4 Växelvist boende
4.4 Argument för och emot växelvist boende
Att som barn växa upp med föräldrar som inte bor tillsammans innebär inte säll-an sämre ekonomiska förutsättningar än för de barn där föräldrarna, genom det delade ansvaret och det gemensamma boendet, har möjligheterna att minska ut-gifter och härigenom skapa en stabilare ekonomiska grund.63 De ekonomiska re-surserna, i synnerhet vad gäller kvinnor, tenderar att förbättras vid växelvis bo-ende inte enbart på grund av en någorlunda jämställd fördelning av barnets utgif-ter men också tack vare möjligheutgif-terna till ökad arbetsbörda. Möjligheten att öka sin arbetsbelastning den vecka då barnet vistas hos den andre föräldern bidrar till att höja levnadsstandarden för både förälder och barn. God ekonomiska förhål-landen hos båda föräldrarna torde minska antalet konflikter som rör fördelning av kostnader som härrör från barnet.64
I de flesta fall anses en nära relation till båda föräldrarna vara det allra bästa för barnet. Detta kan ofta uppnås genom att ett barn bor växelvis hos sina föräld-rar. Boendeformen anses främja utvecklingen och skapa en trygghet för barnet. Vardagskontakten anses också, av både föräldrar och barn, vara en av de vikti-gare skälen till att man eftersträvar växelvis boende för barnet.65 Utöver de fy-siska och materiella behov ett barn har så har barn, liksom vuxna, också andra typer av behov. Dessa behov är exempelvis kärlek, respekt, trygghet, stabilitet och känslan av att vara behövd. Att uppfylla dessa behov genom ekonomiska bidrag får anses vara svårt. Enligt min mening kan flera av dessa behov emeller-tid uppfyllas genom det växelvisa boendet. Att som barn få kärlek från båda sina föräldrar torde öka barnets självkänsla och självförtroende. Att veta att man har två föräldrar som gemensamt strävar efter att uppnå det som är bäst för mig som barn torde skapa en trygghet, ett lugn och den viktiga känslan av att känna sig behövd.66Undersökningar visar dessutom att barn som bor växelvis hos sina för-äldrar inte sällan har en än bättre relation till sin pappa än barn som bor
tillsam- tillsam- tillsam- tillsam- tillsam- tillsam- tillsam- tillsam- tillsam- tillsam- tillsam- tillsam- tillsam- tillsam- tillsam- tillsam- tillsam- tillsam- tillsam- tillsam- tillsam- tillsam- tillsam- tillsam- tillsam- tillsam- tillsam- tillsam- tillsam- tillsam- tillsam- tillsam- tillsam- tillsam- tillsam- tillsam- tillsam- tillsam- tillsam- tillsam- tillsam- tillsam- tillsam- tillsam- tillsam- tillsam- tillsam- tillsam- tillsam- tillsam- tillsam- tillsam- tillsam- tillsam- tillsam- tillsam- tillsam- tillsam- tillsam- tillsam- tillsam- 63 SOU 2001:24 och SOU 2001:55. 64 SOU 2011:51 s. 177.
65 Bergström, Växelvis boende – inte den sämsta lösningen, s. 42 f. 66 SOU 2005:43 s. 103.
mans med båda sina föräldrar i samma hushåll.67
Jag anser att man, vid bedömningen av huruvida växelvis boende är en lämp-lig boendeform för det enskilda barnet, bör ta hänsyn till den kontakt barnet har haft med föräldrarna även före en separation. Att ett barn har bott tillsammans med båda sina föräldrar, och trots att ingen av föräldrarna egentligen är olämplig, är ingen garanti för att barnet ska känna sig tryggt hos den ena eller andra föräl-dern då de separerat och flyttat till varsin bostad. Det är viktigt att beakta barnets åsikt i frågan. När det rör sig om små barn går det att ifrågasätta den generella lämpligheten av växelvist boende. Samtidigt är det återigen viktigt att betona barns behov av en god kontakt med båda föräldrarna. Risken är att det är svårt att förändra barnets boendesituation senare om barnet vant sig vid att bo större delen av tiden hos enbart den ena föräldern och härmed endast haft umgänge med den andre. Samtidigt är det, i synnerhet för mycket små barn, viktigt med en stabil tillvaro. Inte minst bör barnets boendesituation vara av stor vikt i detta hänse-ende. Växelvis boende skulle därför kunna anses vara en olämplig boendeform för barn under tre år.68 Jag anser emellertid att växelvis boende kan ses som en stabil boendeform för ett barn för de fall man upprätthåller tydliga rutiner kring hur uppdelningen av barnets tid och behov sker.
Ett allt mer jämställt föräldraskap och den ökade medvetenheten om de posi-tiva effekterna som växelvis boende många gånger medför är två anledningar till ökningen av denna boendeform. Detta torde också medföra att växelvis boende blir en än vanligare boendeform för barn framöver.69 För föräldrar som lyckas undvika att blanda in barnet och barnets intressen i sin separation torde barnets bästa och tillgodoseendet av principen genom växelvis boende bli tydligt. De många konflikter som ofta följer vid en separation, men också rädslan över att inte ha sina barn hos sig, leder emellertid ofta till att föräldrar strävar efter att barnet ska bo enbart hos denne. Domstolens roll blir i dessa konflikter att fatta beslut i denna fråga. Det är möjligt för domstolen att bestämma att barnet ska bo
67 SCB, ULF-undersökning (Undersökning av levnadsförhållanden). 68 Prop. 1999/00:118 s. 19 ff.
69 SOU 2011:51 s. 19 och SCB, Olika familjer lever på olika sätt – om barns boende och försörjning efter en separation, s. 13.
växelvis alternativt enbart hos den ena föräldern.70 Det är viktigt att växelvis bo-ende inte bedöms som den lämpligaste bobo-endeformen enbart därför att man vill avvärja eller minska konflikter mellan föräldrarna. Inte heller ska ett rättviseper-spektiv för föräldrarna ligga till grund för beslutet.
I doktrin har ifrågasatts om växelvis boende verkligen är en lämplig boende-form då föräldrarna tvingats gå till domstol för att få ett beslut i frågan fastställt. Växelvis boende kräver som tidigare nämnts en viss grad av samarbetsförmåga mellan föräldrarna. Frågan är då om denna samarbetsförmåga brister redan ge-nom att frågan blivit ett ärende för domstolen att besluta om.71 Valet att låta domstolen fatta beslut i frågan skulle emellertid kunna vara ett sätt för föräldrar-na att undvika att själva behöva besluta i frågan för att istället låta en utomstå-ende part avgöra den lämpligaste boutomstå-endeformen för barnet. Eventuellt skulle denna form av tvistelösning istället kunna minska konfliktens storlek. Hur föräld-rar väljer att lösa ekonomiska frågor är individuellt. Därför bör några generella slutsatser inte kunna dras vad gäller eventuella samarbetssvårigheter då föräld-rarna väljer att gå till domstol för att lösa underhållsfrågan.
70 Singer, Barnets bästa Om barns rättsliga ställning i familj och samhälle, s. 133. 71 Singer, Barnets bästa Om barns rättsliga ställning i familj och samhälle, s. 134.