6. Resultat och analys
6.2 Att skapa förutsättningar för barns delaktighet
Under följande rubrik kommer förutsättningar för barns delaktighet att diskuteras i två underrubriker. Avsnittet avslutas med en gemensam sammanfattning.
24 6.2.1 Anpassa verksamheten och följa barnen.
I detta utdrag har pedagogerna i fokusgruppssamtal 1 precis fått frågan, vad hade pedagogen kunnat göra annorlunda till nästa gång för att öka delaktigheten i undervisningssituationen?
Caset som frågan ställs utifrån är Lee.
Ayla säger “Låta barnen välja bok. Anpassa boken efter åldern”. Lisa fortsätter “Sätta sig med barnen bredvid sig så att de ser bilderna under tiden”. Fredrik säger “Om hon nu tvunget ska läsa en bok kanske hon kan börja med att anpassa vad hon ska göra efter barnens behov, för nu ville bara barnen hoppa och springa runt så det kanske inte var det bästa läget att läsa en bok ändå ju. Som vi var inne på vilken tid på dagen det är.
Då får man kanske ha en annan aktivitet så att de får av sig den energin innan det ens är läge att läsa en bok”.
Ayla, Lisa och Fredriks samtal kan förstås som ett listande av olika faktorer för att främja barns delaktighet då en pedagog läser för en mindre grupp barn. Detta genom kommentarer som Låta barnen välja bok, Anpassa boken efter åldern, Sätta sig med barnen bredvid sig så att de ser bilderna under tiden och vilken tid på dagen det är. Retoriskt påtalas en säkerhet i kommentarerna genom att de förmedlas som fakta. Detta kan förstås som att nämnda faktorer är självklara sätt att öka barns delaktighet. I kommentarerna framhålls vidare faktorer som har med hur pedagogen väljer att genomföra bokläsningen samt vilken tid på dagen läsningen sker.
Här synliggörs en tolkningsrepertoar om att barns delaktighet i en aktivitet som högläsning, beror på pedagoger och inte barnen. Denna tolkningsrepertoar synliggörs ytterligare av Fredriks kommentar anpassa vad hon ska göra efter barnens behov där det framhålls att pedagoger ska anpassa sig efter barnens behov. Kommentaren kan vidare förstås som att barnen inte ska behöva anpassa sina behov efter verksamheten och pedagogers planeringar.
I nästa utdrag som tar avstamp i fokusgruppssamtal 1, har en av moderatorerna bett pedagogerna att dela med sig av sina första reflektioner efter att ha läst ett av casen (Lee).
Moderatorn frågar också längre ner i utdraget om pedagogerna anser att det finns någon problematik i det givna caset.
Lisa säger “Däremot väljer ju, är det Lee som går fram till fönstret och tittar där?där har hon ju alla möjligheter att fånga barnen och där visar han ju att här är ju någonting som är intressant och dom andra barnen följer efter”. Fredrik svarar “Mm, det var väl mest intressant i den här texten faktiskt”. Lisa fortsätter “Och hade hon nappat där och
25 gått med dom och tittat och ja, vad händer det där ute det kanske är en sopebil”, alla skrattar. Lisa säger “Ja men där hade man ju kunnat få dom delaktiga då får ju verkligen barnen styra. Fredrik säger “Då hade det blivit mer mening”. Ayla responderar “I aktiviteten ja”. Lisa säger “Då hade dom nog inte slagit kullerbyttor kanske”. Alla skrattar. [...] Lisa fortsätter “Att ehh… pedagogen är alldeles för nitisk med att läsa den här boken. Släpp det”. Alla skrattar. Ayla instämmer “Ja”.
Ehm…Fredrik säger “Bra sagt” (till Lisa). Ayla säger “Kanske också… alltså det låter ju lite som om hon är oengagerad ehh pedagogen. Hon är ju inte lyhörd och barnen är inte delaktiga”. Lisa säger “Hon är väldigt styrd i sin planering, hon har planerat att läsa den boken och då gör vi det. Någon (framgår inte vem)“Mm”. Lisa säger “Hon är inte flexibel”.
I detta samtal framgår en kategorisering av pedagogen som möjliggörare för barns delaktighet.
