Attityder och kulturella skillnader

Likt ett flertal tidigare studier (Brownlee, et al., 2005; Krieglstein, 2004; Camilleri & Ryan, 2006), framkom en låg men synlig förekomst av heterosexism hos socionomstudenter även i den aktuella studien. Resultatet stödjer en av studiens hypoteser som säger att flertalet socionomstudenter har en tolerans gentemot LHBT-personer, men att det också finns socionomstudenter som inte har samma tolerans.

I tidigare forskning har det redogjorts för geografiska skillnader i attityder gentemot LHBT-personer. Resultatet från den aktuella studien visar att svenska socionomstudenter uppvisar lägst nivåer av heterosexism (2,8%) följt av Australiens (8,4%), USA:s (70–85%) och Sydkoreas (77%). Den höga procentandel av heterosexism som återfinns hos studenter i både USA och Sydkorea kan vara missvisande. Studiernas resultat indikerar inte att 80% av studenterna i socialt arbete i Sydkorea och USA uppvisar heterosexistiska attityder utan tyder på att det finns en låg men synlig förekomst av heterosexism bland dessa studenter (Camilleri & Ryan, 2006; Lim & Johnson, 2001; Brownlee et al., 2005; Krieglstein, 2004; Berkman & Zinberg, 1997).

Det går att reflektera kring olika skäl till dessa attitydskillnader mellan länderna. Dels är det olika stora populationer som undersökts med hjälp av olika mätinstrument, samt att studierna skiljer sig åt tidsmässigt, från 1997 till 2020. Hade en liknande studie gjorts i Sverige i mitten av 90-talet är det möjligt att resultaten skulle sett annorlunda ut i form av mer homofobiska attityder. Under 1990-talet fick exempelvis samkönade par inte adoptera, insemineras eller gifta sig (Rydström, 2011). Först i slutet av 90-talet upprättades ombudsmannen mot diskriminering baserad på sexuell läggning (Andreasson, 2001). Det är möjligt att enskilda individers attityder påverkats positivt av förändringar som resulterat i fler rättigheter och bättre villkor för LHBT-personer.

Resultaten skulle möjligen kunnat ha sett annorlunda ut i den aktuella studien om en större population undersöktes och fler lärosäten inkluderades. Å andra sidan går det att fundera över varför resultatet skulle se annorlunda i andra delar av landet jämfört med det aktuella lärosätet. Möjligen finns det kulturella eller religiösa skillnader inom landet. Tidigare forskning visar att religiös tillhörighet kan vara en påverkande faktor till negativa attityder gentemot LHBT-personer (Dentato et al., 2013; Worthen, 2013, Logie, et al., 2007; Kwok et al., 2013; Hylton, 2005; Lim & Johnson, 2001). Slutligen går det att reflektera över

huruvida kulturella skillnader mellan länderna kan ha påverkat studenternas negativa attityder. I både Hong Kong och Sydkorea ses homosexualitet fortfarande som ett tabuämne (Kwok et al., 2013; Lim & Johnson, 2001), medan den svenska regeringen uttalat motverkar diskriminering och kränkningar gentemot HBTQ-personer (Socialstyrelsen, 2015).

7.1.2 Studenters upplevda kompetens om LHBT-frågor

De flesta socionomstudenterna skattade sin upplevda kompetens som varken eller (m=3.07). Detta bekräftar studiens hypotes, att flertalet socionomstudenter upplever att de inte har tillräcklig kompetens om LHBT-frågor. Resultatet är likt det Logie et al. (2007) kommit fram till, att närmare hälften av respondenterna uppgav att de inte hade kunskap om de livsvillkor eller utmaningar som finns för LGBT-personer eller kände sig redo att arbeta med denna grupp. Här kan noteras att båda studierna använder sig av samma valideringsinstrument för att mäta kompetens. Resultatet kan uppfattas bekymrande, då studenterna i termin 6 och 7 snart är färdigutbildade och med stor sannolikhet kommer att möta LHBT-personer i sin yrkesverksamhet. Det kan uppfattas problematiskt och oroande att dessa studenter inte vet om de har förmågan att arbeta effektivt med denna grupp. Å andra sidan kan resultatet ses som ett uttryck för ödmjukhet hos respondenterna, eftersom respondenterna kan mena att det går att lära sig mer.

