Socionomprogrammet - kan innehålla spår av heteronormativitet : En enkätstudie

Socionomprogrammet - kan

innehålla spår av

heteronormativitet

En enkätstudie

HUVUDOMRÅDE: Socialt arbete

FÖRFATTARE: Ellen Sandberg & Emma Farrell JÖNKÖPING 2020 juni

Förord

Vi vill rikta ett stort tack till de socionomstudenter som besvarat vår enkät och därigenom bidragit med sin kunskap. Studien skulle inte varit möjlig att genomföra utan er. Vi vill även tacka programansvarig på socionomprogrammet, som hjälpte oss att skicka ut vår enkät. Vi vill också tacka Lydia för hennes råd under skrivprocessen. Slutligen vill vi tacka vår handledare Torbjörn Kalin som väglett oss genom uppsatsskrivandet. Vi uppskattar verkligen den tid du lagt ner på att hjälpa oss.

Abstract

Title: The social work program - may contain traces of heteronormativity. A survey

study

Tutor: Torbjörn Kalin Examinator: Klas Borell

Aim. This study examines the attitudes of social work students towards LGBT-persons,

and whether the students perceive that the content of the social work program provides competence on LGBT related questions. The theoretical frame of reference is based upon queer theory.

Method. A quantitative method was adopted to address the aims and objectives of this

study. The study is limited to comprise of social work students from 3-7 semesters, from a Swedish university. A survey based upon earlier surveys and containing 41 statements was translated from English to Swedish. The survey was emailed to 245 social work students through the university’s email system.

Results. Findings suggest that the majority of the social work students demonstrate

tolerant attitudes towards LGBT-persons while a minority show negative attitudes. Further results suggest that most students do not believe that the educational content of the social work program sufficiently addresses LGBT related questions. The majority of the social work students estimates their competence in LGBT-questions as neutral or neither. The results further show a significant negative correlation between attitudes towards LGBT-persons and educational content, as well as between content and competence. Significant differences between semesters and perceived educational content was found.

Conclusion. The study concludes a low level of heterosexism among social work students,

a lack of competence of LGBT-related questions and an insufficient course content. The results partially confirm the study's hypotheses but also indicate other correlations. Course content offering more in-depth insights into LGBT-issues is seen as an area of improvement within the social work program. To conclude, this study is the first to investigate the subject at national level and therefore further research within this field is both suggested and recommended.

Sammanfattning

Titel: Socionomprogrammet - kan innehålla spår av heteronormativitet. En enkätstudie Handledare: Torbjörn Kalin

Examinator: Klas Borell

Syfte. Denna studie undersöker socionomstudenters attityder gentemot LHBT-personer

och huruvida de anser att utbildningsinnehållet på socionomprogrammet ger kompetens om LHBT-frågor. Studiens teoretiska referensram är baserad på queerteori.

Metod. Studien använder kvantitativ metod för att besvara studiens syfte. Studien är

avgränsad till att innefatta socionomstudenter mellan termin 3–7 på ett lärosäte i Sverige. Enkäten innehåller 41 påståenden vilka är baserade på tidigare studier. Påståendena är översatta från engelska till svenska och har mailats till 245 socionomstudenter via lärosätets mailsystem.

Resultat. Enkätstudiens svar fann att de flesta socionomstudenter uppvisar toleranta

attityder gentemot LHBT-personer, men att det också finns studenter som uppvisar negativa attityder. Vidare framkommer att de flesta studenter upplever att utbildningsinnehållet på socionomprogrammet berör LHBT-frågor i låg utsträckning. Majoriteten av socionomstudenterna skattar sin kompetens om LHBT-frågor som varken eller. Resultaten visar att det finns ett signifikant negativt samband mellan attityder och utbildningsinnehåll samt mellan utbildningsinnehåll och upplevd kompetens. Signifikanta skillnader går att finna mellan terminer och upplevt utbildningsinnehåll.

Slutsats. Sammanfattningsvis fann studien en låg grad av heterosexism bland

socionomstudenter, en avsaknad av kompetens kring LHBT-frågor samt bristande utbildningsinnehåll. Resultaten bekräftar delvis studiens hypoteser men påvisar också andra samband. Kursinnehåll som mer specifikt behandlar LHBT-frågor ses som ett förbättringsområde på socionomprogrammet. Den aktuella studien är den första att undersöka ämnet på nationell nivå och vidare forskning inom ämnet föreslås och rekommenderas.

Innehållsförteckning

4.1 LHBT-historia - ett svenskt historiskt perspektiv ... 3

4.2 Teori & centrala begrepp ... 6

4.2.1 Kritisk realism som kunskapsteoretiskt ställningstagande ... 6

4.2.2 Queerteori ... 7

4.2.3 Sexuell läggning ... 7

4.2.4 Könsidentitet och uttryck... 7

4.2.5 Sexualitet ... 7

4.2.6 Queer ... 8

4.2.7 Queerforskning och teori ... 8

4.2.8 Heteronormativitet och heterosexism ... 9

4.2.9 Homofobi ... 10

4.2.10 Transperson ... 10

4.2.11 Cisperson ... 10

4.2.12 LHBT-personer ... 11

4.3 Tidigare forskning ... 11

4.3.1 Attityder gentemot LHBT-personer... 11

4.3.1.1 Skillnader inom gruppen LHBT ... 12

4.3.1.2 Skillnader mellan utbildningar ... 13

4.3.1.3 Kulturella skillnader ... 14

4.3.2 Studenters upplevelser av utbildningsinnehåll i socialt arbete... 15

4.3.3 Studenters upplevda kompetens om LHBT-frågor ... 15

4.3.4 Åtgärder för minskad diskriminering ... 16

5 Metod ... 17

5.1 Kvantitativ metod ... 17

5.2 Datainsamlingsmetod... 18

5.3 Urval och avgränsning ... 18

5.3.1 Svarsfrekvens och bortfall ... 19

5.3.2 Tillvägagångssätt ... 20 5.4 Databearbetningsmetod ... 20 5.4.1 Statistisk analys ... 20 5.4.1.1 Hypotesprövning ... 21 5.4.1.2 Genomsnittsvärden ... 21 5.4.2 Tillvägagångssätt ... 21 5.5 Validitet... 22 5.6 Reliabilitet... 23 5.7 Måttbeskrivning ... 23 5.7.1 LGBTAS ... 23 5.7.2 Enkätpåståenden ... 24 5.8 Etiska överväganden... 25 6 Resultat ... 26 6.1 Deskriptiv analys ... 26 6.2 Bivariata analyser ... 30

7.1.1 Attityder och kulturella skillnader ... 32

7.1.2 Studenters upplevda kompetens om LHBT-frågor ... 33

7.1.3 Studenters upplevelser av utbildningsinnehåll i socialt arbete... 33

7.1.4 Samband mellan attityder, upplevd kompetens och utbildningsinnehåll ... 35

7.1.5 Skillnader mellan terminer i relation till attityder, kompetens och utbildningsinnehåll . 35 7.1.6 Åtgärder... 36

7.2 Betydelse socialt arbete ... 36

7.3 Metoddiskussion ... 37 7.4 Studiens giltighet ... 37 7.5 Slutsatser ... 38 7.6 Vidare forskning ... 39 8 Referenser... 41 9 Bilagor ... 46 9.1 Bilaga 1. Informationsbrev ... 46 9.2 Bilaga 2. Enkät ... 47

1 Inledning

Trots lagstöd och riktlinjer för vad som gäller för socionomer, visar forskning att rätt insatser och råd inte alltid ges klienten på grund av dennes sexuella läggning (Logie, Logie & Bridge, 2007). Det framkommer i Socialstyrelsens (2015) rapport att personal inom bland annat socialtjänst och skola har haft ett bristfälligt bemötande gentemot HBTQ-personer1_{. Bemötandet har resulterat i att dessa personer har känt sig kränkta eller}

diskriminerade på grund av sin sexuella läggning.

Enligt diskrimineringslagen (SFS 2008:567) får ingen människa diskrimineras på grund av sin sexuella läggning. Ingen människa får heller diskrimineras på grund av könsöverskridande identitet eller uttryck (Diskrimineringsombudsmannen, 2020).

Socionomer ska sträva efter att motverka diskriminering, förtryck och andra former av social orättvisa (National Association of Social Workers [NASW], 2017). Ett kvalificerat socialt arbete förutsätter att socionomen besitter ett flertal egenskaper, bland annat tolerans och vidsynthet. Socionomen ska i sin profession förhålla sig till människovärdesprincipen, det vill säga respektera varje människas lika värde. Vidare ska socionomen vara medveten om sin egen kompetens i socialt arbete samt sträva efter att upprätthålla och utveckla denna (International Federation of Social Workers [IFSW], 2020). I Akademikerförbundet SSR:s etiska normer för socialt arbete framkommer att socionomen inte ska vara fördömande gentemot klienter. Den icke-fördömande attityden innebär att socialarbetaren ska låta klienten dela sin berättelse utan att denne möts av avståndstagande och underkännande (Akademikerförbundet SSR, 2017a).