Genom Lisas kommentar där hade man ju kunnat få dom delaktiga påtalas pedagogen (tolkning av man) vara den som gör barn delaktiga. Genom kommentarer om hur en pedagog kan göra för att för att främja respektive hämma barns delaktighet framstår även en kategorisering om hur en pedagog som möjliggör barns delaktighet är. I Lisas kommentarer hade hon nappat där och gått med dom och tittat och Hon är väldigt styrd i sin planering framhålls det att en pedagog kan främja barns delaktighet genom att följa barns initiativtagande och vara flexibel i sin planering. På liknande sätt påtalas en lyhörd och engagerad pedagog kunna främja barns delaktighet i Aylas uttalanden Hon är ju inte lyhörd och hon är oengagerad. Genom kommentarer som Ja, Mm och Bra sagt samt att Ayla vid ett tillfälle avslutar ett av Lisas uttalanden, påtalas det retoriskt en enighet i samtalet. I detta samtal framhålls pedagogen som möjliggörare för barns delaktighet och ett antal egenskaper tilldelas den pedagog som främjar barns delaktighet. Hela ansvaret för barns delaktighet tillägnas pedagogerna och samtalet skulle, i likhet med utdraget ovan, vila på en tolkningsrepertoar om att huruvida barn är delaktiga i en aktivitet som högläsning eller inte, beror på pedagoger och inte barnen.
6.2.2 Organisation och miljö
I Evas uttalande nedan har hon och två andra pedagoger i fokusgruppssamtal 2 precis fått frågan om de själva upplever några hinder eller begränsningar för att uppnå mål kring delaktighet i läroplanen? Eva tar ordet.
26 Eva säger “Aa jag tänker på, jag tänker ju mycket på då organisatoriska begränsningar och ehh tider alltså hållpunkter, tider som man behöver hålla liksom ehh men bara det här att man måste avbryta barnens lek mitt i bara för att nu så ska vi gå ner och äta eller alltså såna grejer. Ehh tänker jag, det finns ju aa det finns ju tillfällen under dagen då man önskar att man kunde följa de barnen vill mer liksom men som inte går av praktiska skäl”. [...]
Eva fortsätter “Sen så kan jag ju, för jag känner igen mig jättemycket i den här, i det här caset faktiskt. Och jag kan tänka att det finns organisatoriska krångel bakom som gör att man väljer att göra på det här sättet ehh och det är jättesvårt att peka ut exakt vad men jag tänker antagligen så har ju hennes kollegor rast, ehh”.
I detta utdrag framgår en kategorisering av organisationens ramar som hindrande för pedagogers möjligheter till att främja barns delaktighet i beslut som rör dem. I Evas kommentarer lyfts två vanligt förekommande rutiner på förskolan som förstås tillhöra dessa organisatoriska begränsningar. Den första handlar om fasta tider för måltider som kan bidra med att barn behöver avbryta lekar. I en annan kommentar påtalas stunder på dagen då kollegor turas om att gå på rast kunna hindra de som är kvar på avdelningen från att tillmötesgå barns önskningar och initiativ. I Orden följa de barnen vill mer framkommer en kategorisering av barns delaktighet. Denna förmedlades vara att barn blir delaktiga då pedagoger kan tillgodose barns uttryckta önskan till att utöva delaktighet i hur vardagen på förskolan utformas. I Evas kommentar om att avbryta barnens lek mitt i framhålls även en kategorisering av barns delaktighet i beslut som rör dem handla om att som barn själv kunna bestämma när en lek ska ta slut.
I nedanstående utdrag följer ett uttalande av en pedagog i fokusgruppssamtal 2. I uttalandet lyfts fysiska miljöer och barns delaktighet.
Iwona säger “[...] Så att man ska vara, alltså om man i ett projekt som är levande och fungerande, då börjar man ju någonstans. Och sen bygger man ju vidare efter
barnens intressen och bygger på. Och sen så anpassar man sina miljöer och då blir ju barnen, då kommer det ju liksom, att locka med barn, ur olika delar utefter intresse
27 eller utefter hur vi väljer och presentera eller organisera i smågrupper eller att vara i olika miljöer [...]”.
