Artiklar om bränderna i Amazonas 2020

Makrostruktur och artikelns innehåll och omgivande struktur

Samtliga artiklar som vi har analyserat om bränderna i Amazonas tar upp Brasiliens president Jair Bolsonaro, oavsett vilken genre artikeln hade. Ett ytterligare tema som nämns i alla texterna och i relation till bränderna är ”skövling” eller ”avverkning”. Vi kunde se att

begreppet skövling används i artikel 11, 12, 13,16, 17, 18, medan avverkning endast används i artikel 14 och 15, där artikel 14 är en TT-text. Huvudteman i texterna tenderar att vara antingen alarmistiska kring framtiden för Amazonas regnskog eller behandla Brasiliens politik mot Amazonas (framför allt Bolsonaros politik).

Medlidandediskurs och alarmistisk diskurs

I artikel 11 skriver Jannike Kihlberg att klimatförändringarna snart inte gå att påverka. I rubriken och ingressen framkommer det att artikeln handlar om att Amazonas är nära en “tipping point”, snart är det så illa att det inte längre kommer gå att göra något åt. Vi ser liknande inslag i artikel 14 där det huvudsakliga ämnet genom artikeln är att bränderna 2019 var de värsta på nio år men att bränderna 2020 kan komma att vara ännu värre och därmed de värsta på tio år. I artikel 15 skriver Mia Holmgren att forskning visar att torka och bränder kan leda till att regnskogar som i Amazonas blir till savanner, även här nämns “tipping point”. Samtliga nämnda artiklar tyder på alarmistiska inslag och inger en känsla av hopplöshet (Carvalho 2012:490).

Petter Jerdén skriver i artikel 16 hur hårt drabbat Sydamerika är av bränderna och för fram det här genom diskursiva strategier. En funnen strategi är att väcka medlidande hos läsaren, en form av känslomässig rapportering precis som Olausson (2011) hänvisar till så rapporteras det ofta om klimatförändringarna tillsammans med känslomässiga tilltal (Höijer, 2010; jfr

Hulme, 2008, se Olausson 2011). Tidigt i texten beskriver Petter Jerdén hur en jaguar har skadats av elden. Det drabbade djuret får i texten representera lidandet som orsakas av bränderna. ”Jaguaren Amanacis tassar var blodiga, öppna sår. Hon led av tredje gradens brännskador och kunde knappt gå…” jaguaren nämns också vid namn vilket skapar en större intimitet till djuret som också ökar medlidandet.

Klimatförändringsdiskurs

I artikel 13 förs ideologin i texten fram av Dagens Nyheters ledarredaktion genom

vetenskaplig fakta som i det här fallet hänvisas till “forskare”, utan att specificera mer, om hur skövlingen av regnskogen påverkar klimatet.

Regnskogen har med sin särskilda växtlighet en särskild roll för balansen i den

globala miljön, och dess tillstånd reglerar därmed vädret inte bara i regionen. Forskare uppskattar att 30–60 procent av regnskogen kan förvandlas till en torr savann på några årtionden om ingenting drastiskt görs. Det kan i sig ytterligare snabba på den globala uppvärmningen.

I enighet med vad Olausson (2011) tar upp så rapporteras det i majoriteten av fallen i svenska nyhetsmedier om klimatförändringarna i samband med vetenskaplig säkerhet, vilket även är fallet här. Likaså är det ett tydligt exempel på global journalistik då det förs fram argument för att det här berör den globala uppvärmningen, det påverkar inte bara regnskogen i sig. I artikel 14 som är skriven av TT framhävs det i texten att bränderna kan komma att bli de värsta på tio år. Däremot är de inte det än. Texten får mer tyngd i och med att en av aktörerna i texten nämns med en viss egenskap i form av att han är en forskare som menar på att det kommer vara en ökning av antalet bränder och att augustimånadens bränder är de värsta på tio år. Eftersom klimatförändringarna är ett faktum blir det diskursiva i detta uttalande ur ett

ideologiskt perspektiv vad man ska göra, eller inte göra, åt att klimatet förändras (Berglez

2019:239). I artikel 13, som är skriven av Dagens Nyheters ledarredaktion, nämns begreppet klimat en gång och det är i samband med att en forskare som varnat om avverkningen fått sparken på grund av varningen. ”Brasilien, som tidigare var ett land med en mer progressiv hållning i klimatfrågan, har blivit en hemvist för allt mer hårdföra förnekare.” Om vi undersöker koherensen i det här uttalandet (Berglez 2019:238) kan vi se att det

ledarredaktionen säger är att Bolsonaros ideologi går ut på att förneka klimatförändring och därmed omsorgen för framtida generationer. I citatet kan det uppfattas som att

ledarredaktionen generaliserar Brasilianares ställning till ”klimatfrågan” men det ger också en ingång till stycket som följer ”President Jair Bolsonaro för en politik där hänsyn till framtida generationer anses löjlig.”. Citatet bidrar även till en koherens mellan skribent och läsare att Bolsonaro förnekar klimatförändringen och därmed står som en ideologisk motpol.