Socionomstudenter tar så småningom klivet ut i arbetslivet där de kommer att möta klienter med en mängd olika erfarenheter och livsvillkor. Det är högst troligt att socionomer kommer att träffa klienter som är lesbiska, homosexuella, bisexuella eller trans. Det är nödvändigt att yrkesverksamma socionomer erbjuder rätt stöd och insatser till klienter, oavsett deras sexuella läggning (Cluse-Tolar, Lambert, Ventura & Pasupuleti, 2004). Därför ska socionomutbildningen förbereda socionomstudenter att möta dessa klientgrupper. Utbildningsmetoder och läroplaner ska bidra till att stärka studenters förståelse av och respekten för olika sexuella läggningar och könsidentiteter (Regeringen, 2010)

1.1 Problemformulering

Tidigare forskning visar att studenter i socialt arbete anser att de inte besitter tillräcklig kompetens om LGBT-frågor2 _{(Papadaki, 2016; Logie et al., 2007; Hylton, 2005). Det finns}

en osäkerhet hos studenter i socialt arbete kring hur de kan ge rätt stöd och insatser till LGBT-personer3 _{(Logie et al. 2007). Vidare framkommer att undervisningen på}

utbildningar i socialt arbete inte berör LGBT-frågor i hög utsträckning (Papadaki, 2016; Dentato et al., 2016, Lim & Johnson, 2001; Camilleri & Ryan 2006, Hylton 2005, Krieglstein, 2004; Logie et al., 2007). I studier som undersökt attityder hos studenter i socialt arbete framkommer att det finns studenter som uppvisar negativa attityder gentemot LGBT-personer (Papadaki, 2016; Lim & Johnson, 2001; Brownlee, Sprakes, Saini, O'Hare, Kortes‐Miller & John Graham, 2005; Dentato, Craig, Lloyd, Kelly, Wright & Austin, 2016; Kwok, Wu, & Shardlow, 2013). Det är vanligt att frågor om bisexuella och transpersoner saknas i forskning om attityder (Caplan, 2018; Kwok et al., 2013; Brownlee et al., 2005). Dentato et al. (2016) argumenterar för att forskning om bisexuella och transpersoner fortsatt behöver utvärderas.

Nationell forskning som fokuserar på svenska socionomstudenter, deras attityder gentemot LHBT-personer och upplevd kompetens kring LHBT-frågor saknas. Därmed är det av relevans att undersöka om socionomstudenter på ett lärosäte i Sverige uppvisar toleranta attityder gentemot LHBT-personer, om de anser att de har tillräcklig kompetens om LHBT-frågor och huruvida utbildningsinnehållet på socionomprogrammet berör LHBT-frågor.

2 Syfte

Syftet med studien är att undersöka socionomstudenters attityder gentemot LHBT-personer, deras upplevda kompetens om LHBT-frågor samt huruvida LHBT-frågor berörs i utbildningsinnehållet på socionomprogrammet. Vidare syftar studien till att undersöka om det finns ett samband mellan attityder, upplevd kompetens och utbildningsinnehåll. Studien ämnar undersöka om socionomstudenter med längre erfarenhet av utbildningen besitter mer kompetens om frågor och har mer toleranta attityder gentemot LHBT-personer.

2 _{LGBT står för engelskans lesbian, gay, bisexual och trans. LGBT-frågor avser frågor som rör}

lesbiska, homosexuella, bisexuella och transpersoner (LHBT-frågor på svenska).

3 _{LGBT-personer avser lesbiska, homosexuella, bisexuella och transpersoner (LHBT-personer}

3 Hypoteser

 Flertalet socionomstudenter har en tolerans gentemot LHBT-personer, det finns också socionomstudenter som inte har samma tolerans

 Flertalet socionomstudenter upplever att de inte har tillräcklig kompetens om LHBT-frågor

 Flertalet socionomstudenter upplever inte att utbildningsinnehållet på socionomprogrammet berör LHBT-frågor i hög grad

 Socionomstudenter med högre grad av toleranta attityder gentemot LHBT-personer upplever sig a) ha mer kompetens om LHBT-frågor och b) att utbildningsinnehållet berör LHBT-frågor i hög grad

 Socionomstudenter som läst fler terminer på socionomprogrammet har a) mer toleranta attityder gentemot LHBT-personer, b) mer kompetens om LHBT-frågor och c) upplever att utbildningsinnehållet berör LHBT-frågor i högre grad

4 Bakgrund

Kommande avsnitt utgör en bakgrund för studien. Avsnittet inleds med en introduktion av svensk LHBT-historia. Vidare presenteras teori och centrala begrepp som är av relevans för studien, med syfte att ge läsaren en bättre förståelse för innehållet. Avsnittet avslutas med tidigare forskning där bland annat socionomstudenters attityder gentemot LHBT-personer berörs.

4.1 LHBT-historia - ett svenskt historiskt perspektiv

Kommande historiska översikt har ett huvudfokus på 1940-talet fram till dagens LHBT-historia. Ett antal viktigare årtal och händelser presenteras.

1944 avkriminaliserades sexuella handlingar mellan myndiga individer av samma kön i

Sverige. Lagen förbjöd sexuella handlingar med omyndiga personer, samt att en förhöjd åldersgräns på 21 år fanns vid beroendeförhållande mellan parterna (Norrhem, Winkvist, Rydström, 2015). Beroendeförhållande innebar att den yngre i någon grad var beroende av den äldre parten för exempelvis omvårdnad (Rydström, 2011).

1950 bildades RFSL eller Riksförbundet för sexuellt likasinnade (Rydström, 2011). 1972 blev Sverige det första land i världen att erbjuda transpersoner en ny juridisk

könstillhörighet efter att lagen (1972:119) om fastställande om könstillhörighet trädde i kraft. Lagen möjliggjorde subventionerad hormonterapi och könskorrigerande operationer. För att få tillgång till behandling behövde personen vara myndig och svensk medborgare. Det krävdes att personen steriliserades och att personen skiljde sig i samband med ändrad juridisk könstillhörighet (Norrhem et al., 2015; Regeringen, 2018). Steriliseringen och skilsmässan ansågs nödvändiga av dåtidens läkare eftersom det sågs som sjukligt att transmän kunde föda barn eller att en transkvinna kunde förbli gift med en kvinnlig maka (Bremer, 2011).

1973 uttalade Regeringen att samlevnad av personer av samma kön är acceptabelt

(Rydström, 2011).

1978 skapade Regeringen Homosexutredningen för att undersöka och utreda

homosexuellas diskriminering i samhället (Rydström, 2011). 1978 sänktes åldersgränsen för sexuella handlingar mellan samkönade personer, till samma ålder som för heterosexuella (Norrhem et al., 2015).

1979 slutade manlig och kvinnlig homosexualitet vara en sjukdomsdiagnos (Regeringen,

2018).

1982 diagnostiserades det första fallet av HIV i Sverige. Den svenska aidspolitiken

kännetecknades av hårda tvångsmetoder från myndigheter (Norrhem et al., 2015; Andreasson, 2001).

1987 blev det förbjudet att diskriminera en persons sexuella läggning inom arbetslivet

(Norrhem et al., 2015).

1995 trädde partnerskapslagen (1994:1117) i kraft och samkönade personer kunde ingå i ett registrerat partnerskap. Partners kunde dock inte adoptera, insemineras eller gifta sig i kyrka (Rydström, 2011).

1999 upprättades HomO, ombudsmannen mot diskriminering baserad på sexuell läggning

Remembrance (TDOR) i Sverige. Under TDOR läses namnen på transpersoner som mördats upp och deras minnen hedras (Bremer, 2011; Norrhem et al.,2015).

2003 tilläts samkönade par adoptera både nationellt och internationellt och samma år

inkluderades sexuell läggning som tillämpningsområde för hets mot folkgrupp (Norrhem et al., 2015). Först 2003 erkändes samkönade par rätt att bli adoptivföräldrar (Rydström, 2011).

2005 blev sexuell läggning och kön grund för att söka asyl i Sverige genom en ändring i

Utlänningslagen (2005:716). Tidigare kunde HBTQ-personer söka asyl i Sverige, men inte enbart med grund i sexuell läggning eller kön (Rydström, 2011).

2006 fick lesbiska och ensamstående kvinnor möjlighet till assisterad befruktning inom

svensk sjukvård (Rydström, 2011).

2009 lades könsöverskridande uttryck eller identitet till som diskrimineringsgrund i

Diskrimineringslagen (2008:567), en lag som började gälla 1 januari 2009. 2009 ändrades Namnlagen (2016:1013) och myndiga personer fick ändra sina namn till namn som traditionellt associerats till ett annat kön (Bremer, 2011). Män som haft sex med andra män tilläts att bli blodgivare år 2009, dock krävs en period av 12 månader i celibat innan blodgivning (Norrhem et al., 2015). Äktenskapet blev könsneutralt och Partnerskapslagen (1994:1117) avskaffades. Samkönade par kunde vigas i Svenska kyrkan efter en lång debatt (Rydström, 2011). År 2009 gick HomO samman med andra ombudsmän och Diskrimineringsombudsmannen (DO) bildades (Norrhem et al., 2015).