I Iwonas uttalande framhålls fysiska miljöer kunna bidra till barns delaktighet i ett par avseenden. I uttalandet förstås pedagoger kunna få syn på barns intressen genom hur de använder sig av olika miljöer. Att anpassa miljöer och att vara i olika miljöer framstår därför öka möjligheterna för barnen att uttrycka intressen. Det framgår vidare att barn kan bli delaktiga genom att pedagogerna tar tillvara på de intressen de ser hos barnen och sedan använder dem som utgångspunkt för det vidare arbetet. I kommentaren Och sen bygger man ju vidare efter barnens intressen framgår en kategorisering där pedagogerna är de som har ansvaret att skapa delaktighet hos barnen. Ordet man förstås i det här fallet som pedagoger, som genom barnens intressen kan utforma projektet. Därav framgår även motsatsen att barn på egen hand utan gehör hos pedagogerna inte har några möjligheter till delaktighet i
utformandet av projektet. Här framgår alltså pedagogerna som en kategori med det egentliga inflytandet och med makten att bestämma hur ett projekt ska fortskrida.
6.2.3 Sammanfattning
Utifrån rubriken 6.2 Att skapa förutsättningar för barns delaktighet synliggjordes en tolkningsrepertoar om att barns delaktighet beror på pedagogerna och inte barnen. Detta då ansvaret för barns delaktighet uteslutande tillägnades pedagogerna. Pedagogen kategoriseras även som möjliggörare för barns delaktighet. Det framhålls därför inte enbart vara
pedagogernas ansvar att främja barns delaktighet, de påtalas också vara de enda som kan möjliggöra den. Även en kategorisering av pedagogerna som de med makt att möjliggöra barns delaktighet eller inte framkommer. Barn förstås därmed inte själva kunna skapa förutsättningar för sin delaktighet. En kategorisering av den möjliggörande pedagogen framkommer. Den möjliggörande pedagogen betonas vara flexibel och följsam samt anpassa aktiviteter efter barnens behov och nivåanpassa undervisning. Förutom pedagogerna
framhölls även organisationens ramar ha inverkan på barns delaktighet. Här framkom en kategorisering av organisationens ramar som begränsande för pedagogers möjligheter till att främja barns delaktighet i beslut som rör dem. Tidsliga hållpunkter på dagen som måltider samt den tid på dagen då pedagoger avlöser varandra för att kunna gå på rast kommenterades.
Att vistas i olika fysiska miljöer och att som pedagog anpassa miljöer utefter barns intressen framhölls kunna främja barns delaktighet. Detta i de fall pedagoger synliggör hur barnen
28 använder sig av de olika miljöerna och vad i miljöerna som intresserar barnen samt använder de visade intressena som utgångspunkt för det vidare arbetet.
Två kategoriseringar av barns delaktighet framkom. I den första framhölls att barn blir delaktiga då pedagoger kan tillgodose barns uttryckta önskan till att utöva delaktighet i hur vardagen på förskolan utformas. I den andra påtaladesatt barns delaktighet i beslut som rör dem kan handla om att som barn själv kunna bestämma när en lek ska ta slut. Dessa
kategoriseringar påtalades i vissa avseenden villkoras av organisatoriska ramar.
7. Diskussion
Syftet med denna studie är att synliggöra hur barns delaktighet i beslut som rör dem
konstrueras i pedagogers samtal. Syftet är även att pedagoger i samtal med varandra, genom att svara på frågor utifrån två fiktiva scenarier eller case ska kunna bidra med
lösningsfokuserade alternativ och/ eller förslag till hur barn kan tillåtas bli delaktiga i beslut som rör dem. De forskningsfrågor som använts är: Vilka tolkningsrepertoarer och
kategoriseringar framträder i pedagogernas samtal om barns delaktighet i beslut som rör dem?
Vilka tolkningsrepertoarer och kategoriseringar framträder i pedagogernas samtal utifrån casen kring hur organisation och arbete med miljö kan bidra till barns delaktighet i beslut som rör dem? Utifrån studiens syfte och forskningsfrågor kommer resultatet att diskuteras i
relation till tidigare forskning. Diskussionen är indelad i fem olika teman: 7.1 Delaktighet en självklarhet men vad betyder det? 7.2 Barns delaktighet som hot eller tillgång, 7.3 Pedagogen som möjliggörare, 7.4 Den möjliggörande pedagogen och 7.5 Miljö och organisation.