I artikel 12 nämner inte Henrik Brandáo Jönsson klimatförändringarna i texten. Den tydligaste orsak som skribenten istället ger är den skövling som bedrivs för att expandera landets jordbruksyta som till största del används till kött- och sojaproduktion.

En månad efter att avtalet slutförhandlats bröt de värsta bränderna på flera decennier ut i Amazonas och Brasiliens president Jair Bolsonaro valde att inte göra något åt saken. Han ville att bränderna skulle fortgå för att utöka landets jordbruksareal. Det här kan vi tolka som Brasiliens motdiskurs till den dominerande tolkningen av varför skövlingen pågår, däremot väljer Brandáo Jönsson att inte utveckla varför Bolsonaro ville att bränderna skulle fortgå. Därmed står skribenten fast vid hans ideologi och hävdar att

“skövling” trots vad det betyder för Brasiliens ekonomi är negativt.

Individualisering eller kollektivisering

I artikel 11 skriver Kihlberg “Sedan Jair Bolsonaro tillträdde som president har avverkningen ökat snabbare än tidigare.”Hon skriver inte uttryckligen att det är Jair Bolsonaros fel att avverkningen sker i en snabbare takt, däremot skriver hon att skövlingen har ökat sedan han tillträdde som president, återigen kan vi genom att fylla i koherensluckorna förstå att

skribenten anser att det, utöver vi människor, är Jair Bolsonaros fel. Det är inte bara vi människor som kollektiv som hålls ansvariga, om vi undersöker fördjupning av aktörer i texten så är det inte heller alla de brasilianska myndigheterna som kritiseras utan det är en särskild person, Jair Bolsonaro (Marcin & Mayr 2012:79-81 se Berglez 2019:240).

Vidare skapar Mia Holmberg i artikel 15 en medierepresentation av en politisk och ideologisk diskurs mellan Bolsonaro och miljöorganisationer genom att peka ut diskurser och ställa aktörer mot varandra (Carvalho 2008:169). Holmberg visar att avverkningen av skog har ökat på grund av Bolsonaro och får på så vis igenom sin strategi om att regnskogen bör skyddas.

Ideologiskt får Bolsonaro stå till svars för problemet samtidigt som studien från Stockholm Resilience Centre får en ideologiskt positiv och trovärdig bemärkelse i textens sammanhang.

Hit hör även artikel 16, skriven av Petter Jerdén, där det är många aktörer som kommer till tals. Aktörerna går sedermera att dela in i tre representativa grupper, ideella organisationer, politiker och forskare. Således är dessa tre grupper indelade i två ideologiska läger, den ena motsäger sig brändernas förödelse och dess påverkan på klimatet och den andra försöker på olika sätt uppmärksamma brändernas påverkan på det ekologiska systemet. I artikeln uttalar sig sex aktörer som motståndare till bränderna och skövlingen medans bara en person beskrivs vara för dem och det är Brasiliens president.

I artikel 12, om vi undersöker fördjupning av aktörer, ser vi återigen att Bolsonaro hålls ansvarig för bränderna och skövlingen. Artikeln framställer hur Brasilianska storbolag har gått ihop tillsammans i ett upprop mot Brasilianska regeringen, Brandão Jönsson skriver följande:

Vi står inför att förlora ett avtal med EU på grund av en dålig miljöpolitik. Det kan få oöverskådliga konsekvenser, säger Pedro Passos, vd för Natura & Co, till Brasiliens största dagstidning Folha da S. Paulo.

Aktörer med kritiska röster i texten kommer från bland annat Marcelo Bacci, ekonomichef på ett pappersbolag samt Pedro Passos, vd för Natura & Co. Texten är konstruerad så att

beskrivningar av uttalanden från Bolsonaro ger en ännu tydligare överensstämmelse till den kritik som han och hans regering möter när han citeras, “några vänsterorienterade

miljöorganisationer är de enda som är emot skövlingen”. Med tanke på att flera av aktörerna som stod emot skövlingen är högt uppsatta i stora företag skapar det en kontrast mot

“vänsterorienterade miljöorganisationer” och styrker därmed Brandão Jönssons diskursiva

strategi.