2013 påbörjade RFSL ett arbete för de 600–700 transpersoner som tvingats sterilisera sig.

RFSL krävde att Regeringen skulle ge transpersonerna skadestånd. Efter protester från RFSL erbjöds transpersoner som steriliserats skadestånd på 225 000 kr (Bremer, 2011).

2014 presenterade regeringen en strategi för lika rättigheter och möjligheter oavsett sexuell läggning, könsidentitet eller könsuttryck. Det betonades att diskriminering och kränkningar gentemot HBTQ-personer i det svenska samhället är oacceptabelt. Vidare konstaterades att förbättringar inom flera områden krävs, bland annat inom skola och socialtjänst Ett viktigt utvecklingsområde är kunskap om och bemötande av HBTQ-personer (Socialstyrelsen, 2015).

2015 uppgav Socialstyrelsen (2015) att HBTQ-personer känt sig exkluderade i

verksamheter där en tydlig heteronorm dominerar. Förslag för att motverka diskriminering var att skolor skulle använda sig av läromedel där HBTQ-frågor inkluderades på ett sätt som inte var heteronormativt. Det framgick vidare i rapporten att ett bristfälligt bemötande kan leda till att HBTQ-personer får en lägre tillit till samhällsinstitutioner. Bemötandet kan innebära att HBTQ-personer tvekar att ta kontakt med myndigheter vid behov. Vidare konstaterades att kunskap om transpersoner är särskilt begränsad.

2017 lyfts det från fackligt håll att HBTQ-personer och frågor måste inkluderas på olika

sätt i vardagen, i stället för att enbart punktinsatser som Pride-veckan organiseras. Ett förslag är att HBTQ-frågor integreras i undervisningen på skolor. Professionella uppmanas att prata mer inkluderande om HBTQ-personer och undvika att utgå ifrån att samtliga människor är heterosexuella eller tillhör ett visst kön (Akademikerförbundet SSR, 2017b). 4.2 Teori & centrala begrepp

I kommande avsnitt presenteras studiens kunskapsteoretiska ställningstagande, följt av studiens teoretiska referensram och relevanta begrepp.

4.2.1 Kritisk realism som kunskapsteoretiskt ställningstagande

Kritisk realism är en metateori som kritiserar positivismen och hermeneutiken. Positivismens kritiseras till följd av dess sökande efter lagbundna och objektiva sanningar, medan hermeneutiken anses lägga för stark betoning på människors erfarenheter och upplevelser (Danermark, Ekström & Karlsson, 2018). Enligt Bhaskar (2014) består verkligheten av olika domäner där olika ting uppfattas och sker. I det verkligas domän existerar strukturer och mekanismer som orsakar eller genererar faktiska händelser. När händelsen uppfattas hamnar händelsen i den empiriska domänen och händelsen blir del av våra erfarenheter. De händelser som inte uppfattas finns kvar i den faktiska domänen trots att det inte uppfattas av ögat eller övriga sinnen. De mekanismer eller strukturer som finns i verklighetens domän är inte heller nödvändigtvis synliga, men orsakar ändå verkningar i världen. Uppdelningen mellan domänerna illustrerar en åtskillnad mellan de händelser vi erfar av världen samt den värld och verklighet som existerar oberoende betraktaren. Danermark et al. (2018) beskriver samma fenomen genom att tala om den intransitiva dimensionen, en oberoende verklighet och den transitiva dimensionen, en socialt och historiskt konstruerad bild av samma verklighet. Sammanfattningsvis erkänns att en

objektiv verklighet finns samtidigt som vår kunskap om världen är föränderlig beroende på hur vi uppfattar den världen (Bhaskar, 2014; Danermark et al., 2018).

4.2.2 Queerteori

För att förstå queerteorin är det av vikt att ha kunskap om begreppen sexuell läggning, könsidentitet och uttryck, sexualitet, queer och queerforskning. Med anledning av detta kommer dessa begrepp att redogöras för innan queerteorin förklaras.

4.2.3 Sexuell läggning

Sexuell läggning är en persons förmåga till känslomässig, kärleksfull och sexuell attraktion till personer av motsatt, samma eller mer än ett kön (Regeringen, 2019).

4.2.4 Könsidentitet och uttryck

Könsidentitet är den inre och egna uppfattningen som en person har om sitt kön. Denna uppfattning överensstämmer inte nödvändigtvis med det kön man tillskrivits vid födseln (Fausto-Sterling, 2000). Könsidentitet innefattar även den personliga uppfattningen om kroppen, vilket vanligen benämns könsuttryck. Detta kan omfatta en förändring av kroppens utseende eller funktion med hjälp av medicinska, kirurgiska eller andra medel. Andra könsrelaterade uttryckssätt är till exempel klädsel, språk och beteende (Regeringen, 2019).

4.2.5 Sexualitet

Ambjörnsson (2006) förklarar att sexualitet kan förstås på olika sätt. Sexualitet kan handla om identitet, exempelvis kan en person identifiera sig som hetero-, homo- eller bisexuell. På så sätt är sexualiteten en central del av en persons livserfarenheter eller definierar vem den är (Ambjörnsson, 2006; Siverskog, 2016). Sexualitet kan också innebära handlingar, såsom kyssar eller samlag. Vidare förklaras att sexualitet kan ses som ett normsystem, där människors attityder eller juridiska lagar avgör vad som är legitimt och illegitimt (Ambjörnsson, 2006). Siverskog (2016) förklarar att sexualitet kan ses som något föränderligt. Detta innebär dels att synen på sexualitet förändras över tid, dels att enskilda individers upplevelser av sexualitet kan förändras under livet. Enligt Connell (2008) är den vanligaste föreställningen om sexualitet att motsatser dras till varandra. Om en person dras till det maskulina, måste denne vara feminin och vice versa.

4.2.6 Queer

Begreppet queer saknar en ensidig innebörd och kan betyda allt från avvikande och knäpp till teori och aktivism (Ambjörnsson, 2006). Under 1970-talet användes beteckningen queer främst av yngre aktivister för att beteckna en icke-normativ sexualitet (Rosenberg, 2005). Det är inte självklart vem som anser sig vara queer. Queer faller ofta in i samlingstermer för identiteter som bryter mot köns- och sexuella normer, såsom lesbiska, homosexuella, bisexuella och transpersoner (Alm, Bremer, Nord & Schmitt, 2016). Vidare menar Ambjörnsson (2006) att queer inte bör preciseras. Queer är snarare ett kritiskt granskande perspektiv på sexualitet som har i uppgift är att röra om och bryta upp kategorier utan att själv förvandlas till en kategori. Queer uppmanar till att tänka bortom uppdelningar mellan heterosexuella och homosexuella och ställer sig kritiska till det antagande som säger det finns ett normalt och ett onormalt sätt att vara en sexuell kvinna eller man.

4.2.7 Queerforskning och teori

Queerforskning intresserar sig för köns- och sexualitetsnormer och hur normerna reglerar vad som uppfattas som onormalt, onaturligt och sjukt respektive normalt, naturligt och friskt (Ambjörnsson, 2006). Queerforskningens huvudsakliga undersökningsfokus är hur vissa sexualiteter och begär görs till norm medan andra görs till icke-normativa (Alm et al., 2016). Människors sexuella handlingar är inte av intresse för queerforskare att studera. Därför talas det inom queerforskning om heteronormativitet istället för heterosexualitet, eftersom det snarare är normsystemet som undersöks (Ambjörnsson, 2006). Vanliga frågor inom queerforskning är dels hur normer för kön och sexualitet skapas, dels hur de uttrycks på konkreta platser eller i olika sammanhang. Till exempel i skolor, på offentliga toaletter, på Facebook eller i lagsport. Queerteoretiker studerar även hur dessa normer förändras, både över tid och på olika platser (Alm et al., 2016).

Under 1700-talet började människor sorteras, klassificeras och diagnostiseras som exempelvis homosexuella eller perversa. Personer som tidigare betraktades som någon som hade sex med personer av samma kön fick nu en identitet. Han eller hon var en homosexuell. Klassifikationerna innebar också nya sätt att utöva kontroll över samhällsmedborgarna. När människor klassificerades och diagnostiserades på det här sättet ledde det till att vissa människor betraktades som mer normala och önskvärda än andra. Inom queerteorin är begreppet normalitet viktigt. En av teorins utgångspunkter är att normalisering är kopplat till makt. En form av maktutövning är till exempel när en läkare,

utan att fråga, utgår från att en patient lever med någon av motsatt kön (Ambjörnsson, 2006).