7.1 Delaktighet en självklarhet men vad betyder det?
I barnkonventionens artikel 12 går det att läsa en lag om barns rätt till delaktighet i beslut som rör dem (UNICEF, 2018). Att delaktighet är någonting som barn har rätt till framgår tydligt i barnkonventionen. I resultatet framhålls det i många avseenden som en självklarhet att involvera barn och göra barn delaktiga i beslut som rör dem i förskolan och skolan. Här framkom flera kategoriseringar av barns delaktighet i beslut som rör dem. En kategorisering av barns delaktighet påtalades vara att få inflytande över planering och utformning av aktiviteter. En annan kategorisering av barns delaktighet förmedlades vara visat intresse och engagemang i en aktivitet, planerad av pedagoger. Samtidigt som dessa och flera
kategoriseringar och tolkningsrepertoarer om barns delaktighet synliggjordes uttrycktes ett behov av att definiera delaktighet som begrepp. Pedagogerna uttalade sig retoriskt med nya frågor istället för att ge svar på frågorna genom kommentarer som är delaktighet för dem?
29 vad är delaktighet? Måste man alltid vara delaktig? Detta är någonting som Szönyi &
Söderqvist Dunkers (2018) lyfter och menar att delaktighet är ett komplext begrepp med många olika förklaringar. Detta synliggjorde en intressant aspekt då det framstod ett behov av att definiera delaktighet som begrepp samtidigt som barns delaktighert framhölls som
självklart och flera kategoriseringar och tolkningsrepertoarer synliggjordes.
7.2 Barns delaktighet som hot eller tillgång
I resultatet betonas att barn ska vara delaktiga i beslut som rör dem. I flera av samtalen synliggörs en tolkningsrepertoar om barnet som kompetent. Även en tolkningsrepertoar om att kompetenta barn behöver kompetenta vuxna framträder. Samtidigt framträder en
kategorisering där barns delaktighet i undervisningen ses som ett hot mot pedagogernas möjlighet till att utmana barnen. Detta framkommer då Lisa påpekar att barn inte kan vara delaktiga i alla beslut eftersom att det minskar pedagogernas möjligheter till att utmana barnen och lära ut nya begrepp. Lundy (2018) framhåller i sin studie på ett liknande sätt att vuxna känner sig hotade av barns delaktighet samt skeptiska till barns beslutsförmåga och handlingskraft. Lundy (2018) uttrycker vidare att pedagogerna uttryckte i studien att barns delaktighet tar tid från undervisningen och är ett hot mot skolreformens auktoritet (Ibid). I Lisas uttalande framträder en kategorisering där pedagoger är de som är kompetenta och ska lära ut till de inte lika kompetenta barnen. Melin (2013) argumenterar i sitt resultat för att barns delaktighet börjar i den syn vuxna har på barn och därför också vilken syn vuxna har på sig själva (Ibid). I relation till detta visar vårt resultat att en människosyn där den vuxna uteslutande ses som den mer kompetenta hotar barns rätt till delaktighet. I Lisas uttalande påtalas en viss oro kring att göra barn delaktiga och ge dem för mycket inflytande då det kan komma att påverka deras undervisning.
7.3 Pedagogen som möjliggörare
I resultatet framgår pedagoger på flera ställen som en kategori med makt att bestämma över huruvida barn får inflytande eller inte. Det framhålls exempelvis att oavsett om pedagogerna utformar ett projekt efter barnens intressen eller inte så är det just pedagogerna som planerar projektet. En kategorisering som framträder är barnen som en grupp vars inflytande beror helt och hållet på pedagogernas vilja och möjligheter att bemöta barnens försök till inflytande och delaktighet. Även Hamerslag (2013) påvisar i sin studie att vuxna är de enda som kan
möjliggöra barns delaktighet. Genom att skapa förutsättningar för barn att bli delaktiga i
30 verksamheten i förskolan kommer också deras möjligheter till delaktighet att öka. Barns intresse och engagemang ska alltid ses om en utgångspunkt i projekt och det är problematiskt när det inte gör det menar Hamerslag (2013). I vårt resultat framkommer flera
kategoriseringar av barns delaktighet. En är att barn är delaktiga då de tillåts inflytande över utformandet av ett projekt medan en annan är att intresse och engagemang i ett förutbestämt projekt räcker för att barnen ska vara delaktiga. Trots att en av dessa kategoriseringar inte påtalades behöva utesluta den andra är det problematiskt att barns delaktighet i beslut som rör dem är en tolkningsfråga då detta kan ge barn olika förutsättningar för att bli delaktiga. Detta i de fall vissa barn får inflytande över beslut som fattas medan andra barn anses delaktiga då de engagerar sig i en aktivitet. I en studie utförd av Melin (2013) framkom det att ansvaret för barns delaktighet idag ofta förpassas till barnet, som följd av det individualiserade samhället.