Följaktligen skriver Henrik Brandão Jönsson i artikel 18 att den Brasilianska regeringen bjöd in EU parlamentariker för att visa hur de “sköter sin uppgift med att bevara regnskogen” och att detta mötte kritik. Första citatet kommer från Marico Astrini, chef för organisationen Climate Observatory i Brasilien, han säger ”Regeringen skapade en resplan som inte åskådliggjorde verkligheten i Amazonas – sveket mot urfolken, landstölderna, den illegala gruvdriften och den okontrollerade skövlingen. Resan var en bluff.”. I och med att Marico

Astrini representerar en organisation som står för klimatet och ursprungsbefolkningens rättigheter i Brasilien får hans uttalande slagkraft. Hans yttrande byggs även upp av sista meningen i ingressen, ”Nu kritiseras resan till Amazonas för att inte ha visat verkligheten”. Det Brandão Jönsson då gör är att rama in kritiken och värderingarna som framförs av Marico Astrini och EU-ambassadörerna som kommer till tals. På så vis skapar Brandão Jönsson en generell gestaltning bestående av en avskogning, där bränderna och skövlingen av urskog står för problemet i texten (Shehata 2019:343).

Global journalistik och domesticering

I artikel 11 skriven av Jannike Kihlberg jämför hon ytan som har avverkats med en yta som är “något mindre än Öland”. Precis som Olausson (2011, se Berglez 2019:440) beskriver är det här ett exempel på hur nyhetsmedier, i det här fallet Jannike Kihlberg, försöker göra händelsen aktuell och greppbar för oss i Sverige. Trots att det är ett stort geografiskt avstånd så blir det mer greppbart för oss när vi kan dra kopplingen att ytan som avverkats är nästan lika stor som Öland. Ideologin i texten är tydlig - det är vi människor som är ansvariga för den här negativa utvecklingen. Trots att det inte är vi i Sverige som har skövlat så är det vi människor på jorden som har gjort så att vi är nära en utveckling som inte går att vända.

Både klimatförändringen och förlusten av biologisk mångfald hänger ihop med vår livsstil. Vi människor tar allt större plats och konsumerar allt mer. Omvärldens efterfrågan på kött bidrar till skogsskövlingen i Amazonas som drivs av jakten på snabba vinster.

Genom att fylla i koherensluckorna är det tydligt att det även är vårt fel. Vi i västvärlden har en efterfrågan på kött och därav skövlas det ännu mer skog för att tillfredsställa vårt behov och vår efterfrågan.

Artikel 17 skriven av Henrik Brandáo Jönsson grundar sig i en global diskurs om bränderna i Amazonas. Skribenten skapar en dramaturgisk uppbyggnad som tar sin ansats i textens aktörer. Inledningsvis citeras Jair Bolsonaros svar på Joe Bidens kritik “När saliven tar slut får man använda krut. Annars funkar det inte.”, sedan återger skribenten vad som har lett till detta uttalande. Artikeln är skriven några dagar efter det att Joe Biden vunnit presidentvalet. Skribenten Henrik Brandão Jönsson bedriver en diskursiv strategi där Jair Bolsonaros relateras till Donald Trump. ”I stället för att erkänna att Joe Biden besegrat hans förebild

Donald Trump i det amerikanska presidentvalet drog Bolsonaro åter upp fejden igår.” Till följd av att skribenten beskriver Donald Trumps och Jair Bolsonaros relation som god får dessa två aktörer en gemensam position i texten. Båda beskrivs även som politiska motståndare till Joe Biden. Relationen mellan Trump och Bolsonaro beskrivs i näst sista stycket.

Att presidenten i Amerikas näst största ekonomi hotar med krut ses som en

desperation över att Bolsonaro förlorat sin närmaste kollega på kontinenten. Ända sedan Bolsonaro valdes till Brasiliens 38:e president har han arbetat tätt samman med Donald Trump och gjort flera besök.

Bränderna i Amazonas beskrivs i textens förbifart men uttalandet som har lett till artikeln beskrivs till stor del av att Brasiliens president inte gjort tillräckligt för att stoppa bränderna. I Henrik Brandão Jönssons artikel uppstår en gränsöverskridande praktik när rapportering dels handlar om det amerikanska valet och dels om bränderna i Amazonas. I sammanhanget berörs både USA och Brasilien men även resten av världen när två supermakter hamnar i en allvarlig konflikt. Att Jair Bolsonaro inledningsvis beskrivs hota USA med “krut” kan ses som en subtil krigsförklaring som kan komma att beröra hela världen (Berglez

2019:434,435).