Queerteorin är inte en enhetlig teoribildning utan innefattar ett flertal olika perspektiv på kultur, samhälle och identitet. Normer kring genus och sexualitet är av intresse för queerteoretiker att studera. Inom queerteorin undersöks hur sexuella normer uppstår, fungerar och fortlever och hur identiteter, handlingar och föreställningar vävs samman till sexualitet. Framförallt är den normerande heterosexualiteten, också kallad heteronormativitet, av intresse att undersöka. Heterosexualiteten tas inte för given, snarare undersöks hur den skapas och upprätthålls. Queerforskare frågar sig hur det kommer sig att heterosexualiteten framställs som den mest önskvärda samlevnadsformen i samhället. En viktig insikt inom queerteorin är att det som upplevs normalt existerar i relation till en tänkt och utpekad motsats. Det vill säga, för att framstå som normal krävs att vissa personer pekas ut som onormala (Ambjörnsson, 2006). Queerteorin syftar inte till att synliggöra bisexuella, lesbiska och homosexuella som marginaliserade grupper. Fokus ligger på hur normer kring kön och sexualitet får vissa liv att framstå som mer normala och önskvärda än andra (Alm et al., 2016).

Det understryks inom queerteorin att identiteter är mångtydiga och flytande. Föreställningen om att det existerar enhetliga och stabila avgränsande identiteter som man, kvinna, homo- och heterosexuella ger en förvrängd bild av verkligheten. Dels ger det en otillräcklig bild av individers erfarenheter, dels är det missvisande och förtryckande att kategorisera människor på detta sätt (Anzaldúa., 1999).

4.2.8 Heteronormativitet och heterosexism

Rosenberg (2005) förklarar att termen heteronormativitet syftar till ”de institutioner, strukturer, relationer och handlingar som vidmakthåller heterosexualiteten som något enhetligt, naturligt och allomfattande.” (Rosenberg, 2005, s. 11). Heteronormativiteten bygger på antagandet att alla är heterosexuella och att ett heterosexuellt liv är det mest naturliga sättet att leva på (Ambjörnsson, 2006; Rosenberg 2005). Synsättet kan i sin tur leda till att personer med annan sexuell läggning diskrimineras (Dentato et al., 2016). Bremer (2011) förklarar att heteronormativiteten sorterar människors kroppar i två kategorier, män och kvinnor. Kategorierna ses som olika och kompletterande. Heteronormativiteten gör presumtionen att könet förblir stabilt genom hela livet och att personnummer, namn och könsuttryck hänger samman (Alm et al., 2016). I den tidigare

forskning som presenteras i uppsatsen används ibland begreppet heterosexism istället för heteronormativitet. Heterosexism bidrar till negativa attityder och handlingar gentemot homosexuella eller lesbiska, förklarar Cluse-Tolar et al. (2004).

4.2.9 Homofobi

Under tidigt 70-tal definierades homofobi som en fruktan att vara nära homosexuella personer (Raja & Stokes, 1998). Vidare förklaras att homofobi innebär obehag och rädsla som heterosexuella kan uppleva när de möter lesbiska och homosexuella. Homofobi kan variera från milda känslor av obehag, till starka känslor av rädsla och hat. Dentato et al. (2016) beskriver homofobi som alltifrån fysiskt våld och verbala kränkningar gentemot homosexuella personer, till politiska åsikter och attityder. Homofobi kan uttryckas både implicit och explicit. Enligt Cluse-Tolar et al. (2004) används termen homofobi numera vanligtvis för att representera negativa attityder, fördomar, ogillande eller intolerans mot homosexuella och lesbiska. I uppsatsen används begreppen heterosexism och homofobi synonymt med varandra och anpassas utifrån hur det benämns i tidigare studier och i kurslitteratur.

4.2.10 Transperson

Begreppet transperson uppkom på 1990-talet i Sverige då RFSL sökte efter en inkluderande term som kunde användas i transpolitiska frågor (Bremer, 2011). Transpersoner är ett paraplybegrepp som innefattar personer som på olika sätt bryter mot normer kring könsidentitet och könsuttryck. Det kan handla om att personen inte är bekväm med det kön denne blivit tilldelad vid födseln och då vill förändra kroppen med hjälp av hormonbehandling eller kirurgi. Det kan också handla om att personen anser sig ha en annan könsidentitet än man eller kvinna eller inte identifierar sig med någon utav dessa könskategorier. Trans kan innebära att personen klär sig i enlighet med ett annat könsuttryck än det som förväntas av denne (Siverskog, 2016).

4.2.11 Cisperson

Att vara en cisperson definieras enligt Fausto-Sterling (2000) som att leva i det kön som konstaterats vid födseln. Det innebär att det juridiska könet, personens könsuttryck, könsidentitet och kropp hänger samman (Alm et al., 2016).

4.2.12 LHBT-personer

LHBT-personer avser lesbiska, homosexuella, bisexuella och transpersoner. Motsvarigheten på engelska benämns LGBT (lesbian, gay, bisexual, trans) eller LGBTQ (lesbian, gay, bisexual, trans, queer). Förkortningarna går att återfinna i tidigare forskning, eftersom tidigare studier inom området främst har gjorts i engelsktalande länder. I svensk kontext används vanligtvis paraplybegreppet HBTQ, vilket innefattar homosexuella, bisexuella, trans- och queerpersoner (RFSL, 2019). I den aktuella studien används främst förkortningen LHBT, då queerpersoner inte inkluderas som undersökningsområde. Samlingsbegreppet kan anpassas utifrån vilka personer som studierna inkluderar, menar Siverskog (2016). I uppsatsen förekommer vanligen begreppet frågor. LHBT-frågor definieras i den här kontexten som LHBT-frågor som rör LHBT-personer. Detta innefattar bland annat bemötande, likabehandling och diskriminering.

4.3 Tidigare forskning

Följande avsnitt berör attityder gentemot LHBT-personer, utbildningsinnehållet på utbildningar i socialt arbete, studenters kompetens om LHBT-frågor samt förslag på åtgärder för att minska diskriminering. Det första avsnittet “attityder gentemot LHBT-personer” är indelat i underrubriker och syftar till att redogöra för olika nivåer som kan förklara skillnader i attityder.

4.3.1 Attityder gentemot LHBT-personer

Ett av de första mätinstrumenten som mätte negativa och homofobiska attityder gentemot homosexuella utformades i början av 70-talet. Sedan dess har forskare använt en mängd olika skalor för att undersöka negativa attityder gentemot LGBTQ-personer (Worthen, 2013). De flesta av skalorna har dock inte gjort åtskillnad på lesbiska kvinnor och homosexuella män, utan frågar om homosexuella i allmänhet. Skalorna har skapat en oklarhet kring om respondenten syftat på lesbiska kvinnor, homosexuella män eller båda när de besvarat frågorna (Raja & Stokes, 1998). I slutet av 1990-talet uppdaterades homofobi-skalan för att spegla samtida förändringar i attityder gentemot homosexuella och lesbiska. Det uppdaterade mätinstrumentet inkluderade separata skalor med motiveringen att fördomar kunde se olika ut gentemot de olika grupperna (Worthen., 2013). Exempelvis har AIDS-epidemin varit nära förknippad med homosexuella män men inte med lesbiska kvinnor (Raja & Stokes, 1998). Rädsla och obehag kring homosexuella män kan enligt Raja

och Stokes (1998) och Berkman och Zinberg (1997) bero på sambandet mellan manlig homosexualitet och AIDS-epidemin.

Raja & Stokes (1998) förklarar att en del fördomar gentemot lesbiska grundas i idén att de utgör ett hot mot maktstrukturen eftersom de inte är beroende av män i samma utsträckning som heterosexuella kvinnor. Vidare förklaras att skillnaden i fördomar gentemot homosexuella män och lesbiska kan skilja sig åt politiskt. Ännu ett skäl till att bedöma attityder gentemot homosexuella män och lesbiska separat, är att människor tenderar att uppvisa en högre grad av homofobi gentemot personer av samma kön som dem själva (Raja & Stokes., 1998; Berkman & Zinberg., 1997).

4.3.1.1 Skillnader inom gruppen LHBT

I en studie som mätte attityder gentemot LGBT-personer har det framkommit att yrkesaktiva socialarbetare och studenter i socialt arbete har uppvisat negativa attityder gentemot dessa personer (Logie et al., 2007). Vidare diskuteras att homofobiska attityder gentemot klienter har en negativ påverkan avseende hur dessa klienter blir hjälpta av socialarbetare.

