Debatt om förslag 2017/18: 15 Väg- och fordonsfrågor (Sveriges Riksdag, 2018)
Debatten behandlar självkörande fordon, i och med att utvecklingen inom området har tagit stora kliv inom trafiksäkerhet, men den tar också upp bilen och dess drivmedel i allmänhet.
Dåvarande riksdagsledamot Karin Svensson Smith, som vid tillfället satt i trafikutskottet, representerar Miljöpartiet och riksdagsledamot Sten Bergheden, aktuell i trafikutskottet, representerar Moderaterna. De innehåll som presenteras nedan är från anföranden som är riktade emot varandra.
Anförande 31, Karin Svensson Smith (MP):
Värdering:
Att minska effekterna på klimatförändringarna genom att minska Sveriges oljeberoend och att sänka utsläppen för att fullfölja Sveriges åtagande till Parisavtalet.
Mål premiss:
1) Minska oljeberoendet, 2) Sverige ska bli ett av världens första fossilfria välfärdsländer, 3) underlätta för den enskilde medborgaren att göra klimatsmarta val och 4) bejaka tekniska innovationer.
Omständigheter premiss (problem):
29 1) Klimatförändringarna sker här och nu 2), 78 procent av svensk oljeimport går till transportsektorn, 3) samhällsplaneringen är inte nog hållbar och 4) våra levnadsvanor är problematiska för klimatet.
Åtgärd-mål:
1) Om vi ställer om fordonsflottan till fossiloberoende drivmedel, 2) byter samhällsplanering och levnadsvanor och 3) investerar i andra transportslag kan vi minska Sveriges oljeberoende och 4) att bejaka Sveriges respekterade position inom miljötekniska innovationer.
Påstående (lösning):
1) Vi borde byta bränsle från fossilt till samtliga möjliga fossilfria och förnybara drivmedel, med el och biobränsle som huvudalternativ, 2) byta transportslag till järnväg och sjöfart, 3) byta samhällsplanering och levnadsvanor och 4) utveckla och investera i självkörande fordon. Detta eftersom vi har goda förutsättningar för att genomföra det.
Anförande 33, Sten Bergheden (M):
Värdering:
1) För att minska utsläppen måste vi generera tillväxt Mål premiss:
1) Utreda, utveckla och investera i elvägens utbredning, 2) tillåt längre och tyngre lastbilstransporter, 3) värna om tillväxten, inte minst i glesbygden, 4) värna om vårt kulturarv i form av bilar äldre än 30 år.
Omständigheter premiss (problem):
1) Regeringens passivitet leder till att omställningen till en fossiloberoende fordonsflotta tappar fart vilket leder till att andra länder går om Sveriges utveckling och 2) att de begränsande längd- och viktdimensionerna hämnar Sveriges transportnäring vilket minskar tillväxten.
Åtgärd-mål:
1) Om vi vill fortsätta vara ett föregångsland måste vi utreda, utveckla och investera i elvägar som kan leda till att elbilen ökar i försäljning. 2) För att öka omställningstakten av vår fossilberoende fordonsflotta till en fossiloberoende sådan måste vi byta ut regeringen eftersom deras politik är passiv.
Påstående (lösning):
1) Vi borde utreda, utveckla och investera i elvägar för att ta till vara på den teknologiska utvecklingen som skett, men även för att generera jobb. 2) Vi borde även utveckla de biodrivmedel vi har, 3) tillåta längre och tyngre lastbilstransporter och 4) vårda vårt kulturarv
30 genom att underlätta för de bil- och motorcykelsägare som vårdar och använder fordon som är över 30 år.
Anförande 34, Karin Svensson Smith (MP):
Värdering:
1) Breda politiska samarbeten som leder till minskad klimatpåverkan. Helst på Miljöpartiets villkor.
Mål premiss:
1) Tvinga Moderaterna att presentera förslag som ligger i linje med den gränsöverskridande överenskommelsen.
Omständigheter premiss (problem):
1) (Implicit) Problematiskt att Moderaterna inte tar klimatfrågan på allvar.
Åtgärd-mål:
1) (Implicit) För att minska utsläppen måste vi upprätta stabila gränsöverskridande samarbeten.
Påstående (lösning):
1) Bergheden borde presentera konkreta lösningar som ligger i linje med den gränsöverskridande överenskommelse om att minska klimatpåverkan med 70 procent till 2030.
Anförande 35, Sten Bergheden (M):
Värdering premiss:
Tekniska lösningar och ekonomisk tillväxt lägger grunden för åtgärder som bromsar klimatförändringen.
Mål premiss:
1) Investera i ny teknik som hjälper oss att klara målen framåt. Utveckling av ny teknik leder till tillväxt och därigenom flera jobb.
Omständigheter premiss (problem):
1) Regeringen har infört för höga skatter som hämnar tillväxten i landet, vilket leder till att vi har mindre pengar till att investera i åtgärder som bromsar klimatförändringarna. 2) Regeringen bromsar utvecklingen eftersom de inte har någon tydlig riktning, signal eller strategi framåt.