I artikel 18 skriver Henrik Brandão Jönsson ”I år har bränderna varit mer omfattande och Bolsonaros regering fortsätter att ignorera skövlingen som följer i brändernas spår.”. Citatet påvisar ett faktum som stärks av att majoriteten av EU:s parlamentariker kräver att Brasilien ska förändra sin klimatagenda. I artikel 18 kommer fyra aktörer till tals. Sveriges-,

Storbritanniens- och Tysklands ambassadör i Brasilien och chefen för klimatorganisationen Climate Observatory. Alla aktörer är kritiska till Brasiliens regering och klimatpolitik. Det här blir även artikelns övergripande ideologiska hållning som den primära aktören, i det här fallet skribenten, framför med hjälp av andra aktörer (Carvalho 2008:170). Därigenom skapar också skribenten en central diskursiv strategi genom att rama in textens innehåll och lyfta fram mestadels negativ kritik mot Brasiliens regering (Berglez 2019:239).

Språkets diskursiva betydelse

Förhållningssättet till skövlingen är generellt att den har en negativ inverkan i alla artiklarna. Som tidigare nämnt kunde vi se att artiklarna använde begreppet skövling i artikel 11, 12, 13,16, 17, 18. I artikel 14 samt 15 används istället det mindre negativt laddade ordet “avverkning”.

I artikel 13 skriver ledarredaktionen för Dagens Nyheter följande: ”President Jair Bolsonaro för en politik där hänsyn till framtida generationer anses löjlig. Den europeiska kritiken avfärdar han. EU är enligt honom en ”miljösekt”(...)”. Den Brasilianska regeringen och Bolsonaro nämns blygsamt men det blir tydligt i citatet ovan att Dagens Nyheter liberala värderingar strider mot hans uttalanden om bland annat klimatet och om EU. Värderingar och åsikter framkommer i textens språk. ”Förbud mot eldning av skogen har införts, men

uppenbarligen är det lite si och så med efterlevandet.” och ”I normala fall börjar

”eldsäsongen” i augusti. 2020 satte den i gång redan i juni månad.” Den lättsamma tonen brukas sparsamt i texten men citaten ovan illustrerar hur en lättsam och nära nonchalerande ton används för att beskriva vad texten kritiserar. Eftersom citationstecken används vid eldsäsongen indikerar det på en ironi då det egentligen inte finns någon eldsäsong i

Amazonas utan det skribenterna syftar på är att avverkningen av skogarna brukar dras igång i augusti eftersom klimatet vanligtvis är torrare då.

Genomgående i artikel 14, som är en TT-text, så nämns det inte varför bränderna sker, däremot så står det i slutet av texten “Under förra årets brandsäsong fick president Jair Bolsonaro mycket kritik för att ha försvagat miljöskyddet i Amazonas, och för att istället ha drivit på för ytterligare avverkning av skog.” Om vi då återigen fyller i tomluckorna i texten så kan vi dra slutsatsen att i den här texten är det Jair Bolsonaro som hålls ansvarig för avverkningen och bränderna (Berglez 2019:229).

Vidare i artikel 12 skriven av Henrik Brandão Jönsson är den diskursiva strategin i texten att Bolsonaros politik behöver ändras. Genomgående kritiseras Bolsonaro och den brasilianska regeringen för att bedriva en politik som ökat skövlingen av Amazonas. I den kritik som framförs jämför skribenten ytan av skövlingen som pågick i juni med Stockholm kommuns yta.

Ända sedan högerpopulisten Bolsonaro blev vald 2018 har skövlingarna ökat stadigt månad för månad. Enbart under juni i år skövlades ytterligare 1.000 kvadratkilometer regnskog, vilket motsvarar fem gånger Stockholms kommuns yta.

Således framställs Jair Bolsonaro i artikel 16 av Petter Jerdén som en tydlig motståndare till Dagens Nyheters ideologiska värderingar om klimatet. I citatet ”Tropisk regnskog börjar inte brinna. Så historien om att Amazonas brinner är en lögn och den måste vi bekämpa med

riktiga siffror, sa Bolsonaro utan att hänvisa till några siffror.” väljer Jerdén att skriva dit ”utan att hänvisa till några siffror” vilket medför att hans uttalande blir opålitligt och icke-trovärdigt. Detta hamnar också i kontrast till den fakta som läggs fram av forskare i texten.