I en studie av Dentato et al. (2016) undersöktes 1018 amerikanska och kanadensiska LGBTQ-studenter i socialt arbete, med syfte att belysa deras upplevelser av homofobi i deras skol- och klassrumsmiljö. Undersökningsdeltagarna identifierade sig som lesbiska, homosexuella, bisexuella, trans eller queer (LGBTQ). Det framkom i studien att en del heterosexuella studiekamrater uppgett att de aldrig skulle arbeta med LGBTQ-personer. Studiekamraterna menade vidare att LGBTQ-innehåll inte hör hemma i utbildningen och bör gömmas undan. Brownlee et al. (2005) fann i sin studie, som undersökte heterosexism hos kanadensiska studenter i socialt arbete, en relativ låg men påtaglig förekomst av heterosexism. Vidare framkom att studenter som känner sig obekväma med att möta homosexuella och lesbiska klienter även uppvisar heterosexistiska attityder.

Krieglstein (2004) undersökte heterosexism bland 409 studenter i socialt arbete i Illinois, USA, fann också heterosexism bland studenterna. 15% (n=60) uppvisade inga negativa attityder, medan 4% (n=16) uppvisade en hög grad av heterosexism. Det framkom också att studenter som haft positiva kontakter med lesbiska eller homosexuella personer uppvisade en lägre grad av heterosexism än de som inte haft några positiva kontakter. Brownlee et al (2005) fann att studenter med närstående som var homosexuella eller lesbiska inte uppvisade heterosexistiska attityder jämfört med andra studenter. Liknande

resultat kom Worthen (2013) och Crisp (2007) fram till. De studenter som kände lesbiska och homosexuella hade mer positiva attityder gentemot dessa personer. Worthen (2013) menar att detsamma gällde för bisexuella och transpersoner. Sammanfattningsvis visar studierna att exponering för LGBT-populationer har effekter på attityder gentemot dessa personer (Brownlee, et al., 2005; Krieglstein, 2004; Worthen, 2013; Crisp, 2007).

Studier visar att studenter uppvisar högre nivåer av fobi gentemot bisexuella och transpersoner, jämfört med lesbiska och homosexuella (Dentato et al., 2016; Logie et al., 2007). Logie et al. (2007) diskuterar att skillnader i fobi skulle kunna förklaras som resultat av bristande information om transpersoner i kurslitteratur, negativ representation i media, attityder hos universitets personal eller underliggande åsikter i samhället.

Brownlee et al. (2005) fann i sin studie att de studenter som gick tredje året på utbildningen inte uppvisade homofobiska attityder i samma grad som förstaårsstudenterna. Graden av heterosexism minskade från första till sista året. Minskningen menade Brownlee et al. (2005) kunde bero på att studenterna under utbildningens gång fått kunskap om lämpliga attityder gentemot diskriminerade och förtryckta grupper. Camilleri & Ryan (2006) argumenterar för att studenter i socialt arbete borde ha kunskap om och medvetenhet kring sina egna attityder gentemot LHBT-personer, eftersom socialt arbete är en profession som präglas av värderingar. Enligt Cluse-Tolar et al. (2004) borde socionomstudenters attityder gentemot lesbiska och homosexuella medvetandegöras och eventuellt förändras innan studenterna är färdigexaminerade och ger sig ut i yrkeslivet.

4.3.1.2 Skillnader mellan utbildningar

Tidigare studier visar att studenter i socialt arbete uppvisar homofobiska attityder i lägre grad än andra studenter (Chonody, Woodford, Brennan, Newman & Wang, 2014; Cluse-Tolar et al., 2004) och att detsamma gäller för yrkesverksamma socialarbetare (Camilleri & Ryan, 2006; Berkman & Zinberg, 1997). Enligt Camilleri och Ryan (2006) finns en tendens hos de som studerar socialt arbete att ha något mer liberala attityder gentemot homosexuella än de som väljer andra yrken. I en studie som mätte attityder gentemot lesbiska och homosexuella personer hos 187 yrkesaktiva socialarbetare i USA, framkom det att nästan 90% av socialarbetarna inte uppvisade några homofobiska attityder. Det framkom att socialarbetarna var betydligt mindre homofobiska jämfört med en studie innehållande ett nationellt urval av vuxna med annan yrkesinriktning (Berkman & Zinberg, 1997).

Chonody et al. (2014) undersökte skillnaderna i homofobiska attityder mellan studenter i socialt arbete och andra studenter. 406 studenter deltog i studien varav 42% studerade socialt arbete och 58% studerade andra ämnen, såsom sociologi, psykologi, marknadsföring, biologi, kemi, kriminologi och pedagogik. Majoriteten av studenterna uppvisade positiva attityder gentemot homosexuella och lesbiska. Det fanns dock flera studenter som uppvisade homofobiska attityder. 12% av studenterna i socialt arbete och 26% av studenterna i andra utbildningar svarade att de äcklas av homosexualitet. Studien fann att studenter i socialt arbete tenderar att stödja rättigheter för homosexuella och lesbiska i högre grad än andra studenter och är mer villiga att umgås med homosexuella och lesbiska personer. Sammantaget stödjer studien antagandet att studenter i socialt arbete är mer öppna och har mer positiva attityder gentemot homosexuella och lesbiska personer och frågor. Orsakerna till dessa skillnader i attityder låg utanför studiens undersökningsområde.

4.3.1.3 Kulturella skillnader

Studier från olika delar av världen visar på att det finns geografiska skillnader i homofobiska attityder. Australiensiska studenter i socialt arbete uppvisar lägst nivåer av homofobi (8,4%) (n=5) medan sydkoreanska studenter uppvisar högre nivåer av homofobi (77%) (n=96) (Camilleri & Ryan, 2006; Lim & Johnson, 2001). Mellan 15 och 30 % av amerikanska studenter i socialt arbete uppvisar inte några homofobiska attityder alls (Brownlee, et al., 2005; Kriegelstein, 2004; Berkman & Zinberg, 1997).

Enligt Dentato et al. (2016) och Worthen (2013) fanns ett samband mellan personer med en stark religiös tro och homofobiska attityder. Enligt Dentato et al. (2016) framkom det att religiösa studenter kände sig obekväma med att behandla LGBT-personer. Studenter med kristen tro uppvisade generellt mer negativa attityder och större fobier mot LGBT-personer än andra studenter (Logie, et al., 2007; Kwok et al., 2013). I Hyltons (2005) studie möttes intervjupersonerna främst av negativa reaktioner när de kom ut för kristna personer. Lim och Johnson (2001) förklarar att i den koreanska kulturen ser många människor homosexuella som problematiska och störande för familjetraditionen. Homosexualitet ses som ett tabuämne i Sydkorea samt i Hong Kong (Kwok et al., 2013; Lim & Johnson, 2001).

4.3.2 Studenters upplevelser av utbildningsinnehåll i socialt arbete

I en studie av Papadaki (2016) undersöktes lesbiska och homosexuella personers upplevelser under utbildningsåren på socionomprogrammet i Grekland. Enligt Papadaki (2016) exkluderade undervisningen kurser, moment och diskussioner som adresserar problemen lesbiska och homosexuella ställs inför. Dentato et al. (2016) fann liknande resultat. Kurslitteratur och undervisning utgick framförallt från ett heteronormativt perspektiv och majoriteten av artiklarna som studenterna fick ta del av förutsatte att klienter och socialarbetare var heterosexuella. Endast ett fåtal exempel där personer hade en annan sexuell läggning fanns med. Enligt studenterna berördes transpersoner inte i samma utsträckning som LHB-personer.

Sydkoreanska studenter i socialt arbete uppgav att de inte hade någon erfarenhet av att diskutera frågor om homosexualitet (Lim & Johnson, 2001). Enligt Papadaki (2016) välkomnades inte klassrumsdiskussioner som exemplifierade mötet med framtida klienter med annan sexuell läggning än den heterosexuella. I en studie av Camilleri och Ryan (2006) uppgav 72% (n=44) att diskussioner kring homosexualitet inte berörts i undervisningen. Papadaki (2016) menar att undervisningen i socialt arbete inte gjort studenter förberedda på hur de ska förhålla sig till lesbiska och homosexuella personer i praktiken. Framförallt eftersom innehåll relaterat till homosexuella och lesbiska personer saknas i utbildningen. Denna avsaknad av material reflekteras i Giertsens (2017) undersökning av kursinnehåll i sex norska socionomprogram. Vid analys av kurslitteratur och kursinnehåll fann Giertsen (2017) att 0.08% eller 90 sidor av läsningen explicit berör HBTQ-frågor.

4.3.3 Studenters upplevda kompetens om LHBT-frågor

Logie et al. (2007) fann i sin kvantitativa enkätundersökning med amerikanska mastersstudenter (n=173) att de inte upplevde sig vara informerade om LGBT-personer eller redo att arbeta med denna grupp. 15% av studenterna uppgav att de inte var redo att företräda eller visste om de var redo att företräda LGBT-personer. 44% hävdade att de inte hade tagit del av utbildning som tränade eller förberedde dem inför att arbeta med LGBT-personer. 42% uppgav att de inte hade kunskap om de livsvillkor eller utmaningar som finns eller kan finnas för LGBT-personer. Krieglstein (2004) kom fram till liknande resultat. 39% (n=159) av mastersstudenterna i socialt arbete uppgav att de inte haft någon undervisning alls som berör lesbiska och homosexuella personer.