7.1.3 Studenters upplevelser av utbildningsinnehåll i socialt arbete

Ytterligare en av studiens hypoteser som bekräftats är att flertalet socionomstudenter inte upplever att utbildningsinnehållet ger kunskap om LHBT-frågor. Resultatet liknar det som Papadaki (2016), Dentato (2016) samt Camilleri och Ryan (2006) når, att undervisningen inte inkluderar innehåll, diskussioner eller kurslitteratur som berör LHBT-frågor i särskilt hög utsträckning. Resultaten visar på att socionomprogrammet uppvisar en brist på innehåll som explicit berör sexualiteter och könsidentiteter utöver cis och heterosexualitet. Detta kan möjligtvis ta formen av att case-texter eller examinerande frågor utgår från att klienter är cis och heterosexuella. Presumtionen eller antagandet av att klienter är heterosexuella eller cis är en byggsten i begreppet heteronormativitet (Bremer, 2011; Ambjörnsson, 2006).

Inom queerteorin studeras hur heteronormativitet upprätthålls och vidmakthålls. Rosenberg (2005) konstaterar att strukturer, handlingar och institutioner utgör verktyg för att normalisera heterosexualitet och att vara cis. Lärosäten och utbildningar utgör en av

samhällets institutioner som påverkar och styr de värderingar som studenterna tar del av i undervisningen. Genom att utbildningarnas innehåll i form av kurslitteratur, verksamhetsförlagd undervisning och examinationer iscensätter heteronormativiteten förblir heteronormativiteten central och statisk. När cis och heterosexualitet framstår som normen växer samtidigt en motsats fram, alltså de personer som avviker från normens ramar. Detta kan relateras till queerteorins insikt om att det som upplevs normalt existerar i relation till en tänkt och utpekad motsats (Ambjörnsson, 2006). Den homosexuella är den utpekade motsatsen som jämförs med det “normala”. Detta blir synlig bland annat i ett av enkätens påståenden “homosexuella personer är lika moraliska som heterosexuella personer”, där heterosexuella ses som normen vilken avvikare mäts mot. Avvikandet kan mötas med fientlighet eftersom avvikande sexualitet och kön kan uppfattas obekvämt och onaturligt.

Vidare undersöker queerforskning hur normer för kön och sexualitet skapas och hur det uttrycks på konkreta platser (Ambjörnsson, 2006). Normer både skapas, upprätthålls och uttrycks i undervisningen genom att LHBT-frågor inte inkluderas eller ifrågasätts. När examinationsmoment eller seminarier består av fall där enbart heterosexuella personer exemplifieras är det en del i skapandet och upprätthållandet av heteronormen. Genom att heteronormen framstår som ett acceptabelt sätt att värdera och behandla klienter utifrån, riskeras HBTQ-klienter känna sig exkluderade i mötet med den framtida socionomen (Socialstyrelsen, 2015). Känslan av exkludering och kränkning kan innebära att dessa grupper väljer att inte söka hjälp av samhällsinstitutioner (Socialstyrelsen, 2015).

Tidigare studier visar att exponering för LGBT-personer har haft effekter på attityder gentemot dessa personer (Brownlee, et al., 2005; Krieglstein, 2004; Worthen, 2013; Crisp, 2007). Med exponering i utbildningssyfte avses att undervisningen inkluderar gästtalare som berör LHBT-frågor (Kwok, et al., 2013). Studenterna tillfrågades inte i den aktuella studien om de varit med om denna typ av exponering. Ett av påståendena som mäter LHBT-innehåll frågar om studenten upplever att föreläsare i allmänhet på socionomprogrammet har kompetens om LHBT-personer. I tidigare forskning framkommer att föreläsares bekvämlighet med att föreläsa eller diskutera LGBT-frågor har påverkat hur bekväma kursmedlemmar själva var att diskutera och lära sig om LGBT- frågor (Hylton, 2005). Då de flesta studenter skattade sig lågt på skalan som mätte utbildningsinnehåll går det fundera kring huruvida föreläsare eller gästtalare har berört LHBT-frågor i särskilt hög utsträckning på utbildningen.