklas:
Inget land och furste kunde skaffa sig monopol på kanoner och andra skjutvapen. […] Det blev en kapprustning mellan de europeiska staterna som tvingade dem att hela tiden utveckla sin vapenteknologi. Denna politiska mångfald och ständiga tävlan gynnade Europa jämfört med andra delar av världen.87
Om vi bortser från Epos europeiska anspråk på vetenskapen så saknas det medvetna eurocentriska föreställningar i till varför Europa kom att bli dominerande. Däremot resulterar frågan i att öst framställs som passivt och väst som proaktivt i avseende på att det krävs ”en vilja och förmåga” att utvecklas vilket implicerar ett rationellt agerande väst och ett irrationellt öst. I Epos konkretiseras inte denna skrivelse med några exempel på vilket sätt utsidan saknade ”förmågan eller viljan” att ”utnyttja förstegen”. Om vi ser till senare konkretiseringar så poängteras det att Osmanska rikets nedgång kan hänföras till ett starkare Europa samt att ”turkarna gjorde inga försök att förändra sitt samhälle och lära av Europa”.88
”Inga försök” uttrycker explicit ett stagnerat, icke-föränderligt och irrationellt Mellanöstern trots att det interna osmanska samhället gjorde flera att moderniseras och t.ex. avväpna och pacificera janitscharkårerna och tanzimat-perioden.
Men om vi återgår till de förklararingar som ges till Europa så menar jag att de bär spår av en miljömässig determinism, dvs. att Europa hade ett gynnsamt klimat som drev fram utvecklingen. Men Epos går inte hela vägen i en eurocentristisk tolkning och menar ett endast Europa hade ett sådant utan påpekar att Kina och Mellanöstern hade minst lika produktiva jordbruk. Svagheten med ”statsunderstödda projekt” i kombination med hänvisning till Europas politiska fragmentisering kan implicera föreställningar om en ineffektiv orientalisk despotism som hämmar hela samhällets utveckling som kan kontrasteras mot splittring och konkurrens i Europa. Att Europa var förskonat från angrepp utifrån anförs som skäl är ett tämligen märkligt påstående som vittnar om att Epos förklaringar bär spår av ”tidens tunnel”. Det som antyds är att interkontinentala angrepp skiljer sig från närliggande staters utan att direkt förklara på vilket sätt.
86 Epos - För gymnasieskolan, s. 152. Samtliga citat från sidan. Kursiveringar i original. 87
Epos - För gymnasieskolan, s. 153.
34 Jag tänker inte gräva ner mig i detaljerna om dessa påståenden och presentera alternativa tolkningar, men särskilt intressant med Epos är att samtliga förklaringar pekar på Europas interna ordning. Blaut menar att eurocentriska perspektiv tenderar att peka på inneboende europeiska egenskaper till varför just Europa avancerade. Skälen som anförs i en ”typisk” eurocentrisk berättelse är t.ex. teknologisk överlägsenhet, mer progressiva, relativt avancerad ekonomi, mer företagsamma, äventyrliga eller prestationslystna. Genom att endast hänvisa till inneboende och interna förklaringar kan diffusion från utsidan ignoreras därigenom berövas en aktiv roll i formandet av historien.89 Epos gör detta och osynliggör olika former av diffusion som förklaringar (t.ex. vetenskapliga överföringar). Den muslimske lotsens aktiva roll i Vasco Da Gamas resa omnämns visserligen som den ”som visade vägen”, men tillskrivs knappast en avgörande roll.90 Just pekandet på ”förmågan och viljan” implicerar delar av Blauts nämnda egenskaper som tillskrivs Europa, t.ex. att de var mer prestationslystna. Avsaknaden av explicita exempel gör det svårt att specificera exakt vilken. Men hänvisningen till den teknologiska överlägsenheten är delvis explicit och det poängteras att ”överlägsna krigsskepp” var en grundförutsättning för portugisernas expansion. Emellertid uttrycks en reservation där de ”asiatiska rikena” beskrivs som ”alltför starka och välutvecklade” på land men just att till sjöss ”hade Europa ett försprång”.91
Intressant i sammanhanget är att latinseglet och de tremastiga skeppen omnämns men inget om dess diffusion och utveckling. Utan dessa uppfinningar hade inte upptäckterna varit möjliga och dessa diffusionerades från Kina och Mellanöstern.92 Men även påståendet om Europas ”överlägsenhet” till sjöss är ett eurocentriskt påstående och Kinas flotta var alltjämt den dominerande även efter den påstådda isoleringen efter 1434 och ”var förmodligen större än den samlade västerländska örlogsflottan”.93 Jag vill därmed hävda att de förklaringar som ges till Europas dominans är eurocentriska så till vida att de endast fokuserar på Europas inneboende egenskaper och skeenden samtidigt som diffusionen fullständigt osynliggörs
89
Blaut, 1993, s. 180-181.