Åtgärd-mål:
Om vi ska bromsa klimatförändringarna måste vi investera i ny teknik som gör det möjligt att sänka utsläppen och då kan inte regeringen bromsa utvecklingen.
Påstående (lösning):
31 1) Vi yrkar bifall av reservation 8, det vill säga utveckla samhällsekonomiska kalkylmodeller för infrastrukturinvesteringar i ny teknik, exempelvis elvägar, nytt biobränsle, och tekniken till självkörande bilar.
5.2.1 Analys utifrån det teoretiska ramverket
I anförande 31 inleder Karin Svensson Smith (MP) med att härleda diskussionen till det internationella klimatavtalet, Parisavtalet, som Sverige skrev under 2015. Denna inledning kan fylla två funktioner. För det första ger det hennes argumentation ytterligare legitimitet i och med att de får mer kraft när de kan härleds till ett större syfte. För det andra lyfter det den klimatpolitiska frågan till internationell nivå. Detta kan bero på Sveriges relativt låga utsläpp, i relation till länder som USA och Kina, och att industriell fatalistiska argument om att investeringar ska göras utomlands för att minska utsläppen i de länder där de sker som mest, istället för att ställa om exempelvis transportslagen i Sverige för att minska våra, redan låga, utsläpp, globalt sett. Hennes inledning faller på så sätt inom industriell fatalism i och med hennes ställningstagande för Parisavtalet. Därefter går hon vidare med att ställa frågan ”Vad ska vi då göra för att nå Sveriges åtagande att bli ett av världens första fossilfria välfärdsländer?”. Svensson Smith (MP) gör utsläppsfrågan till en välfärdsfråga, en typisk grön keynesiansk ståndpunkt, och förordar en förändring om fyra punkter.
Den första punkten hon tar upp är ”byt bränsle!”, det vill säga, från fossila drivmedel till förnybara drivmedel. Som stöd för detta hänvisar hon till en icke-namngiven forskningsrapport framtagen av trafikutskottet, något som föreslår att hennes förslag har ett brett stöd i riksdagen.
De drivmedel hon förordar, i enighet med forskningsrapporten, är ”alla tekniker i bruk”, men det enda enskilda alternativet hon benämner är elbilen. Detta kan bero på att, även om andra drivmedel, exempelvis HVO, är förnybara drivmedel så har det trots allt en viss påverkan på miljön, i och med att dess råvaror består av, bland annat, skog och animaliska restprodukter och därav det huvudalternativ Miljöpartiet förordar som miljöbil. Detta förstärks när Svensson Smith (MP) förordar att transportsektorn inte ska använda biobränsle, det vill säga HVO, i allt för stor utsträckning eftersom det bör prioriteras till sjöfart och flyg. Denna typ av argumentation faller inom industriell fatalism i och med förordandet av ny teknik som lösning på utsläppen. Den andra punkten förstärker detta, när hon tar upp att Sverige bör ”bejaka ny teknik”, som till exempel självkörande fordon. Det hon hänvisar till är troligtvis Teslas autonoma (självkörande) fordon, en långt utvecklade teknik som klarar av att manövrera på landsvägs- och stadstrafik.
32 Den tredje punkten Svensson Smith (MP) förordar förändring inom är den aktuella samhällsplaneringen men även levnadsvanor. Det hon menar är att tekniska lösningar må vara en betydande del för att minska global uppvärmning, men en minst lika betydande, om inte mer betydelsefull, åtgärd är en förändring i levnadsvanor. I ett första steg kan det handla om att samhällets strukturer minskar behovet av att använda bilen med hjälp av pålitlig kollektivtrafik.
Nya levnadsvanor är så brett, men tar man det till sin spets kan det handla om att införa en mer cirkulär ekonomi, upphöra med användandet av engångsprodukter som bara tjänar ett syfte eller att sluta äta kött.
Den sista punkten, som är fullt representativ för Miljöpartiets klimatpolitik är att, trots att debatten handlar om väg- och fordonsfrågor, lyfter hon vikten av att ställa om till andra transportslag i form av järnväg och sjöfart. Som vi sett tidigare är det en fråga om att minska vägtransporten till förmån för mer energieffektiva alternativ. En passage som tycks representera Miljöpartiets klimatpolitik återfinns i mitten av Svensson Smiths (MP) anförande:
”Förutom att byta bränsle måste man byta transportslag, eftersom transportslagen är olika mycket energieffektiva. […] Nu ska vi dock debattera väg- och fordonsfrågor, och då kommer jag in på inställningen till ny teknik. Förutom att byta transportslag måste vi byta samhällsplanering och levnadsvanor. […], underlätta för människor att välja rätt genom att sköta järnvägen bättre och bygga ut den, […].”