Bristen av kompetens framkom i Hyltons (2005) studie, där ett antal intervjupersoner upplevde att de hade ett ansvar att berätta om sin sexuella läggning för att utbilda kurskamrater i LGBT-frågor. Intervjupersonerna upplevde att utbildningen inte erbjöd god information om LGBT-frågor. Hylton (2005) menar att föreläsares attityder och bekvämlighet med att föreläsa eller diskutera LGBT-frågor i sin tur influerat hur bekväma kursmedlemmar var att diskutera och lära sig om LGBT-frågor.

Kwok et al. (2013) fann i sin studie att de studenter som mött eller behandlat lesbiska kvinnor eller homosexuella män upplevde sig ha en större kompetens om dessa grupper. Studenter som deltagit i universitetskurser relaterade till sexuell mångfald uppvisade en större acceptans och kompetens avseende lesbiska kvinnor och homosexuella män (Kwok et al., 2013; Dentato et al., 2016).

4.3.4 Åtgärder för minskad diskriminering

Enligt Logie et al. (2007) är det oacceptabelt att personer med annan sexuell läggning diskrimineras av studenter och professionella socialarbetare. Socialarbetare befinner sig i en position där de ska kunna ge adekvat hjälp till klienter oavsett sexuell läggning och de ska sträva efter att rättigheter för lesbiska och homosexuella upprätthålls.

Utbildningsinnehållet på socionomprogrammet betonas som ett betydande förbättringsområde för att skapa förståelse och tolerans hos socionomstudenter. Det krävs förändringar i utbildningen för att motarbeta negativa attityder samt öka kompetensen bland studenter, lärare och medlemmar inom fakulteten kring LGBT-personer och deras livsvillkor. Detta kan göras bland annat genom att inkludera LGBT-frågor i kurslitteratur och undervisning och inte enbart utgå från ett heteronormativt perspektiv (Kwok et al., 2013; Brownlee et al., 2005; Dentato et al., 2016; Krieglstein, 2004). Crisp (2007) menar att det finns ett behov av kursinnehåll som specifikt adresserar frågor som rör lesbiska och homosexuella personer och som vägleder studenter i hur de ska bemöta och arbeta med lesbiska och homosexuella klienter. Kurser på utbildningar i socialt arbete bör utmana underliggande, heteronormativa antaganden som kan finnas hos studenterna, menar Kwok et al. (2013). Krieglstein (2004) diskuterar att studenter i socialt arbete har ett eget ansvar att aktivt söka efter utbildningsmöjligheter för att öka sin förståelse och kulturella kompetens kring denna klientgrupp.

Lim och Johnson (2001) förklarar att exponering för homosexuella och lesbiska personer är en effektiv metod för att ändra negativa attityder. Detta kan göras dels genom att ha

gästtalare i klassrummet som berör LHBT-frågor, dels genom praktik (Kwok. et al., 2013). Lim och Johnson (2001) fann att klassdiskussioner där homosexualitet diskuterades var förknippat med lägre nivåer av homofobi bland studenterna. Detta resultat stödjer slutsatsen att inkludering av frågor som berör homosexualitet i undervisningen kan vara ett användbart verktyg för att minska studenternas negativa attityder till homosexuella. Enligt Dentato et al. (2016) ska studenter och personal erbjudas kompetensträning. Detta försäkras bland annat genom specialutformade träningsprogram som också används för att motverka homofobi.

Worthen (2013) anser att insatser på både individuell och strukturell nivå är nödvändigt för att främja LGBT-personers rättigheter och för att sexuella fördomar och diskriminering ska upphöra. Enligt Lim och Johnson (2001) måste åtgärder vidtas både på högskolor och i samhället. Högskolor måste adressera homosexualitet för att förbereda studenter på att möta denna grupp. Camilleri och Ryan (2006) kommer fram till liknande slutsatser. Om universitet vill utrusta sina studenter bättre i socialt arbete, är det nödvändigt att läroplanen möjliggör detta. Innehållet i läroplanen bör också ha ett mer specifikt fokus på den diskriminering och ojämlikhet som sexuella minoriteter utsätts för.

5 Metod

Följande avsnitt inleds med en kort presentation av kvantitativ metod, följt av datainsamlingsmetod, urval och avgränsning. Vidare presenteras analysmetod och studiens tillvägagångssätt. Slutligen presenteras bedömningskriterier och måttbeskrivning följt av en diskussion kring etiska överväganden.

5.1 Kvantitativ metod

I studien användes en kvantitativ metod med deduktiva inslag. Detta innebär att hypoteser formulerades utifrån teori och tidigare forskning och därefter prövades (Bryman, 2013). Valet av metod motiverades av forskningsfrågorna. När informationen har samlats in, görs något som inom kvantitativ metod som kallas för kvantifiering. Detta innebär att informationen görs om till data. För viss information som inte utgör siffror, till exempel attityder eller kompetens, innebär kvantifieringen att informationen måste kodas om, det vill säga den omvandlas till siffror. Därefter sker analysen av data. Det är i analysprocessen som forskaren tolkar resultaten. Forskaren kan se om hypoteserna får något stöd. När resultaten publiceras blir det en del av teorin inom området (Bryman, 2013).

5.2 Datainsamlingsmetod

För att besvara studiens syfte valdes en internetbaserad enkät som datainsamlingsmetod. Fördelen med enkäter är att de erbjuder flexibilitet avseende när och var respondenten väljer att svara. Enkäten kan besvaras av flera respondenter på kortare tid, vilket är ännu en fördel (Bryman, 2013; Sutton & David, 2016). Ett vanligt förekommande problem vid enkätundersökningar är att respondenter fyller i enkäten trots att de inte tillhör undersökningspopulationen. För att hantera detta användes kontrollfrågor för att säkerställa att respondenten uppnådde vissa kriterier.

Den internetbaserade enkäten syftade till att mäta attityder, kompetens och utbildningsinnehåll. Respondenterna fick läsa igenom påståenden och sedan ange i vilken utsträckning de höll med eller inte höll med om ett påstående. Metoden som användes var en likertskala, ett flerindikatorsmått som avser mäta attityder kring ett visst tema eller område. Likertskalan rymde fem steg, där 1 = Instämmer helt, 2 = Instämmer i hög grad, 3 = Varken eller, 4 = Instämmer i lägre grad, 5 = Instämmer inte alls. Formuleringarna varierade, en del påståenden innebar en positiv syn på temat och andra angav en negativ uppfattning. Syftet med detta var att hålla respondenterna vakna och för att kunna identifiera personer som uppvisade skevhet i sina svar (Bryman, 2013). Enkäten skapades i programmet Google Forms och bestod av totalt 41 frågor. En QR-kod till enkäten skapades med hjälp av hemsidan SkapaQRKod.se. Detta gjordes i syfte att underlätta för studenterna att nå den internetbaserade enkäten direkt, genom att skanna koden med mobilkameran.

5.3 Urval och avgränsning

Sällan genomförs totalundersökningar, det vill säga att alla individer i en population undersöks (Ejlertsson, 2019). En hel population är exempelvis socionomstudenter på samtliga högskolor i Sverige. Enligt Ejlertsson (2019) är det vanligaste tillvägagångssättet vid en urvalsundersökning att ett stickprov tas från populationen. Det finns både slumpmässiga och icke-slumpmässiga stickprov. I studien har ett icke-slumpmässigt stickprov gjorts. Den undersökta populationen var 245 socionomstudenter på ett lärosäte i Sverige. Urvalet var konsekutivt och baserades på att studiepopulationen uppfyllde vissa kriterier (Bryman, 2013). Studenterna gick i någon av terminerna 3–7 på socionomprogrammet på den aktuella utbildningsorten. Valet av studiepopulation motiverades av att studenter i termin ett och två inte har lika stor erfarenhet av

utbildningens innehåll. I övrigt har populationen valts i egenskap av att vara socionomstudenter, vilka forskningsfrågorna behandlade. I dagsläget erbjuder 17 lärosäten i Sverige socionomutbildningar med uppskattningsvis 1900 studenter per termin. De flesta lärosäten som ger utbildningen är högskolor med intag om drygt 80 studenter per år. Urvalet i den aktuella studien representerar 2,6 procent av alla inskrivna studenter i landet i motsvarande terminer.

Figur 1. Procentuell fördelning av respondenter som deltog i enkätundersökningen (n=72).

.