90 Hobson tillskriver denna lots en särskilt viktig betydelse för att nå Indien. Han menar att utan honom hade resan
troligen inte lyckats. Eurocentriska perspektiv brukar emellertid osynliggöra honom helt vilket gör att Epos - För gymnasieskolan inte är att betrakta som helt eurocentrisk i frågan. Se Hobson, 2006.
91
Epos - För gymnasieskolan, s. 135. Notera att detta kan låta som en motsägelse då de kinesiska djonkerna beskrivs som ”överlägsna de europeiska skeppen”. På bara 60 år impliceras således en monumental förändring i styrkeförhållandena till sjöss.
92 Hobson, 2006, s. 158-159. I övrigt osynliggörs många andra nödvändigheter för omseglingarna som utvecklats av
utsidan.
35 i avseendet. Emellertid är Epos i sin helhet inte lika entydigt eurocentrisk. Slutligen så ämnar jag beröra hur Kinas förlorade ställning förklaras.
Kinas påstådda isolering efter 1434 framförs som skälet till dess framtida underordning och tas upp i Epos under rubriken ”Kina isolerar sig”. Enligt Hobson är överbetonandet av denna isolationism ett missförstånd som beror på en misstolkning av det kejserliga dekretet som förbjöd utrikeshandel 1434. I eurocentriska perspektiv tenderar detta dekret att användas för att påpeka Kinas stagnation och sedermera Europas dominans.94 Epos omnämner detta som hastigast:
Kina under Mingkejsarna var världens största rike. Många av grannstaterna betalade tribut och erkände kejsaren som sin överherre. Men på 1430-talet började Kina vända sig bort från omvärlden. Den långväga handeln som var så betydelsefull för européerna brydde sig inte kineserna särskilt mycket om. […] Samtidigt som västeuropéerna gav sig ut på världshaven förlorade kineserna intresset för omvärlden och isolerade sig.[…] Det bidrog till att kineserna började förlora sitt tekniska övertag gentemot européerna.95
Epos gör inga vidare tolkningar och poängterar inte explicit att det var Kinas avträdande från haven som ledde till Europas etablering påpekar endast att de två processerna sammanträffar. Det intressanta är att det görs ett antagande som lutar åt det subtilt eurocentristiska hållet. Att Kina verkligen ”isolerade” sig från ”omvärlden” är tveksamt då handel fortfarande förekom med närliggande länder (och med Européerna). Men Epos gör inte uttryckligen något påstående om att handeln skulle ha upphört utan läromedlet är vagt så till vida att det talar om att ”kineserna” förlorade ”intresset för omvärlden”. Kinas påstådda isolering hänförs som skälet till varför de inte blev den dominanta kraften i världen men det uttrycks som en process. Landets tekniska och vetenskapliga status accentueras omgående i boken och det betonas flertalet gånger att Europa först ”gick om” Kina på 1700-talet. Gemensamt för denna tolkning och den gällande Osmanska riket är båda staternas agerande resulterade i en vägran att assimilera modernitet, anpassa sig och lära av Europa. Öst stagnerade således p.g.a. sin passivitet och oföränderlighet. Att så är fallet kan beskrivningen av Japans modernisering på 1800-talet visa på:
År 1867 störtades shogunen av en grupp yngre adelsmän […]. Japan anpassade sig därefter snabbt till den nya situationen. De nya makthavarna sökte systematiskt kunskap om industrialisering och teknisk
94 Se Hobson, 2006, s. 75-83. Hobson menar snarare att förbudet hade med kinesisk identitetspolitik att göra och inte
inverkade på handeln och Kina fortfarande var det dominerande navet i den globala handeln. Enligt Hobson tenderar denna händelse användas i eurocentriska perspektiv för att hävda att Europa var de drivande och navet i handeln.
36
utveckling i de ledande europeiska länderna. De anlade industrier och rustade upp sin krigsmakt, särskilt flottan. Japanerna följde européerna i spåren även när det gällde den imperialistiska politiken.96
Japanerna beskrivs inte som passiva mottagare av europeisk vetenskap utan som aktiva deltagare som sökte kunskapen och som själva moderniserades i egen regi. Jag menar att Epos inte explicit uttrycker att ”westernization” är den enda vägen att gå för utveckling, men däremot gör ett antagande om att anpassningsförmåga, vilja och mottaglighet är avgörande utveckling och detta i kontakt med insidan. Denna skrivelse menar jag blir eurocentrisk just eftersom insidans behov av kontakt med utsidan för diffusion och överföringar på flera plan har underbetonats i Epos även om de i vissa avseenden inte osynliggjorts helt.
37