Resultatet i vår studie visar på motsatsen då det framhölls en enighet om att barns delaktighet är pedagogernas ansvar. Dock har vi inte undersökt hur pedagogernas uttalande stämmer överens med deras handlande på fältet och kan inte redogöra för det. Det påtalades i vilket fall en medvetenhet om detta i resultatet.
7.4 Den möjliggörande pedagogen
I studiens resultat framträder konstruktioner om den möjliggörande samt den icke
möjliggörande pedagogen när de åsyftar att skapa förutsättningar för barns delaktighet i beslut som rör dem. Det framhålls stor skepticism gentemot de fiktiva pedagogernas arbetssätt som casen beskriver. De fiktiva pedagogerna framställs i flera fall som icke önskvärda pedagoger och kommer istället själva med konkreta exempel från egen praktik samt olika lösningar på problemen. Här framkom flera kategoriseringar av den möjliggörande pedagogen och hur den kan skapa förutsättningar för barn att bli delaktiga i beslut som rör dem. Två framträdande kategoriseringar var att barns delaktighet skapas genom att börja i barnens intresse samt anpassa [...] efter barnens behov. Salminen (2013) påvisar i sin studie att barns delaktighet begränsades i de fall pedagoger inte var inlyssnande mot barnens behov och valde att fortskrida aktiviteter enligt planering istället för att anpassa efter barnen. Ytterligare en kategorisering som framkom om den möjliggörande pedagogen var att den ansågs vara lyhörd, flexibel och engagerad. Engdahl (2014) visar i sin studie att pedagogers förmåga till att uppfatta barns intentioner och stödja dem främjar barns delaktighet.
31 7.5 Miljö och organisation
I studien framhölls organisatoriska ramar i vissa fall som begränsande för barns delaktighet i beslut som rör dem. I Evas kommentarer påtalades det som organisatoriska begränsningar och organisatoriska krångel. Begränsningar som påtalades var hålltider för måltider samt att de var färre i personalen under vissa tider på dagen. Även Folkman (2017) visar i sin studie att förskolan som organisation med tidsliga hållpunkter under dagen samt stora barngrupper begränsar barns möjligheter till att bli delaktiga under dagen. Resultatet i detta tema
frambringar ingenting nytt utan stämmer överens med den tidigare forskningen. Dock såg vi det som intressant att se hur pedagogerna i sina diskussioner argumenterade för hur de tog sig runt dessa hinder. I ett samtal påtalas det vara viktigt att värdera det barnen säger högt oavsett om det finns möjlighet att tillmötesgå barnets önskan eller inte. Det framhölls att som
pedagog genom att prata med barnet, ibland kunna komma fram till en lösning som på något sätt som var okej. En kategorisering om miljön som betydelsefull för barns delaktighet i beslut som rör dem, framkom. I resultatet påtalas att genom att arbeta med miljöer, anpassa dem efter barngruppen samt att vistas i olika miljöer var sätt att synliggöra barns intressen och initiativtagande till delaktighet. Att som pedagog få syn på dessa intressen och låta dem leda vägen för det fortsatta projektarbetet kan främja barnens delaktighet. I den tidigare
forskningen som presenteras belyses miljöns tillgänglighet som en påverkande faktor för barns delaktighet. Knauf (2019) framhåller att genom att möblera och skapa en tillgänglig miljö för barnen med hyllplan i barnens höjd så kan barnens delaktighet främjas. Iwonas uttalande om att arbeta med föränderliga miljöer kan ses som ytterligare ett sätt att göra miljön tillgänglig utöver att sänka hyllplan och ha tillgängligt material för barnen. Engdahl (2014) undersöker i sin studie barns delaktighet i utomhusmiljön och påpekar att det kan vara svårt för pedagoger att avgöra om barnen är delaktiga. I vårt resultat framhålls vikten av att inkludera barnens intressen i skapandet av miljön som en del av att bli delaktiga vilket var något som inte framkom i den tidigare forskningen som bearbetats.