5.3.1 Svarsfrekvens och bortfall

Enkäten skickades till samtliga 245 socionomstudenter, varav 29% (n=72) besvarade enkäten. Detta resulterade i ett externt bortfall, som innebär att en person inte vill eller inte har möjlighet att delta undersökningen. Ett annat typ av bortfall är internt bortfall som innebär att svar saknas av de som besvarat enkäten. Exempelvis på grund av slarv, ett aktivt val att inte svara på vissa frågor eller på grund av tekniska problem. Det blir svårare att generalisera resultatet ju större bortfallet är (Bryman, 2013). För att minska det externa bortfallet formulerades ett informationsbrev som introducerade respondenterna för enkäten. Därtill skickades två påminnelser ut till respondenterna via mail, den första efter en vecka och den andra efter 15 dagar. Ejlertsson (2019) menar att detta är effektiva tillvägagångssätt för att minimera bortfall. De båda påminnelserna skickades ut till samtliga i undersökningspopulationen. Eftersom undersökningsdeltagarna var anonyma gick det inte att veta vilka som redan hade besvarat enkäten. Svarsfrekvensen ökade i samband med påminnelsemailen.

5.3.2 Tillvägagångssätt

Innan enkäten lanserades gjordes en mindre pilotstudie. Enkäten skickades till tre personer för att få feedback och klargöra oklarheter i enkäten. Personerna som deltog i pilotstudien hade varierande bakgrunder och tillhörde inte studiepopulationen. Bryman (2013) menar dock att det kan vara fördelaktigt om den grupp som deltagit i pilotundersökningen är jämförbar med de individer som ska ingå i själva studien. Genom att göra pilotstudien kontrollerades att enkätens påståenden var begripliga och tolkades som tänkt i undersökningen. Pilotstudien var av fördel att utföra eftersom enkätundersökningar saknar den direkta feedback som erbjuds vid en intervjustudie där respondent och intervjuare befinner sig ansikte mot ansikte. Vid enkätundersökningar dröjer det generellt tills enkäterna kommer tillbaka innan problem kan upptäckas. Eftersom denna försening finns kan det ta tid att uppfatta oklarheter eller problematik och det kan vara för sent att rätta problem menar Bryman (2013). Pilotstudien gjorde det möjligt att se över och justera frågornas ordningsföljd och innehåll, samt att undersöka om instruktionerna som gavs till respondenterna var fullständiga. Feedbacken från pilotenkäten visade att enkäten gick snabbare att genomföra än beräknat.

Tillhörande länk och QR-kod till enkäten skickades ut till undersökningspopulationen med hjälp av programansvarig på socionomprogrammet. Detta gjordes via högskolans email-system. Enkäten var öppen i 30 dagar. Påminnelser skickades ut vid två tillfällen, först efter 7 dagar och sedan efter 15 dagar. QR-koden och information om enkäten fanns tillgängligt på TV-skärmar på högskolan under denna tid. I samband med utskick av enkäten inkluderades ett informationsbrev. Informationsbrevet innehöll information om studiens syfte, tillvägagångssätt, frivillighet att medverka och möjlighet att avbryta medverkan. Se bilaga 1.

5.4 Databearbetningsmetod

5.4.1 Statistisk analys

Statistisk analys används i syfte att utifrån ett stickprov kunna dra slutsatser om en hel population. Vid en statistisk analys eftersöks slutsatser om grupper snarare än om enskilda individer (Ejlertsson, 2019). Den statistiska analysen har gjorts i dataprogrammet Statistical Package for the Social Sciences (SPSS) version 26.

5.4.1.1 Hypotesprövning

Vid analys av statistisk data görs hypotesprövning. En hypotes beskriver Ejlertsson (2019) som ett antagande om hur verkligheten ser ut. Nollhypoteser säger att det inte finns något samband, skillnad eller förändring i det som undersöks. Vid hypotesprövning anges en signifikansnivå, som mäter sannolikheten eller risken att förkasta H0 när H1 är sann. Denna sannolikhet benämns som p-värde, där p står för engelskans probability. Det finns tre signifikansnivåer, 5%, 1% och 0,1%. Nollhypotesen (H0) förkastas om p-värdet är lägre än signifikansnivån och accepteras om p-värdet är högre än signifikansnivån (Ejlertsson, 2019). I den aktuella studien används signifikansnivån 5% (0,05). Signifikansnivåerna ges stjärnor som indikerar procentsnivåerna.

5.4.1.2 Genomsnittsvärden

För att beskriva fördelningen i datamaterialet används genomsnittsvärden, en grupp mått som beskriver var i datamaterialet en fördelnings tyngdpunkt ligger. Medelvärdet är ett vanligt förekommande genomsnittsvärde. Medelvärdet ensamt ger begränsad information om ett datamaterial och därför används också spridningsmåttet standardavvikelse, som visar spridningen runt medelvärdet. Andra genomsnittsvärden som redogörs för i den aktuella studien är medianen och typvärdet. Medianen är det mittersta värdet efter att samtliga variabelvärden har storlekssorterats och typvärdet är det vanligaste förekommande värdet (Ejlertsson, 2019). Det är möjligt att dela upp observationsvärden i hundradelar, vilka benämns som percentiler. 50:e percentilen sammanfaller med medianen och innebär att 50% av alla observationer har ett lägre värde. Den 75:e percentilen innebär att 25% av observationerna har ett högre värde. Histogrammen som presenteras innehåller en normalfördelningskurva. En normalfördelning innebär att hälften av observationsvärdena ligger på eller under populationsmedelvärdet och att den andra hälften ligger på eller över detta värde (Bryman, 2013). Normalfördelningar kan se olika ut. De kan vara olika höga och breda men är alltid symmetriska runt medelvärdet (Ejlertsson, 2019)

5.4.2 Tillvägagångssätt

Datamaterialet inmatades genom att enkätundersökningens svar överfördes till ett Excel-ark. SPSS användes för importerande av data från Excelarket. För att underlätta bearbetningen av datamaterialet namngavs enkätens frågor till q1-q41, bokstaven q symboliserade engelskans question. Frågorna kodades om till samma riktning, vilket innebar

att desto högre värden respondenten gav enkätens påståenden desto positivare ställde sig respondenten till påståendet. Värden under 3 indikerade en negativ uppfattning, medan värden högre än 3 indikerade en positiv uppfattning. Vid inmatningen av data framkom att det fanns ett internt bortfall, vilket innebär att några respondenter lämnade ett antal frågor obesvarade. För att undvika att svaren från dessa respondenter ströks från undersökningen gjordes något som kallas för medelvärdesimputation. En medelvärdesimputation gjordes genom att medelvärdet av respondenternas tidigare svar inom respektive skala räknades ut och användes för att besvara de obesvarade frågorna, med villkoret om att minst 80 procent av frågorna i varje skala skulle vara besvarade (Brace, Kemp & Snelgar, 2012). Terminerna 3–7 har i de statistiska analyserna fördelats till två grupper (T 3–4) och (T 5– 7) av praktiska och etiska skäl. Fördelningen gjordes av praktiska skäl eftersom det var enklare att hantera jämförelser mellan två grupper istället för fem samt att svarsfrekvensen inom de olika terminer varierade och skapade en viss skevhet. Eftersom studien hade ambitionen att erbjuda respondenterna anonymitet har fördelningen skett av etiska skäl för att göra de individuella svaren svårare att spåra.

Det insamlade materialet analyserades både genom univariata och bivariata analyser. Vid univariata analyser undersöks en variabel åt gången, till exempel attityder. Här läggs fokus på att undersöka frekvenser, centralmått och spridningsmått. Vid bivariata analyser undersöks hur två variabler förhåller sig till varandra, exempelvis attityder och upplevd kompetens eller attityder och terminer. För att mäta om det fanns ett samband mellan attityder, upplevd kompetens och utbildningsinnehåll gjordes en sambandsanalys i SPSS. Sambandsanalyser används för att räkna ut om ett samband existerar mellan variabler. Spearman’s rho användes för att jämföra graden av korrelation mellan två variabler. Därtill gjordes ett oberoende t-test, för att jämföra skillnader i medelvärden mellan två grupper (Ejlertsson, 2019).

5.5 Validitet

Enligt Bryman (2013) är validitet ett viktigt begrepp för en studies kvalitet. Validitet innebär att forskaren mäter det som avses mätas. I den aktuella studien har valideringsinstrumentet LGBTAS används för att försäkra god validitet. Mätinstrumentet är framtaget från en vetenskaplig studie som mätt attityder och kompetens kring LHBT-personer (Logie et al., 2007). Intern validitet handlar om att de variabler som undersöks verkligen leder till eller inverkar på det samband eller den skillnad som upptäcks. Bryman (2013) menar att det

finns confounders eller förväxlingsfaktorer som kan leda till vilseledande samband. Studiens hypoteser har antagit att samband finns mellan attityder, utbildningsinnehåll och upplevd kompetens. Antagandet har gjorts baserat på tidigare studier som mätt samma sak och har funnit att dessa variabler samvarierar och påverkar varandra. Det finns dock andra variabler som religiös eller politisk tillhörighet vilka också skulle kunna förklara attityder eller kompetens. Det går vidare att resonera kring selektionsbias, som innebär att stickprovet ger en dålig bild av studiepopulationen. Möjligen kan det vara så att de som inte valde att svara på enkäten var de med sämst attityder.Extern validitet är i vilken grad

undersökningens resultat kan generaliseras till liknande populationer. För att generalisera krävs att ett representativt urval finns i studien (Bryman, 2013). Denna studie utgörs av ett icke-sannolikhetsurval och den externa validiteten har uppnåtts i den mån det varit möjligt. Då det aktuella lärosätet är jämförbart med andra lärosäten i landet, anses resultatet kunna vara representativt även för andra socionomstudenter i Sverige.