Här kan vi se själva kärnan i deras framtidsvision. Trots att Svensson Smith (MP) deklarerar i inledningen att ”Vi ska debattera väg- och fordonsfrågor.” föreslår hon en omställning från vägtransport till järnväg. Därefter upprepar hon att ”Nu ska vi dock debattera väg- och fordonsfrågor,”, för att återigen säga ”Förutom att byta transportslag […]”. Svensson Smiths (MP) sista punkt faller inom ekosocialistisk argumentation, i och med att hon efterfrågar en ganska omfattande omstrukturering av transportsektorn till järnväg och kollektivtrafik.
I anförande 33 inleder Sten Bergheden (M), typiskt industriell fatalistiskt, att ”Utvecklingen av nya fordon och nya möjligheter går mycket snabbt, och detta måste vi nu ta vara på.” Faktumet att han inleder med detta tyder på att han ser stor möjlighet att bromsa global uppvärmning med hjälp av tekniska innovationer. Det Bergheden (M), troligtvis, hänvisar till är desamma som Svensson Smith (MP) också hänvisade till i hennes anförande, nämligen autonoma bilar. Teslas
33 autonoma elbilar väckte stor uppmärksamhet på sociala medier och nyhetsmedier när olika videos inifrån bilen visade hur den gasade, bromsade och manövrerade på landsväg och i stadstrafik, i enighet med trafikregler. Men den nya tekniken som Bergheden (M) talar om stannar inte vid autonoma elbilar, utan han tar även upp att elvägar har testats och måste nu börja användas, något han menar ”kommer öka möjligheterna ytterligare för bilen och radikalt minska miljöpåverkan.”. Återigen identifieras ståndpunkter präglade av industriell fatalism, när han lyfter fram att tekniska innovationer är lösningen på miljöfrågan.
Han fortsätter sedan i industriell fatalistisk anda när han kritiserar att ”regeringen inte koncentrerar sitt arbete på framtiden […] utan ägnar sig åt att höja skatter [och] införa förbud […]”. Det han menar är att staten inte ska reglera och påverka marknaden utan låta den sköta sig själv. Vilket egentligen kan betraktas motsägelsefullt med tanke på att Moderaterna var drivande i att införa tidigare nämnda skattesystemet bonus-malus. Därefter går han vidare med att kritisera regeringen för att motverka bilar och lastbilar. Implicit menar han att regeringen inte investerar nog i befintliga vägar, vilket han menar kan riskera slå mot de som är beroende av bilen, oavsett om den är bensin-, diesel-, gas- eller eldriven.
Bergheden (M) fortsätter med att försvara den konventionella fossildrivna bilen och dess infrastruktur när han mot slutet av anförandet säger ”Vi måste vårda vårt kulturarv. Vi har 200 000 bilar och motorcyklar som är över 30 år”. Detta är ett tydligt försvar av de befintliga bensin och dieselpumpstationer, kanske för att de ännu är en betydande del av samhället, men även för att det genererar tillväxt och arbetstillfällen, vilket är viktigt om Sverige ska kunna fortsätta investera i åtgärder mot klimatförändringar.
I anförande 34 fattar sig Svensson Smith (MP) kort. Vad vi kan utläsa är att hon värderar samarbete för att minska utsläppen när hon, efter att ha efterfrågat Moderaternas och Berghedens politiska förslag för att minska klimatpåverkan, hänvisar till en gränsöverskridande överenskommelse om att minska klimatpåverkan med 70 procent till 2030 och som troligtvis härstammar från Europeiska unionen. Detta anförande är problematiskt att placera inom en ideologi eftersom hon inte argumenterar för något. Men det som ligger närmast till är industriell fatalism i och med hänvisningen till samarbetet som, troligtvis, är del av en internationell överenskommelse.
34 I anförande 35 fortsätter Bergheden (M) med att staten bör upphöra att agera bromskloss för utvecklingen genom att belägga höga skatter över industrier och företag som bidrar till att minska klimatpåverkan. Präglad av industriell fatalism menar han att, eftersom samtliga företag bidrar till tillväxt är även samtliga med och sänker utsläppen. För finns det ingen tillväxt, menar han, finns det heller inga pengar till att rädda klimatet. Och om företag beläggs med för höga skatter minskar deras lönsamhet, vilket kan riskera leda till koldioxidläckage, alltså att företagen flyttar sin produktion utomlands till länder med lägre krav och lägre avgifter och skatter.
De drivmedlen han förordar är el och biobränslen, vilket kan vara både utblandad bensin och diesel. Med hans tidigare anförande (33) där han manade till att vi måste bevara vårt kulturarv och att han förordar tillväxt tyder på att han vill han se att den befintliga strukturen bibehålls, åtminstone några år till, och att drivmedlen utvecklas.
Båda av Berghedens (M) anföranden har fallit inom industriell fatalistisk argumentation.
Orsaken till det är att de har varit relativt kompromisslösa, vilket är intressant i sig. Orsakerna kan vara många, men en möjlig orsak kan vara att partierna är överens om vilka alternativ som ska fattas eller så kan det vara som Svensson Smith (MP) hävdade - att Moderaterna saknar en tillräckligt utvecklad planering med fullständiga samhällskostnadskalkyler.
35