5.6 Reliabilitet

Enligt Bryman (2013) är reliabilitet ytterligare ett begrepp av vikt att belysa vid kvantitativa studier. Reliabilitet avser pålitlighet av data och har i denna studie säkerställts bland annat genom en pilotstudie. Intern reliabilitet avser mått med multipla indikatorer, där respondenternas svar ger en totalpoäng. För god intern reliabilitet krävs att respondenternas poäng på någon av indikatorerna överensstämmer med poängen på de andra indikatorerna. Vid påståenden som berör samma tema förväntas respondenterna ge ungefär samma svar på samtliga påståenden. Studiens interna reliabilitet har mätts med hjälp av Cronbachs Alpha, som i sin tur mäter den interna konsistensen i enkätfrågor. Cronbachs Alpha har en skala mellan 0 och 1, om värdet är närmare 1 tyder detta på att den interna reliabiliteten är hög. Ett godtagbart Cronbachs Alpha är 0.7 och högre (Sutton & David, 2016). Skalan som mätte studenternas upplevda kompetens utgjordes slutligen utav två påståenden, efter att påstående 41 tagits bort då den påverkade studiens interna reliabilitet.

5.7 Måttbeskrivning

5.7.1 LGBTAS

Bedömningsinstrumentet som används i studien är ”The LGBT Assesment Scale” (LGBTAS). Påståendena som utgör mätinstrumentet mäter fobier, attityder och kulturell kompetens kring LGBT-personer (Logie et al., 2007). Enkäten har ytterligare påståenden som

utformats genom inspiration från ett frågebatteri som ställts till programansvariga och studenter på utbildningar i socialt arbete i USA (McCarty-Caplan, 2015). Ett eget påstående lades till i enkäten (q38), hämtat från Giertsens (2017) studie. Detta eftersom påståenden om kurslitteratur saknades i LGBTAS bedömningsinstrument och i McCarty-Caplans frågebatteri. Bedömningsinstrumentet LGBTAS består ursprungligen av 26 påståenden. I skapandet av den aktuella enkäten översattes samtliga 26 påståenden till svenska, varav ett ströks och ytterligare tre påståenden lades till. Det strukna påståendet föreföll rimligt att stryka då det påverkade den interna reliabiliteten. De tre påståendena som lades till var snarlika med påståendena 1–13 under ”Phobia Scale” i LGBTAS (se Logie et al., 2007). Skillnaden var att de tillagda påståendena presenterade lesbiska som en egen kategori, i stället för att inkludera dem under begreppet homosexualitet. Detta eftersom fördomar kan se olika ut mellan grupperna (Worthen., 2013).

5.7.2 Enkätpåståenden

Enkäten fördelades till tre separata skalor. Exempel på ett påstående från vardera skalan presenteras nedan tillsammans med det alpha-värde som utgör respektive skala. Samtliga enkätens påståenden går att finna under bilaga 2.

Socionomstudenters attityder gentemot LHBT-personer

Skalan består av frågorna 5–29, exempelvis “Om en person tror sig vara homosexuell bör denne

göra allt för att övervinna dessa känslor”. Alpha-värdet för attitydskalan är 0,89, ett godtagbart

värde. Inga påståenden behövde tas bort eftersom skalans Cronbachs Alpha förblev densamma.

Socionomstudenters upplevelser av utbildningsinnehållet på socionomprogrammet

Skalan består av frågorna 31–38, exempelvis “Kursinnehållet på socionomprogrammet behandlar

frågor som rör sexuell läggning eller LHB-personer”. Alpha-värdet för utbildningsinnehåll är 0,87,

ett godtagbart värde. Inga påståenden behövde tas bort eftersom skalans Cronbachs Alpha förblev densamma.

Socionomstudenters upplevda kompetens om LHBT-frågor

Skalan består av frågorna 39 och 40, exempelvis “Jag är kunnig om de problem och utmaningar

personer kan mötas av och jag känner att jag har förmåga att arbeta effektivt med LHBT-personer”. Alpha-värdet för den ursprungliga versionen av upplevd kompetens var 0,69, ett

icke-godtagbart värde. Vid mätning av Cronbachs Alpha framkom att värdet var 0,88 när påstående 41 (q41) tagits bort, ett godtagbart värde.

Fråga 1–4 i enkäten försäkrade att de studenter som fyllde i enkäten tillhörde den population som studien syftade till att undersöka, exempelvis ”Går du i någon av terminerna

3–7?”

5.8 Etiska överväganden

De fyra etiska kraven som enligt Bryman (2013) ska beaktas vid forskning är informationskravet, samtyckeskravet, nyttjandekravet och konfidentialitetskravet. Nedan beskrivs hur kraven beaktades i studien.

Informationskravet uppfylldes i samband med ett informationsbrev som var inkluderat i det mail/PIM som introducerade enkäten. Informationsbrevet förklarade kort studiens syfte och tillvägagångssätt. Respondenter informerades om att medverkan var frivillig och kunde utan anledning sägas upp. Samtyckeskravet menar Bryman (2013) innebär att respondenterna ska ges möjlighet att samtycka till att medverka i studien eller ej, antingen muntligen eller via skrift. Vid enkätens början informerades respondenten att de genom att fylla i enkäten samtycke till deltagande i studien. I informationsbrevet berördes nyttjandekravet i att respondenterna informerades om hur deras svar och uppgifter skulle nyttjas. Respondenterna delgavs via informationsbrevet att deras svar enbart skulle användas i samband med den specifika studien.

Konfidentialitetskravet gäller behandlingen av deltagarnas information. Informationen ska behandlas med konfidentialitet för att obehöriga ej ska få ta del av uppgifterna. För att arbeta för konfidentialitet är det av vikt att anonymisera eller avidentifiera respondenten (Bryman, 2013; Sutton & David, 2016). För att säkerställa respondenternas anonymitet efterfrågades endast termin i enkäten. Ännu en orsak att ställa få identifierande frågor var att motverka social önskvärdhet i svaren. Social önskvärdhet är tendensen att respondenter väljer svar som de uppfattar som socialt önskvärda snarare än ett svar som reflekterar deras egna åsikter. Svaren väljs för att respondenten vill ha och förknippas med de socialt önskvärda attribut som svaren innebär (Bryman, 2013). Joinsons (1999) studie om social önskvärdhet fann att respondenter som garanterades anonymitet vid nätbaserade enkäter upplevde sig mindre självmedvetna i jämförelse till de respondenter som inte hade valet att svara anonymt. De respondenter som försäkrades anonymitet uppgav inte samma behov

applicerar begreppet deindividuation för att beskriva det beteende som uppstår vid anonymitet. Vid deindividuation känner respondenten mindre medvetenhet och ansvar över sina handlingar och kan till följd av detta utföra mindre kontrollerande beteenden.

6 Resultat

I följande avsnitt presenteras studiens resultat tillsammans med den statistiska analysen av resultatet. Det insamlade datamaterialet redogörs för genom tabeller och histogram, följt av kommentarer och förtydliganden. En fördjupad analys av resultatet i relation till studiens teoretiska ramverk och tidigare forskning kommer att diskuteras i diskussionsavsnittet som följer. Vidare prövas studiens hypoteser och eventuella samband och skillnader redogörs för. Resultaten som redovisas mäter inte enskilda svar, utan är en generalisering av hur gruppen har svarat tillsammans.

6.1 Deskriptiv analys

För att presentera en överskådlig bild av det insamlade materialet används deskriptiv statistik i form av tabeller och histogram. Nedan presenteras en sammanställning av respondenternas attityder, upplevda kompetens och upplevelser kring utbildningsinnehållet i form av olika genomsnittsvärden och standardavvikelse.

Tabell 1. Attityder (n=72) Medelvärde 4,68 Median 4,85 Typvärde 5,0 Standardavvikelse 0,45 Percentil 25 4,53 Percentil 50 4,85 Percentil 75 5,00

I tabellen ovan presenteras respondenternas attityder gentemot LHBT-personer. Det går att utläsa från tabellen att majoriteten av respondenterna uppvisar toleranta attityder gentemot LHBT-personer. På den femgradiga likertskalan där 5 innebär en hög tolerans gentemot LHBT-personer, är medelvärdet 4,68 och standardavvikelsen är 0,45. Standardavvikelsen visar att spridningen runt medelvärdet inte är särskilt stor. Typvärdet är 5, vilket innebär att de flesta av respondenterna skattar sig högsta möjliga på